3 Moseboken 25:10
Svenska Folkbibeln 2015
10 (A) Ni ska helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Var och en av er ska då återvända till sin arvedel och var och en av er ska återvända till sin släkt.
Read full chapter
3 Moseboken 25:10
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
10 Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet förkunnas för alla invånarna i landet. Det ska vara ett friår för er och var och en få tillbaka sin egendom och komma tillbaka till sin släkt.
Read full chapter
3 Mosebok 25:10
Svenska 1917
10 Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder; var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och en av eder skall återfå sin släktegendom.
Read full chapter
3 Moseboken 25:13-55
Svenska Folkbibeln 2015
13 Under ett sådant jubelår ska var och en av er återvända till sin arvedel. 14 Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, ska ni inte göra varandra orätt. 15 Efter antalet år från jubelåret ska du betala din nästa och efter antalet årsgrödor ska han få betalning av dig. 16 Ju fler åren är, desto högre pris ska du betala, och ju färre de är, desto lägre pris ska du betala. Det är ju ett visst antal grödor han säljer till dig. 17 Ni ska inte göra varandra orätt, du ska frukta din Gud, för jag är Herren er Gud.
18 (A) Ni ska följa mina stadgar och mina lagar ska ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. 19 Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. 20 Om ni frågar: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?” 21 så ska ni veta att jag ska befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. 22 Ännu när ni sår under det åttonde året ska ni ha av den gamla grödan att äta. Ända tills grödan har kommit in på det nionde året ska ni ha gammal säd att äta.
23 (B) När ni säljer jord ska ni inte sälja den för all framtid, för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24 I hela det land ni får till besittning ska ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. 25 (C) Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, ska hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. 26 Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, 27 ska han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han ska så återvända till sin egendom. 28 Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, ska det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret ska det frånträdas, och han ska återvända till sin arvedel.
29 Om någon säljer ett hus i en stad som är omgiven av murar, ska han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. 30 Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått ska huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det ska då inte frånträdas på jubelåret. 31 Men hus i byar som inte är omgivna av murar ska räknas till landets åkermark. De ska kunna återlösas, och på jubelåret ska de frånträdas.
32 Angående leviternas städer ska leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. 33 Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom ska det frånträdas på jubelåret, för husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. 34 (D) Och ett fält som är betesmark utanför någon av deras städer får inte säljas, för det är deras eviga arvedel.
Barmhärtighet mot skuldsatta
35 (E) Om din broder blir fattig och inte kan försörja sig hos dig, ska du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende ska han få leva hos dig. 36 (F) Du ska inte ockra mot honom eller ta ränta, utan du ska frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du ska inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. 40 (G) Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. 41 Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. 43 (H) Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud.
44 Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. 45 Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. 46 Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet.
47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans kusin friköpa honom, eller någon annan nära släkting, eller han själv om han klarar det och kan köpa sig fri.
50 Då ska han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för ska uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom ska beräknas till samma värde som en daglönares.[a] 51 Om det ännu är många år kvar, ska han som lösen för sig betala en motsvarande del av det pengabelopp som han köptes för. 52 Om däremot bara några få år återstår till jubelåret, ska han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
53 Han ska behandlas som en daglönare som anställs år för år. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten ska han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom, 55 för Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud.
Read full chapter
3 Moseboken 25:13-55
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
13 Under det året ska var och en återvända hem till sitt eget.
14 Om du säljer mark till eller köper av din landsman ska ni inte göra varandra något orätt. 15 Du ska betala din landsman efter antalet år sedan friåret, efter antalet skördar han säljer till dig. 16 Ju fler år desto högre pris och ju färre år desto lägre pris, eftersom det han faktiskt säljer till dig är antalet skördar. 17 Utnyttja inte varandra utan frukta din Gud, för jag är Herren, er Gud.
18 Lyd mina bud och följ mina stadgar om ni önskar leva tryggt i landet. 19 Då kommer landet att ge sina skördar och ni kan äta er mätta i lugn och ro. 20 Men ni kommer att undra: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?” 21 Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka för tre år. 22 När ni sår det åttonde året äter ni fortfarande av den gamla skörden ända fram tills det nionde årets skörd har bärgats.
23 Jorden får inte säljas för gott för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24 I hela landet som blir ert måste ni tillåta återköp.
25 Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, ska hans återlösare, hans närmaste släkting, lösa tillbaka den. 26 Om det inte finns någon återlösare men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar, 27 ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så kan han få tillbaka sin egendom. 28 Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till friåret. Men då måste den lämnas tillbaka och han får återkomma till sin egendom.
29 Om en man säljer ett hus i en stad med murar, har han full återköpsrätt under ett år. Då är återlösningen tidsbegränsad. 30 Men om han inte löser in det inom ett år ska huset i en stad med murar för alltid tillhöra den nye ägaren och hans ättlingar. Det behöver inte lämnas tillbaka vid friåret. 31 Med hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. De kan köpas tillbaka och de ska alltid lämnas tillbaka vid friåret.
32 Men leviternas hus, de som ligger i deras städer, kan köpas tillbaka när som helst 33 och måste om de inte är återköpta återlämnas vid friåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra israeliterna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet[a]. 34 Den betesmark som omger deras städer får inte säljas för den är deras egendom för alltid.
35 Om din landsman blir fattig och inte kan försörja sig bland sitt folk ska du hjälpa honom precis som du skulle hjälpa en främling eller en tillfälligt bosatt så att han kan bo kvar bland er. 36 Utkräv ingen ränta av honom utan frukta din Gud så att din landsman kan bo kvar bland er. 37 Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det. 38 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om din landsman blir fattig och säljer sig själv till dig, får du inte behandla honom som en slav 40 utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till friåret. 41 Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och till sina fäders egendom. 42 För israeliterna är mina tjänare och jag ledde dem ut ur Egypten. Därför ska de inte säljas som vanliga slavar. 43 Utsätt honom inte för hård behandling. Frukta din Gud! 44 Men du kan köpa slavar eller slavinnor från andra folk som bor i närheten 45 och likaså barn från de utlänningar som tillfälligt bor bland er samt deras familjemedlemmar som föds i landet. De förblir er egendom.
46 Dem kan ni lämna över till era barn som egendom och ha som slavar för alltid. Men ingen av era bröder bland israeliterna får behandlas hårt.
47 Om en utlänning eller någon som tillfälligt bor bland er blir rik och din landsman blir fattig och säljer sig till utlänningen eller den tillfälligt bosatte eller dennes familj 48 kan han återlösas av en av sina bröder, 49 sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet. 50 Priset på hans frihet ska han och hans köpare låta stå i proportion till antalet år från det han sålde sig och som är kvar fram till friåret eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år. 51 Om det är många år kvar, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig. 52 Om det bara är några få år kvar till friåret, ska han betala en summa beräknad efter antalet år. 53 Han ska behandlas som en anställd tjänare år för år. Se till att han inte behandlas hårt.
54 Om han ännu inte har blivit återlöst när friåret är inne, ska han och hans barn friges då 55 för israeliterna tillhör mig och är mina tjänare. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Read full chapterFootnotes
- 25:33 Versens hebreiska text är svårförståelig och översättningen därför osäker.
3 Mosebok 25:13-55
Svenska 1917
13 Under ett sådant jubelår skall var och en av eder återfå sin arvsbesittning.
14 Om I alltså säljer något åt eder nästa eller köpen något av eder nästa, skolen I icke göra varandra orätt:
15 efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa, efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.
16 Alltefter som åren äro flera skall du betala högre pris, och alltefter som åren äro färre skall du betala lägre pris; ty ett visst antal grödor är det han säljer till dig.
17 I skolen icke göra varandra orätt du skall frukta din Gud; ty jag är HERREN, eder Gud.
18 Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.
19 Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, och I skolen bo trygga däri.
20 Och om I frågen: »Vad skola vi äta under det sjunde året, om vi icke få så och icke få inbärga vår gröda?»,
21 så mån I veta att jag skall bjuda min välsignelse komma över eder under det sjätte året, så att det giver gröda för de tre åren.
22 Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av den gamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det nionde året har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.
23 När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.
24 I hela det land I fån till besittning skolen I medgiva rätt att återbörda jordegendom.
25 Om din broder råkar i armod och säljer något av sin arvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honom och återbörda det brodern har sålt.
26 Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer i tillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,
27 så skall han räkna efter, huru många år som hava förflutit ifrån försäljningen, och betala lösen för de återstående åren åt den man till vilken han sålde, och han skall så återfå sin besittning.
28 Men om han icke förmår anskaffa vad som behöves till att betala honom, så skall det han har sålt förbliva i köparens hand intill jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall då återfå sin besittning.
29 Om någon säljer ett boningshus i en stad som är omgiven med murar, så skall han hava rätt att återbörda det innan ett år har förflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det är då inskränkt till viss tid.
30 Men om det icke har blivit återbördat, förrän hela året är ute, så skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven med murar, förbliva köparens och hans efterkommandes egendom för evärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret.
31 Men hus i sådana byar som icke hava murar omkring sig skola räknas till landets åkermark; de skola kunna återbördas, och på jubelåret skola de frånträdas.
32 Dock skola leviterna inom de städer som äro deras arvsbesittning hava evärdlig rätt att återbörda husen i städerna
33 Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i den stad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas på jubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternas arvsbesittning bland Israels barn.
34 Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.
35 Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så skall du taga dig an honom; såsom en främling eller en inhysesman skall han få leva hos dig.
36 Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skall frukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig.
37 Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker eller lämna honom av dina livsmedel mot ränta.
38 Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land, för att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.
39 Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skall du icke låta honom göra trälarbete;
40 såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubelåret skall han tjäna hos dig.
41 Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom; och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittning skall han återfå.
42 Ty de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land; de skola icke säljas såsom man säljer trälar.
43 Du skall icke med hårdhet bruka din makt över dem; du skall frukta din Gud.
44 Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som bo runt omkring eder.
45 I mån ock köpa sådana ibland barnen till inhysesmännen som bo hos eder och bland personer av deras släkt, som I haven hos eder, och som äro födda i edert land; sådana skola förbliva eder egendom.
46 Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälar evärdligen. Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen med hårdhet bruka sin makt över den andre.
47 Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd, och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åt främlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon som tillhör en främlingssläkt,
48 så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösas ut; någon av hans bröder må lösa honom;
49 eller ock må hans farbroder eller hans farbroders son lösa honom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösa honom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han själv lösa sig.
50 Därvid skall han, jämte den som har köpt honom, räkna efter, huru lång tid som har förflutit ifrån det år då han sålde sig åt honom till jubelåret; och det pris för vilket han såldes skall uppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares.
51 Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.
52 Om däremot allenast få år återstå till jubelåret, så skall han räkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
53 Såsom en daglönare som är lejd för år skall man behandla honom ingen må inför dina ögon med hårdhet bruka sin makt över honom.
54 Men om han icke bliver löst på något av de nämnda sätten, så skall han på jubelåret givas fri, han själv och hans barn med honom.
55 Ty Israels barn äro mina tjänare; de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.