2 Krönikeboken 10-12
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Rehabeam får folket emot sig
10 När Rehabeam skulle krönas kom alla Israels ledare till Sikem.
2-3 Samtidigt fick Jerobeam, Nebats son, genom sina vänner meddelande om Salomos död. Han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Nu återvände han omedelbart för att närvara vid kröningen, där han förde folkets talan genom att ställa frågor till Rehabeam:
4 Din far var en hård herre. Gör det nu lättare för oss, så får du bli vår kung! sa han.
5 Rehabeam bad folket att komma tillbaka om tre dagar, för då skulle han ha fattat sitt beslut.
6 Sedan diskuterade han deras begäran med de äldre män som hade varit rådgivare åt hans far.Vad ska jag svara dem? frågade han.
7 Om du vill bli deras kung, så ska du ge dem ett förmånligt svar och behandla dem milt. Då kommer de att tjäna dig, svarade de.
8-9 Men han avfärdade deras råd och frågade de yngre männen, som var hans jämnåriga, vad de hade för uppfattning. Vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag vara mildare mot dem än min far var? frågade han.
10 Nej, svarade de. Säg så här till dem: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så vänta bara och se hurdan jag blir! Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja.
11 Jag kommer att bli hårdare mot er, inte mildare! Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel!'
12 När Jerobeam och folket återvände efter tre dagar för att få höra kungens beslut,
13 möttes de av ett kärvt budskap. Rehabeam vägrade nämligen att följa de äldre männens råd
14 och gjorde i stället som hans jämnåriga hade föreslagit.Min far gav er tunga bördor att bära, men de jag ska ge er kommer att vara ännu tyngre! sa han till dem. Min far straffade er med ris, men jag ska använda skorpiongissel!
Stammarna i norr gör uppror
15 Kungen hade alltså inte tillmötesgått folket. Guds finger fanns med i detta, och därmed blev den förutsägelse som gjorts om Jerobeam av Ahia från Silo verklighet.
16 När folket insåg vad kungen hade sagt, gick de därifrån och övergav honom.Glöm David och hans familj! skrek de i ilska. Någon annan kan bli vår kung. Låt Rehabeam regera över sin egen stam Juda! Vi går hem igen!
17 Folket i Juda stam förblev lojalt mot Rehabeam.
18 När kung Rehabeam senare skickade ut Hadoram för att ta ut arbetare från de andra stammarna i Israel, blev denne stenad till döds av folket. När kung Rehabeam fick höra detta, tog han omedelbart sin vagn och flydde till Jerusalem.
19 Och fram till denna dag har Israel vägrat att låta sig regeras av någon ur Davids familj.
Gud förbjuder Rehabeam att ena folket
11 Vid sin ankomst till Jerusalem mobiliserade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180.000 man, och förklarade krig mot resten av Israel i ett försök att återförena kungariket.
2 Men Herren sa till profeten Semaja:
3 Gå och säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till folket i Juda och Benjamin:
4 'Herren säger: Strid inte mot era bröder! Gå i stället hem, för jag ligger bakom deras uppror.' Då lydde de Herren och avstod från att strida mot Jerobeam.
5-10 Rehabeam stannade i Jerusalem och befäste flera av städerna i Juda med murar och portar för att skydda sig, nämligen Betlehem, Etam, Tekoa, Bet-Sur, Soko, Adullam, Gat, Maresa, Sif, Adoraim, Lakis, Aseka, Sorga, Ajalon och Hebron.
11 Han gjorde deras befästningar starka och utsåg befälhavare över var och en av dem. Förläggningar med soldater upprättades, förråd av mat, olivolja och vin lades upp
12 och sköldar och spjut placerades i vapenupplag i varje stad som en ytterligare skyddsåtgärd. Juda och Benjamin, de två områden som återstod av Rehabeams rike, blev starkt befästa under hans regering.
Präster och leviter flyttar
13-14 Men präster och leviter som bodde bland de andra stammarna övergav sina hem och flyttade till Juda och Jerusalem, för kung Jerobeam hade avskedat dem och sagt till dem att de inte längre fick vara Herrens präster.
15 Han hade i stället utsett andra präster, som uppmuntrade folket att tillbe avgudar och att offra till statyer av tjurkalvar, som han hade låtit gjuta och placerat på höjderna.
16 Många andra från Israels övriga stammar följde med prästerna och leviterna till Jerusalem, där de fritt kunde tillbe Herren, sina fäders Gud, och offra till honom.
17 Detta gjorde Juda kungarike så starkt att kung Rehabeam utan större svårigheter kunde behålla makten i tre år. Under dessa tre år fanns nämligen en uppriktig önskan i Juda att lyda Herren precis som kung David och kung Salomo hade gjort.
Rehabeam regerar i Juda
18 Rehabeam gifte sig med Mahalat, som var dotter till Davids son Jerimot och till Abihail, dotter till Davids bror Eliab.
19 Abihail födde sönerna Jeus, Semarja och Saham.
20 Sedan gifte han sig med Maaka, Absaloms dotter. Hon födde Abia, Attai, Sisa och Selomit.
21 Han älskade Maaka mer än någon annan av sina hustrur och bihustrur (han hade arton hustrur och sextio bihustrur, tjugoåtta söner och sextio döttrar).
22 Maakas son Abia var hans favorit, och han hade för avsikt att göra honom till kung efter sig.
23 Han handlade klokt genom att sprida ut sina andra söner till olika befästa städer över landet och han såg till att de fick många hustrur.
Jerusalem intas av Egypten
12 Men när Rehabeam stod på höjden av sin makt och popularitet övergav han Herren, och folket följde honom i hans synd.
2 Som ett resultat av detta anföll kung Sisak från Egypten Jerusalem i kung Rehabeams femte regeringsår.
3 Han kom med 1.200 vagnar, 60.000 ryttare och en oräknelig mängd soldater, egyptier, libyer, suckeer och etiopier.
4 Sisak intog Judas befästa städer och nådde ända fram till Jerusalem.
5 Profeten Semaja sammanträffade då med Rehabeam och ledare från alla delar av landet (de hade flytt till Jerusalem för att sätta sig i säkerhet). Han sa till dem: Herren säger: 'Ni har övergett mig. Därför har jag övergett er och överlämnat er till Sisak.'
6 Då bekände kungen och ledarna i Israel sin synd och utropade: Herren har handlat rätt när han har gjort detta mot oss!
7 När Herren såg att de ödmjukade sig, sände han Semaja till dem med ett nytt budskap: Eftersom ni har ödmjukat er, ska jag inte förgöra er helt. Några ska undkomma. Jag ska inte använda Sisak för att tömma ut min vrede över Jerusalem.
8 Men ni måste betala årlig skatt till honom. Då ska ni inse hur mycket bättre det är att tjäna mig än andra nationers härskare!
9 Kung Sisak intog Jerusalem och förde bort alla skatter från templet och palatset, även Salomos guldsköldar.
10 Kung Rehabeam ersatte dem med sköldar av koppar och lämnade dem i förvar hos befälhavaren för livvakten.
11 Varje gång kungen gick till templet bar hans livvakter dessa sköldar och lämnade sedan tillbaka dem till vapenförrådet.
12 Genom att kungen hade ödmjukat sig stillades Herrens vrede, och han avstod från det straff han hade planerat. I stället följde faktiskt några goda år i Juda.
13 Kung Rehabeam befäste sin ställning och regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Gud hade utvalt bland alla städer i Israel. Han hade blivit kung vid fyrtioett års ålder, och hans mor hette Naama och var ammonitiska.
14 Men han var en ogudaktig kung, för han bestämde sig aldrig för att verkligen försöka behaga Herren.
15 Rehabeams fullständiga levnadsbeskrivning finns i den krönika som skrivits av profeten Semaja och i de släktregister som upprättats av siaren Iddo.Det var ständiga krig mellan Rehabeam och Jerobeam.
16 När Rehabeam dog begravdes han i Jerusalem, och hans son Abia blev kung efter honom.
2 Krönikeboken 10-12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Kungariket Juda
(10:1—36:23)
Rehabeam regerar
Rehabeam får folket emot sig – nationen delas
(1 Kung 12:1-24)
10 Rehabeam gick till Shekem, där alla israeliterna hade samlats för att göra honom till kung. 2 När Jerobeam, Nevats son, fick höra det – han var då i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo – återvände han från Egypten. 3 Man skickade bud efter honom, och han och hela Israel gick till Rehabeam och sa: 4 ”Din far gjorde vårt ok tungt. Gör nu arbetsbördan lättare för oss, det tunga ok din far lade på oss, så ska vi tjäna dig!” 5 Rehabeam svarade: ”Kom tillbaka till mig om tre dagar!” Så gick folket sin väg.
6 Sedan rådgjorde kung Rehabeam med de äldre män som hade varit i tjänst hos hans far Salomo medan han levde. ”Vad råder ni mig att svara dessa människor?” frågade han. 7 ”Om du är vänlig mot detta folk och tillmötesgår dem och ger dem ett välvilligt svar kommer de alltid att tjäna dig”, svarade de.
8 Men Rehabeam avfärdade de äldres råd och frågade de yngre männen, som hade vuxit upp tillsammans med honom och som nu var i hans tjänst. 9 Han frågade dem: ”Vad råder ni mig att ge dessa människor för svar? De begär att jag ska lätta på det ok min far lade på dem.”
10 De unga männen som vuxit upp tillsammans med honom svarade: ”Du ska säga så här till dem som säger till dig att din far har lagt ett tungt ok på dem, men lätta du på det: ’Mitt lillfinger är tjockare än min fars midja. 11 Min far lade på er ett tungt ok, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.’ ”
12 Efter tre dagar återvände Jerobeam och hela folket till Rehabeam, som kungen hade sagt att de skulle göra. 13 Kung Rehabeam gav dem ett hårt svar. Han förkastade de äldre männens råd 14 och följde de unga männens råd och svarade: ”Min far gjorde ert ok tungt, men jag ska göra det ännu tyngre. Min far använde ris mot er, men jag ska använda skorpiongissel.”
Stammarna i norr gör uppror
15 Kungen lyssnade inte till folket. Gud styrde det så att det ord skulle gå i uppfyllelse som Herren hade uttalat till Jerobeam, Nevats son, genom Achia från Shilo. 16 När hela Israel insåg att kungen inte lyssnade på dem, svarade de:
”Vad har vi för del i David?
Vi delar inget med Jishajs son.
Dra hem, Israel!
Se om ditt hus själv, David!”
Så gick alla israeliterna hem. 17 Men Rehabeam regerade över de israeliter som bodde i Judas städer.
18 När kung Rehabeam skickade ut Adoram, som var ansvarig för tvångsarbetena, stenade israeliterna honom till döds. Kung Rehabeam lyckades rädda sig i sin vagn och fly till Jerusalem. 19 Israel bröt med Davids ätt, och de är skilda än idag.
Gud förbjuder Rehabeam att ena folket
11 Vid sin ankomst till Jerusalem mönstrade Rehabeam Juda och Benjamins arméer, 180 000 utvalda soldater, för att strida mot Israel och återfå kungamakten åt Rehabeam.
2 Men Herrens ord kom till gudsmannen Shemaja: 3 ”Säg till kung Rehabeam av Juda, Salomos son, och till alla israeliterna i Juda och Benjamin: 4 ’Så säger Herren: Ni ska inte dra ut och strida mot era bröder. Vänd tillbaka hem, var och en till sitt, för det som har hänt kommer från mig.’ ” Då lydde de Herrens ord och avstod från att tåga mot Jerobeam.
5 Rehabeam bodde i Jerusalem och byggde upp befästa städer i Juda: 6 Betlehem, Etam, Tekoa, 7 Bet Sur, Soko, Adullam, 8 Gat, Maresha, Sif, 9 Adorajim, Lakish, Aseka, 10 Sora, Ajalon och Hebron, befästa städer som låg i Juda och Benjamin.
11 Han förstärkte deras befästningar, utsåg befälhavare över dem, lade upp förråd av mat, olja och vin 12 och försåg varje stad med sköldar och spjut. Han gjorde städerna mycket starka. Juda och Benjamin stod nu under hans makt.
Präster och leviter flyttar
13 Prästerna och leviterna från alla sina områden i Israel inställde sig hos honom. 14 Leviterna övergav sina betesmarker och egendomar och kom till Juda och Jerusalem, för Jerobeam och hans söner hade förkastat dem som Herrens präster. 15 Han hade i stället utsett åt sig andra präster för offerplatserna och bockdemonerna och tjurkalvarna, som han hade låtit göra. 16 Efter dem följde de från Israels alla stammar till Jerusalem, som i sina hjärtan bestämt sig att söka Herren, Israels Gud, för att offra åt Herren, sina fäders Gud. 17 De stärkte Juda kungarike och gav sitt stöd åt Rehabeam, Salomos son, och i tre år följde de Davids och Salomos väg.
Rehabeam regerar i Juda
18 Rehabeam gifte sig med Machalat, som var dotter till Davids son Jerimot och till Avihajil, dotter till Jishajs son Eliav. 19 Hon födde honom sönerna Jeush, Shemarja och Saham.
20 Sedan gifte han sig med Maaka, Absaloms dotter. Hon födde honom Avia, Attaj, Sisa och Shelomot. 21 Rehabeam älskade Maaka, Absaloms dotter, mer än någon annan av sina hustrur och bihustrur. Han hade 18 hustrur och 60 bihustrur, 28 söner och 60 döttrar. 22 Han satte Maakas son Avia till överhuvud och furste över sina bröder, för att sedan göra honom till kung. 23 Han handlade klokt genom att sprida ut sina andra söner till olika områden i Juda och Benjamin, till befästa städer, och han gav dem rikligt underhåll och tog många hustrur åt dem.[a]
Jerusalem intas av Egypten
(1 Kung 14:25-28)
12 Men när Rehabeams kungamakt var etablerad och han hade blivit stark, övergav han Herrens lag och hela Israel med honom. 2 Under Rehabeams femte regeringsår anföll den egyptiske kungen Shishak Jerusalem, eftersom folket hade varit trolöst mot Herren.
3 Han kom med 1 200 vagnar, 60 000 ryttare och en oräknelig mängd trupper från Egypten, libyer, suckéer och kushiter. 4 Han intog Judas befästa städer och nådde ända fram till Jerusalem.
5 Profeten Shemaja kom då till Rehabeam och Judas ledare, som i fruktan för Shishak hade samlats i Jerusalem. Han sa till dem: ”Så säger Herren: ’Ni har övergett mig. Därför överger jag er och överlämnar er till Shishak.’ ”
6 Då ödmjukade sig Israels ledare och kungen och sa: ”Herren är rättfärdig.”
7 När Herren såg att de ödmjukade sig, kom Herrens ord till Shemaja: ”Eftersom de har ödmjukat sig, ska jag inte förgöra dem, utan jag ska snart sända en räddning åt dem. Jag ska inte utgjuta min vrede över Jerusalem genom Shishak. 8 Men de ska bli hans tjänare och lära sig skillnaden mellan att tjäna mig och andra länders kungar.”
9 Kung Shishak intog Jerusalem och plundrade Herrens hus och kungapalatset på alla skatter. Han tog allting, även de guldsköldar som Salomo hade låtit göra. 10 Kung Rehabeam lät i stället för dem göra sköldar av koppar och lämnade dem i förvar hos den kungliga livvakten vid ingången till palatset. 11 Varje gång kungen gick till Herrens hus, gick livvakterna med och bar dessa sköldar och lämnade dem sedan tillbaka till vaktrummet.
12 Genom att kungen hade ödmjukat sig, vändes Herrens vrede från honom, så att han inte helt krossades. Det fanns ändå något gott i Juda.
13 Kung Rehabeam befäste sin ställning i Jerusalem och regerade där. Rehabeam var fyrtioett år gammal när han blev kung, och han regerade sjutton år i Jerusalem, den stad som Herren hade utvalt till hemvist för sitt namn bland alla Israels stammar. Hans mor hette Naama och var från Ammon. 14 Han gjorde det som var ont och vände sig inte i sitt innersta till att söka Herren.
15 Rehabeams historia, från början till slut, finns nedtecknad i profeten Shemajas och siaren Iddos krönika med släktregister.
Det var ständigt krig mellan Rehabeam och Jerobeam. 16 När Rehabeam dog[b] begravdes han bland sina fäder i Davids stad, och hans son Avia blev kung efter honom.
Johannes 11:30-57
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.
31 När judarna, som var i huset för att försöka trösta Maria, såg henne skynda sig ut, trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.
32 När Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: Herre, om du hade varit här, skulle min bror fortfarande ha varit i livet.
33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt rörd:
34 Var har ni begravt honom? frågade han dem.De sa till honom: Kom och se.
35 Och Jesus började gråta.
36 De var mycket nära vänner, sa judarna. Se hur mycket han älskade honom.
Jesus uppväcker Lasaros från döden
37-38 Men många sa: Om den mannen botade en blind, varför kunde han då inte göra så att Lasaros slapp dö? Och återigen blev Jesus upprörd. Sedan kom de till graven, som var en grotta med en tung sten som spärrade öppningen.
39 Jesus sa till dem: Rulla undan stenen.Men Marta, den döde mannens syster, sa: Lukten kommer att vara fruktansvärd för han har varit död i fyra dagar.
40 Jesus svarade: Har jag inte sagt till dig att om du tror ska du få se vilket under Gud kan göra?
41 Då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: Far, tack för att du har hört mig.
42 Du hör mig naturligtvis alltid, men jag säger det för alla de människors skull som står här, så att de ska tro att du har sänt mig.
43 Sedan ropade han: Lasaros, kom ut!
44 Och Lasaros kom ut inhöljd i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: Ta av honom det där och låt honom gå.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
45 Många av de judar som var på besök hos Maria och såg vad Jesus gjorde, trodde då till slut på honom.
46 Men några gick bort till fariseerna och rapporterade vad som hänt.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariseerna ett råd för att diskutera situationen.Vad ska vi göra?, sa de till varandra. Den här mannen gör ju verkligen under.
48 Om vi låter honom fortsätta kommer hela folket att ställa sig på hans sida, och då kommer den romerska armén att gripa in och utplåna både oss och vårt land.
49 Och en av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa: Ni fattar ingenting!
50 För oss är det bäst om en man dör för folket, än att ett helt folk går under.
51 Denna profetia om att Jesus skulle dö för hela folket kom från Kajafas, översteprästen. Han sa det inte av sig själv, utan Gud lade orden i hans mun.
52 Det var en förutsägelse om att Jesus skulle dö inte bara för Israel, utan för alla Guds barn som är spridda runt världen.
53 Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att avrätta Jesus.
54 Jesus avslutade nu sin offentliga verksamhet och lämnade Jerusalem. Han gick till utkanten av öknen, till staden Efraim, och stannade där med sina lärjungar.
55 Påsken, en av judarnas heliga högtider, närmade sig, och många människor från hela landet kom till Jerusalem flera dagar i förväg för att gå igenom reningsceremonierna innan påsken började.
56 De ville se Jesus, och medan de stod och samtalade i templet frågade de varandra: Vad tror ni? Tänker han komma till påskhögtiden?
57 Under tiden hade översteprästerna och fariseerna befallt att den som såg Jesus genast måste rapportera det, så att de kunde arrestera honom.
Read full chapter
Johannes 11:30-57
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom. 31 Så när judarna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till graven för att gråta, och de följde efter henne. 32 När Maria kom fram till Jesus och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.” 33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt upprörd och skakad, 34 och han frågade: ”Var har ni lagt honom?”
De sa: ”Kom och se, Herre!” 35 Jesus grät.
36 Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.”
37 Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha hindrat dennes död?” 38 Än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen.
39 Jesus sa nu: ”Ta bort stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, sa: ”Herre, han luktar ju redan, för han har varit död i fyra dagar.”
40 Då sa Jesus till henne: ”Sade jag dig inte att om du tror, så ska du få se Guds härlighet?” 41 Då tog de bort stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 42 Själv visste jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.” 43 Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!” 44 Och den döde kom ut med både armar och ben inlindade i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”
Det judiska rådet planerar att döda Jesus
45 Många av judarna som kommit ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, började nu tro på honom. 46 Men några av dem gick bort till fariseerna och rapporterade vad Jesus hade gjort.
47 Då kallade översteprästerna och fariseerna samman hela det judiska rådet. De sa: ”Vad ska vi göra? Den här mannen gör ju många tecken. 48 Om vi låter honom fortsätta börjar snart hela folket att tro på honom, och då kommer romarna att förstöra vårt tempel och vårt folk.”
49 En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa då till dem: ”Nu förstår ni nog ingenting! 50 Ni bör ju inse att det är bättre för er om en enda människa dör än att hela folket går under.”
51 Detta sa han inte av sig själv. Nej, eftersom han var överstepräst det året talade han profetiskt att Jesus skulle dö för folket, 52 och inte bara för dem, utan också för alla kringspridda Guds barn, för att samla och förena dem. 53 Från den stunden var de fast beslutna att döda Jesus.
54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig bort till utkanten av öknen, till Efraim, där han stannade med sina lärjungar.
55 Den judiska påskhögtiden närmade sig nu, och många från landet kom till Jerusalem i förväg för att gå igenom reningsceremonierna före påsken. 56 De sökte efter Jesus, och medan de stod i templet frågade de varandra: ”Vad tror ni? Har han inte tänkt komma till högtiden?” 57 Men översteprästerna och fariseerna hade befallt att den som visste var Jesus höll hus genast måste rapportera om detta, så att de kunde arrestera honom.
Read full chapterCopyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.