¹⁴ Om någon helgar sitt hus som något heligt åt Herren, ska prästen fastställa dess värde med hänsyn till om det är bättre eller sämre. Som han fastställer dess värde, så ska det vara.

²² Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. ²³ Vad dina läppar har talat ska du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren din Gud.

²⁴ När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. ^25 (A) När du kommer in på din nästas sädesfält får du plocka ax med din hand^[a], men du får inte röra din nästas säd med en skära.

5 ^(A) Var inte för snabb med din mun och förhasta dig inte i ditt hjärta med att uttala ett ord inför Gud, för Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. ^2 (B) Drömmar kommer av mycket arbete, dåraktigt tal av många ord.

^3 (C) När du ger ett löfte till Gud, dröj inte med att uppfylla det, för han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar!^{[a] 4} Det är bättre att inte lova något än att lova och inte hålla det. ^5 (D) Låt inte din mun förleda dig till synd och säg inte inför sändebudet^[b] att det var ett misstag. Vill du att Gud ska bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ För där drömmarna är många blir det mycket tomhet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedom är förgängligt

^7 (E) Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet kränks i landet, så bli inte förvånad över det, för hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Och det är en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.^[c]

^9 (F) Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också det är förgängligt. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det fler som förbrukar dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att få se dem med ögonen? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

^12 (G) Ett svårt elände har jag sett under solen: rikedom som sparats till skada för sin ägare, ¹³ och sedan förloras förmögenheten i en olycka. Har ägaren en son, får han ingenting. ^14 (H) Lika naken som han kom ur moderlivet måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också det är ett svårt elände. Han ska gå bort som han kom. Vad vinner den som mödar sig för vinden? ¹⁶ I alla sina dagar äter han i mörker^[d] med mycket oro, sjukdom och besvikelse.

^17 (I) Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. ^18 (J) Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ^19 (K) För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen^[e] med glädje i hjärtat.

⁵ Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli en tempelgåva^[a], ⁶ då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. ⁷ Hycklare! Jesaja profeterade rätt om er: ^8 (A) Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁹ Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud."^[b]

^10 (B) Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! ^11 (C) Det som går in i munnen gör inte människan oren. Det är det som kommer ut ur munnen som gör henne oren."

¹² Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa upp när de hörde det du sade?" ¹³ Jesus svarade: "Varje planta som min himmelske Far inte har planterat ska ryckas upp med roten. ^14 (D) Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda^[c]. Och om en blind leder en blind, så faller båda i gropen."

^15 (E) Petrus sade då till honom: "Förklara liknelsen för oss." ¹⁶ Jesus sade: "Förstår ni fortfarande inte? ¹⁷ Inser ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och kommer ut på avträdet? ¹⁸ Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. ¹⁹ För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. ²⁰ Sådant gör människan oren. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."

En kanaaneisk kvinnas tro

^21 (F) Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området runt Tyrus och Sidon. ²² Då kom en kanaaneisk^[d] kvinna från den trakten och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." ²³ Men han svarade henne inte med ett ord.

Då gick hans lärjungar fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon går ju bakom oss och ropar." ^24 (G) Han svarade: "Jag är inte sänd till andra än de förlorade fåren av Israels hus." ²⁵ Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" ²⁶ Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁷ Hon sade: "Jo, Herre, för också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." ^28 (H) Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det ska ske för dig som du vill." Och från den stunden var hennes dotter botad.

Jesus botar sjuka

^29 (I) Jesus gick därifrån och vandrade längs Galileiska sjön, och sedan gick han upp på berget och satte sig där. ^30 (J) Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, halta^[e], stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem. ³¹ Och folket förundrades när de såg stumma tala, halta bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

Jesus mättar fyra tusen män

^32 (K) Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Jag lider med folket. Nu har de varit hos mig i tre dagar, och de har inget att äta. Jag vill inte skicka hem dem hungriga, för de kan bli utmattade på vägen."

³³ Lärjungarna frågade honom: "Varifrån ska vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?" ³⁴ Jesus sade till dem: "Hur många bröd har ni?" De svarade: "Sju, och några små fiskar."

³⁵ Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. ³⁶ Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gav åt folket. ³⁷ Alla åt och blev mätta, och man plockade upp bitarna som blivit över, sju korgar fulla. ³⁸ De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. ³⁹ Sedan sände han i väg folket, steg i båten och for över till Magadans område^[f].