Add parallel Print Page Options

17 När jag nu tänkte så, hade jag lagt mina planer lite väl lättvindigt? Kanske säger jag, i mänsklig svaghet, en sak och menar en annan? 18 Nej, så sant Gud är trofast, så säger vi inte både ja och nej på samma gång. 19 Kristus Jesus, Guds Son, som jag och Silvanus och Timotheos har förkunnat bland er, var ju heller aldrig ja och nej, utan i honom finns bara ett ja. 20 För allt det som Gud har lovat har fått sitt ja genom Jesus. Därför säger också vi vårt Amen genom honom till Guds ära. 21 Det är ju Gud som hjälper både er och mig att hålla fast vid Kristus och har smort oss. 22 Han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en säkerhet i våra hjärtan.

Read full chapter

17 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat i vankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efter köttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej, nej»?

18 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke »ja och nej».

19 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju icke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.

20 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»; därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud må bliva ärad genom oss.

21 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den som har smort oss, det är Gud,

22 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Anden till en underpant i våra hjärtan.

Read full chapter