5 Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! ² Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

³ Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. ⁴ David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. ⁵ Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.

Davids rike upprättas evigt

(5:6—10:19)

David intar Jerusalem

(1 Krön 11:4-9; 14:1-2)

⁶ David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jevuséerna som bodde där. ”Här kommer du inte in!” sa jevuséerna till honom. ”Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån!” De menade att David inte kunde komma in där.

⁷ David intog då Sions borg, Davids stad. ⁸ David sa då: ”Den som vill slå jevuséerna ska genom vattentunneln nå fram till dessa blinda och lama som David hatar.^[a]” Detta är ursprunget till talesättet: ” ’Blinda och lama’ får inte komma in i huset.”

⁹ David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo^[b] och sedan vidare inåt. ¹⁰ David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.

¹¹ Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och med snickare och murare för att bygga Davids palats. ¹² Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.

¹³ Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem, tog han sig fler hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar. ¹⁴ Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Shammua, Shovav, Natan, Salomo, ¹⁵ Jivchar, Elishua, Nefeg, Jafia, ¹⁶ Elishama, Eljada och Elifelet.

David besegrar filistéerna

(1 Krön 14:8-17)

¹⁷ Filistéerna fick höra att David var smord till kung över Israel och de gav sig ut efter honom.^[c] Men David fick höra om det och gick ner till borgen. ¹⁸ Filistéerna for fram och spred ut sig i Refaimdalen.

¹⁹ Då frågade David Herren: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?”

Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”

²⁰ David gick då till Baal-Perasim och slog filistéerna där. ”Herren har brutit ner mina fiender genom min hand liksom vatten som bryter fram”, sa han. Det är därför platsen kallas Baal-Perasim^[d]. ²¹ David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filistéerna.^[e]

²² Men filistéerna steg upp och spred sig i Refaimdalen. ²³ När David frågade Herren, svarade han: ”Du ska inte gå efter dem utan ta en omväg runt bakaträden! ²⁴ Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna! Då har Herren gått före dig för att slå filistéernas armé.”

²⁵ David gjorde som Herren hade befallt honom och han slog ner filistéer från Givon ända till Geser.

²³ Detta är en förteckning över de antal väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att kungariket skulle övergå till honom från Saul, så som Herren hade sagt.

³⁸ Alla dessa stridsmän kom till Hebron frivilligt, beredda att kämpa i leden för att göra David till hela Israels kung. Också de övriga i Israel var enhälligt inställda på att göra David till kung. ³⁹ Männen åt och drack tillsammans med David i tre dagar, för deras familjer försåg dem med proviant, ⁴⁰ och dessutom förde folk från grannskapet och ända bortifrån Isaskar, Sebulon och Naftali dit mat på åsnor, kameler, mulor och oxar. Mängder av mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, boskap och får fördes dit, och Israel gladde sig.