2 Kungaboken 17-18

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Hosea regerar i Israel

17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.

² Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.

³ Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.

⁴ Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.

⁵ Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.

⁶ I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.

Israel förs bort i fångenskap

⁷ Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,

⁸ och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.

⁹ Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.

¹⁰ De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,

¹¹ och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.

¹² De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

¹³ Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,

¹⁴ men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.

¹⁵ De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.

¹⁶ De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.

¹⁷ De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,

¹⁸ och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.

¹⁹ Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.

²⁰ Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.

²¹ När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.

²² Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i

²³ förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.

Andra folk bosätter sig i landet

²⁴ Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.

²⁵ Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.

²⁶ Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.

^27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.

²⁹ Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.

³⁰ De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.

³¹ Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.

³² De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.

³³ Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.

³⁴ Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.

^35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.

⁴⁰ Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.

⁴¹ Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.

Hiskia regerar i Juda

^1-2 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel började Hiskia, Ahas son, regera i Juda. Han var tjugofem år gammal när han blev kung och regerade i Jerusalem i tjugonio år. Hans mor hette Abi och var dotter till Sakarja.

³ Hiskia var en gudfruktig kung och vandrade i sin förfader Davids fotspår.

⁴ Han röjde bort templen på höjderna, rev ner obeliskerna och slog sönder de avskyvärda avgudabilderna av Aseran. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tillbe den och tända rökelse. Den kallades Nehustan.

⁵ Hiskia litade helt på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna, vare sig de före eller de efter honom, levde så nära Gud som han,

⁶ för Hiskia följde Herren i allt och var noga med att följa de lagar Gud hade gett Mose.

⁷ Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde sig fri från den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom.

⁸ Han besegrade också filisteerna och intog varje ort ända bort till Gasa och området däromkring.

⁹ Det var under Hiskias fjärde och kung Hoseas sjunde regeringsår som kung Salmaneser i Assyrien anföll Israel och började sin belägring av Samaria.

¹⁰ Tre år senare, under Hiskias sjätte regeringsår och kung Hoseas nionde, föll Samaria,

¹¹ och Israels befolkning deporterades till Assyrien där de fick bosätta sig i staden Hala och utmed stranden av floden Habor i Gosan och i Mediens städer.

¹² Detta hände därför att de hade vägrat att lyssna till Herren, sin Gud, och nekat att göra vad han önskade. De bröt förbundet med honom och motsatte sig alla de lagar han hade gett dem genom sin tjänare Mose.

¹³ Senare, under kung Hiskias fjortonde regeringsår, belägrade den assyriske kungen Sanherib alla befästa städer i Juda och intog dem.

¹⁴ Kung Hiskia, som ville ha fred, sände då ett meddelande till den assyriske kungen i Lakis: Jag har handlat fel. Jag ska betala vad du begär, om du bara drar tillbaka dina trupper, hette det i budskapet.Kungen i Assyrien krävde 300 talenter silver och trettio talenter guld.

¹⁵ För att få ihop denna summa måste Hiskia tömma både templet och den kungliga skattkammaren på silver och guld.

¹⁶ Han måste till och med ta det guld som man hade belagt templets dörrar och dörrposter med.

Assyrien hotar Juda

¹⁷ Men kungen i Assyrien skickade överbefälhavaren, sin förste minister och en general tillsammans med en stor armé mot Hiskia. De kom från Lakis och slog läger utmed den stora huvudvägen invid fältet där man brukade bleka tyg, i närheten av övre dammens vattenledning.

¹⁸ De bad att få träffa kung Hiskia, men i stället skickade han en förhandlingsdelegation bestående av följande män: Eljakim, hans förste man i palatset, Sebna, sekreteraren och Joa, kanslern.

¹⁹ Den assyriske generalen bad dem lämna detta besked till Hiskia: Den store kungen i Assyrien säger: 'Ingen kan rädda dig undan mig och min makt!

^20-21 Du behöver mer än bara löften om hjälp, innan du gör uppror mot mig. Vem stöder du dig på? Egypten? Farao är inte mycket att lita på! Egypten är som en splittrad stav, som genomborrar och skadar den hand som lutar sig mot den.

²² Och om du säger att du litar på att Herren ska rädda er, kom då ihåg att det var hans offerhöjder och altaren som du bröt ner! Du kräver ju att alla ska tillbe vid altaret i Jerusalem!

²³ Jag har ett erbjudande till dig från min herre, kungen i Assyrien! Om du kan ställa upp med 2.000 ryttare ska vi ge dem hästar.

²⁴ Hur skulle du ens kunna stå emot ett enda kompani ur min herres armé? Inte ens om Egypten skulle förse er med hästar och vagnar, skulle det hjälpa.

²⁵ Tror du förresten att vi har kommit hit av oss själva? Nej, det är Herren som har sänt oss och sagt att vi ska inta landet och ödelägga det.'

²⁶ Var vänlig och tala till oss på arameiska, bad Eljakim, Sebna och Joa. Vi förstår det språket. Tala inte hebreiska, för då hör allt folk på muren vad ni säger!

²⁷ Skulle min herre, den assyriske kungen ha skickat mig hit för att tala med bara er tre och er kung? svarade den assyriske generalen. Gäller inte hans ord folket på murarna också? De är ju dömda att tillsammans med er äta sin egen avföring och dricka sin egen urin!

²⁸ Sedan ropade den assyriske generalen på hebreiska till folket som stod på muren: Lyssna till den store kungen i Assyrien:

²⁹ 'Låt inte kung Hiskia vilseleda er! Han kan aldrig rädda er undan mig och min makt.

³⁰ Låt honom inte förleda er att tro att Herren skulle kunna rädda er.

^31-32 Lyssna inte till kung Hiskia! Ge er! Här kan ni få leva i fred i ert eget land tills jag flyttar er till ett annat land, som liknar det här, med rika skördar av säd, vin, oliver och honung. Välj livet och inte döden! Hör inte på kung Hiskia när han försöker övertyga er om att Herren ska befria er!

³³ Har någon av de andra ländernas gudar kunnat rädda sitt folk undan kungen från Assyrien?

³⁴ Vad hände med Hamats, Arpads, Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Kunde de rädda Samaria?

³⁵ Vilka andra gudar har kunnat skydda sitt land för mig och min makt? Vad är det då som får er att tro att Herren kan rädda Jerusalem?'

³⁶ Men alla var tysta, för kungen hade uppmanat dem att inte säga någonting.

³⁷ Då vände Eljakim, Hilkias son, kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, tillbaka till kungen med sina kläder sönderrivna och berättade vad den assyriske generalen hade sagt.