2 Krönikeboken 13-14

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Abia besegrar Jerobeam

^1-2 Abia blev ny kung i Jerusalem i Juda under kung Jerobeams artonde regeringsår i Israel. Abias regering varade i tre år. Hans mor hette Mikajaa och var dotter till Uriel från Gibea.I början av Abias regering utbröt krig mellan Juda och Israel.

³ Juda ställde under hans befäl upp med 400.000 erfarna soldater mot ungefär dubbelt så många välutrustade israeliska soldater under kung Jerobeams befäl.

⁴ När Judas armé kom till berget Semaraim i Efraims bergsbygd, ropade kung Abia till kung Jerobeam och den israeliska armén:

⁵ Lyssna till mig, Jerobeam och alla israeliter! Tänk på att Herren, Israels Gud, har lovat att Davids ättlingar alltid ska vara kungar i Israel!

⁶ Jerobeam är en vanlig tjänare till en av Davids söner, som har gjort uppror mot sin herre.

⁷ Andra rebeller förenade sig med honom och utmanade Salomos son Rehabeam, när han var ung och oerfaren och inte kunde stå emot dem.

⁸ Tror ni verkligen att ni ska kunna besegra det kungarike som tillhör Herren och som leds av mig, en ättling till David? Er armé är dubbelt så stor som min, men det vilar en förbannelse över er för de guldkalvar ni har med er och som Jerobeam har gjort åt er. Han kallar dem era gudar!

⁹ Ni har dessutom fördrivit alla Herrens präster och leviter och valt hedniska präster i stället. Ni är precis som folk i andra länder. Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju bockar får bli invigd till präst åt era så kallade gudar!

¹⁰ Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. Det är bara Arons ättlingar som får bli våra präster och bara leviter som får assistera dem.

¹¹ De bär fram brännoffer till Herren varje morgon och kväll, brännoffer och välluktande rökelse, och de placerar skådebröden på det heliga bordet. Guldljusstaken är tänd varje kväll. Vi är noga med att följa de föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett oss, men ni har övergett honom!

¹² Ni måste därför inse att Gud är med oss. Han är vår ledare. Hans präster ska blåsa i sina trumpeter och anföra oss i slaget mot er. Ni män av Israels stammar, strid inte mot Herren, era förfäders Gud, för då kommer ni att förlora!

^13-14 Under tiden hade Jerobeam i hemlighet sänt en del av sin armé i en kringgående rörelse för att lägga sig i bakhåll. Juda var alltså omringat av fiender på alla sidor. Då ropade de till Herren om förbarmande, prästerna blåste i sina trumpeter

^15-16 och hela armén gav upp ett härskri. När Gud hörde deras rop slog han ner Jerobeam och hela Israel framför Abia och hans trupper. De flydde framför Juda, och Herren gav dem i Abias hand.

¹⁷ Abia och hans trupper orsakade Israel stora förluster och dödade 500.000 av deras soldater.

^18-19 Genom att lita på Herren, sina förfäders Gud, kunde Juda folk på så sätt besegra Israel. De förföljde kung Jerobeams soldater och intog städerna Betel, Jesana och Efron med förstäder.

²⁰ Kung Jerobeam lyckades inte under Abias livstid få tillbaka sin verkliga makt, och slutligen straffade Herren honom och tog hans liv.

²¹ Under tiden blev kung Abia av Juda mycket mäktig. Han tog sig fjorton hustrur och fick tjugotvå söner och sexton döttrar.

²² Annat som hände under Abias regeringstid finns berättat av profeten Iddo.

Asa regerar i Juda

14 Kung Abia begravdes i Jerusalem. Hans son Asa blev sedan kung över Juda, och det var fred i landet under de tio första åren av hans regering,

² för Asa var mycket noga med att lyda Herren, sin Gud.

³ Han rev ner de hedniska altaren som fanns på höjderna och bröt ner obelisken och högg ned aserorna.

⁴ Han befallde folket att söka Herren och att lyda de befallningar som Herren, deras förfäders Gud, hade gett dem.

⁵ Asa flyttade också bort rökelsealtarena från alla städer i Juda. Detta är anledningen till att Gud gav landet den fred

⁶ som gjorde det möjligt för Asa att bygga befästa städer över hela Juda.

⁷ Nu är rätta tiden att göra det, när Herren välsignar oss med fred därför att vi lyder honom, sa Asa till sitt folk. Låt oss bygga befästa städer med murar, torn, portar och bommar. De gjorde detta, och landet hade framgång.

⁸ Kung Asas armé bestod av 300.000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut. Benjaminiternas armé bestod av 280.000 man, beväpnade med små sköldar och bågar. Båda arméerna hade vältränade och djärva män.

^9-10 Men Asa blev angripen av en jättelik etiopisk armé under general Sera. Han hade också 300 stridsvagnar. De ryckte fram mot staden Maresa i Sefatas dal, och kung Asa sände ut sina trupper för att hindra dem.

¹¹ Herre, ingen annan än du kan hjälpa oss, ropade han till Gud. Här är vi nu, helt maktlösa mot denna väldiga armé. Hjälp oss, Herre, vår Gud! Bara du kan rädda oss, och i ditt namn ska vi gå till anfall mot denna väldiga armé. Herre, låt inte vanliga, enkla människor besegra dig!

¹² Då slog Herren ner fienden, och Asa och hans armé stod som segrare.

¹³ De förföljde fienden ända till Gerar och dödade så många att de inte kunde återhämta sig. De blev helt tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Juda armé förde med sig ett stort byte tillbaka.

¹⁴ Medan de var i Gerar anföll de alla städer i området, och invånarna där blev drabbade av Herrens vrede. De kunde föra med sig ett stort byte därifrån också.

¹⁵ Men de plundrade inte bara städerna utan angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de slutligen vände tillbaka till Jerusalem.