Ish-Boshet mördas

När Sauls son[a] hörde att Abner var död i Hebron tappade han allt mod, och hela Israel var skräckslaget. (A) Men Sauls son hade två män till befälhavare för sina plundringståg, den ene hette Baana och den andre Rekab. De var söner till Rimmon från Beerot och tillhörde Benjamins barn. Även Beerot räknas nämligen till Benjamin, (B) eftersom beerotiterna flydde till Gittajim och bodde sedan där som främlingar, vilket de gör än i dag.

(C) Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år när nyheten om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Hans sköterska tog honom och flydde, men när hon skyndade sig i väg föll han och blev halt. Han hette Mefiboshet[b].

Beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana kom nu till Ish-Boshets hus när dagen var som hetast och Ish-Boshet låg och vilade middag. De tog sig in i huset som för att hämta vete och stack honom i magen, och sedan flydde Rekab och hans bror Baana. De hade tagit sig in i huset medan Ish-Boshet låg på sin bädd i sovrummet. När de hade stuckit ihjäl honom, högg de av honom huvudet. Därefter tog de hans huvud och gick genom Hedmarken hela natten. De kom med Ish-Boshets huvud till David i Hebron och sade till kungen: ”Se! Här är Ish-Boshets huvud, son till din fiende Saul som försökte ta ditt liv. Herren har i dag gett min herre kungen hämnd på Saul och hans efterkommande.”

Mördarna straffas av David

(D) Men David svarade Rekab och hans bror Baana, söner till beerotiten Rimmon: ”Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: 10 (E) Den som berättade för mig att Saul var död trodde sig vara en glädjebudbärare, men honom lät jag gripa och döda i Siklag. Det var lönen jag gav honom för hans glädjebud! 11 Nu har onda män dödat en oskyldig man i hans eget hem, i hans säng. Hur mycket mer ska jag då inte utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!” 12 (F) På Davids befallning dödade hans unga män dem, högg av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Ish-Boshets huvud tog de och lade i Abners grav i Hebron.

Footnotes

  1. 4:1 Sauls son   Dvs Ish-Boshet (jfr 2:8).
  2. 4:4 Mefiboshet   Betyder ”krossar skam”, troligen omskrivning för Merib-Baal (se 1 Krön 8:34).

Mordet på Ish-Boshet

När Sauls son Ish-Boshet hörde om Avners död i Hebron, tappade han modet och hela Israels folk blev förskräckt. Ish-Boshet hade i sin tjänst två män som var ledare för plundringsstyrkorna. Den ene hette Baana och den andre Rekav. De var söner till Rimmon som kom från Beerot i Benjamins land. Även Beerot brukar räknas till Benjamin. Invånarna i Beerot flydde till Gittajim där de sedan dess bor som invandrare.

Jonatan, Sauls son, hade en son som var förlamad i fötterna. Han var fem år gammal när budet om Saul och Jonatan kom från Jisreel. Barnflickan flydde då med pojken, men under den skyndsamma flykten föll han så att han skadade fötterna. Han hette Mefivoshet.[a]

Rekav och Baana, söner till Rimmon i Beerot, kom till Ish-Boshets hus när det var som hetast på dagen och medan Ish-Boshet sov middag. De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta vete, och stack honom i magen. Sedan smet Rekav och hans bror Baana ut.[b] De kom alltså in i huset när han låg på sin bädd i sovrummet. De stack ihjäl honom och högg av honom huvudet. Sedan tog de huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom. I Hebron överlämnade de Ish-Boshets huvud till David.

”Se här!” sa de. ”Detta är Ish-Boshets huvud! Han var son till din fiende Saul som försökte döda dig. I dag har Herren gett dig, min herre och kung, hämnd på Saul och hela hans familj.”

Men David svarade Rekav och Baana, söner till Rimmon från Beerot: ”Så sant Herren lever, som räddat mig från all nöd, 10 den man som talade om för mig att Saul var död och som trodde sig komma med goda nyheter, honom grep jag i Siklag och dödade. Det var den belöning han fick av mig för sina nyheter. 11 Därför är det inte mer än rätt att jag nu, när ogudaktiga män har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng, kräver hämnd för hans liv. Ni ska utplånas från jorden!”

12 På Davids befallning kom sedan hans män och dödade Baana och Rekav. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron.[c] Men Ish-Boshets huvud begravdes i Avners grav i Hebron.

Footnotes

  1. 4:4 Denne brorson till Ish-Boshet var den andre möjlige tronföljaren efter kung Saul. Men en handikappad kung var en omöjlighet, eftersom kungen skulle leda folket i krig. När Ish-Boshet blir mördad i vers 6-7, finns det alltså ingen tronföljare.
  2. 4:6 Grundtexten är svårförståelig och översättningen därför osäker. Enligt Septuaginta lyder versen: Dörrvakterskan, som rensade vete, hade somnat och så kunde Rekav och hans bror Baana komma in i huset.
  3. 4:12 Man högg av de händer som dödat Ish-Boshet och de fötter som kommit med budskapet. Kropparna hängdes upp som en varning för andra.

And when Saul's son heard that Abner was dead in Hebron, his hands were feeble, and all the Israelites were troubled.

And Saul's son had two men that were captains of bands: the name of the one was Baanah, and the name of the other Rechab, the sons of Rimmon a Beerothite, of the children of Benjamin: (for Beeroth also was reckoned to Benjamin.

And the Beerothites fled to Gittaim, and were sojourners there until this day.)

And Jonathan, Saul's son, had a son that was lame of his feet. He was five years old when the tidings came of Saul and Jonathan out of Jezreel, and his nurse took him up, and fled: and it came to pass, as she made haste to flee, that he fell, and became lame. And his name was Mephibosheth.

And the sons of Rimmon the Beerothite, Rechab and Baanah, went, and came about the heat of the day to the house of Ishbosheth, who lay on a bed at noon.

And they came thither into the midst of the house, as though they would have fetched wheat; and they smote him under the fifth rib: and Rechab and Baanah his brother escaped.

For when they came into the house, he lay on his bed in his bedchamber, and they smote him, and slew him, and beheaded him, and took his head, and gat them away through the plain all night.

And they brought the head of Ishbosheth unto David to Hebron, and said to the king, Behold the head of Ishbosheth the son of Saul thine enemy, which sought thy life; and the Lord hath avenged my lord the king this day of Saul, and of his seed.

And David answered Rechab and Baanah his brother, the sons of Rimmon the Beerothite, and said unto them, As the Lord liveth, who hath redeemed my soul out of all adversity,

10 When one told me, saying, Behold, Saul is dead, thinking to have brought good tidings, I took hold of him, and slew him in Ziklag, who thought that I would have given him a reward for his tidings:

11 How much more, when wicked men have slain a righteous person in his own house upon his bed? shall I not therefore now require his blood of your hand, and take you away from the earth?

12 And David commanded his young men, and they slew them, and cut off their hands and their feet, and hanged them up over the pool in Hebron. But they took the head of Ishbosheth, and buried it in the sepulchre of Abner in Hebron.

Duelo de David por la muerte de Isboset

Cuando oyó Isboset, hijo[a] de Saúl, que Abner había sido muerto en Hebrón(A), se llenó de miedo[b](B), y todo Israel se turbó. El hijo de Saúl tenía dos hombres que eran jefes de bandas: el nombre de uno era Baana, y el del otro Recab, hijos de Rimón el beerotita, de la tribu de Benjamín (porque Beerot(C) es también considerado parte de Benjamín, pues los beerotitas habían huido a Gitaim(D) y han sido extranjeros allí hasta el día de hoy).

Jonatán, hijo de Saúl, tenía un hijo lisiado de los pies(E). Este tenía cinco años cuando de Jezreel llegaron las noticias de la muerte de Saúl y Jonatán, y su nodriza lo tomó y huyó(F), pero sucedió que en su prisa por huir, él se cayó y quedó cojo. Su nombre era Mefiboset[c](G).

Y los hijos de Rimón el beerotita, Recab y Baana, fueron y entraron en la casa de Isboset(H) en el calor del día, mientras él dormía la siesta. Llegaron hasta la mitad de la casa como si fueran a buscar trigo[d], y lo hirieron(I) en el vientre. Después Recab y su hermano Baana escaparon. Habían entrado en la casa mientras Isboset[e] estaba acostado en su lecho, en su alcoba; lo hirieron y lo mataron, y le cortaron la cabeza. Y tomando su cabeza, anduvieron toda la noche camino del Arabá(J), y trajeron la cabeza de Isboset a David en Hebrón, y dijeron al rey: «Esta es la cabeza de Isboset, hijo de su enemigo Saúl, el que buscaba su vida(K); de esta manera el Señor hoy ha concedido venganza a mi señor el rey sobre Saúl y sus descendientes[f]».

Respondiendo David a Recab y a su hermano Baana, hijos de Rimón el beerotita, les dijo: «Vive el Señor que ha redimido mi vida de toda angustia(L), 10 porque cuando uno me avisó: “Saúl ha muerto”, pensando que me traía buenas noticias[g], yo lo prendí y lo maté en Siclag, lo cual fue el pago que le di por sus noticias(M). 11 ¿Cuánto más, cuando hombres malvados han matado a un hombre justo en su propia casa y sobre su cama, no demandaré ahora su sangre de las manos de ustedes(N), borrándolos[h] de la tierra?». 12 Y David dio una orden a los jóvenes, y ellos los mataron(O) y les cortaron las manos y los pies y los colgaron junto al estanque en Hebrón. Pero tomaron la cabeza de Isboset y la sepultaron en el sepulcro de Abner, en Hebrón(P).

Footnotes

  1. 4:1 Así en algunos mss.; en el T.M., oyó el hijo.
  2. 4:1 Lit. cayeron sus manos.
  3. 4:4 En 1Crón. 8:34 y 9:40, Merib-baal.
  4. 4:6 Lit. recogedores de trigo.
  5. 4:7 Lit. él.
  6. 4:8 Lit. su simiente.
  7. 4:10 Lit. y él era portador de buenas noticias ante sus propios ojos.
  8. 4:11 Lit. quemándolos.