Add parallel Print Page Options

Gud förbjuder Rehabeam att ena folket

11 Vid sin ankomst till Jerusalem mönstrade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180 000 utvalda soldater, för att strida mot Israel och återfå kungamakten åt Rehabeam.

Men Herrens ord kom till gudsmannen Shemaja: ”Säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till alla israeliterna i Juda och Benjamin: ’Så säger Herren: Ni ska inte dra ut och strida mot era bröder. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt kommer från mig.’ ” Då lydde de Herrens ord och avstod från att tåga mot Jerobeam.

Rehabeam bodde i Jerusalem och byggde upp befästa städer i Juda: Betlehem, Etam, Tekoa, Bet Sur, Soko, Adullam, Gat, Maresha, Sif, Adorajim, Lakish, Aseka, 10 Sora, Ajalon och Hebron, befästa städer som låg i Juda och Benjamin.

11 Han förstärkte deras befästningar, utsåg befälhavare över dem, lade upp förråd av mat, olja och vin 12 och försåg varje stad med sköldar och spjut. Han gjorde städerna mycket starka. Juda och Benjamin stod nu under hans makt.

Präster och leviter flyttar

13 Prästerna och leviterna från alla sina områden i Israel inställde sig hos honom. 14 Leviterna övergav sina betesmarker och egendomar och kom till Juda och Jerusalem, för Jerobeam och hans söner hade förkastat dem som Herrens präster. 15 Han hade i stället utsett åt sig andra präster för offerplatserna och bockdemonerna och tjurkalvarna, som han hade låtit göra. 16 Efter dem följde de från Israels alla stammar till Jerusalem, som i sina hjärtan bestämt sig att söka Herren, Israels Gud, för att offra åt Herren, sina fäders Gud. 17 De stärkte Juda kungarike och gav sitt stöd åt Rehabeam, Salomos son, och i tre år följde de Davids och Salomos väg.

Rehabeam regerar i Juda

18 Rehabeam gifte sig med Machalat, som var dotter till Davids son Jerimot och till Avihajil, dotter till Jishajs son Eliav. 19 Hon födde honom sönerna Jeush, Shemarja och Saham.

20 Sedan gifte han sig med Maaka, Absaloms dotter. Hon födde honom Avia, Attaj, Sisa och Shelomot. 21 Rehabeam älskade Maaka, Absaloms dotter, mer än någon annan av sina hustrur och bihustrur. Han hade 18 hustrur och 60 bihustrur, 28 söner och 60 döttrar. 22 Han satte Maakas son Avia till överhuvud och furste över sina bröder, för att sedan göra honom till kung. 23 Han handlade klokt genom att sprida ut sina andra söner till olika områden i Juda och Benjamin, till befästa städer, och han gav dem rikligt underhåll och tog många hustrur åt dem.[a]

Jerusalem intas av Egypten

(1 Kung 14:25-28)

12 Men när Rehabeams kungamakt var etablerad och han hade blivit stark, övergav han Herrens lag och hela Israel med honom. Under Rehabeams femte regeringsår anföll den egyptiske kungen Shishak Jerusalem, eftersom folket hade varit trolöst mot Herren.

Han kom med 1 200 vagnar, 60 000 ryttare och en oräknelig mängd trupper från Egypten, libyer, suckéer och kushiter. Han intog Judas befästa städer och nådde ända fram till Jerusalem.

Profeten Shemaja kom då till Rehabeam och Judas ledare, som i fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Han sa till dem: ”Så säger Herren: ’Ni har övergett mig. Därför överger jag er och överlämnar er till Shishak.’ ”

Då ödmjukade sig Israels ledare och kungen och sa: ”Herren är rättfärdig.”

När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja: ”Eftersom de har ödmjukat sig, ska jag inte förgöra dem, utan jag ska snart sända en räddning åt dem. Jag ska inte utgjuta min vrede över Jerusalem genom Shishak. Men de ska bli hans tjänare och lära sig skillnaden mellan att tjäna mig och andra länders kungar.”

Kung Shishak intog Jerusalem och plundrade Herrens hus och kungapalatset på alla skatter. Han tog allting, även de guldsköldar som Salomo hade låtit göra. 10 Kung Rehabeam lät i stället för dem göra sköldar av koppar och lämnade dem i förvar hos den kungliga livvakten vid ingången till palatset. 11 Varje gång kungen gick till Herrens hus, gick livvakterna med och bar dessa sköldar och lämnade dem sedan tillbaka till vaktrummet.

12 Genom att kungen hade ödmjukat sig, vändes Herrens vrede från honom, så att han inte helt krossades. Det fanns ändå något gott i Juda.

13 Kung Rehabeam befäste sin ställning i Jerusalem och regerade där. Rehabeam var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt till hemvist för sitt namn bland alla Israels stammar. Hans mor hette Naama och var från Ammon. 14 Han gjorde det som var ont och vände sig inte i sitt innersta till att söka Herren.

15 Rehabeams historia, från början till slut, finns nedtecknad i profeten Shemajas och siaren Iddos krönika med släktregister.

Det var ständigt krig mellan Rehabeam och Jerobeam. 16 När Rehabeam dog[b] begravdes han bland sina fäder i Davids stad, och hans son Avia blev kung efter honom.

Avia besegrar Jerobeam

(1 Kung 15:1-7)

13 Under kung Jerobeams artonde regeringsår blev Avia kung över Juda. Han regerade i Jerusalem i tre år. Hans mor hette Mikaja och var dotter till Uriel från Giva.[c]

Det var krig mellan Avia och Jerobeam. Avia gick in i striden med en här av tappra krigare, 400 000 utvalda män, medan Jerobeam ställde upp mot honom med 800 000 utvalda män, tappra krigare. Avia steg upp på Semarajimberget i Efraims bergsbygd och sa: ”Hör på mig, Jerobeam och alla israeliter!

Vet ni inte att Herren, Israels Gud, har gett David kungamakten över Israel för evigt, åt honom och hans ättlingar, genom ett saltförbund[d]? Jerobeam, Nevats son, en tjänare till Davids son Salomo, gjorde uppror mot sin herre. Löst folk förenade sig med honom, onda män, och utmanade Salomos son Rehabeam, när han var ung och oerfaren och inte kunde stå emot dem.

Och nu tror ni att ni ska kunna stå emot Herrens kungarike som tillhör Davids söner. Ni är en stor armé och har med er guldkalvarna som Jerobeam har gjort till era gudar. Har ni inte fördrivit alla Herrens präster, Arons söner, och leviter och skaffat egna präster i stället, som folk i andra länder gör? Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju baggar får bli invigd till präst åt dessa som inte är några gudar!

10 Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. Vi har präster som tjänar Herren, Arons söner, och leviter som assisterar dem. 11 De bär fram brännoffer till Herren varje morgon och kväll, bränner välluktande rökelse, och de placerar skådebröden på bordet av rent guld. De tänder lamporna i det gyllene lampstället varje kväll. Vi är noga med att följa de föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett oss, men ni har övergett honom. 12 Se, Gud är med oss! Han är vår ledare. Hans präster blåser i sina trumpeter till strid mot er. Ni Israels män, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas!”

13 Jerobeam hade låtit en styrka omringa dem och lägga sig i bakhåll för att anfalla dem bakifrån. Han hade Juda framför sig och bakhållet bakom dem. 14 När judéerna vände sig om och såg att de anfölls både bakifrån och framifrån, ropade de till Herren, prästerna blåste i sina trumpeter 15 och judéerna gav upp ett härskri. När de skrek, lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Avia och Juda. 16 Israeliterna flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. 17 Avia och hans trupper orsakade dem stora förluster, och 500 000 av Israels soldater stupade.

18 Israeliterna blev vid detta tillfälle kuvade, och judéerna var starka eftersom de litade på Herren, sina fäders Gud. 19 Avia förföljde Jerobeam och intog från honom städerna Betel, Jeshana och Efron med deras kringliggande orter. 20 Jerobeam lyckades inte under Avias livstid få tillbaka sin makt, och slutligen slog Herren honom så att han dog.

21 Avia blev allt mäktigare. Han tog sig 14 hustrur och fick 22 söner och 16 döttrar.

22 Avias historia i övrigt, allt han gjorde och talade, finns nedtecknat i profeten Iddos tilläggsskrift.

Asa regerar i Juda

(14:2—16:14)

(1 Kung 15:8-12)

14 Avia dog och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom, och det var fred i landet under tio år. Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. Han avskaffade de främmande gudarnas altaren och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ned asherapålarna. Han befallde Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att lyda lagen och buden. Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna från alla städer i Juda. Riket hade lugn och ro under honom. Han byggde befästa städer i Juda, då det var lugn och ro i landet. Ingen förde krig mot honom under dessa år, eftersom Herren hade gett honom ro.

Han talade till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar. Landet är fortfarande vårt, eftersom vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor”. De byggde och hade framgång.

Asa hade en armé som bestod av 300 000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut, och 280 000 man från Benjamin, beväpnade med små sköldar och bågar. Alla dessa var tappra kämpar. Kushiten Serach tågade ut mot dem med en [e] armé på 1 000 000 man. Han hade också 300 stridsvagnar. Han kom så långt som till Maresha. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas[f] dal nära Maresha.

11 Asa ropade till Herren, sin Gud: ”Herre, det finns ingen annan än du som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage! Hjälp oss, Herre, vår Gud, för vi förlitar oss på dig! I ditt namn har vi gått till anfall mot denna väldiga armé. Herre, vår Gud, låt ingen människa stå dig emot!”[g]

12 Då slog Herren ner kushiterna inför Asa och Juda, och kushiterna flydde. 13 Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar, och så många kushiter föll att de inte kunde återhämta sig. De blev tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Judas armé förde med sig ett stort byte. 14 De intog också alla städerna runt Gerar, eftersom en skräck från Herren hade kommit över dem. De plundrade alla dessa städer, där det fanns gott om byte.

15 De angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de vände tillbaka till Jerusalem.

Footnotes

  1. 11:23 Versens exakta innebörd är osäker.
  2. 12:16 Ordagrant: vilade hos sina fäder, det vanliga sättet att uttrycka död i Gamla testamentet.
  3. 13:2 Jfr 1 Kung 15:2.
  4. 13:5 Jfr 3 Mos 2:13 och 4 Mos 18:19 gällande saltförbund.
  5. 14:9 Ordagrant: tusen tusen.
  6. 14:10 Kan möjligen också översättas som dalen norr om Maresha.
  7. 14:11 Citatet är svåröversättligt och grundtextens exakta innebörd osäker.