2 Samuelsboken 7
Svenska Folkbibeln 2015
Guds löfte till David
7 (A) När kungen nu satt i sitt hus och Herren hade gett honom ro från alla hans fiender runt omkring, 2 (B) sade han till profeten Natan:[a] ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” 3 Natan sade till kungen: ”Gå och gör allt som ligger på ditt hjärta, för Herren är med dig.”
4 Men den natten kom Herrens ord till Natan: 5 (C) ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? 6 (D) Jag har inte bott i något hus från den dag jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till i dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel. 7 Har jag någonsin där jag flyttat omkring med alla Israels barn talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, någon som jag satt till herde för mitt folk Israel: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
8 (E) Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, till att bli furste över mitt folk Israel. 9 Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig, och jag ska göra dig ett stort namn, som de största namnen på jorden. 10 (F) Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det så att det får bo kvar och inte oroas mer. Onda människor ska inte förtrycka det mer som förr, 11 sedan tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska låta dig få ro från alla dina fiender.
Nu förkunnar Herren för dig att Herren ska bygga ett hus[b] åt dig. 12 (G) När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling[c] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. 13 (H) Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. 14 (I) Jag ska vara hans far och han ska vara min son. Gör han något orättfärdigt ska jag straffa honom med människors ris och med plågor som drabbar människors barn.[d] 15 (J) Men min nåd ska inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag lät vika för dig. 16 Ditt hus och ditt kungadöme ska bestå inför mig till evig tid. Din tron ska vara befäst för evig tid.”
Davids bön
17 Alla dessa ord och hela denna uppenbarelse talade Natan till David. 18 (K) Då gick kung David in och satte sig inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Och ändå var det för lite i dina ögon, Herre Gud.
Nu har du också talat om din tjänares hus i framtiden, och detta till undervisning för människorna, Herre Gud. 20 (L) Vad ska David säga mera till dig? Du känner din tjänare, Herre Gud. 21 För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och gjort det känt för din tjänare. 22 (M) Därför är du stor, Herre Gud, för ingen är som du, och det finns ingen annan Gud än du efter allt vi har hört med våra öron. 23 (N) Finns det något enda folk på jorden som ditt folk Israel, det som Gud själv kom och friköpte åt sig som sitt eget, för att göra sitt namn känt? Du har gjort storverk för dem och förunderliga ting för ditt land och inför ögonen på ditt folk som du friköpt från Egypten, från hednafolken och deras gudar. 24 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25 Så uppfyll nu, min Herre och Gud, för evigt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus. Gör som du har lovat. 26 Då ska ditt namn upphöjas för evigt och man ska säga: Herren Sebaot är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 27 För du, Herre Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: Jag ska bygga dig ett hus. Därför har din tjänare funnit frimodighet att be denna bön till dig.
28 Och nu, Herre Gud, du är Gud, och dina ord är sanning, och du har lovat din tjänare detta goda. 29 Var nu god och välsigna din tjänares hus så att det blir kvar inför dig för evigt. För du, Herre Gud, har talat, och genom din välsignelse ska din tjänares hus bli välsignat för evigt.”
Footnotes
- 7:2 profeten Natan Betyder ”gett”, Davids hovprofet (kap 12, 1 Kung 1:8f) som troligen skrev 2 Sam.
- 7:11 bygga ett hus Ordet används även om en släkt eller kungadynasti.
- 7:12f upphöja din avkomling Profetia om både Salomo (1 Kung 1:30f) och Messias, Davids Son (Matt 1:1, Luk 1:32).
- 7:14 Citeras i Hebr 1:5 som profetia om Kristus.
2 Samuelsboken 7
Svenska 1917
7 Då nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade låtit honom få ro runt omkring för alla hans fiender,
2 sade han till profeten Natan: »Se, jag bor i ett hus av cederträ, under det att Guds ark bor i ett tält.
3 Natan sade till konungen: »Välan, gör allt vad du har i sinnet; ty HERREN är med dig.»
4 Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:
5 »Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
6 Jag har ju icke bott i något hus, allt ifrån den dag då jag förde Israels barn upp ur Egypten ända till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tält, i ett tabernakel.
7 Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt så till någon enda av Israels stammar, som jag har förordnat till herde för mitt folk Israel: 'Varför haven I icke byggt mig ett hus av cederträ?'
8 Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
9 Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, så stort som de störstes namn på jorden.
10 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer förtrycka det, såsom fordom skedde,
11 och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall låta dig få ro för alla dina fiender. Så förkunnar nu HERREN för dig att HERREN skall uppbygga ett hus åt dig.
12 När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den son som skall utgå ur ditt liv; och jag skall befästa hans konungadöme.
13 Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans konungatron för evig tid.
14 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som hemsöka människors barn;
15 men min nåd skall icke vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån Saul, vilken jag lät vika undan för dig.
16 Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva beståndande inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid.»
17 Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.
18 Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: »Vem är jag, Herre, HERRE, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill?
19 Och detta har ändå synts dig vara för litet, Herre, HERRE; du har ock talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. och härom har du talat på människosätt, Herre, HERRE!
20 Vad skall nu David vidare tala till dig? Du känner ju din tjänare, Herre, HERRE.
21 För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat det för din tjänare.
22 Därför är du ock stor HERRE Gud, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron.
23 Och var finnes på jorden något enda folk likt ditt folk Israel, något folk som en Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till ett folk, för att så göra sig ett namn -- ja, för att göra dessa stora ting med eder och dessa fruktansvärda gärningar med ditt land, inför ditt folk, det som du förlossade åt dig från Egypten, från hedningarna och deras gudar.
24 Och du har berett åt dig ditt folk Israel, dig till ett folk för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
25 Så uppfyll nu, HERRE Gud, för evig tid vad du har talat om din tjänare och om hans hus; gör såsom du har talat.
26 Då skall ditt namn bliva stort till evig tid, så att man skall säga: 'HERREN Sebaot är Gud över Israel.' Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
27 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.' Därför har din tjänare fått frimodighet att bedja till dig denna bön.
28 Och nu, Herre, HERRE, du är Gud, och dina ord äro sanning; och du du har lovat din tjänare detta goda,
29 så värdes nu välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bliva välsignat evinnerligen.»
2 Samuelsboken 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren lovar David evig makt
7 När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,
2 sa David till profeten Natan: Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!
3 Gör då vad du har tänkt göra, svarade Natan, för Herren är med dig.
4 Men den natten sa Herren till Natan:
5 Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!
6 Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.
7 Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'
8 Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.
9 Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!
10-11 Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender.I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.
12 Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.
13 Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.
14 Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,
15 men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.
16 Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.'
17 Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.
David tar emot Herrens välsignelse
18 David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?
19 Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?
20 Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!
21 Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!
22 Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.
23 Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.
24 Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.
25 Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.
26 Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.
27 Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,
28 för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.
29 Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det.
2 Samuel 7
King James Version
7 And it came to pass, when the king sat in his house, and the Lord had given him rest round about from all his enemies;
2 That the king said unto Nathan the prophet, See now, I dwell in an house of cedar, but the ark of God dwelleth within curtains.
3 And Nathan said to the king, Go, do all that is in thine heart; for the Lord is with thee.
4 And it came to pass that night, that the word of the Lord came unto Nathan, saying,
5 Go and tell my servant David, Thus saith the Lord, Shalt thou build me an house for me to dwell in?
6 Whereas I have not dwelt in any house since the time that I brought up the children of Israel out of Egypt, even to this day, but have walked in a tent and in a tabernacle.
7 In all the places wherein I have walked with all the children of Israel spake I a word with any of the tribes of Israel, whom I commanded to feed my people Israel, saying, Why build ye not me an house of cedar?
8 Now therefore so shalt thou say unto my servant David, Thus saith the Lord of hosts, I took thee from the sheepcote, from following the sheep, to be ruler over my people, over Israel:
9 And I was with thee whithersoever thou wentest, and have cut off all thine enemies out of thy sight, and have made thee a great name, like unto the name of the great men that are in the earth.
10 Moreover I will appoint a place for my people Israel, and will plant them, that they may dwell in a place of their own, and move no more; neither shall the children of wickedness afflict them any more, as beforetime,
11 And as since the time that I commanded judges to be over my people Israel, and have caused thee to rest from all thine enemies. Also the Lord telleth thee that he will make thee an house.
12 And when thy days be fulfilled, and thou shalt sleep with thy fathers, I will set up thy seed after thee, which shall proceed out of thy bowels, and I will establish his kingdom.
13 He shall build an house for my name, and I will stablish the throne of his kingdom for ever.
14 I will be his father, and he shall be my son. If he commit iniquity, I will chasten him with the rod of men, and with the stripes of the children of men:
15 But my mercy shall not depart away from him, as I took it from Saul, whom I put away before thee.
16 And thine house and thy kingdom shall be established for ever before thee: thy throne shall be established for ever.
17 According to all these words, and according to all this vision, so did Nathan speak unto David.
18 Then went king David in, and sat before the Lord, and he said, Who am I, O Lord God? and what is my house, that thou hast brought me hitherto?
19 And this was yet a small thing in thy sight, O Lord God; but thou hast spoken also of thy servant's house for a great while to come. And is this the manner of man, O Lord God?
20 And what can David say more unto thee? for thou, Lord God, knowest thy servant.
21 For thy word's sake, and according to thine own heart, hast thou done all these great things, to make thy servant know them.
22 Wherefore thou art great, O Lord God: for there is none like thee, neither is there any God beside thee, according to all that we have heard with our ears.
23 And what one nation in the earth is like thy people, even like Israel, whom God went to redeem for a people to himself, and to make him a name, and to do for you great things and terrible, for thy land, before thy people, which thou redeemedst to thee from Egypt, from the nations and their gods?
24 For thou hast confirmed to thyself thy people Israel to be a people unto thee for ever: and thou, Lord, art become their God.
25 And now, O Lord God, the word that thou hast spoken concerning thy servant, and concerning his house, establish it for ever, and do as thou hast said.
26 And let thy name be magnified for ever, saying, The Lord of hosts is the God over Israel: and let the house of thy servant David be established before thee.
27 For thou, O Lord of hosts, God of Israel, hast revealed to thy servant, saying, I will build thee an house: therefore hath thy servant found in his heart to pray this prayer unto thee.
28 And now, O Lord God, thou art that God, and thy words be true, and thou hast promised this goodness unto thy servant:
29 Therefore now let it please thee to bless the house of thy servant, that it may continue for ever before thee: for thou, O Lord God, hast spoken it: and with thy blessing let the house of thy servant be blessed for ever.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica