31 (A) Jag ska göra era städer till ruiner och ödelägga era helgedomar, och jag ska inte mer med välbehag känna doften av era offer.

Read full chapter

(A) De gudlösas offer
        är avskyvärda för Herren,
    de ärligas bön behagar honom.

Read full chapter

11 (A) Vad ska jag med
    era många slaktoffer till?
        säger Herren.
    Jag är mätt på brännofferbaggar
        och gödkalvars fett,
    jag har ingen glädje i blod
        av tjurar, lamm och bockar.
12 När ni kommer för att träda fram
        inför mitt ansikte,
    vem har då bett er
        trampa ner mina förgårdar?
13 (B) Bär inte fram fler
        meningslösa matoffer!
    Röken av dem
        är avskyvärd för mig.
    Nymånad, sabbat
        och utlysta fester –
    jag tål inte ondska
        och högtid tillsammans.
14 Min själ hatar era nymånader[a]
        och högtider.
    De har blivit en börda för mig,
        jag är trött på att bära den.
15 (C) När ni räcker ut era händer
        döljer jag mina ögon för er.
    Även om ni ber mycket
        kommer jag inte att lyssna.
    Era händer är fulla av blod.
16 (D) Tvätta er, gör er rena!
    Ta bort era onda gärningar
        ur min åsyn.
    Sluta att göra det som är ont,
17 (E) lär er att göra det som är gott!
    Sök det rätta,
        tillrättavisa förtryckaren[b],
    försvara den faderlöses rätt,
        stöd änkan i hennes sak.

18 (F) Kom, låt oss gå till rätta
        med varandra, säger Herren.
    Om än era synder är blodröda
        ska de bli snövita,
    om än de är röda som scharlakan
        ska de bli vita som ull.
19 (G) Om ni är villiga och lyssnar
        ska ni få äta landets goda.
20 (H) Men om ni vägrar och trotsar
        ska ni förtäras av svärd,
    för Herrens mun har talat.

21 (I) Vilken prostituerad hon har blivit,
        den trogna staden!
    Den var full av rättvisa,
        rättfärdighet bodde därinne –
            men nu mördare.
22 (J) Ditt silver har blivit slagg,
    ditt ädla vin är utspätt
        med vatten.
23 (K) Dina ledare är upprorsmän
        och tjuvars kumpaner.
    Alla älskar de mutor
        och jagar oärlig vinst.
    Den faderlöses rätt försvarar de inte,
        och änkans sak
            kommer inte inför dem.
24 (L) Därför säger Herren Gud[c] Sebaot,
        Israels Mäktige:
    Ve! Jag ska släppa lös
        min vrede över mina motståndare
    och hämnas på mina fiender.
25 Jag ska vända min hand mot dig
    och bränna bort ditt slagg
        som med lut
    och rensa bort alla dina orenheter.
26 (M) Jag ska åter ge dig sådana domare
        som du hade först
    och sådana rådgivare
        som du hade i början.
    Sedan ska du kallas
        "rättfärdighetens stad",
            "den trogna staden".

27 (N) Genom rätt ska Sion bli friköpt,
    genom rättfärdighet
        de som vänder om.
28 (O) Men brottslingar och syndare
        ska krossas tillsammans,
    de som överger Herren
        ska gå under.
29 (P) Ja, ni ska få skämmas
        över terebinterna som var er lust,
    blygas över trädgårdarna[d]
        som ni har utvalt,
30 för ni ska bli som en terebint
        med vissnade löv,
    som en lustgård utan vatten.
31 (Q) Och den starke ska bli som fnöske,
        hans verk som en gnista.
    Båda ska brinna tillsammans
        utan att någon kan släcka.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:14 nymånader   Varje ny månad inleddes med en dag för fest, vila och gudstjänst (1 Sam 20:5, Jes 66:23, Hos 2:11, Amos 8:5).
  2. 1:17 tillrättavisa förtryckaren   Annan översättning: "hjälp den förtryckte till rätta".
  3. 1:24 Herren Gud   Hebr. Adonaí Jhvh (Herren Herren). När Gudsnamnet Jhvh är sammansatt med ordet "Adonaí" (Herre) anger grundtextens vokaler att det istället ska uttalas "Elohím" (Gud).
  4. 1:29 terebinterna … trädgårdarna   Träd vördades t ex i fruktbarhetskulten kring Ashera (Dom 6:25f, Jer 17:2, Hes 6:13), som bekämpades av kung Hiskia (1 Kung 18:4).

20 (A) Vad bryr jag mig om
        rökelse[a] från Saba
    eller finaste kalmus[b]
        från fjärran land?
    Era brännoffer har jag inte behag till
        och era slaktoffer
            tycker jag inte om.

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:20 rökelse   Tändes dagligen i templet (2 Mos 30:7f, Luk 1:9f), en symbol för bön (Upp 5:8, 8:3).
  2. 6:20 kalmus   Doftande gräs, ursprungligen från Indien. Ingick i smörjelseoljan (2 Mos 30:23).

22 (A) För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte några befallningar eller bud om brännoffer och slaktoffer.

Read full chapter

(A) Se, jag ska tillrättavisa era ättlingar
    och kasta dynga[a] i ansiktet på er,
        dynga från era högtidsoffer,
    och ni ska bäras bort
        tillsammans med den.

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:3 dynga   Ordet användes om offerdjurens maginnehåll (se 3 Mos 1:9).