3 Mosebok 10
Svenska 1917
10 Men Arons söner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade eld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENS ansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dem befallning om.
2 Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de föllo döda ned inför HERRENS ansikte.
3 Och Mose sade till Aron: »Detta är vad HERREN har talat och sagt: På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig, och inför allt folket bevisa mig härlig.» Och Aron teg stilla.
4 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder Ussiels söner, och sade till dem: »Träden fram och bären edra fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.»
5 Då trädde de fram och buro bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, såsom Mose hade sagt.
6 Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: »I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över hela menigheten. Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta över denna brand som HERREN har upptänt.
7 Och I skolen icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, på det att I icke mån dö; ty HERRENS smörjelseolja är på eder.» Och de gjorde såsom Mose hade sagt.
8 Och HERREN talade till Aron och sade:
9 »Varken du själv eller dina söner må dricka vin eller starka drycker, när I skolen gå in i uppenbarelsetältet, på det att I icke mån dö. Det skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
10 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent;
11 och I skolen lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort för dem genom Mose.»
12 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans kvarlevande söner: »Tagen det spisoffer som har blivit över av HERRENS eldsoffer, och äten det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt.
13 I skolen äta det på en helig plats; ty det är din och dina söners stadgade rätt av HERRENS eldsoffer; så är mig bjudet.
14 Och viftoffersbringan och offergärdslåret skola ätas av dig, och av dina söner och dina döttrar jämte dig, på en ren plats, ty de äro dig givna såsom din och dina söners stadgade rätt av Israels barns tackoffer.
15 Jämte eldsoffren -- fettstyckena -- skola offergärdslåret och viftoffersbringan bäras fram för att viftas såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; och de skola såsom en evärdlig rätt tillhöra dig och dina söner jämte dig, såsom HERREN har bjudit.»
16 Och Mose frågade efter syndoffersbocken, men den befanns vara uppbränd. Då förtörnades han på Eleasar och Itamar, Arons kvarlevande söner, och sade:
17 »Varför haven I icke ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt. Och han har givit eder det, för att I skolen borttaga menighetens missgärning och bringa försoning för dem inför HERRENS ansikte.
18 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre; därför skullen I på heligt område hava ätit upp köttet, såsom jag hade bjudit.»
19 Men Aron sade till Mose: »Se, de hava i dag offrat sitt syndoffer och sitt brännoffer inför HERRENS ansikte, och mig har vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag åte syndofferskött, skulle detta vara HERREN välbehagligt?»
20 När Mose hörde detta, var han till freds.
3 Mosebok 10
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Arons söner dör i eld
10 Men Arons söner Nadab och Abihu placerade ohelgad eld i rökelsekaren, lade rökelse på elden och frambar rökelsen som ett offer inför Herren, helt i strid med vad Herren just hade befallt dem.
2 Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem.
3 Då sa Mose till Aron: Detta är vad Herren menade när han sa: 'Jag ska visa mig helig bland dem som söker mig och står mig nära, och jag ska förhärligas inför allt folket.' Aron sa inte ett enda ord.
4 Mose skickade sedan efter Arons kusiner Misael och Elsafan, söner till Ussiel, och sa till dem: Gå och hämta era vänners förkolnade kroppar från tabernaklet och bär ut dem utanför lägret.
5 De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras mantlar.
6 Mose sa sedan till Aron och hans söner Eleasar och Itamar: Ni ska inte sörja. Låt inte ert hår vara okammat som ett tecken på sorg, och riv inte sönder era kläder! Om ni gör det, kommer Gud att döda er också, och hans vrede drabbar då hela folket. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja Nadabs och Abihus död i den fruktansvärda eld Herren sände.
7 Men ni får inte lämna tabernaklet, för då kommer ni att straffas med döden, för Herrens smörjelseolja är över er.De gjorde precis som Mose hade befallt.
8-9 Sedan sa Herren till Aron: Drick aldrig vin eller starka drycker när du ska gå in i tabernaklet, för då kommer du att dö. Den regeln gäller också dina söner och deras ättlingar från generation till generation.
10 Er plikt är att vara folkets domare, att lära dem skillnaden mellan heligt och oheligt, rent och orent,
11 och att undervisa om de lagar som Herren gett genom Mose.
12 Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Eleasar och Itamar: Ta vad som är kvar av spisoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret. Offret är högheligt.
13 Därför måste ni äta det i helgedomen, på en helig plats. Den delen av eldsoffret till Herren tillhör er och era söner, för det har jag fått befallning om.
14 Men bringan och låret, som burits fram till Herren som viftoffer, kan ätas på vilken helig plats som helst. De tillfaller er och era söner och döttrar som mat. Det är en del av Israels folks tackoffer.
15 Folket ska bära fram låret tillsammans med bringan, som blev offrad när fettet brändes upp, och detta ska bäras fram inför Herren som ett viftoffer. Sedan tillfaller det er och er familj, för det har Herren befallt.
16 Sedan letade Mose överallt efter bocken till syndoffret och upptäckte då att den hade blivit uppbränd! Då blev han rasande på Eleasar och Itamar, Arons återstående söner.
17 Varför har ni inte ätit upp syndoffret i helgedomen? frågade han. Offret är högheligt, och Gud har gett er det för att ta bort folkets skuld och skaffa försoning för dem inför Herren.
18 Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre skulle ni ha ätit det där, som jag sa till er.
19 Men Aron sa till Mose: De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren, men skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?
20 När Mose hörde detta lät han sig nöja.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica