3 Mosebok 24
Svenska Folkbibeln
Den gyllene ljusstaken
24 Herren talade till Mose. Han sade: 2 Befall Israels barn att bära till dig ren olja av krossade oliver till ljusstaken, så att lamporna kan sättas upp dagligen. 3 Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, skall Aron ständigt sköta den inför Herrens ansikte, från kväll till morgon. Det skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. 4 Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han ständigt sköta inför Herrens ansikte.
Skådebröden
5 Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa. 6 Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte. 7 På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren. 8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund. 9 De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.
En smädares och våldsverkares straff
10 En man, som var son till en israelitisk kvinna och en egyptisk man gick ut bland Israels barn. Den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kom då i gräl med varandra i lägret. 11 Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet[a] och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
12 De satte honom i förvar, för att få ett bestämt uttalande från Herrens mun. 13 Och Herren sade till Mose: 14 För ut hädaren utanför lägret. Sedan skall alla som hörde hädelsen lägga sina händer på hans huvud, och hela menigheten skall stena honom. 15 Till Israels barn skall du säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd. 16 Och den som smädar Herrens namn skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom. Vare sig det är en främling som smädar Namnet, eller en som är född i landet, skall han dödas.
17 Den som slår ihjäl en människa skall straffas med döden. 18 Och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv. 19 Om någon tillfogar sin nästa kroppsskada, skall man göra mot honom som han själv har gjort: 20 bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand. Samma skada som han har vållat en annan, skall han själv tillfogas. 21 Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas. 22 En och samma lag skall gälla för er, den skall gälla såväl för främlingen som för den som är född i landet, ty jag är Herren, er Gud.
23 Mose talade detta till Israels barn. Och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Israels barn gjorde så som Herren hade befallt Mose.
Footnotes
- 3 Mosebok 24:11 Namnet Dvs Guds namn.
3 Mosebok 24
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Olja och bröd inför Herren
1-2 Herren sa till Mose: Säg till Israels folk att skaffa fram ren olivolja,
3-4 så att ljusstaken av rent guld, som står utanför förhänget och stänger vägen till det allra heligaste, alltid kan brinna. Varje morgon och kväll ska Aron fylla på ny olja och se till vekarna. På denna ljusstake ska en evig låga brinna inför Herren från generation till generation.
5-8 Varje sabbatsdag ska översteprästen lägga ut tolv brödkakor i två rader, sex i varje rad, på guldbordet som står inför Herren. Bröden ska vara bakade av fint mjöl, och man ska använda fyra liter mjöl till varje kaka. Utmed varje rad ska läggas ren rökelse. Detta ska vara ett eldsminnesoffer inför Herren, till påminnelse om hans eviga förbund med Israels folk.
9 Aron och hans söner ska äta upp bröden på en plats som är särskilt avsedd för detta ändamål. Bröden är eldsoffer till Herren, enligt en av Gud fastställd lag, och de är högheliga.
Straffet för hädelse mot Gud
10 En dag ute i lägret började en man, vars mor var israelit och vars far egyptier, att slåss med en av Israels män.
11 Under slagsmålet förbannade den egyptiske mannen Gud och fördes fram till Mose för att bli dömd. (Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri av Dans stam.)
12 Han hölls i förvar till dess Herren visade vad man skulle göra med honom.
13-14 Herren sa till Mose: För ut honom utanför lägret och be alla som hörde honom förbanna mitt namn att lägga sina händer på hans huvud. Sedan ska folket stena honom till döds.
15-16 Säg till Israels folk att den som förbannar sin Gud måste sona detta med livet. Han måste dö. Hela församlingen ska stena honom. Denna lag gäller för både utlänningar och israeliter, när de har hädat Herrens namn. De måste dö.
17 Dessutom måste alla mördare avrättas.
18 Den som dödar ett djur som inte är hans eget måste ersätta det.
19 Ett straff ska alltid utmätas efter den skada som skett,
20 öga för öga och tand för tand. Så som någon behandlar en annan, ska han själv behandlas.
21 Jag säger det igen: den som dödar ett djur måste ersätta det, och den som dödar en människa måste dö.
22 Ni ska ha samma lag för utlänningar och infödda, för jag är Herren, er Gud.
23 De förde alltså ut mannen utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Leviticus 24
Expanded Bible
The Lampstand and the Holy Bread
24 The Lord said to Moses, 2 “Command the ·people [L sons; children] of Israel to bring you pure oil from crushed olives. That oil is for the lamps so that these lamps may never go out. 3 Aaron will keep the lamps burning in the Meeting Tent from evening until morning before the Lord; this is ·in front of [L outside] the curtain of the ·Ark of the Agreement [Covenant; Treaty; L Testimony]. This ·law [statute; ordinance; regulation] will continue ·from now on [L throughout your generations]. 4 Aaron must always keep the lamps burning on the ·lampstand of pure gold [L pure lampstand/Menorah; Ex. 25:31–40] before the Lord.
5 “Take ·fine [choice] flour and bake twelve loaves of bread with it, using ·four quarts [L two-tenths of an ephah] of flour for each loaf. 6 Put them in two rows on the ·golden [L pure] table [Ex. 25:23–30] before the Lord, six loaves in each row. 7 Put pure incense on each row as the memorial portion to take the place of the bread. It is an offering made by fire to the Lord. 8 Every Sabbath day Aaron will put the bread in order before the Lord, as an ·agreement [covenant; treaty] with the people of Israel that will continue forever. 9 That bread will belong to Aaron and his sons. They will eat it in a holy place, because it is a most holy part of the offerings made by fire to the Lord. That bread is their share forever.”
The Man Who Cursed God
10 Now there was a son of an Israelite woman and an Egyptian father who ·was walking [L came out] among the Israelites. A fight broke out in the camp between him and an Israelite. 11 The son of the Israelite woman began cursing and ·speaking against the Lord [L blaspheming the name], so the people took him to Moses. (The mother’s name was Shelomith, the daughter of Dibri from the family of Dan.) 12 The people ·held him as a prisoner [put him in custody] while they waited for the Lord’s ·command [decision; will] to be made clear to them.
13 Then the Lord said to Moses, 14 “Take the one who ·spoke against [L cursed; blasphemed] me outside the camp. Then all the people who heard him must put their hands on his head, and all the ·people [community; assembly; congregation] must ·throw stones at him and kill [stone] him. 15 Tell the ·people [L sons; children] of Israel this: ‘If anyone curses his God, he is guilty of sin [Ex. 20:7; Deut. 5:11]. 16 Anyone who ·speaks against [L curses/blasphemes the name of] the Lord must be put to death; all the ·people [community; assembly; congregation] must ·kill him by throwing stones at [stone] him. ·Foreigners [Sojourners; Wanderers; Resident aliens] must be punished just like ·the people born in Israel [natives]; if they ·speak against the Lord [L curse/blaspheme the name], they must be put to death.
17 “‘Whoever ·kills [L strikes] another person must be put to death. 18 Whoever ·kills [L strikes] an animal that belongs to another person must give that person another animal to take its place. 19 And whoever causes an injury to a ·neighbor [countryman] must receive the same kind of injury in return: 20 Broken bone for broken bone, eye for eye, tooth for tooth. Anyone who injures another person must be injured in the same way in return [Ex. 21:24]. 21 Whoever ·kills [L strikes] another person’s animal must give that person another animal to take its place. But whoever ·kills [strikes] another person must be put to death.
22 “‘The ·law [regulation; standard] will be the same for the ·foreigner [sojouner; wanderer; resident alien] as for ·those from your own country [the native]. I am the Lord your God.’”
23 Then Moses spoke to the ·people [L sons; children] of Israel, and they took the person who had cursed outside the camp and ·killed him by throwing stones at [stoned] him. So the ·people [L sons; children] of Israel did as the Lord had commanded Moses.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The Expanded Bible, Copyright © 2011 Thomas Nelson Inc. All rights reserved.