Add parallel Print Page Options

Herren lovar David evig makt

(1 Krön 17:1-15)

När David hade bott en tid i sitt nya palats[a] och Herren hade låtit honom få ro för alla hans fiender runt omkring, sa kungen till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Guds ark får stå i ett tält!”

”Gå, gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Herren är med dig.”

Men samma natt kom Herrens ord till Natan:

”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i? Jag har aldrig bott i hus utan i ett tält och i en boning som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels stammar, de som jag utsåg till herdar för mitt folk Israel, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?

Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: Jag tog dig från betesmarken och fåren när du var en herde och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra dig ett stort namn, lika ryktbart som de största på hela jorden. 10 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare, 11 på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Själv ska du få leva i fred för alla dina fiender.

Nu kungör Herren att han ska bygga ett hus åt dig. 12 När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[b] som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 13 Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. 14 Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.[c] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, 15 men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. 16 Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”

17 Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.

David tar emot Herrens välsignelse

(1 Krön 17:16-27)

18 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:

”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?[d] 20 Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. 21 För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. 22 Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 23 Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn[e] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. 24 Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.

25 Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 26 Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. 27 Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. 28 Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 29 Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”

Footnotes

  1. 7:1 Se 5:11.
  2. 7:12 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
  3. 7:14 Dessa ord användes i mellanöstern förr i tiden då en kung insattes i tjänst, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son.
  4. 7:19 Innebörden i grundtexten är i den sista satsen i versen osäker. T.ex. Septuaginta och Vulgata översätter (ganska ordagrant): Och detta till lag/norm för människan, Herre.
  5. 7:23 Eller: dess namn.

Dios promete a David una casa estable

Aconteció que cuando el rey habitaba ya en su casa, y el SEÑOR le había dado descanso de todos sus enemigos en derredor, el rey dijo al profeta Natán:

—Mira; yo habito en una casa de cedro, mientras que el arca de Dios habita en una tienda.

Y Natán dijo al rey:

—Anda, haz todo lo que está en tu corazón, porque el SEÑOR está contigo.

Pero aconteció que aquella noche vino la palabra del SEÑOR a Natán, diciendo: “Ve y di a mi siervo David que así ha dicho el SEÑOR: ‘¿Me edificarás tú una casa en la que yo habite?’. Ciertamente yo no he habitado en una casa desde el día en que hice subir a los hijos de Israel de Egipto, hasta el día de hoy. Más bien, he estado peregrinando en una tienda y en un tabernáculo. Dondequiera que he peregrinado con todos los hijos de Israel, ¿acaso he dicho una palabra a alguna de las tribus[a] de Israel a la que yo comisioné para apacentar a mi pueblo Israel, preguntando: ‘¿Por qué no me han edificado una casa de cedro?’.

“Ahora pues, dirás a mi siervo David que así ha dicho el SEÑOR de los Ejércitos: ‘Yo te tomé del prado, de detrás del rebaño, para que fueras el soberano de mi pueblo Israel. He estado contigo por dondequiera que has andado. He eliminado a todos tus enemigos de tu presencia, y haré que tu nombre sea grande, como el nombre de los grandes de la tierra. 10 Asimismo, dispondré un lugar para mi pueblo Israel y lo plantaré para que habite en su lugar sin que sea molestado más, ni los inicuos vuelvan a afligirlo como al comienzo, 11 desde el día en que constituí jueces sobre mi pueblo Israel. Y yo te daré descanso de todos tus enemigos.

“‘Además, el SEÑOR te declara que el SEÑOR te hará casa a ti. 12 Cuando se cumplan tus días y reposes con tus padres, yo levantaré después de ti a un descendiente tuyo, el cual procederá de tus entrañas y afirmaré su reino. 13 Él edificará una casa a mi nombre, y yo estableceré el trono de su reino para siempre. 14 Yo seré para él padre; y él será para mí hijo. Cuando haga mal, yo lo corregiré con vara de hombres y con azotes de hijos de hombre. 15 Pero no quitaré[b] de él mi misericordia, como la quité de Saúl, al cual quité de tu presencia. 16 Tu casa y tu reino serán firmes para siempre delante de mí[c], y tu trono será estable para siempre’ ”.

17 Natán habló a David conforme a todas estas palabras y conforme a toda esta visión.

David alaba a Dios por su promesa

18 Entonces entró el rey David, se sentó delante del SEÑOR y dijo: “Oh SEÑOR Dios[d], ¿quién soy yo, y qué es mi casa para que me hayas traído hasta aquí? 19 Y aun esto te ha parecido poco, oh SEÑOR Dios[e], pues también has hablado del futuro de la casa de tu siervo. ¿Se comporta de esta manera el hombre, oh SEÑOR Dios[f]? 20 ¿Qué más puede añadir David al hablar contigo? Pues tú conoces a tu siervo, oh SEÑOR Dios[g]. 21 Por causa de tu palabra y conforme a tu corazón, has realizado toda esta gran cosa para darla a conocer a tu siervo. 22 Por tanto, tú eres grande, oh SEÑOR Dios; porque no hay nadie como tú ni hay Dios aparte de ti, conforme a todo lo que hemos oído con nuestros oídos.

23 “¿Y qué otra[h] nación hay en la tierra como tu pueblo Israel, al cual Dios fue para rescatarlo como pueblo para sí, a fin de darse renombre y hacer a favor de él hechos grandes y temibles, al expulsar[i] las naciones y sus dioses ante tu pueblo que rescataste para ti de Egipto? 24 Has establecido para ti a tu pueblo Israel como pueblo tuyo para siempre; y tú, oh SEÑOR, has llegado a ser su Dios.

25 “Ahora pues, oh SEÑOR Dios, confirma para siempre la palabra que has hablado acerca de tu siervo y de su casa, y haz tal como has dicho. 26 Sea engrandecido tu nombre para siempre, a fin de que se diga: ‘El SEÑOR de los Ejércitos es Dios de Israel’. Que la casa de tu siervo David sea estable delante de ti; 27 porque tú, oh SEÑOR de los Ejércitos, Dios de Israel, lo has revelado al oído de tu siervo, diciendo: ‘Yo te edificaré casa a ti’. Por esto, tu siervo ha hallado valor en su corazón para dirigirte esta oración. 28 Ahora pues, oh SEÑOR Dios[j], tú eres Dios, y tus palabras son verdad, y has prometido este bien a tu siervo. 29 Y ahora, ten a bien bendecir la casa de tu siervo, a fin de que permanezca para siempre delante de ti. Porque tú lo has prometido, oh SEÑOR Dios[k], y con tu bendición la casa de tu siervo será bendita para siempre”.

Footnotes

  1. 2 Samuel 7:7 Cf. 2 Sam. 7:11; 1 Crón. 17:6.
  2. 2 Samuel 7:15 Según algunos mss. y vers. antiguas; TM, no se apartará.
  3. 2 Samuel 7:16 Según algunos mss. y vers. antiguas; TM, ti.
  4. 2 Samuel 7:18 Lit., Señor YHWH.
  5. 2 Samuel 7:19 Lit., Señor YHWH.
  6. 2 Samuel 7:19 Lit., Señor YHWH.
  7. 2 Samuel 7:20 Lit., Señor YHWH.
  8. 2 Samuel 7:23 Según LXX; heb., única.
  9. 2 Samuel 7:23 Según LXX; cf. 1 Crón. 17:21.
  10. 2 Samuel 7:28 Lit., Señor YHWH.
  11. 2 Samuel 7:29 Lit., Señor YHWH.