3 Moseboken 19-20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Regler för det dagliga livet
19 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Ni ska vara heliga, för jag, Herren, er Gud, är helig.
3 Var och en ska vörda sin mor och far och hålla mina sabbater, för jag är Herren, er Gud.
4 Vänd er inte till avgudar och tillverka inga gjutna sådana åt er, för jag är Herren, er Gud.
5 När ni bär fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska ni offra det så att det behagar honom. 6 Ät det samma dag ni offrar det och aldrig senare än dagen därpå. Det som blir kvar till tredje dagen måste brännas upp. 7 Det som äts på den tredje dagen är nämligen vedervärdigt och Herren kan inte acceptera det. 8 Den som äter det på den tredje dagen drar över sig skuld, för då vanhelgar han det som var helgat åt Herren och ska därför utrotas ur sitt folk.
9 När ni bärgar skörden, ska du inte skörda i hörnen och längs kanterna av fältet och inte heller plocka upp ax som ligger kvar på marken. 10 Du ska inte heller göra någon efterskörd i din vingård och inte plocka av de nerfallna druvorna. Lämna detta åt de fattiga och åt främlingar, för jag är Herren, er Gud.
11 Ni ska inte stjäla eller ljuga eller bedra varandra.
12 Inte heller ska ni svära falskt och därigenom vanhelga er Guds namn, för jag är Herren.
13 Du ska inte bedra eller röva från någon och du ska inte hålla inne en arbetares lön över en natt. 14 Du ska inte förbanna den döve eller lägga något hinder för den blinde där han går fram. Frukta din Gud! Jag är Herren.
15 Förvräng inte rättvisan. Ta inte parti för vare sig fattig eller rik. Döm din nästa rättvist.
16 Sprid inget skvaller bland ditt folk. Gör inget som riskerar din nästas liv, för jag är Herren.
17 Bär inget hat mot din bror inom dig. Tillrättavisa honom för att du inte ska göra dig medskyldig. 18 Du ska inte hämnas eller hysa agg mot någon bland ditt folk utan älska din medmänniska som dig själv, för jag är Herren.
19 Lyd mina stadgar. Låt inte djur av olika slag para sig med varandra och så inte två olika sädesslag på din åker. Bär inte kläder som är vävda av två olika material.
20 Om en man ligger med en slavinna som ska gifta sig med en annan man men ännu inte är friköpt eller frigiven, ska båda två straffas[a] men inte dömas till döden eftersom hon inte är fri. 21 Mannen ska bära fram sitt skuldoffer inför Herren vid ingången till uppenbarelsetältet. Offret ska bestå av en bagge. 22 Prästen ska med skuldofferbaggen skaffa försoning inför Herren åt mannen för den synd han har begått och han ska få förlåtelse.
23 När ni har kommit in i landet och har planterat alla slags fruktträd, ska ni inte röra vid den första skörden för frukten ska under tre år betraktas som förbjuden och får inte ätas. 24 Det fjärde året ska hela skörden helgas åt Herren under tacksägelse. 25 Först det femte året ska ni äta av skörden och då kommer skörden att vara desto större. Jag är Herren, er Gud.
26 Ni får inte äta blodigt kött. Inte heller får ni befatta er med spådomar och trollkonster.
27 Ni får inte klippa håret vid tinningarna eller kanten av skägget.
28 Ni ska inte rista in några märken i er hud för någon död eller tatuera er. Jag är Herren.
29 Du ska inte vanhelga din dotter genom att göra henne till en prostituerad, för då kommer landet snart att bli fyllt av otukt och ondska.
30 Håll mina sabbater och respektera min helgedom. Jag är Herren.
31 Orena er inte genom att rådfråga de dödas andar och spådomsandar. Jag är Herren, er Gud.
32 Du ska resa dig och visa de äldre vördnad och respekt i fruktan för Gud. Jag är Herren.
33 Ni ska inte behandla en invandrare illa som lever i ert land. 34 De ska behandlas som israeliter. Älska dem som dig själv och kom ihåg att ni också var främlingar i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
35 Var inte oärliga och använd aldrig falska mått på längd, vikt och rymd. 36 Ni ska ha riktig våg och riktiga vikter, likaså riktiga mått av vilka slag de än är. Jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. 37 Ni ska hålla alla mina befallningar och stadgar och lyda dem. Jag är Herren.’ ”
Straffen för synd
20 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till israeliterna: ’Den av er vare sig det är en israelit eller en utlänning som bor bland er som ger sitt barn till Molok måste dö; han ska stenas av folket i landet. 3 Jag ska själv vända mig mot den mannen och utrota honom från hans folk. Genom att ge sitt barn åt Molok har han vanärat min heldegom och vanhelgat mitt heliga namn. 4 Och om folket i landet låtsas som ingenting när mannen ger sitt barn åt Molok och inte dödar mannen, 5 då ska jag själv vända mig mot honom och hans familj och utrota honom tillsammans med alla andra som är otrogna med Molok.
6 Jag ska vända mig mot den som i otrohet rådfrågar de dödas andar och spådomsandar och utrota den personen ur hans folk. 7 Ni ska helga er och hålla er heliga, för jag är Herren, er Gud. 8 Ni ska hålla mina bud och följa dem, för jag är Herren som helgar er.
9 Var och en som hädar sin far eller mor ska straffas med döden, för den som hädar sin far eller mor har förtjänat sitt dödsstraff.
10 Om en man är otrogen med sin grannes eller någon annans hustru ska både mannen och kvinnan straffas med döden.
11 Om en man ligger med sin fars hustru har han vanärat sin far. Både mannen och kvinnan måste dö, för de har själva förtjänat sitt dödsstraff.
12 Om en man ligger med sin svärdotter ska båda straffas med döden. De har gjort något vidrigt och så förtjänat sitt dödsstraff.
13 Om en man ligger med en annan man så som med en kvinna är det en avskyvärd handling och de ska båda straffas med döden. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.
14 Om en man tar till hustru både modern och hennes dotter är det fruktansvärt. De ska alla tre brännas, för något skändligt får inte finnas bland er.
15 Om en man har sexuellt umgänge med ett djur ska både han och djuret dödas. 16 Om en kvinna närmar sig och har sexuellt umgänge med ett djur ska både kvinnan och djuret dödas. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.
17 Om en man gifter sig med sin syster, vare sig det är dottern till hans far eller hans mor, och de ligger med varandra, är det skamligt och han ska offentligt utrotas ur sitt folk för han har vanärat sin syster och får bära sin skuld.
18 Om en man ligger med en kvinna under hennes menstruation och blottar hennes blodflöde och hon själv blottar det, ska båda utrotas ur sitt folk.
19 Du ska inte ha samlag med din moster eller faster, för de är nära släktingar och blir då vanärade och drar skuld på sig.
20 Om en man har samlag med sin farbrors hustru har han skändat sin farbror. De får båda bära sin synd och dö barnlösa.
21 Om en man gifter sig med sin brors hustru är detta en oren handling. Han har skändat sin bror och de ska därför bli barnlösa.
22 Ni ska lyda alla mina bud och stadgar för att ni inte ska spys ut ur det land som jag vill föra er till och låta er bosätta er i. 23 Ni ska inte följa sederna hos det folk jag fördriver ut ur landet innan ni kommer, för de har gjort allt detta och därför avskyr jag dem.
24 Därför har jag sagt er att ni ska ta deras land i besittning. Jag ska ge det till er som en arvedel. Det är ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är Herren, er Gud, som har avskilt er från andra folk.
25 Ni ska därför skilja mellan rena och orena djur och mellan rena och orena fåglar. Ni ska inte besmitta er genom några djur, fåglar eller krälande djur som jag har avskilt från er som orena. 26 Ni ska vara heliga inför mig, för jag, Herren, är helig. Jag har avskilt er från alla andra folk för att ni ska vara mina.
27 En man eller kvinna som har en ande från en död eller en spådomsande i sig ska ni stena till döds. De har själva förtjänat sitt dödsstraff.’ ”
Footnotes
- 19:20 Betydelsen är osäker. Möjligen kan det vara fråga om skadestånd.
3 Mosebok 19-20
Svenska 1917
19 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Israels barns hela menighet och säg till dem: I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, är helig.
3 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater skolen I hålla. Jag är HERREN, eder Gud.
4 I skolen icke vända eder till avgudar och icke göra eder gjutna gudar. Jag är HERREN, eder Gud.
5 När I viljen offra tackoffer åt HERREN, skolen I offra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga.
6 Samma dag I offren det skall det ätas, eller ock den följande dagen; men det som bliver över till tredje dagen skall brännas upp i eld.
7 Om det ätes på tredje dagen, så är det en vederstygglighet; det bliver då icke välbehagligt.
8 Den som äter därav kommer att bära på missgärning, ty han har ohelgat det som var helgat åt HERREN, och han skall utrotas ur sin släkt.
9 När I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd.
10 Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och de avfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
11 I skolen icke stjäla eller ljuga eller begå något svek mot varandra.
12 I skolen icke svärja falskt vid mitt namn; då ohelgar du din Guds namn. Jag är HERREN.
13 Du skall icke med orätt avhända din nästa något, eller taga något ifrån honom med våld. Du skall icke förhålla dagakarlen hans lön över natten till morgonen.
14 Du skall icke uttala förbannelser över en döv, och för en blind skall du icke lägga något varpå han kan falla; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
15 I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige; du skall döma din nästa rätt.
16 Du skall icke gå med förtal bland dina fränder; du skall icke stå efter din nästas blod. Jag är HERREN.
17 Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommer att bära på synd.
18 Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN.
19 Mina stadgar skolen I hålla: Du skall icke låta två slags djur av din boskap para sig med varandra; din åker skall du icke beså med två slags säd; en klädnad av två olika slags garn får icke komma på dig.
20 Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne, och hon är trälinna i en annan mans våld, och hon icke har blivit friköpt eller frigiven, så skola de straffas, men icke dödas, eftersom hon icke var fri.
21 Och han skall föra fram sitt skuldoffer inför HERREN, till uppenbarelsetältets ingång, en skuldoffersvädur.
22 När så prästen medelst skuldoffersväduren bringar försoning för honom inför HERRENS ansikte för den synd han har begått, då bliver den synd han har begått honom förlåten.
23 När I kommen in i landet och planteren träd av olika slag med ätbar frukt, skolen I anse deras frukt såsom deras förhud. I tre år skolen I hålla dem för oomskurna och icke äta av dem;
24 men under det fjärde året skall all deras frukt vara helgad till HERRENS lov,
25 och först under det femte skolen I äta deras frukt. Så skolen I göra, för att de må giva så mycket större avkastning åt eder. Jag är HERREN, eder Gud.
26 I skolen icke äta något med blod i. I skolen icke befatta eder med spådom eller teckentyderi.
27 I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhår, ej heller skall du avstympa kanten av ditt skägg.
28 I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ej heller bränna in skrifttecken på eder. Jag är HERREN.
29 Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva en sköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende och bliva uppfyllt av skändlighet.
30 Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava fruktan. Jag är HERREN.
31 I skolen icke vända eder till andar som tala genom besvärjare eller spåmän. Söken icke sådana, så att I bliven orena genom dem. Jag är HERREN, eder Gud.
32 För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
33 När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke förtrycka honom.
34 Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
35 I skolen icke göra orätt i domen, icke i fråga om mått, vikt eller mål.
36 Riktig våg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mått skolen I hava. Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land.
37 Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och göra efter dem. Jag är HERREN.
20 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Du skall ock säga till Israels barn: Om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo i Israel, giver någon av sina avkomlingar åt Molok, så skall han straffas med döden; folket i landet skall stena honom.
3 Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han har givit en av sina avkomlingar åt Molok, och därmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn.
4 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, när han giver en av sina avkomlingar åt Molok, så att de icke döda honom,
5 då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt; och honom och alla dem som hava följt honom och i trolös avfällighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras folk.
6 Och om någon vänder sig till andar som tala genom besvärjare eller spåmän, för att i trolös avfällighet löpa efter dem, så skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans folk.
7 Så skolen I nu hålla eder heliga, och vara heliga; ty jag är HERREN, eder Gud.
8 Och I skolen hålla mina stadgar och göra efter dem. Jag är HERREN, som helgar eder.
9 Om någon uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, skall han straffas med döden; över sin fader och sin moder har han uttalat förbannelser, blodskuld låder vid honom.
10 Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru, så skola de straffas med döden, både mannen och kvinnan som hava begått äktenskapsbrottet.
11 Om någon ligger hos en kvinna som är hans faders hustru, så blottar han sin faders blygd; de skola båda straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
12 Om någon ligger hos sin svärdotter, så skola de båda straffas med döden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld låder vid dem.
13 Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
14 Om någon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder, så är det en skändlighet; man skall bränna upp både honom och dem i eld, för att icke någon skändlighet må finnas bland eder.
15 Om en man beblandar sig med något djur, så skall han straffas med döden, och djuret skolen I dräpa.
16 Och om en kvinna kommer vid något djur och beblandar sig därmed, så skall du dräpa både kvinnan och djuret; de skola straffas med döden, blodskuld låder vid dem.
17 Om någon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd, så är det en skamlig gärning, och de skola utrotas inför sitt folks ögon; han har blottat sin systers blygd, han bär på missgärning.
18 Om någon ligger hos en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes blygd, i det att han avtäcker hennes brunn och hon blottar sitt blods brunn, så skola de båda utrotas ur sitt folk.
19 Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers blygd. Ty den så gör avtäcker sin nära blodsförvants blygd; de komma att bära på missgärning.
20 Om någon ligger hos sin farbroders hustru, så blottar han sin farbroders blygd; de komma att bära på synd, barnlösa skola de dö.
21 Om någon tager sin broders hustru, så är det en oren gärning; han blottar då sin broders blygd, barnlösa skola de bliva.
22 Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och stadgar och göra efter dem, för att landet icke må utspy eder, det land dit jag vill föra eder, så att I fån bo där.
23 Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill fördriva för eder; ty just därför att de hava bedrivit allt sådant, har jag blivit led vid dem.
24 Och därför har jag sagt till eder I skolen besitta deras land, ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter av mjölk och honung. Jag är HERREN, eder Gud, som har avskilt eder från andra folk.
25 Gören alltså skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och mellan rena fåglar och orena, så att I icke gören eder själva till styggelse för de fyrfotadjurs eller fåglars skull eller för de kräldjurs, skull på marken, som jag har avskilt, för att I skolen hålla dem för orena.
26 I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, är helig, och jag har avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till.
27 När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall denne straffas med döden; man skall stena honom, blodskuld låder vid honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.