3 Moseboken 7-8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Att offra skuldoffer
7 Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: 2 Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. 3 Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, 4 de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. 5 Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till Herren. Det är ett skuldoffer. 6 Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt.
7 Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. 8 När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. 9 Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. 10 Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla.
Att offra gemenskapsoffer
11 Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till Herren:
12 Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. 13 Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. 14 En av varje slag ska bäras fram som gåva inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. 15 Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen.
16 Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. 17 Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. 18 Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld.
19 Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. 20 Om någon som är oren äter av Herrens gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. 21 Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ”
22 Sedan talade Herren till Mose: 23 ”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. 24 Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. 25 Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till Herren ska utrotas ur sitt folk. 26 Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. 27 Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.”
28 Och Herren talade till Mose: 29 ”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska av offret bära fram en gåva till Herren. 30 Han ska med egna händer bära fram Herrens eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför Herren. 31 Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner 32 medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. 33 Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. 34 Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.”
35 Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer från den dagen de fördes fram och blev Herrens präster. 36 På den dag de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation.
37 Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret 38 som Herren gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till Herren i Sinai öken.
Instruktioner för prästerna
(8:1—10:20)
Mose avskiljer prästerna för tjänst
(2 Mos 29:1-37)
8 Herren talade till Mose:
2 ”Ta med dig Aron och hans söner, deras kläder, smörjelseoljan, syndoffertjuren, de två baggarna och korgen med brödet som är bakat utan jäst 3 och samla hela Israels menighet vid ingången till uppenbarelsetältet.”
4 Mose gjorde som Herren sagt och när menigheten var samlad vid ingången till uppenbarelsetältet, 5 sa han till dem: ”Detta har Herren befallt.”
6 Sedan förde han fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. 7 Han klädde på Aron tunikan, spände på honom bältet, satte på honom kåpan och efoden, fäste den med skärpet och drog åt den. 8 Sedan satte han på honom bröstskölden och lade urim och tummim i den. 9 På Arons huvud satte han turbanen med dess guldplatta, det heliga diademet, precis som Herren hade befallt honom.
10 Sedan tog Mose smörjelseoljan och smorde boningen och allting som fanns inne i den för att på så sätt helga allt. 11 Han stänkte olja på altaret sju gånger och smorde det likaså altarets tillbehör och tvättfatet och dess ställning för att helga dem. 12 Han hällde smörjelseolja på Arons huvud för att på så sätt avskilja honom för hans tjänst. 13 Sedan förde Mose fram Arons söner, satte på dem deras tunikor, spände om dem bälten och satte på dem huvudbindlar, precis som Herren hade befallt honom.
14 Sedan tog han syndoffertjuren och Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 15 Därefter slaktade Mose den. Med sitt finger strök han en del av blodet på altarets fyra horn för att helga det och hällde ut resten av blodet vid altarets fot. På så sätt invigde han det och försonade det. 16 Han tog fettet runt inälvorna, fettet runt levern, de båda njurarna och fettet runt dem och brände alltsammans på altaret. 17 Tjurens kropp med dess hud och inälvor brände han utanför lägret som Herren hade befallt Mose.
18 Sedan bar han fram baggen till brännoffret. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud 19 och Mose slaktade den och stänkte av blodet på altarets alla sidor. 20 Sedan styckade han baggen och brände upp styckena, huvudet och fettet. 21 Därefter tvättade han inälvorna och benen med vatten och brände upp hela baggen på altaret som ett brännoffer, en välbehaglig lukt för Herren, ett eldoffer åt Herren, såsom Herren hade befallt Mose.
22 Sedan bar Mose fram den andra baggen för invigningen. Aron och hans söner lade sina händer på dess huvud. 23 Mose slaktade den, tog av dess blod och strök på Arons högra örsnibb, högra tumme och högra stortå. 24 Sedan förde han fram Arons söner och strök på samma sätt blod på deras högra örsnibbar, högra tummar och högra stortår. Resten av blodet stänkte han på altarets sidor runtom.
25 Därefter tog han fettet, svansen, fettet runt inälvorna och runt levern, de båda njurarna med deras fett och det högra lårstycket 26 och placerade ovanpå detta ett osyrat bröd, en kaka bakad med olja och ett tunnbröd, alltsammans hämtat från den korg som hade ställts inför Herren. 27 Allt detta lades i händerna på Aron och hans söner för att de skulle lyfta fram det som ett offer inför Herren. 28 Mose tog det sedan tillbaka från dem och brände det på altaret tillsammans med brännoffret. Detta var ett prästvigningsoffer, en välbehaglig lukt inför Herren, ett eldoffer åt Herren. 29 Mose tog också bringan och lyfte upp den inför Herren som ett lyftoffer. Detta var Moses del av invigningsoffret, precis som Herren hade befallt honom.
30 Han tog sedan av smörjelseoljan och lite av blodet på altaret och stänkte det både på Aron och hans kläder och på hans söner och på deras kläder. På så sätt invigde han Aron och hans kläder och hans söner och deras kläder.
31 Sedan sa Mose till Aron och hans söner: ”Koka köttet vid uppenbarelsetältets ingång och ät det tillsammans med brödet som finns i invigningskorgen, precis som jag har sagt till er. Aron och hans söner ska äta det. 32 Det som blir kvar av köttet och brödet måste brännas upp.
33 Ni får inte lämna uppenbarelsetältets ingång på sju dagar för er invigning ska pågå i sju dagar. 34 Det som har skett idag har Herren befallt att det ska ske i fortsättningen också för att ni ska få försoning. 35 Ni ska stanna vid uppenbarelsetältets ingång dygnet runt i en vecka och följa Herrens förordningar för att ni inte ska dö. Så har jag blivit befalld.”
36 Aron och hans söner gjorde allt precis så som Herren hade befallt Mose.
3 Mosebok 7-8
Svenska 1917
7 Och detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.
2 På samma plats där man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret. Och man skall stänka dess blod på altaret runt omkring.
3 Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna,
4 och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna, så ock leverfettet, vilket man skall frånskilja invid njurarna.
5 Och prästen skall förbränna det på altaret till ett eldsoffer åt HERREN. Det är ett skuldoffer.
6 Allt mankön bland prästerna må äta det; på en helig plats skall det ätas; det är högheligt.
7 Vad som gäller om syndoffret skall ock gälla om skuldoffret; samma lag skall gälla för dem båda. Den präst som bringar försoning därmed, honom skall det tillhöra.
8 Och när en präst bär fram brännoffer for någon, skall huden av det framburna brännoffersdjuret tillhöra den prästen.
9 Och ett spisoffer som är bakat i ugn, eller som är tillrett i panna eller på plåt, skall alltid tillfalla den präst som bär fram det.
10 Men ett spisoffer som är begjutet med olja, eller som frambäres torrt, skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene likaväl som den andre.
11 Och detta är lagen om tackoffret, när ett sådant bäres fram åt HERREN:
12 Om någon vill bära fram ett sådant till lovoffer, så skall han, förutom det till lovoffret hörande slaktdjuret, bära fram osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, och fint mjöl, hopknådat, i form av kakor, begjutna med olja.
13 Jämte kakor av syrat bröd skall han bära fram detta sitt offer, förutom det slaktdjur som hör till det tackoffer han bär fram såsom lov offer.
14 Av detta offer skall han bära fram en kaka av vart slag, såsom en gärd åt HERREN; den präst som stänker tackoffrets blod på altaret, honom skall den tillhöra.
15 Och köttet av det slaktdjur, som hör till det tackoffer som bäres fram såsom lovoffer, skall ätas samma dag det har offrats; intet därav må lämnas kvar till följande morgon.
16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram år ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, så skall offerdjuret likaledes ätas samma dag det har offrats; dock må det som har blivit över därav ätas den följande dagen.
17 Bliver ändå något över av offerköttet, skall detta på tredje dagen brännas upp i eld.
18 Om någon på tredje dagen äter av tackoffersköttet, så bliver offret icke välbehagligt; honom som har burit fram det skall det då icke räknas till godo, det skall anses såsom en vederstygglighet. Den som äter därav kommer att bära på missgärning.
19 Ej heller må det kött ätas, som har kommit vid något orent, utan det skall brännas upp i eld. För övrigt må köttet ätas av var och en som är ren.
20 Men den som äter kött av HERRENS tackoffer, medan orenhet låder vid honom, han skall utrotas ur sin släkt.
21 Och om någon har kommit vid något orent -- vare sig en människas orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det vara må -- och han likväl äter kött av HERRENS tackoffer, så skall han utrotas ur sin släkt.
22 Och HERREN talade till Mose och sade:
23 Tala till Israels barn och säg: Intet fett av fäkreatur, får eller getter skolen I äta.
24 Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur må eljest användas till alla slags behov, men äta det skolen I icke.
25 Ty var och en som äter fettet av något djur varav man bär fram eldsoffer åt HERREN, vem det vara må som äter därav, han skall utrotas ur sin släkt.
26 Och intet blod skolen I förtära varken av fåglar eller av boskap, var I än ären bosatta.
27 Var och en som förtär något blod, han skall utrotas ur sin släkt.
28 Och HERREN talade till Mose och sade:
29 Tala till Israels barn och säg: Den som vill offra ett tackoffer åt HERREN, han skall av detta sitt tackoffer bära fram åt HERREN den vederbörliga offergåvan.
30 Med egna händer skall han bära fram HERRENS eldsoffer; fettet jämte bringan skall han bära fram, bringan till att viftas såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
31 Och prästen skall förbränna fettet på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner.
32 Också det högra lårstycket skolen I giva åt prästen, såsom en gärd av edra tackoffer.
33 Den bland Arons söner, som offrar tackoffrets blod och fettet, han skall hava det högra lårstycket till sin del.
34 Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och offergärdslåret och giver dem åt prästen Aron och åt hans söner till en evärdlig rätt av Israels barn.
35 Detta är Arons och hans söners ämbetslott av HERRENS eldsoffer, den lott som gavs dem den dag de fördes fram till att bliva HERRENS präster
36 vilken lott, efter HERRENS befallning på den dag då han smorde dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evärdlig rätt, släkte efter släkte.
37 Detta är lagen om brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret,
38 vilken HERREN på Sinai berg gav Mose, på den dag då han bjöd Israels barn att de skulle offra sina offer åt HERREN, i Sinais öken.
8 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 »Tag Aron och hans söner jämte honom samt deras kläder och smörjelseoljan, så ock syndofferstjuren och de två vädurarna och korgen med de osyrade bröden.
3 Församla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet.»
4 Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom, och menigheten församlade sig vid ingången till uppenbarelsetältet.
5 Och Mose sade till menigheten: »Detta är vad HERREN har bjudit mig att göra.»
6 Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvådde dem med vatten.
7 Och han satte livklädnaden på honom och omgjordade honom med bältet och klädde på honom kåpan och satte på honom efoden och omgjordade honom med efodens skärp och fäste därmed ihop alltsammans på honom.
8 Och han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim in i skölden.
9 Och han satte huvudbindeln på hans huvud och satte på huvudbindeln framtill den gyllene plåten, det heliga diademet, såsom HERREN hade bjudit Mose.
10 Och Mose tog smörjelseoljan och smorde tabernaklet och allt vad däri var och helgade allt;
11 och han stänkte därmed sju gånger på altaret och smorde altaret och alla dess tillbehör och bäckenet jämte dess fotställning, för att helga dem.
12 Och han göt smörjelseolja på Arons huvud och smorde honom för att helga honom.
13 Och Mose förde fram Arons söner och satte livklädnader på dem och omgjordade dem med bälten och band huvor på dem, såsom HERREN hade bjudit Mose.
14 Och han förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner lade sina händer på syndofferstjurens huvud.
15 Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt finger på altarets horn runt omkring och renade altaret; men det övriga blodet göt han ut vid foten av altaret och helgade detta och bragte försoning för det.
16 Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem; och Mose förbrände det på altaret.
17 Men det övriga av tjuren, hans hud och kött och orenlighet, brände han upp i eld utanför lägret såsom HERREN hade bjudit Mose.
18 Och han förde fram brännoffersväduren, och Aron och hans söner lade sina händer på vädurens huvud.
19 Sedan slaktades den, och Mose stänkte blodet på altaret runt omkring;
20 men själva väduren delade han i dess stycken. Och Mose förbrände huvudet och styckena och istret;
21 inälvorna och fötterna tvådde han i vatten. Sedan förbrände Mose hela väduren på altaret. Det var ett brännoffer till en välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN, Såsom HERREN hade bjudit Mose.
22 Därefter förde han fram den andra väduren, handfyllningsväduren, och Aron och hans söner lade sina händer på vädurens huvud.
23 Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och beströk Arons högra örsnibb och tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
24 Därefter förde han fram Arons söner. Och Mose beströk med blodet deras högra örsnibb och tummen på deras högra hand och stortån på deras högra fot; men det övriga blodet stänkte Mose på altaret runt omkring.
25 Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt på inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem, därtill det högra lårstycket.
26 Och ur korgen med de osyrade bröden, som stod inför HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade detta på fettstyckena och det högra lårstycket.
27 Och alltsammans lade han på Arons och hans söners händer och viftade det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
28 Sedan tog Mose det ur deras händer och förbrände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN.
29 Och Mose tog bringan och viftade den såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vädur fick Mose detta till sin del, såsom HERREN hade bjudit Mose.
30 Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron -- på hans kläder -- och likaledes på hans söner och hans söners kläder; han helgade så Aron -- hans kläder -- och likaledes hans söner och hans söners kläder.
31 Och Mose sade till Aron och till hans söner: »Koken köttet vid ingången till uppenbarelsetältet, och äten det där jämte brödet som är i handfyllningskorgen, såsom jag har bjudit och sagt: Aron och hans söner skola äta det.
32 Men vad som bliver över av köttet; eller av brödet, det skolen I bränna upp i eld.
33 Och under sju dagar skolen I icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, icke förrän edra handfyllningsdagar äro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
34 Och HERREN har bjudit, att såsom det i dag har tillgått, så skall det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för eder.
35 Vid ingången till uppenbarelsetältet skolen I stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit eder iakttaga, på det att I icke mån dö; ty så är mig bjudet.»
36 Och Aron och hans söner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom Mose.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.