2 Samuelsboken 21-22
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Sauls söner avrättas
21 Under Davids regeringstid inträffade en hungersnöd som varade oavbrutet i tre år. David sökte Herren, och han svarade: Hungersnöden beror på att Saul och hans familj mördade gibeoniterna.
2 Då samlade kung David gibeoniterna och talade till dem. De var inte israeliter, utan överlevande från amo reerna. Israel hade svurit att inte döda dem, men Saul hade i sin nationalistiska iver försökt att utplåna dem.
3 David frågade: Vad kan jag göra för er, så att vi kan försonas? Vad kan vi göra för att förmå er att be Gud välsigna oss?
4 Vi har ingen rätt att begära ersättning i silver eller guld från Sauls familj, svarade gibeoniterna. Och inte heller kan vi kräva några israeliters liv.Vad kan jag då göra? frågade David.
5-6 De svarade: Ge oss sju av Sauls söner, manliga ättlingar till den man som gjorde sitt yttersta för att utplåna oss. Vi ska döda dem inför Herren i Gibea, Sauls egen stad.Kungen svarade: Ni ska få vad ni har begärt.
7 På grund av den ed som David och Jonatan hade svurit varandra skonades emellertid Mefiboset, som var Jonatans son och alltså sonson till Saul.
8 Men David gav dem Armoni och Mefiboset, som Ajas dotter Rispa fått med Saul. Han gav dem också Sauls dotter Merabs söner, som hon fått med meholatiten Adriel, Barsillais son.
9 Männen i Gibeon spetsade dem på pålar och lät deras kroppar ligga kvar inför Herren på en kulle. Detta hände på våren, just som man hade börjat med kornskörden.
10 Då lade Rispa, mor till två av dem, ut säcktyg på klippan och stannade där ända tills det efterlängtade regnet kom, för att hindra gamarna att slita sönder kropparna under dagen och de vilda djuren från att äta dem under natten.
11 När David fick reda på detta
12-14 visade han respekt för hennes handling genom att hämta Sauls och Jonatans kvarlevor från Jabes-Gilead. Invånarna där hade rövat bort deras kroppar från torget i Bet-San, där filisteerna hade hängt upp dem på pålar efter det att de fallit på berget Gilboa. David tog också vara på kropparna efter de avrättade sju männen. Sauls och Jonatans ben lades i Sauls far Kis grav i Benjamin. Sedan svarade Gud igen på bön och gjorde slut på hungersnöden.
15 Det blev flera drabbningar med filisteerna. En gång när David och hans män var mitt i stridens hetta, blev David trött och utmattad.
16 En storväxt man som hette Jisbo-Benon närmade sig då David och tänkte döda honom. Spetsen på hans lans vägde flera kilo, och han var klädd i en ny rustning.
17 Men Abisai, Serujas son, kom till Davids hjälp och dödade filisteen. Efter detta sa männen bestämt till David: Du ska inte gå ut i strid igen! Varför ska vi riskera att Israels ljus slocknar?
Davids män dödar jättar
18 Under en annan strid med filisteerna i Gob dödade husatiten Sibbekai en storväxt man från Rafa som hette Saf,
19 och vid en annan strid på samma plats dödade Elhanan brodern till gatiten Goljat, han som hade en lans lika kraftig som en vävbom.
20-21 En annan gång när filisteerna och israeliterna stred vid Gat, kämpade de mot en jätte från Rafa med sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot. När han hånade Israel dödades han av Davids brorson Jonatan, son till Davids bror Simea.
22 Alla dessa fyra kom från jättarnas stam i Gat, och de blev dödade av Davids män.
Davids sång efter räddningen
22 Efter det att Herren hade räddat David från alla hans fiender och från Saul, sjöng David denna sång inför Herren:
2 Herren är min klippa, min borg och min frälsare.
3 Jag ska gömma mig i Gud,som är min klippa och min tillflykt.Han är min sköld och min frälsning, min tillflykt och mitt skydd.Tack, min frälsare. Du har räddat mig från alla mina fiender.
4 Herren, den Högste, ropar jag till, han som har räddat mig från alla mina fiender.
5 Dödens flod omgav mig. Mörka vågor sköljde över mig.
6 Jag var fångad och bunden av dödsriket och döden.
7 Men jag ropade på Herren i min nöd, och han hörde mig från sitt tempel, mitt rop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden och himlen skakade i sin grund, för han var utom sig av vrede.
9 Rök bolmade ur hans näsborrar, eldslågor slog ut från hans mun.
10 Han åtskilde himlarna och steg ner till jorden genom moln och rök.
11 Keruber bar hans tron på vindens vingar.
12 Mörker omgav honom, och molnen var tjocka omkring honom.
13 Jorden lystes upp av hans härlighet som av blixtar.
14 Herren dundrade från himlen, den Allsmäktige lät höra sin mäktiga stämma.
15 Han sköt pilar och jagade sina fiender på flykten, med blixtar jagade han bort dem.
16 Vid en pust av hans andedräkt blottlades djupen i havet och jordens grund blev synlig.
17 Han räddade mig från sin tron i höjden. Han drog mig upp ur djupet.
18 Han räddade mig undan mäktiga fiender, undan dem som var alltför starka för mig.
19 De överföll mig på min olyckas dag, men Herren blev min frälsning.
20 Han förde mig ut i frihet och räddade mig, för jag var hans glädje.
21 Herren belönade mig för min rättfärdighet, mina händer var rena.
22 Jag har hållit mig på Herrens väg och inte lämnat min Gud.
23 Jag kände hans lagar och lydde dem.
24 Inför honom är jag felfri, jag har hållit mig borta från all synd.
25 Det är därför som Herren har gjort så mycket för mig, för han ser att jag är lydig.
26 Du är barmhärtig mot de barmhärtiga. Du visar din fullkomlighet mot dem som är utan skuld.
27 För dem som är rena visar du din renhet, men de onda vänder du ryggen.
28 Du räddar de ödmjuka och förödmjukar dem som inte vill böja sig.
29 Herre, du är mitt ljus! Du lyser upp mitt mörker.
30 Med din makt kan jag krossa en armé. Med din styrka stormar jag murar.
31 Guds vägar är fullkomliga. Herrens ord är sanna. Han skyddar alla som kommer till honom.
32 Endast Herren är Gud. Vi har ingen annan Frälsare.
33 Gud är mitt starka fäste. Han ger mig trygghet.
34 Han ser till att de goda vandrar den rätta vägen, säkra på foten som bergsgetter bland klipporna.
35 Han ger mig skicklighet i striden och kraft att använda den starkaste båge.
36 Du gav mig din frälsnings sköld. Din hjälp har gjort mig stor.
37 Du gjorde mina steg lätta och mina fötter starka.
38 Jag förföljde mina fiender och utplånade dem. Jag gav mig ingen ro förrän den siste av dem utplånats.
39 Jag krossade dem, så att ingen av dem kan resa sig igen. Jag trampade dem under mina fötter.
40 Du rustade mig med styrka och hjälpte mig att fälla mina motståndare till marken.
41 Du har hjälpt mig att driva mina fiender på flykten. Jag har utplånat dem allesammans.
42 De sökte förgäves efter hjälp, de ropade till Gud, men han gav dem inget svar.
43 Jag slog dem till marken och krossade dem till damm, jag trampade ner dem i vägens lera.
44 Du har skyddat mig från uppror bland mitt folk. Du gav mig makt att härska över främmande folk som blivit mina tjänare.
45 När utlänningar hör om min makt, lyder de mig,
46 de tappar modet och kommer darrande ut ur sina hålor.
47 Herren lever. Välsignad är min klippa. Prisa min frälsnings Gud!
48 Välsignad är Gud, som förgör dem som är emot mig
49 och räddar mig från mina fiender.Du bevarar mig och upphöjer mig över dem. Du räddar mig ur deras våld.
50 Därför vill jag tacka dig inför alla folk, Herre, och sjunga lovsånger till ditt namn!
51 Du gör din kung segerrik, du visar din utvalde barmhärtighet, ja, så gör du mot David och hans ättlingar i evighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica