Nadabs och Abihus synd

10 Men Arons söner Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför Herrens ansikte, något som han inte hade befallt dem. Då gick eld ut från Herren och förtärde dem, så att de dog inför Herren. Och Mose sade till Aron: "Detta är vad Herren har talat:

På dem som står mig nära skall jag bevisa mig helig
och inför allt folket

bevisa mig härlig."

Och Aron teg stilla.

Mose kallade till sig Misael och Elsafan, söner till Ussiel, Arons farbror, och sade till dem: "Kom fram och bär era släktingar bort från helgedomen, utanför lägret." Då steg de fram och bar bort dem i deras livklädnader, utanför lägret, så som Mose hade sagt. Sedan sade Mose till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar: "Ni skall inte ha ert hår oordnat eller riva sönder era kläder, för att ni inte skall dö och vrede drabba hela menigheten. Men era bröder, hela Israels hus, må gråta över den brand som Herren har tänt. Ni skall inte gå bort från ingången till uppenbarelsetältet, för att ni inte skall dö, ty Herrens smörjelseolja är på er." Och de gjorde enligt Moses ord.

Regler för präster

Herren talade till Aron. Han sade: "För att ni inte skall dö får varken du själv eller dina söner dricka vin eller starka drycker när ni skall gå in i uppenbarelsetältet. Detta skall vara en evig stadga för er från släkte till släkte. 10 Ni skall skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent. 11 Och ni skall lära Israels barn alla de stadgar som Herren har kungjort för dem genom Mose."

12 Mose sade till Aron, och till Eleasar och Itamar, hans söner som ännu var kvar: "Tag det matoffer som har blivit över av Herrens eldsoffer och ät det osyrat vid sidan av altaret, ty det är högheligt. 13 Ni skall äta det på en helig plats, ty det är din och dina söners lagliga rätt av Herrens eldsoffer. Den befallningen har jag fått. 14 Viftoffersbringan och offergärdslåret skall ni äta på en ren plats, du och dina söner och döttrar med dig, ty du har fått dem som din och dina söners lagliga rätt av Israels barns gemenskapsoffer. 15 Tillsammans med eldsoffren av fettstyckena skall offergärdslåret och viftoffersbringan bäras fram för att viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. De skall som en evig rätt tillhöra dig och dina söner med dig, så som Herren har befallt."

16 Mose frågade efter syndoffersbocken, och se, den var uppbränd. Då blev Mose vred på Eleasar och Itamar, Arons kvarvarande söner, och sade: 17 "Varför har ni inte ätit syndoffret på den heliga platsen? Det är ju högheligt och han har gett er det för att ni skall ta bort menighetens skuld och bringa försoning för dem inför Herrens ansikte. 18 Se, dess blod har inte burits in i helgedomens inre. Därför skulle ni ha ätit upp köttet på helig plats, så som jag hade befallt." 19 Men Aron sade till Mose: "Se, de har i dag offrat sitt syndoffer och brännoffer inför Herrens ansikte och du vet vad som har hänt mig. Om jag nu i dag hade ätit syndofferskött, skulle det ha varit välbehagligt för Herren?" 20 När Mose hörde detta, blev han tillfreds.

Arons söner dör i eld

10 Men Arons söner Nadav och Avihu tog var sitt fyrfat, lade eld i dem och rökelse på elden och frambar otillåten eld inför Herren, en eld som han inte hade befallt. Därför kom eld ner från Herren och förtärde dem så att de dog inför Herren. Då sa Mose till Aron: ”Detta är vad Herren menade när han sa:

’Jag ska visa mig helig bland dem
    som söker mig och står mig nära,
och jag ska förhärligas inför allt folket.’ ”

Aron sa inte ett enda ord.

Mose skickade sedan efter Mishael och Elsafan, söner till Arons farbror Ussiel, och sa till dem: ”Gå och hämta era kusiner från helgedomen och bär ut dem utanför lägret.”

De gick då och hämtade dem och bar ut dem utanför lägret i deras tunikor, så som Mose hade befallt.

Mose sa sedan till Aron och hans söner Elasar och Itamar: ”Låt inte ert hår vara okammat och riv inte sönder era kläder[a] för att ni inte ska dö och hela folket drabbas av vrede. Men era släktingar och alla andra i Israel kan sörja dem som elden från Herren förbrände. Men ni får inte lämna ingången till uppenbarelsetältet för då kommer ni att straffas med döden för ni är smorda med Herrens smörjelseolja.”

De gjorde precis som Mose hade befallt.

Sedan sa Herren till Aron: ”Du och dina söner ska aldrig dricka vin eller starka drycker när ni går in i uppenbarelsetältet, för då kommer ni att dö. Den regeln ska vara oföränderlig och gälla från generation till generation 10 för att ni ska kunna skilja mellan heligt och oheligt, rent och orent 11 och kunna undervisa israeliterna om de lagar som Herren gett genom Mose.”

12 Sedan sa Mose till Aron och de av hans söner som fanns kvar i livet, Elasar och Itamar: ”Ta vad som är kvar av matoffret när en handfull av det har blivit bränt på altaret åt Herren. Ät det osyrat vid altaret. Offret är högheligt. 13 Därför måste ni äta det på en helig plats. Den delen av eldoffret till Herren tillhör er och era söner för det har jag fått befallning om. 14 Men bringan som har lyfts upp och låret som getts till Herren kan ätas på vilken ren plats som helst. De tillfaller dig och dina söner och döttrar som er del av israeliternas gemenskapsoffer.

15 Låret som gavs ska tillsammans med bringan som lyftes upp som offer bäras fram tillsammans med fettet från eldoffret och lyftas fram inför Herren som ett lyftoffer. Sedan tillfaller det dig och dina barn som er andel för all framtid för det har Herren befallt.”

16 Sedan letade Mose efter bocken till syndoffret och upptäckte att den hade blivit uppbränd. Då blev han vred på Elasar och Itamar, Arons återstående söner och sa: 17 ”Varför har ni inte ätit upp syndoffret på den heliga platsen? Offret är högheligt, och det har getts till er för att ta bort menighetens skuld och skaffa försoning för dem inför Herren. 18 Eftersom blodet inte fördes in i helgedomens inre, skulle ni ha ätit köttet på helig plats som jag befallde er.”

19 Men Aron sa till Mose: ”De offrade sitt syndoffer och sitt brännoffer inför Herren och mig har det hänt som har hänt. Skulle det ha behagat Herren om jag hade ätit syndoffret på en sådan här dag?”

20 När Mose hörde detta lät han sig nöja.

Footnotes

  1. 10:6 Okammat hår och sönderrivna kläder var tecken på sorg.