4 Mosebok 20
Svenska Folkbibeln
Mirjam dör
20 Israels barn, hela menigheten, kom in i öknen Sin i den första månaden,[a] och folket stannade i Kadesh. Där dog Mirjam, och där begravdes hon.
Vattnet ur klippan
2 Och menigheten saknade vatten, och därför slöt de sig samman mot Mose och Aron. 3 Folket klagade på Mose och sade: "Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herrens ansikte! 4 Varför har ni låtit Herrens församling komma in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? 5 Varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna hemska plats? Här växer varken säd eller fikon, vindruvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka."
6 Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem. 7 Och Herren talade till Mose. Han sade: 8 "Tag staven, och kalla samman menigheten, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka."
9 Då tog Mose staven som låg inför Herrens ansikte, så som han hade befallt honom. 10 Och Mose och Aron kallade samman församlingen framför klippan, och han sade till dem: "Lyssna, ni upproriska! Kan vi ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?" 11 Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och boskap fick dricka.
12 Men Herren sade till Mose och Aron: "Eftersom ni inte litade på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har givit dem."
13 Detta var Meribas[b] vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han bevisade sig helig bland dem.
Edom trotsar Israel
14 Mose skickade sändebud från Kadesh till kungen i Edom och lät säga: "Så säger din broder Israel: Du känner alla de vedermödor som har drabbat oss. 15 Våra fäder drog ner till Egypten, vi bodde i Egypten under lång tid och vi och våra fäder blev illa behandlade av egyptierna. 16 Men vi ropade till Herren, och han hörde vår röst och sände en ängel som förde oss ut ur Egypten. Och se, nu är vi i Kadesh, en stad som gränsar till ditt område. 17 Låt oss tåga igenom ditt land. Vi skall inte gå över åkrar och vingårdar och inte dricka vatten ur brunnarna. Vi skall ta Kungsvägen utan att vika av vare sig till höger eller vänster, förrän vi har kommit igenom ditt område."
18 Men Edom svarade honom: "Du får inte tåga igenom mitt land. Om du gör det skall jag komma mot dig med svärd." 19 Israels barn sade till honom: "Vi skall hålla oss på den allmänna vägen och om vi eller vår boskap dricker av ditt vatten, skall jag betala för det. Jag begär bara att få gå till fots genom landet, ingenting annat." 20 Han svarade: "Nej, du får inte gå härigenom." Och Edom drog ut mot Israel med mycket folk och med stor makt. 21 Eftersom Edom inte tillät Israel att ta vägen igenom deras område, vek Israel undan för dem.
Aron dör
22 Och Israels barn, hela menigheten, bröt upp från Kadesh och kom till berget Hor. 23 Herren talade då till Mose och Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land. Han sade: 24 "Aron skall samlas till sitt folk. Han skall inte komma in i det land som jag har givit åt Israels barn, ty ni trotsade min befallning vid Meribas vatten. 25 Tag Aron och hans son Eleasar och för dem upp på berget Hor, 26 och tag av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Eleasar. Aron kommer att samlas till sitt folk och dö där."
27 Mose gjorde som Herren hade befallt, och de steg upp på berget Hor inför ögonen på hela menigheten. 28 Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Eleasar. Och Aron dog där uppe på bergets topp. Sedan steg Mose och Eleasar ner från berget. 29 När hela menigheten såg att Aron var död, sörjde hela Israel honom i trettio dagar.
Footnotes
- 4 Mosebok 20:1 i den första månaden Troligen det fyrtionde året efter uttåget från Egypten.
- 4 Mosebok 20:13 Meriba betyder "tvist". Se 2 Mos 17:7.
4 Mosebok 20
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Mose slår på klippan och blir straffad
20 Israels folk kom fram till öknen Sin i den första månaden och slog läger vid Kades. Där dog Mirjam och man begravde henne.
2 Det fanns då inte tillräckligt med vatten att dricka, och därför gjorde folket på nytt uppror mot Mose och Aron.
3 Om ändå vi också hade fått dö tillsammans med våra bröder som Herren dödade! skrek de åt Mose.
4 Ni har med avsikt lett oss ut hit i öknen för att bli av med oss och våra hjordar.
5 Varför tvingade ni oss att lämna Egypten, så att vi hamnade här på denna fruktansvärda plats? Var är det bördiga landet med säd, fikon, vin och granatäpplen ni lovade? Här finns ju inte ens tillräckligt med vatten att dricka!
6 Mose och Aron vände då om och gick till tabernaklets ingång, där de föll ner inför Herren, och Herrens härlighet visade sig för dem.
7 Och Herren sa till Mose:
8 Ta staven! Sedan ska du och Aron sammankalla allt folket. Medan de ser på ska du tala till klippan där borta. Då kommer den att ge er vatten. Du ska ge dem vatten ur klippan, och det kommer att räcka åt både folket och boskapen!
9 Mose gjorde som han hade blivit tillsagd. Han tog staven från platsen där den var förvarad inför Herren,
10 och tillsammans med Aron uppmanade han folket att samlas vid klippan. Han höjde rösten och ropade: Lyssna ni upprorsmakare! Måste jag ordna vatten åt er ur klippan?
11 Men i stället för att tala till klippan lyfte Mose sin arm och slog med staven två gånger på den. Vatten forsade fram, och folket och all boskap drack.
12 Men Herren sa till Mose och Aron: Därför att ni inte trodde på mig och inte håller mig för helig i Israels folks ögon, ska ni inte få leda dem in i det land som jag har lovat dem!
13 Platsen fick namnet Meriba, som betyder uppror. Där satte sig Israels folk upp mot Herren, och där visade Herren dem sin helighet.
Israel får inte passera genom Edom
14 Medan Mose var i Kades, sände han budbärare till kungen i Edom och sa: Vi är ättlingar till din bror Israel. Du känner till vår sorgliga historia,
15 hur våra förfäder drog ner till Egypten och blev slavar åt egyptierna.
16 Men när vi ropade till Herren hörde han oss och sände sin ängel att leda oss ut ur Egypten. Nu är vi här i Kades och har slagit läger vid ditt lands gränser.
17 Låt oss få passera genom ditt land. Vi ska inte marschera genom era åkrar eller vingårdar, och vi ska inte dricka vatten ur era källor. Vi ska hålla oss till huvudvägen och varken vika av åt höger eller vänster förrän vi passerat ditt land.
18 Men kungen i Edom svarade: Håll er borta härifrån! Om ni försöker komma in i mitt land, så ska jag möta er med svärd!
19 Men vi kommer att marschera längs huvudvägen, invände de israeliska sändebuden. Och vi tänker inte ens dricka ert vatten utan att betala vad ni begär för det. Det enda vi önskar är att få passera genom landet.
20 Men kungen i Edom var orubblig. Han varnade dem på nytt med orden: Håll er härifrån! Sedan mobiliserade han sin armé och marscherade mot gränsen med sina styrkor.
21-22 Och eftersom Edom vägrade att låta Israel passera genom sitt land, vände man tillbaka från Kades till berget Hor.
Aron dör
23 När de var vid gränsen till Edoms land sa Herren till Mose och Aron:
24 Nu är tiden inne för Aron att dö. Han ska inte komma in i det land som jag har gett Israels folk, därför att ni båda handlade i strid mot mina instruktioner när det gällde vattnet i Meriba.
25 Ta med dig Aron och hans son Eleasar upp på berget Hor.
26 Där ska du ta av Aron hans prästkläder och sätta dem på hans son Eleasar. Sedan ska Aron dö där uppe.
27 Mose gjorde som Herren sagt, och de tre gick tillsammans upp på berget Hor medan allt folket såg på.
28 När de kom upp till toppen, tog Mose av Aron hans prästkläder och satte dem på hans son Eleasar. Sedan dog Aron. Mose och Eleasar gick tillbaka ner,
29 och när folket fått beskedet om Arons död sörjde man honom i trettio dagar.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica