David och Mefiboshet

(A) David frågade: ”Finns det någon kvar av Sauls hus som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?”[a] Sauls hus hade haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man nu till David.

Kungen frågade honom: ”Är du Siba?” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” (B) Kungen frågade: ”Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?” Siba svarade kungen: ”Det finns kvar en son till Jonatan, en som är förlamad i fötterna.” (C) Kungen frågade: ”Var finns han?” Han svarade: ”Han är nu hos Makir, Ammiels son, i Lo-Debar[b].” Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.

När Mefiboshet, Jonatans son, Sauls sonson, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: ”Mefiboshet.” Han svarade: ”Jag är din tjänare.” David sade till honom: ”Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din far Jonatans skull. Jag ska ge tillbaka till dig all mark som tillhört din farfar Saul, och du ska alltid äta vid mitt bord.” (D) Då bugade han sig och sade: ”Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en död hund som jag?” Sedan kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: ”Allt som tillhörde Saul och hela hans hus har jag gett åt din herres son. 10 Du och dina söner och dina tjänare ska bruka jorden åt honom och bärga skörden så att din herres son har bröd att äta. Men Mefiboshet, din herres son, ska alltid äta vid mitt bord.” Siba hade femton söner och tjugo tjänare, 11 och han sade till kungen: ”Din tjänare ska göra allt som min herre kungen befaller sin tjänare.” Och Mefiboshet åt vid Davids bord som en av kungens söner.

12 Mefiboshet hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefiboshets tjänare. 13 Själv bodde Mefiboshet i Jerusalem, eftersom han alltid åt vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.

Footnotes

  1. 9:1 för Jonatans skull   Så som Jonatan hade bett honom göra (1 Sam 20:15).
  2. 9:4 Makir ... i Lo-Debar   Strax öster om Galileiska sjön. Makir hjälpte senare även David (17:27).

David hedrar Mefivoshet

David frågade om någon ur Sauls familj fortfarande fanns kvar, någon som han skulle kunna visa godhet mot för Jonatans skull. Man kallade då på en man som hette Siva, som varit tjänare åt Saul.

”Är du Siva?” frågade kungen. ”Ja, herre”, svarade han. Kungen frågade då: ”Finns det inte någon ur Sauls familj kvar som jag på något sätt skulle kunna visa Guds nåd?” ”Jo”, svarade Siva. ”En av Jonatans söner lever fortfarande, en som är förlamad i fötterna.[a] ”Var finns han?” frågade kungen. ”I Lo Devar, hos Makir, Ammiels son”, svarade Siva.

Kung David lät då hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo Devar. Mefivoshet, Jonatans son och Sauls sonson, kom så till David. Han föll ner på sitt ansikte och bugade sig djupt inför honom. ”Mefivoshet”, sa David.

”Ja, herre”, svarade han. ”Var inte rädd!” sa David. ”Jag vill visa dig nåd för din far Jonatans skull. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul och du ska alltid äta här vid mitt bord.” Mefivoshet bugade sig djupt och sa: ”Men hur kan du, herre, bry dig om en död hund som mig?”

Kungen sände nu efter Sauls tjänare Siva och sa till honom: ”Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj. 10 Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han alltid äta vid mitt bord.”

Siva, som hade femton söner och tjugo tjänare, 11 svarade: ”Jag ska göra precis som du har sagt, min herre och kung!”

Från den dagen åt Mefivoshet vid Davids bord som en av hans söner.

12 Mefivoshet hade en liten son som hette Mika. Hela Sivas familj blev Mefivoshets tjänare, 13 men själv bodde Mefivoshet i Jerusalem eftersom han alltid skulle äta vid kungens bord. Mefivoshet var halt på båda fötterna.

Footnotes

  1. 9:3 Se 4:4.

David och Mefiboset

David frågade: "Finns det ännu någon kvar av Sauls hus, som jag kan visa godhet mot för Jonatans skull?"

Nu hade Sauls hus haft en tjänare som hette Siba, och honom hämtade man till David. Kungen frågade honom: "Är du Siba?" Han svarade: "Jag är din tjänare." Kungen frågade: "Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?" Siba svarade kungen: "En son till Jonatan finns ännu kvar, en som är förlamad i fötterna." Kungen frågade: "Var finns han?" Han svarade: "Han är nu i Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar." Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.

När Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: "Mefiboset." Han svarade: "Jag är din tjänare." David sade till honom: "Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill ge dig tillbaka din farfar Sauls alla jordagods, och du skall alltid äta vid mitt bord." Då bugade han sig och sade: "Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?"

Därefter kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: "Allt vad Saul och hela hans hus ägde har jag gett åt din herres son. 10 Du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom och inbärga skörden, för att din herres son skall ha bröd att äta. Men Mefiboset, din herres son, skall alltid äta vid mitt bord." Siba hade femton söner och tjugo tjänare, 11 och han sade till kungen: "Din tjänare skall göra allt som min herre konungen befaller sin tjänare." Och Mefiboset åt vid Davids bord som en av kungens söner.

12 Mefiboset hade en liten son som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blev Mefibosets tjänare. 13 Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, ty han åt alltid vid kungens bord. Han var halt på båda fötterna.

And David said, Is there yet any that is left of the house of Saul, that I may shew him kindness for Jonathan's sake?

And there was of the house of Saul a servant whose name was Ziba. And when they had called him unto David, the king said unto him, Art thou Ziba? And he said, Thy servant is he.

And the king said, Is there not yet any of the house of Saul, that I may shew the kindness of God unto him? And Ziba said unto the king, Jonathan hath yet a son, which is lame on his feet.

And the king said unto him, Where is he? And Ziba said unto the king, Behold, he is in the house of Machir, the son of Ammiel, in Lodebar.

Then king David sent, and fetched him out of the house of Machir, the son of Ammiel, from Lodebar.

Now when Mephibosheth, the son of Jonathan, the son of Saul, was come unto David, he fell on his face, and did reverence. And David said, Mephibosheth. And he answered, Behold thy servant!

And David said unto him, Fear not: for I will surely shew thee kindness for Jonathan thy father's sake, and will restore thee all the land of Saul thy father; and thou shalt eat bread at my table continually.

And he bowed himself, and said, What is thy servant, that thou shouldest look upon such a dead dog as I am?

Then the king called to Ziba, Saul's servant, and said unto him, I have given unto thy master's son all that pertained to Saul and to all his house.

10 Thou therefore, and thy sons, and thy servants, shall till the land for him, and thou shalt bring in the fruits, that thy master's son may have food to eat: but Mephibosheth thy master's son shall eat bread alway at my table. Now Ziba had fifteen sons and twenty servants.

11 Then said Ziba unto the king, According to all that my lord the king hath commanded his servant, so shall thy servant do. As for Mephibosheth, said the king, he shall eat at my table, as one of the king's sons.

12 And Mephibosheth had a young son, whose name was Micha. And all that dwelt in the house of Ziba were servants unto Mephibosheth.

13 So Mephibosheth dwelt in Jerusalem: for he did eat continually at the king's table; and was lame on both his feet.