2 Kungaboken 18:1-8
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Hiskia regerar i Juda
1-2 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel började Hiskia, Ahas son, regera i Juda. Han var tjugofem år gammal när han blev kung och regerade i Jerusalem i tjugonio år. Hans mor hette Abi och var dotter till Sakarja.
3 Hiskia var en gudfruktig kung och vandrade i sin förfader Davids fotspår.
4 Han röjde bort templen på höjderna, rev ner obeliskerna och slog sönder de avskyvärda avgudabilderna av Aseran. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tillbe den och tända rökelse. Den kallades Nehustan.
5 Hiskia litade helt på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna, vare sig de före eller de efter honom, levde så nära Gud som han,
6 för Hiskia följde Herren i allt och var noga med att följa de lagar Gud hade gett Mose.
7 Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde sig fri från den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom.
8 Han besegrade också filisteerna och intog varje ort ända bort till Gasa och området däromkring.
Read full chapter
2 Kungaboken 18:1-8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Judas sista kungar
(18:1—24:20)
Hiskia regerar i Juda
(2 Krön 29:1-2; 31:1; 31:20-21)
18 I Hoseas, Elas sons, tredje regeringsår i Israel blev Hiskia, Achas son, kung i Juda. 2 Han var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avi och var Sakarjas dotter.
3 Hiskia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerplatserna, krossade stenstoderna och slog sönder asherapålen. Han krossade också kopparormen som Mose hade gjort, därför att man hade börjat tända rökelse åt den. Den kallades Nechushtan.
5 Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen av kungarna i Juda, vare sig före eller efter honom, var som han, 6 för Hiskia höll sig till Herren i allt och vek aldrig från honom. Han följde de lagar Herren hade gett Mose. 7 Herren var med honom och han lyckades med allt han företog sig. Han gjorde uppror mot den assyriske kungen och vägrade att underordna sig honom. 8 Han slog också filistéerna och intog varje ort, från minsta by med vakttorn till befästa städer, ända bort till Gaza och området däromkring.
Read full chapter
2 Kungaboken 18:1-8
Svenska 1917
18 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
2 Han var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.
3 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fader David hade gjort.
4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty ända till denna tid hade Israels barn tänt offereld åt denne. Man kallade honom Nehustan.
5 På HERREN, Israels Gud, förtröstade han, så att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit före honom.
6 Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrån honom, utan höll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
7 Och HERREN var med honom, så att han hade framgång i allt vad han företog sig. Han avföll från konungen i Assyrien och upphörde att vara honom underdånig.
8 Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.
Read full chapter
2 Krönikeboken 29-31
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Hiskia öppnar templet igen
29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung över Juda, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och var Sakarjas dotter.
2 Hans regeringstid var god i Herrens ögon, precis som hans förfader Davids hade varit.
3 I första månaden av Hiskias första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till templet och reparerade dem.
4-5 Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till ett möte på den öppna platsen öster om templet och talade till dem:Lyssna till mig, alla leviter! Helga er och helga det tempel som är byggt åt Herren, era förfäders Gud. Rensa ut allt orent ur det!
6 Våra förfäder har nämligen begått en svår synd inför Herren, vår Gud, då de övergav Herren och hans tempel och vände det ryggen.
7 De stängde dörrarna, släckte ljusstakarna, försummade att tända rökelse och att bära fram brännoffer.
8 Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har låtit oss bli avskydda och föraktade.
9 Våra föräldrar har dödats i krig, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av allt detta.
10 Nu vill jag att vi ska förnya förbundet med Herren, Israels Gud, så att hans vrede viker från oss.
11 Mina barn, missköt inte era uppgifter längre, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom och tända rökelse åt honom!
12-14 Många leviter lyssnade till hans vädjan och började arbeta, bland dem Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son från Kehats släkt, Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son från Meraris släkt, Joa, Simmas son, och Eden, Joas son från Gersons släkt, Simri och Jeguel från Elisafans släkt, Sakarja och Mattanja från Asafs släkt, Jehuel och Simei från Hemans släkt och Semaja och Ussiel från Jedutuns släkt.
15 Alla dessa samlade nu sina bröder och renade sig och började rensa upp i templet, som kungen på Herrens vägnar hade befallt dem.
16 Prästerna renade templets inre och bar ut allt orent till förgården, och sedan vidare till bäcken Kidron.
17 Allt detta hade börjat den första dagen i månaden, och efter åtta dagar hade de hunnit fram till ingången. Sedan tog det ytterligare åtta dagar att göra i ordning templets inre. Hela arbetet tog alltså sexton dagar.
18 Sedan gick de till palatset och rapporterade för kung Hiskia: Nu har vi rensat hela templet och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör.
19 Dessutom har vi hämtat tillbaka och helgat alla de föremål som kung Ahas tog bort när han stängde templet. De finns nu vid Herrens altare.
20 Tidigt nästa morgon gick kung Hiskia till templet tillsammans med stadens ämbetsmän.
21 De tog sju unga tjurar, sju baggar, sju lamm av hankön och sju bockar som ett syndoffer för folket och templet.Hiskia gav prästerna, Arons söner, order om att offra allt detta på Herrens altare.
22 De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte deras blod på altaret, och på samma sätt gjorde de med lammen.
23 Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och hans ämbetsmän, som alla lade sina händer på dem.
24 Prästerna slaktade djuren och göt ut ett syndoffer av djurens blod på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen uttryckligen hade befallt.
25-26 Hiskia organiserade leviterna i templet och försåg dem med cymbaler, lyror och harpor. Detta var i överensstämmelse med Davids och profeterna Gads och Natans föreskrifter, som de fått från Herren. Leviterna stod beredda med sina instrument och prästerna med trumpeter.
27 När Hiskia gav order om att brännoffret skulle läggas på altaret, började lovsången ackompanjerad av alla instrument.
28 Under hela ceremonin tillbad alla Herren, sångarna sjöng och trumpetarna spelade.
29 Efter offret böjde sig kungen och hans medhjälpare i tillbedjan inför Herren.
30 Kung Hiskia uppmanade leviterna att prisa Herren med några av Davids och profeten Asafs psalmer. De tillbad, sjöng och prisade Herren under stor glädje.
31 Reningsceremonin är över. För nu fram era slaktoffer och lovoffer, sa Hiskia.Folk från alla delar av landet bar då fram sina slaktoffer och lovoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer.
32-33 Sammanlagt var det 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm till brännoffren. Allt som allt offrades 600 tjurar och 3.000 får och getter.
34 Men det fanns inte tillräckligt många präster för beredningen av brännoffren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills fler präster hunnit rena sig för tjänst, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att förbereda sig.
35 Det fanns ett överflöd av brännoffer och vanliga drickoffer och många tackoffer.På detta sätt blev templet återupprättat, så att man kunde offra där.
36 Hiskia och allt folket var lyckliga över att Gud så snabbt hade hjälpt dem med allt detta.
Hiskia återinför påskfirandet
30 Kung Hiskia sände nu ett meddelande till hela Israel, Juda, Efraim och Manasse, i vilket han inbjöd alla att komma till templet i Jerusalem för att fira påsken.
2-3 Kungen, hans medhjälpare och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man den här gången skulle fira påsken en månad senare än vanligt. Skälet till detta var att inte tillräckligt många präster hunnit rena sig, och att det var svårt att på så kort varsel hinna samla hela folket.
4 Kungen och hans rådgivare var helt överens om detta.
5 De skickade ut en befallning om påskfirandet över hela Israel, från Dan ända till Beer-Seba, och inbjöd alla. Man hade inte tidigare firat högtiden så allmänt som det var föreskrivet.
6 Kurirer sändes ut över hela Israel och Juda med en inbjudan: Kom tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till oss, som har lyckats komma undan den assyriske kungen.
7 Var inte som era föräldrar och bröder, som syndade mot Herren, sina förfäders Gud, och råkade i stor nöd!
8 Var inte så hårdhjärtade som de, utan överlämna er åt Herren och kom till hans tempel, det som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans vrede viker bort från er!
9 Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att bli behandlade väl i sin fångenskap, och de ska få möjlighet att vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är full av godhet och barmhärtighet, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.
10 Budbärarna for från stad till stad genom hela Efraim och Manasse ända till Sebulon, men för det mesta blev de mottagna med hånskratt!
11 Några från Asers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig trots allt inför Herren och kom till Jerusalem.
12 Men i Juda kände hela folket en stark längtan att lyda Herrens befallningar, precis som kungen och hans ämbetsmän hade uppmanat dem till.
13 Följden blev att oerhört många samlades i Jerusalem till påskfirandet.
14 De rev ner alla hedniska altaren i Jerusalem, slog sönder rökelsealtarena och kastade dem i Kidrons dal.
15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade man påsklammen. Då skämdes prästerna och leviterna för att de inte hade varit mer engagerade och renat sig och burit fram brännoffer i templet.
16 De intog sina platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna på altaret.
17-19 Eftersom många av dem som kom från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon var orena, och inte hade gått igenom reningsceremonin, slaktade leviterna påsklammen i deras ställe. Sedan bad kung Hiskia för dem, och de tilläts att äta påskmåltiden, fastän detta egentligen var i strid med Guds föreskrifter, men Hiskia sa: Herren ska i sin nåd förlåta var och en som bestämmer sig för att följa honom, även om reningen för ceremonin inte blivit utförd i tid.
20 Herren hörde Hiskias bön och gick folket till mötes.
21 Man firade påsken i Jerusalem i sju dagar under stor glädje, medan leviterna sjöng inför Herren till musik.
22 Kung Hiskia berömde dem för deras goda insats i firandet. Under sju dagar åt de sin del av offren och prisade Herren, sina förfäders Gud.
23 Man bestämde sig för att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar.
24 Kung Hiskia gav folket 1.000 tjurar och 7.000 får och getter till offren, och folkets ledare bidrog med 1.000 tjurar och 10.000 får och getter. En stor grupp präster hade nu renat sig till tjänst.
25 Folket i Juda gladde sig tillsammans med präster, leviter, främlingar och alla som kom från Israel.
26 Jerusalem hade inte varit med om en sådan högtid sedan Salomos, kung Davids sons, dagar.
27 Prästerna och leviterna välsignade folket, och Herren hörde deras böner från sin boning i himlen.
Hiskia återinför tempeltjänsten
31 När högtiden var över började en intensiv kampanj mot avgudadyrkan i landet. De som varit i Jerusalem under påskfirandet gick till städerna i Juda, Benjamin, Efraim och Manasse och rev ner avgudaaltaren, slog sönder obelisker och förstörde alla kultplatser för avgudadyrkan. Sedan vände alla tillbaka hem.
2 Hiskia organiserade nu prästerna och leviterna i tjänstgöringsgrupper, som skulle bära fram brännoffer och tackoffer och prisa och tacka Herren.
3 Han gav också personligen en gåva bestående av djur till de dagliga brännoffren morgon och kväll, liksom till regelbundna sabbatshögtider och nymånadsfester och andra årliga högtider som var föreskrivna i Guds lag.
4 Dessutom befallde han folket i Jerusalem att ge det föreskrivna till prästerna och leviterna, så att dessa helt kunde ägna sig åt de uppgifter som krävdes enligt Guds lag.
5-6 Så snart denna order gick ut handlade folket och kom med det första från sina skördar av säd, vin, olivolja, honung och allt annat, en tiondel av allt, så som det var föreskrivet i Guds lag. De som bodde ute på landsbygden i Juda, i närheten av Jerusalem, förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och av allt annat som skulle ges och lade det i stora högar.
7-8 Man började under den tredje månaden och fortsatte ända fram till den sjunde. När Hiskia och hans ämbetsmän kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk.
9 Varifrån har allt det här kommit? frågade Hiskia prästerna och leviterna.
10 Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade: Detta är tiondet! Vi har ätit av detta i många veckor, och ändå är allt det här kvar, för Herren har välsignat sitt folk.
11 Då beslutade Hiskia att göra i ordning förrådsrum i templet, och
12-13 allt det som givits fördes in i Herrens hus. Leviten Konanja fick ansvaret för detta förråd tillsammans med sin bror Simei och medhjälpare var Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja. Kung Hiskia och översteprästen Asarja hade utsett dessa män.
14-15 Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, fick ansvar för att offren delades ut till prästerna. Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja var trogna medhjälpare till honom ute i de olika städerna. De delade ut gåvorna till prästfamiljerna utan anseende till rang och värdighet.
16-19 Dessutom fick varje man och varje pojke över tre års ålder, som fanns med i släktregistret, sin del - var och en som fick komma in i templet för att göra tjänst enligt ordningen för sin familj. Likaså fick varje präst som representerade sin familj och varje levit över tjugo år som hade föreskrivna uppgifter i templet sin del. Alla fick sitt, barn, kvinnor, söner och döttrar, ja, alla som fanns med i släktregistren. De utvalda männen var mycket noggranna i uppgiften att fördela tiondet bland präster och leviter. Vad gäller de präster som bodde i byarna eller utanför städerna, så fick de sin föreskrivna del av män särskilt utvalda för uppgiften. Alla som fanns med i leviternas släktregister fick sin del.
20 På så sätt ordnade kung Hiskia med utdelningen över hela Juda, och han gjorde det som var rätt i Herrens, hans Guds, ögon.
21 Hans avsikt var att skapa respekt för templet och lagen och för ett gudfruktigt liv. På grund av sin inställning gjorde Herren honom mycket framgångsrik.
2 Krönikeboken 29-31
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hiskia regerar i Juda
(29:1—32:33)
(2 Kung 18:1-3)
Hiskia öppnar templet igen
29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia och var Sakarjas dotter. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort.
3 I första månaden av sitt första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till Herrens hus och reparerade dem. 4 Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till den öppna platsen öster om templet 5 och talade till dem:
”Lyssna till mig, leviter! Helga er och helga Herrens, era fäders Guds, hus! För ut allt orent ur helgedomen! 6 Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har vänt sig bort från Herrens boning och vänt den ryggen. 7 De har stängt dörrarna till förhallen, släckt lamporna, försummat att tända rökelse och att bära fram brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. 8 Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har gjort dem till ett skräckexempel, förfäran och förakt, som ni kan se med egna ögon. 9 Våra fäder har fallit för svärd, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta.
10 Nu vill jag sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, så att hans brinnande vrede viker från oss. 11 Mina söner, försumma ingenting nu, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom, göra tjänst åt honom och tända rökelse.”
12 Leviter som började arbeta var Machat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son från Kehats släkt;
från Meraris släkt Kish, Avdis son, och Asarja, Jehallelels son;
från Gershons släkt Joach, Simmas son, och Eden, Joachs son;
13 från Elisafans släkt Shimri och Jeiel, från Asafs släkt Sakarja och Mattanja
14 och från Hemans släkt Jechiel och Shimi och från Jedutuns släkt Shemaja och Ussiel.
15 De samlade nu sina bröder och helgade sig och gick för att rena Herrens hus, som kungen hade befallt i enlighet med Herrens ord. 16 Prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det. De bar ut allt orent de hittade i Herrens hus till förgården, och sedan tog leviterna det och förde ut det till Kidrondalen. 17 De började helgandet den första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit fram till förhallen. Sedan helgade de Herrens hus ytterligare åtta dagar och var färdiga på sextonde dagen i första månaden.
18 Sedan gick de till kung Hiskia och sa: ”Nu har vi renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör. 19 Dessutom har vi återställt och helgat alla de föremål som kung Achas i sin trolöshet tog bort under sin regeringstid. De finns nu vid Herrens altare.”
20 Tidigt nästa morgon samlade kung Hiskia stadens ledande män och gick till Herrens hus. 21 De förde med sig sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar som ett syndoffer för riket, helgedomen och Juda.
Han befallde prästerna, Arons söner, att offra allt detta på Herrens altare. 22 De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på altaret. 23 Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och församlingen, och de lade sina händer på dem.
24 Prästerna slaktade djuren och offrade deras blod som ett syndoffer på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen hade befallt om brännoffret och syndoffret för hela Israel.
25 Han lät leviterna ställa upp sig i Herrens hus med cymbaler, harpor och lyror, i enlighet med Davids och kungens siare Gads och profeten Natans föreskrifter, för befallningen hade kommit från Herren genom hans profeter. 26 Leviterna stod beredda med Davids instrument och prästerna med trumpeter.
27 Hiskia gav order om att brännoffret skulle offras på altaret, och när offrandet började, började också lovsången till Herren att ljuda, tillsammans med Davids, Israels kungs, instrument. 28 Hela församlingen tillbad, sångarna sjöng och trumpetarna spelade. Allt detta pågick tills brännoffret var avslutat. 29 När offret var avslutat böjde kungen och alla de som var där knä och tillbad. 30 Kung Hiskia och de ledande männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord. De prisade honom med glädje, sjöng, föll ner och tillbad.
31 Då tog Hiskia till orda och sa: ”Ni har nu helgats åt Herren. För nu fram era slaktoffer och tackoffer till Herrens hus.” Församlingen bar då fram sina slaktoffer och tackoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer. 32 Antalet brännoffer som församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var brännoffer till Herren. 33 De helgade offren var 600 tjurar och 3 000 får och getter. 34 Men det fanns för få präster för att flå alla brännofferdjuren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills arbetet var färdigt och tills alla präster hunnit rena sig, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att helga sig. 35 Det fanns ett överflöd av brännoffer och fettstycken av gemenskapsoffren och dryckesoffer som hörde till brännoffren.
Så blev tjänsten i Herrens hus återupprättad. 36 Hiskia och allt folket gladde sig över allt Gud hade gjort för folket, för det hade gått så fort.
Hiskia återinför påskfirandet
30 Hiskia sände nu bud till hela Israel och Juda, och han skrev också brev till Efraim och Manasse, och uppmanade dem att komma till Herrens hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. 2 Kungen, hans furstar och församlingen i Jerusalem hade bestämt att man skulle fira påsk i andra månaden. 3 De kunde nämligen inte fira påsk vid rätt tidpunkt, eftersom inte tillräckligt många präster hade helgat sig och folket inte hade samlats i Jerusalem. 4 Kungen och hela församlingen ansåg att det var rätt att göra så. 5 De beslöt att skicka ut en kungörelse i hela Israel, från Beer Sheva till Dan, om att folket skulle komma till Jerusalem och fira Herrens, Israels Guds, påsk. Man hade inte tidigare firat högtiden i denna omfattning som det var föreskrivet.
6 Kurirer sändes ut i enlighet med kungens befallning över hela Israel och Juda med brev från kungen och hans furstar. Där stod:
”Israeliter, vänd tillbaka till Herren, Abrahams, Isaks och Israels Gud, så att han vänder tillbaka till dem av er, som har lyckats komma undan de assyriska kungarna. 7 Var inte som era fäder och bröder, som syndade mot Herren, sina fäders Gud, så att han lämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva kan se. 8 Var inte så motspänstiga som era fäder, utan böj er under Herren och kom till hans helgedom, som han har helgat åt sig för evig tid. Tjäna Herren, er Gud, så att hans brinnande vrede viker bort från er. 9 Om ni vänder er till Herren igen, kommer era bröder och era barn att möta barmhärtighet hos dem som fört dem i fångenskap, och de får vända tillbaka till sitt land. Herren, er Gud, är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er, om ni vänder tillbaka till honom.”
10 Budbärarna for från stad till stad genom Efraim och Manasse ända till Sebulon, men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Några från Ashers, Manasses och Sebulons stammar ödmjukade sig dock och kom till Jerusalem. 12 I Juda påverkade Gud folket så att de blev eniga om att göra som kungen och hans furstar hade uppmanat dem till, i enlighet med Herrens ord. 13 Mycket folk, en stor församling, samlades i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. 14 De stod upp och rev ner alla altaren i Jerusalem, tog rökelsealtarna och kastade dem i Kidrondalen.
15 Den fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påsklammet. Då skämdes prästerna och leviterna och renade sig och bar fram brännoffer i Herrens hus. 16 De intog sina bestämda platser, som gudsmannen Mose föreskrivit i sin lag, och prästerna stänkte det blod som de fått av leviterna.
17 Många i församlingen hade nämligen inte helgat sig, och därför slaktade leviterna lammen åt dem som inte var rena, så att de kunde helgas åt Herren. 18 En stor del av folket, många från Efraim, Manasse, Isaskar och Sebulon, hade inte renat sig utan åt påskalammet på ett annat sätt än vad som var föreskrivet. Hiskia bad för dem: ”Må Herren, den gode, bringa försoning åt 19 var och en, som helhjärtat söker Gud, Herren, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens renhetsföreskrifter.” 20 Herren hörde Hiskias bön och helade folket.
21 Så firade de israeliter som var i Jerusalem det osyrade brödets högtid i sju dagar under stor glädje, medan leviterna och prästerna varje dag med all kraft prisade Herren med musikinstrument. 22 Hiskia talade uppmuntrande till alla leviter som visat god insikt i Herrens tjänst. Under sju dagar åt de sin bestämda del och offrade gemenskapsoffer och prisade Herren, sina fäders Gud. 23 Hela församlingen enade sig om att fortsätta firandet i ytterligare sju dagar. Så de firade högtiden ytterligare sju dagar under glädje. 24 Kung Hiskia av Juda gav församlingen 1 000 tjurar och 7 000 får och getter, och folkets ledare bidrog med 1 000 tjurar och 10 000 får och getter. En stor grupp präster hade nu helgat sig.
25 Hela Judas församling gladde sig tillsammans med prästerna, leviterna, och hela den församling som kom från Israel och de främlingar som kom från Israel och dem som bodde i Juda. 26 Glädjen i Jerusalem var så stor att något liknande inte hade skett i Jerusalem sedan Salomos, kung Davids sons, tid. 27 Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och Gud hörde dem. Deras bön nådde himlen, hans heliga boning.
Hiskia återinför tempeltjänsten
(2 Kung 18:4)
31 När allt detta var över gick alla israeliter som varit där ut till städerna i Juda. De krossade stenstoderna och högg ner asherapålarna och förstörde offerplatserna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse. Sedan vände alla israeliterna tillbaka till sina städer, var och en hem till sin egendom.
2 Hiskia återinrättade nu prästernas och leviternas avdelningar, i enlighet med deras tjänstgöring, präster och leviter som skulle bära fram brännoffer och gemenskapsoffer och tjänstgöra, prisa och tacka Herren i portarna till hans boning. 3 Kungen gav också en del av sin egen egendom till brännoffren: till brännoffren morgon och kväll, brännoffren på sabbater, vid nymånadsfester och högtider, så som det var föreskrivet i Herrens lag.
4 Han befallde folket i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, så att dessa helt kunde ägna sig åt Herrens lag. 5 Så snart denna order blev känd, gav israeliterna rikligt av det första från sina skördar av säd, vin, olja, honung och allt vad marken gav, en riklig tiondel av allt. 6 De israeliter som bodde i Judas städer förde med sig en tiondel av sin boskap och sina får och heliga gåvor som helgats åt Herren, deras Gud, och lade det i högar. 7 I tredje månaden började de lägga upp högarna och blev färdiga i den sjunde. 8 När Hiskia och furstarna kom och fick se högarna, prisade de Herren och hans folk Israel.
9 Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna. 10 Översteprästen Asarja från Sadoks släkt svarade honom: ”Sedan folk började komma med gåvor till Herrens hus har vi haft tillräckligt att äta, och det har blivit över, för Herren har välsignat sitt folk. Denna stora mängd är vad som blivit över.”
11 Hiskia befallde då att göra i ordning förrådsrum i Herrens hus, och när de ställts i ordning, 12 förde de noggrant dit gåvorna, tiondet och offergåvorna. Föreståndare för detta var leviten Konanja, och näst efter honom var hans bror Shimi. 13 Jechiel, Asasja, Nachat, Asael, Jerimot, Josavad, Eliel, Jismakja, Machat och Benaja var tillsyningsmän under Konanja och hans bror Shimi, utsedda av kung Hiskia och Asarja, föreståndaren för Guds hus.
14 Leviten Kore, Jimnas son, som vaktade Östra porten, hade ansvaret för de frivilliga gåvorna till Gud och fördelade det som getts åt Herren och de högheliga gåvorna. 15 Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja var trogna medhjälpare till honom ute i präststäderna. De delade ut gåvorna till sina bröder efter deras avdelningar, till stora som små, 16 och dessutom till alla av manligt kön från tre års ålder och uppåt, som fanns med i släktregistret, sin del – till var och en som kom in i Herrens hus för att dagligen och avdelningsvis göra olika sorters tjänst. 17 De delade ut till varje präst som var uppförd efter sin familj i släktregister och varje levit, från tjugo år och uppåt, efter deras föreskrivna uppgifter och avdelningar. 18 De inkluderade alla, sina barn, sina hustrur, sina söner och döttrar, ja, alla i menigheten som fanns med i släktregistren. De skulle helga sig och troget förvalta det som var heligt.[a] 19 För de präster, Arons söner, som bodde på landet utanför sina städer, fanns i varje stad utsedda, namngivna män som skulle dela ut andelarna åt alla av mankön i prästfamiljerna och åt de leviter som fanns med i släktregistren.
20 Så gjorde Hiskia i hela Juda. Han gjorde det som var gott, rätt och sant i Herrens, hans Guds, ögon. 21 I allt han företog sig i tjänsten i Guds hus och när det gällde lagen och buden sökte han sin Gud helhjärtat, och han hade framgång.
Footnotes
- 31:18 Versens senare del är en osäker översättning av svårförståelig grundtext.
2 Krönikeboken 29-31
Svenska 1917
29 Hiskia var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abia, Sakarjas dotter.
2 Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fader David hade gjort.
3 I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade han dörrarna till HERRENS hus och satte dem i stånd
4 Och han lät hämta prästerna och leviterna och församlade dem på den öppna platsen mot öster.
5 Och han sade till dem: »Hören mig, I leviter. Helgen nu eder själva, och helgen HERRENS, edra fäders Guds, hus, och skaffen orenheten ut ur helgedomen.
6 Ty våra fäder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vår Guds, ögon och övergåvo honom; de vände sitt ansikte bort ifrån HERRENS boning och vände honom ryggen.
7 De stängde ock igen dörrarna till förhuset, släckte ut lamporna, tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.
8 Därför har HERRENS förtörnelse kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en varnagel, till ett föremål för häpnad och begabberi, såsom I sen med egna ögon.
9 Ja, därför hava ock våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur hava fördenskull kommit i fångenskap.
10 Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med HERREN, Israels Gud, för att hans vredes glöd må vända sig ifrån oss.
11 Så varen nu icke försumliga, mina barn, ty eder har HERREN utvalt till att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom, till att vara hans tjänare och antända rökelse åt honom.»
12 Då stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son;
13 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och Mattanja;
14 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och Ussiel.
15 Dessa församlade nu sina bröder och helgade sig och gingo, såsom konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in för att rena HERRENS hus.
16 Men prästerna gingo in i det inre av HERRENS hus för att rena det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut på förgården till HERRENS hus; där togo leviterna emot den och buro ut den i Kidrons dal.
17 De begynte att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till HERRENS förhus och helgade sedan HERRENS hus under åtta dagar; och på sextonde dagen i första månaden hade de fullgjort sitt arbete.
18 Då gingo de in till konung Hiskia och sade: »Vi hava renat hela HERRENS hus och brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och skådebrödsbordet med alla dess tillbehör.
19 Och alla de kärl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet förkastade, dem hava vi återställt och helgat, och de stå nu framför HERRENS altare.»
20 Då lät konung Hiskia bittida om morgonen församla de överste i staden och gick upp i HERRENS hus.
21 Och man förde fram sju tjurar, sju vädurar och sju lamm, så ock sju bockar till syndoffer för riket och för helgedomen och för Juda; och han befallde Arons söner, prästerna, att offra detta på HERRENS altare.
22 Då slaktade de fäkreaturen, och prästerna togo upp blodet och stänkte det på altaret; därefter slaktade de vädurarna och stänkte blodet på altaret; sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret.
23 Därefter förde de syndoffersbockarna fram inför konungen och församlingen, och de lade sina händer på dem.
24 Och prästerna slaktade dem och läto deras blod såsom syndoffer komma på altaret, till försoning för hela Israel; ty konungen hade befallt att offra dessa brännoffer och syndoffer för hela Israel.
25 Och han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i HERRENS hus med cymbaler, psaltare och harpor, såsom David och Gad, konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet härom var givet av HERREN genom hans profeter.
26 Och leviterna ställde upp sig med Davids instrumenter, och prästerna med trumpeterna.
27 Och Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret; och på samma gång som offret begynte, begynte ock HERRENS sång ljuda jämte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter.
28 Och hela församlingen föll ned, under det att sången sjöngs och trumpeterna skallade -- allt detta ända till dess brännoffret var fullbordat.
29 Och när de hade offrat brännoffret, knäböjde konungen och alla som voro där tillstädes med honom, och tillbådo.
30 Och konung Hiskia och de överste befallde leviterna att lova HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjöngo hans lov med glädje och böjde sig ned och tillbådo.
31 Och Hiskia tog till orda och sade: »I haven nu tagit handfyllning till HERRENS tjänst. Så träden nu hit och fören fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.» Då förde församlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hjärta manades därtill offrade brännoffer.
32 Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram var sjuttio tjurar, ett hundra vädurar och två hundra lamm, alla dessa till brännoffer åt HERREN.
33 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur av småboskapen.
34 Men prästerna voro för få, så att de icke kunde draga av huden på alla brännoffersdjuren; därför understöddes de av sina bröder leviterna, till dess detta göromål var fullgjort, och till dess prästerna hade helgat sig. Ty i fråga om att helga sig hade leviterna visat sig mer rättsinniga än prästerna.
35 Också var antalet stort av brännoffer, vartill kommo fettstyckena från tackoffren, så ock de drickoffer som hörde till brännoffren. Så blev det ordnat med tjänstgöringen i HERRENS hus.
36 Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket; ty helt oväntat hade detta kommit till stånd.
30 Därefter sände Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till HERRENS hus i Jerusalem för att hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid.
2 Och konungen och hans förnämsta män och hela församlingen i Jerusalem enade sig om att hålla påskhögtiden i andra månaden;
3 ty de kunde icke hålla den nu genast, eftersom prästerna ännu icke hade helgat sig i tillräckligt antal och folket icke hade hunnit församla sig till Jerusalem.
4 Därför syntes det konungen och hela församlingen rätt att göra så.
5 Och de beslöto att låta utropa i hela Israel, från Beer-Seba ända till Dan, att man skulle komma och hålla HERRENS, Israels Guds, påskhögtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hållit den samfällt, såsom föreskrivet var.
6 Så begåvo sig då ilbuden åstad med breven från konungen och hans förnämsta män och drogo genom hela Israel och Juda, enligt konungens befallning, och sade: »I Israels barn, vänden om till HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, på det att han må vända om till den kvarleva av eder, som har räddats undan de assyriska konungarnas hand.
7 Och varen icke såsom edra fäder och bröder, som voro otrogna mot HERREN, sina fäders Gud, så att han prisgav dem åt förödelse, såsom I själva haven sett.
8 Varen alltså nu icke hårdnackade såsom edra fäder, utan underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som han har helgat för evig tid, och tjänen HERREN, eder Gud, på det att hans vredes glöd må vända sig ifrån eder.
9 Ty om I vänden om till HERREN, skola edra bröder och edra barn finna barmhärtighet inför dem som hålla dem fångna, så att de få vända tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, är nådig och barmhärtig, och han skall icke vända sitt ansikte ifrån eder, om I vänden om till honom.»
10 Och ilbuden foro ifrån stad till stad i Efraims och Manasse land och ända till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade dem.
11 Dock funnos några i Aser, Manasse och Sebulon, som ödmjukade sig och kommo till Jerusalem.
12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem ett endräktigt hjärta till att göra efter vad konungen och de överste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.
13 Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem för att hålla det osyrade brödets högtid i andra månaden, en mycket stor församling.
14 Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i Jerusalem; också alla offereldsaltarna skaffade de bort och kastade dem i Kidrons dal.
15 Och de slaktade påskalammet på fjortonde dagen i andra månaden; prästerna och leviterna, som nu kände blygsel och därför hade helgat sig, förde därvid fram brännoffer till HERRENS hus.
16 Och de inställde sig till tjänstgöring på sina platser, såsom det var föreskrivet för dem, efter gudsmannen Moses lag; och prästerna stänkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av leviterna.
17 Ty många funnos i församlingen, som icke hade helgat sig; därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som icke voro rena, och så helga dem åt HERREN.
18 Det var nämligen en myckenhet av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan åto påskalammet på annat sätt än föreskrivet var. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: »HERREN, den gode, förlåte var och en
19 som har vänt sitt hjärta till att söka Gud, HERREN, sina fäders Gud, om han än icke är ren efter helgedomens ordning.»
20 Och HERREN hörde Hiskia och skonade folket.
21 Så höllo Israels barn, de som då voro tillstädes i Jerusalem, det osyrade brödets högtid i sju dagar med stor glädje; och leviterna och prästerna lovade HERREN var dag med kraftiga instrumenter, HERREN till ära.
22 Och Hiskia talade vänligt till alla de leviter som voro väl förfarna i HERRENS tjänst. Och de åto av högtidsoffren under de sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN, sina faders Gud.
23 Och hela församlingen enade sig om att hålla högtid under ännu sju dagar; och så höll man högtid med glädje också under de sju dagarna.
24 Ty Hiskia, Juda konung, hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen sju tusen djur, och de överste hade såsom offergärd givit åt församlingen ett tusen tjurar och av småboskapen tio tusen djur. Och ett stort antal präster helgade sig.
25 Och hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, så ock hela församlingen av dem som hade kommit från Israel, ävensom de främlingar som hade kommit från Israels land, eller som bodde i Juda.
26 Och i Jerusalem var stor glädje; ty alltsedan Salomos, Davids sons, Israels konungs, tid hade icke något sådant som detta skett i Jerusalem.
27 Och de levitiska prästerna stodo upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till himmelen, hans heliga boning.
31 När nu allt detta var till ända, drogo alla israeliter som hade varit där tillstädes ut till Juda städer och slogo sönder stoderna, höggo ned Aserorna och bröto ned offerhöjderna och altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till dess att de hade gjort ände på dem; sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin egendom.
2 Och Hiskia förordnade om prästernas och leviternas avdelningar, alltefter som de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att var och en av såväl prästerna som leviterna fick sitt bestämda göromål, när brännoffer och tackoffer skulle offras, till att därvid göra tjänst och tacka och lovsjunga i portarna till HERRENS läger.
3 Och konungen anslog en del av sin egendom till brännoffren, nämligen till att offra brännoffer morgon och afton, och till att offra brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna, såsom det var föreskrivet i HERRENS lag.
4 Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid HERRENS lag.
5 Och när denna befallning blev känd, gåvo Israels barn rikligen en förstling av säd, vin, olja och honung och av all markens avkastning; och tionde av allt förde de fram i myckenhet.
6 Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda städer, förde ock fram tionde av fäkreatur och små boskap, så ock tionde av de heliga gåvor som helgades åt HERRENS, deras Gud, och lade upp dem i särskilda högar.
7 I tredje månaden begynte de att lägga upp högarna, och i sjunde månaden hade de slutat därmed.
8 När då Hiskia och de överste kommo och sågo högarna, prisade de HERREN och hans folk Israel.
9 Och Hiskia frågade prästerna och leviterna om högarna.
10 Då svarade honom översteprästen Asarja, av Sadoks hus, och sade; »Alltsedan man begynte föra fram offergärden till HERRENS hus, hava vi ätit och blivit mätta och dock fått mycket kvar; ty HERREN har välsignat sitt folk, och vad som är kvar är denna stora rikedom.»
11 Och Hiskia befallde att man skulle inreda förrådskamrar i HERRENS hus, och man inredde sådana.
12 Och i dem förde man in offergärden och tionden och de heliga gåvorna, allt på heder och tro. Och överuppsyningsman däröver var leviten Konanja, och hans närmaste man var hans broder Simei.
13 Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmän under Konanja och hans broder Simei, efter förordnande av konung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.
14 Och leviten Kore, Jimnas son, som var dörrvaktare på östra sidan, hade uppsikten över de frivilliga gåvorna åt Gud och skulle fördela HERRENS offergärd och det högheliga av offren.
15 Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och Sekanja till förtroendemän i präststäderna för att ombesörja utdelningen åt sina bröder, efter deras avdelningar, åt den minste såväl som åt den störste.
16 Härifrån voro undantagna alla sådana i sina släktregister upptecknade personer av mankön, från tre års ålder och därutöver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, där var dag de för den dagen bestämda sysslorna skulle utföras genom dem som hade tjänstgöringen, med de särskilda åligganden de hade efter sina avdelningar.
17 Och vad angick prästernas släktregister, så var det uppgjort efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som voro tjugu år gamla eller därutöver, efter sina särskilda åligganden, alltefter sina avdelningar.
18 Och i släktregistret skulle de vara upptecknade jämte alla sina späda barn, hustrur, söner och döttrar, så många de voro. Ty på heder och tro skulle de förvalta det heliga såsom heligt.
19 Och för dem av Arons söner, prästerna, som bodde på sina städers utmarker, voro i var särskild stad namngivna män tillsatta, som åt allt mankön bland prästerna och åt alla de leviter som voro upptecknade i släktregistret skulle utdela vad dem tillkom.
20 Så förfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför HERREN, sin Gud, vad gott och rätt och sant var.
21 Och allt som han företog sig, när han nu sökte sin Gud, allt, vare sig det angick tjänstgöringen i Guds hus eller det angick lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjärta, och det lyckades honom väl.
Psaltaren 48
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Gud älskar Jerusalem
1-2 Herren är stor! Honom ska vi prisa, där han bor i Jerusalem, sin heliga stad.
3 Vilken fantastisk syn! Se på berget Sion, som reser sig där i norr, högt över slätterna, så att alla kan se det - berget Sion, hela jordens fröjd och den store kungens hem.
4 Alla vet att Gud själv är Jerusalems försvarare.
5 Jordens kungar kommer tillsammans för att anfalla staden.
6 Men så fort de får se den, blir de stela av skräck, och i panik tar de till flykten.
7 De bävar på samma sätt som när värkarna sätter in hos en gravid kvinna.
8 Men de kan inte fly undan dig, Herre. De slås i spillror som ett skepp i svår storm.
9 Vi har hittills bara hört om staden som tillhör vår Gud, han som är Herre över himmel och jord, men nu ser vi den själva! För all framtid har Gud upprättat Jerusalem.
10 Herre, här i ditt tempel tänker vi på din godhet och kärlek.
11 Gud, ditt namn är känt över hela jorden! Du prisas överallt. Du regerar med rättvisa
12 och därför kan Jerusalem glädja sig, därför jublar alla människor i Juda städer.
13 Gå runt staden och räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till murarna och titta in i palatsen, så att ni kan berätta om dem för era barn.
15 Denne store Gud är vår Gud i evigheternas evigheter. Han ska leda oss så länge vi lever.
Psaltaren 48
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Guds stad
48 En sång, en psalm. Av Korachs ättlingar.
2 Herren är stor och högt prisad
i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Det reser sig vackert och högt,
hela jordens fröjd,
berget Sion i norr,
den store kungens stad.
4 Gud är i dess palats,
som en tillflykt har han visat sig.
5 Kungar slöt sig samman,
tillsammans tågade de fram.
6 De såg och förvånades,
de förskräcktes och tog till flykten.
7 De greps av skräck
som en barnaföderskas ångest.
8 Du krossade dem
som östanvinden krossar skeppen från Tarshish.
9 Det vi har hört får vi se i härskarornas Herres stad,
i vår Guds stad.
Gud upprättar den för evigt. Séla
10 Vi begrundar din nåd, Gud,
här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, Gud,
når ditt lov till jordens ändar.
Din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
Juda städer jublar över dina domslut.
13 Gå runt Sion, vandra omkring det,
räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till dess murar,
betrakta dess palats
så att ni kan berätta om dem för kommande generationer.
15 Denne Gud är vår Gud alltid och för evigt.
Han ska leda oss så länge vi lever.
Psaltaren 48
Svenska 1917
48 En sång, en psalm av Koras söner.
2 Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
3 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
4 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
5 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
6 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
7 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
8 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
9 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
10 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
11 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
13 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
14 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
15 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.