Add parallel Print Page Options

Då nu Sauls son hörde att Abner var död i Hebron, sjönk allt hans mod, och hela Israel var förskräckt.

Men Sauls son hade till hövitsmän för sina strövskaror två män, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, söner till Rimmon från Beerot, av Benjamins barn. Ty också Beerot räknas till Benjamin;

men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde där sedan såsom främlingar, vilket de göra ännu i dag.

(Också Jonatan, Sauls son, hade lämnat efter sig en son, som nu var ofärdig i fötterna. Han var nämligen fem år gammal, när budskapet om Saul och Jonatan kom från Jisreel, och då tog hans sköterska honom och flydde; men under hennes bråda flykt föll han omkull och blev därefter halt; och han hette Mefiboset.)

Nu gingo beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana åstad och kommo till Is-Bosets hus, då det var som hetast på dagen, medan han låg i sin middagssömn.

När de så, under förevändning att hämta vete, hade kommit in i det inre av huset, sårade de honom med en stöt i underlivet; därefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.

De kommo alltså in i huset, när han låg på sin vilobädd i sovkammaren, och sårade honom till döds och höggo huvudet av honom; därpå togo de hans huvud och färdades genom Hedmarken hela natten.

Och de förde så Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: »Se här är Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen hämnd på Saul och hans efterkommande.»

Då svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons söner, och sade till dem: »Så sant HERREN lever, han som har förlossat mig från all nöd:

10 den som förkunnade för mig och sade: 'Nu är Saul död', och som menade sig vara en glädjebudbärare, honom lät jag gripa och dräpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budbärarlön;

11 huru mycket mer skall jag icke då nu, när ogudaktiga män hava dräpt en oskyldig man i hans eget hus, på hans säng, utkräva hans blod av eder hand och utrota eder från jorden!»

12 På Davids befallning dräpte hans män dem sedan och höggo av deras händer och fötter och hängde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron.

Is-boset es asesinado

Luego que oyó el hijo de Saúl que Abner había sido muerto en Hebrón, las manos se le debilitaron, y fue atemorizado todo Israel. Y el hijo de Saúl tenía dos hombres, capitanes de bandas de merodeadores; el nombre de uno era Baana, y el del otro, Recab, hijos de Rimón beerotita, de los hijos de Benjamín (porque Beerot era también contado con Benjamín, pues los beerotitas habían huido a Gitaim, y moran allí como forasteros hasta hoy).

Y Jonatán hijo de Saúl tenía un hijo lisiado de los pies.(A) Tenía cinco años de edad cuando llegó de Jezreel la noticia de la muerte de Saúl y de Jonatán, y su nodriza le tomó y huyó; y mientras iba huyendo apresuradamente, se le cayó el niño y quedó cojo. Su nombre era Mefi-boset.

Los hijos, pues, de Rimón beerotita, Recab y Baana, fueron y entraron en el mayor calor del día en casa de Is-boset, el cual estaba durmiendo la siesta en su cámara. Y he aquí la portera de la casa había estado limpiando trigo, pero se durmió; y fue así como Recab y Baana su hermano se introdujeron en la casa. Cuando entraron en la casa, Is-boset dormía sobre su lecho en su cámara; y lo hirieron y lo mataron, y le cortaron la cabeza, y habiéndola tomado, caminaron toda la noche por el camino del Arabá. Y trajeron la cabeza de Is-boset a David en Hebrón, y dijeron al rey: He aquí la cabeza de Is-boset hijo de Saúl tu enemigo, que procuraba matarte; y Jehová ha vengado hoy a mi señor el rey, de Saúl y de su linaje. Y David respondió a Recab y a su hermano Baana, hijos de Rimón beerotita, y les dijo: Vive Jehová que ha redimido mi alma de toda angustia, 10 que cuando uno me dio nuevas, diciendo: He aquí Saúl ha muerto, imaginándose que traía buenas nuevas, yo lo prendí, y le maté en Siclag en pago de la nueva.(B) 11 ¿Cuánto más a los malos hombres que mataron a un hombre justo en su casa, y sobre su cama? Ahora, pues, ¿no he de demandar yo su sangre de vuestras manos, y quitaros de la tierra? 12 Entonces David ordenó a sus servidores, y ellos los mataron, y les cortaron las manos y los pies, y los colgaron sobre el estanque en Hebrón. Luego tomaron la cabeza de Is-boset, y la enterraron en el sepulcro de Abner en Hebrón.

And when Ben Sha’ul [Ish-Boshet] heard that Avner was dead in Chevron, his hands fell limp; kol Yisroel became alarmed.

And Ben Sha’ul had two anashim that were sarei gedudim (captains of raiding parties); the shem of the one was Ba’anah, and the shem of the other Rechav; these were the Bnei Rimmon HaBe’eroti, of the Bnei Binyamin: (for [the town of] Be’erot was reckoned as part of Binyamin.

And the Be’eroti fled to Gittayim, and were sojourners there until this day.)

And Yonatan Ben Sha’ul had a ben that was nekheh raglayim (lame in both feet). He was five years old when the news came of Sha’ul and Yonatan from Yizre’el (Jezreel), and his nurse took him up, and fled; and it came to pass, as she made haste to flee, that he fell, and became lame, and shmo Mephivoshet.

And the Bnei Rimmon HaBe’eroti, Rechav and Baanah, went, and came about chom hayom (the heat of the day) to the bais Ish-Boshet, who lay on a bed at tzahorayim (noon).

And they came into the midst of the bais, as though they would have been getting chittim; and they stabbed him under the fifth rib; and Rechav and Baanah achiv (his brother) escaped.

For when they had gone into the bais, he lay on his mittah (bed) in his chedar mishkav (bedroom), and they stabbed him, and killed him, and beheaded him, and took his rosh, and got away through the derech HaAravah kol halailah.

And they brought the rosh Ish-Boshet unto Dovid at Chevron, and said to HaMelech, Hinei the rosh Ish-Boshet Ben Sha’ul thine oyev (enemy), which sought thy nefesh; and Hashem hath given nekamot (vengeance) against Shaul unto adoni HaMelech this day, and of his zera.

And Dovid answered Rechav and Baanah achiv, the Bnei Rimmon HaBe’eroti, and said unto them, As Hashem liveth, who hath padah (ransomed, redeemed) my nefesh out of kol tzarah,

10 When one told me, saying, Hinei, Sha’ul is dead, thinking he was like mevaser (one who brings glad tidings, good news, evangelist), I took hold of him, and slaughtered him in Tziklag, who thought that I would have given him a reward for his besorah (good news);

11 How much more, when anashim resh’im have slain an ish tzaddik in his own bais upon his mishkav (bed)? Shall I not therefore now require his dahm of your yad, and take you away from HaAretz?

12 And Dovid commanded his ne’arim (young men), and they slaughtered them, and cut off their yadayim and their raglayim, and hung them up over the berekhah (pool) in Chevron. But they took the rosh Ish-Boshet, and buried it in the kever of Avner in Chevron.