2 Samuelsboken 3
Svenska 1917
3 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Därunder blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och svagare.
2 I Hebron föddes söner åt David. hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel.
3 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
4 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son.
5 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
6 Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus.
7 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: »Varför har du gått in till min faders bihustru?»
8 För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: »Är jag då ett hundhuvud från Juda land? Just då jag bevisar barmhärtighet mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och icke har låtit dig falla i Davids hand, just då tillvitar du mig att hava begått en missgärning med denna kvinna.
9 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hädanefter handlar så mot David som HERREN med ed har lovat honom:
10 jag vill göra så, att konungadömet tages ifrån Sauls hus, och att i stället Davids tron bliver upprest över både Israel och Juda, från Dan ända till Beer-Seba.»
11 Då tordes han icke säga ett ord mer åt Abner, av fruktan för honom.
12 Men Abner skickade strax sändebud till David och lät säga: »Vem tillhör landet?», och lät vidare säga: »Slut förbund med mig, så skall jag bistå dig och göra så, att hela Israel går över till dig.»
13 Han svarade: »Gott! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig, nämligen att du icke träder fram inför mitt ansikte utan att hit medföra Mikal, Sauls dotter, när du kommer för att träda fram inför mitt ansikte.»
14 Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och lät säga: »Giv mig åter min hustru Mikal, som jag förvärvade mig för ett hundra filistéers förhudar.»
15 Då sände Is-Boset åstad och lät taga henne ifrån hennes man, Paltiel, Lais' son.
16 Men hennes man gick med henne och följde henne under beständig gråt ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: »Vänd om och gå dina färde.» Då vände han om.
17 Och Abner hade underhandlat med de äldste i Israel och sagt: »Sedan lång tid tillbaka haven I sökt att få David till konung över eder.
18 Fullborden nu edert uppsåt, ty så har HERREN sagt om David: Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israel ifrån filistéernas hand och ifrån alla dess fienders hand.»
19 Likaledes talade Abner härom med benjaminiterna. Därefter gick Abner ock åstad for att tala med David i Hebron om allt vad Israel och hela Benjamins hus hade funnit lämpligt att svara.
20 När då Abner, åtföljd av tjugu man, kom till David i Hebron, gjorde David ett gästabud för Abner och hans män.
21 Och Abner sade till David: »Jag vill stå upp och gå åstad och församla hela Israel till min herre konungen, för att de må sluta förbund med dig, så att du bliver konung på vad villkor dig lyster.» Sedan lät David Abner gå, och han drog bort i frid.
22 Just då kommo Davids folk och Joab hem från ett strövtåg och förde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke längre kvar hos David i Hebron, ty denne hade låtit honom gå, och han hade dragit bort i frid.
23 Men när Joab och hela hans här kom hem, berättade man för honom och sade: »Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lät honom gå, och han drog bort i frid.»
24 Då gick Joab in till konungen och sade: »Vad har du gjort! Då nu Abner hade kommit till dig, varför lät du då honom gå, så att han fritt kunde draga sina färde?
25 Du känner väl Abner, Ners son? Han kom hit för att bedraga dig. Han ville utforska ditt görande och låtande, och utforska allt vad du förehar.
26 Sedan, när Joab hade gått ut från David, sände han bud efter Abner, och sändebuden förde denne tillbaka från Bor-Hassira. Men David visste intet därom.
27 När Abner så hade kommit tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten, under förevändning att tala enskilt med honom; där sårade han honom till döds med en stöt i underlivet -- detta for att hämnas sin broder Asaels blod.
28 När David sedan fick höra detta, sade han: »Jag och mitt konungadöme äro oskyldiga inför HERREN evinnerligen till Abners, Ners sons blod.
29 Må det komma över Joabs huvud och över hela hans faders hus; och må i Joabs hus aldrig fattas män som hava flytning, eller som äro spetälska, eller som stödja sig på krycka, eller som falla för svärd, eller som lida brist på bröd.»
30 Så hade nu Joab och hans broder Abisai dräpt Abner, därför att denne hade dödat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.
31 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: »Riven sönder edra kläder och höljen eder i sorgdräkt och hållen dödsklagan efter Abner.» Och konung David gick själv bakom båren.
32 Så begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gråt vid Abners grav, och allt folket grät.
33 Och konungen sjöng följande klagosång över Abner: »Måste då Abner dö en gudlös dåres död?
34 Dina händer voro ju ej bundna, dina fötter ej slagna i fjättrar. Du föll såsom man faller för ogärningsmän.» Då begrät allt folket honom ännu mer.»
35 Och allt folket kom för att förmå David att äta något under dagens lopp; men David betygade med ed och sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om jag smakar bröd eller något annat, förrän solen har gått ned.»
36 När folket hörde detta, behagade det dem alla väl, likasom allt annat som konungen gjorde behagade allt folket väl.
37 Och allt folket och hela Israel insåg då att konungen ingen del hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit dödad.
38 Och konungen sade till sina tjänare: »I veten nogsamt att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel.
39 Men jag är ännu svag, fastän jag är smord till konung, och dessa män, Serujas söner, äro starkare än jag. HERREN vedergälle den som ont gör, efter hans ondska.»
2 Samuelsboken 3
Svenska Folkbibeln 2015
Davids söner
3 (A) Kriget mellan Sauls hus och Davids hus[a] blev långvarigt. Under tiden blev David allt starkare, medan Sauls hus blev allt svagare.
2 (B) I Hebron föddes söner åt David. Hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam från Jisreel. 3 (C) Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. Den tredje var Absalom, son till Maaka som var dotter till Talmaj, kungen i Geshur. 4 Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte Sefatja, Abitals son. 5 Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
Abner går över till David
6 Medan kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus stärkte Abner sin ställning i Sauls hus.
7 (D) Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, dotter till Aja. Och Ish-Boshet sade till Abner: ”Varför har du gått in till min fars bihustru?” 8 Abner blev djupt upprörd över Ish-Boshets ord och sade: ”Är jag ett hundhuvud från Juda land? Här visar jag godhet mot din far Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och utlämnar dig inte i Davids hand, och så anklagar du mig i dag för en synd med den där kvinnan. 9 (E) Må Gud straffa Abner både nu och i framtiden om jag inte gör så med David som Herren med ed har lovat honom. 10 Jag ska ta kungadömet från Sauls hus och upprätta Davids tron över både Israel och Juda, från Dan till Beer-Sheba.”[b] 11 Då vågade han inte säga ett ord mer till Abner, så rädd var han för honom.
12 Abner skickade sändebud till David och lät säga: ”Vem tillhör landet? Slut förbund med mig, så ska min hand hjälpa dig att få över hela Israel på din sida.” 13 David svarade: ”Bra! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak kräver jag av dig: Du får inte komma hit inför mig utan att föra med dig Sauls dotter Mikal[c] när du kommer för att träda fram inför mig.” 14 (F) Därefter skickade David sändebud till Sauls son Ish-Boshet och lät säga: ”Ge mig min hustru Mikal som jag vann till priset av hundra filisteers förhudar.” 15 (G) Då sände Ish-Boshet bud och lät hämta henne från hennes man Paltiel, son till Laish. 16 Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim. Där sade Abner till honom: ”Vänd och gå hem igen.” Då vände han tillbaka.
17 Abner hade talat med de äldste i Israel och sagt: ”Ni har länge försökt få David till kung över er. 18 Låt det nu ske, för Herren har sagt om David: Genom min tjänare Davids hand ska jag frälsa mitt folk Israel från filisteerna och från alla deras fiender.” 19 (H) Abner talade också med benjaminiterna. Sedan gick Abner till David i Hebron för att berätta allt som Israel och hela Benjamins hus hade godtagit. 20 Abner kom till David i Hebron, åtföljd av tjugo man, och David ordnade en fest för Abner och hans män. 21 Abner sade till David: ”Jag vill ge mig av och samla hela Israel till min herre kungen, så att de sluter förbund med dig och du kan regera över allt ditt hjärta önskar.” Då lät David Abner gå, och han gav sig av i frid.
Abner dödas av Joab
22 Just då kom Davids folk och Joab tillbaka från ett plundringståg med stort byte. Abner var inte kvar hos David i Hebron längre, för David hade låtit honom gå och han hade gett sig av i frid. 23 När Joab och hela hans här kom berättade man för honom att Abner, Ners son, hade kommit till kungen, som lät honom gå så att han gav sig av i frid. 24 Då gick Joab in till kungen och sade: ”Vad har du gjort? Abner kommer till dig, och du låter honom bara gå härifrån! 25 Du känner Abner, Ners son. Han kom för att bedra dig och få veta alla dina krigsplaner och ta reda på allt du gör.” 26 Joab gick ut från David och sände bud efter Abner, och de fick honom att vända tillbaka vid Sirabrunnen[d]. Men David visste inte om det. 27 (I) När Abner kom tillbaka till Hebron tog Joab honom avsides in i porten för att tala ostört med honom. Där stack han honom i magen så att han dog, som hämnd för sin bror Asaels blod.
28 När David fick höra om det efteråt sade han: ”Jag och mitt kungadöme är för evigt oskyldiga inför Herren till Abners, Ners sons, blod. 29 (J) Låt det komma över Joabs huvud och över hela hans fars hus. Låt det aldrig i Joabs hus saknas män som har flytning eller spetälska eller går på kryckor eller faller för svärd eller saknar bröd.” 30 Så mördade Joab och hans bror Abishaj Abner, därför att han hade dödat deras bror Asael under striden vid Gibeon.
David sörjer Abner
31 David sade till Joab och allt folket som var med honom: ”Riv sönder era kläder och klä er i säcktyg och håll dödsklagan efter Abner.” Och kung David gick själv bakom båren. 32 De begravde Abner i Hebron. Kungen brast i gråt vid Abners grav, och allt folket grät. 33 Och kungen sjöng en sorgesång över Abner:
”Måste Abner dö
en dåres död?
34 Dina händer var inte bundna,
dina fötter var inte slagna i bojor.
Du föll som man faller
för onda män.”
35 Sedan kom de alla för att få David att äta något medan det ännu var dag. Men David svor en ed och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om jag smakar bröd eller något annat innan solen går ner!” 36 Hela folket hörde det och gillade det, liksom allt som kungen gjorde gillades av allt folket. 37 Hela folket och hela Israel insåg den dagen att kungen inte hade haft någon del i mordet på Abner, Ners son. 38 Kungen sade till sina tjänare: ”Förstår ni inte att en furste och en stor man har fallit i Israel i dag? 39 (K) Men jag är svag i dag, trots att jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är hårdare än jag. Må Herren straffa den som gör ont för hans ondska.”
Footnotes
- 3:1 Davids hus Namnet på Israels kungahus är arkeologiskt belagt i en arameisk inskription på Tel Dan-stelen från 800-talet f Kr (jfr not till 2 Kung 8:15).
- 3:10 från Dan till Beer-Sheba Hela Israel från norr till söder (jfr ”från Smygehuk till Treriksröset”).
- 3:13 Sauls dotter Mikal Hade älskat och räddat David (1 Sam 18:20f, 19:11f). Äktenskapet med kungadottern gav också legitimitet som kung. Dåtida lagar (t ex Hammurabis från 1700-talet f Kr) stödde en fördriven mans rätt att återfå en omgift hustru (1 Sam 25:44).
- 3:26 Sirabrunnen Ca 3 km norr om Hebron.
2 Samuelsboken 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
David får övertaget
3 Detta var början till det långa kriget mellan Sauls anhängare och Davids. Davids ställning blev allt starkare, medan motståndarnas inflytande avtog.
2 David fick flera söner medan han bodde i Hebron. Den äldste hette Amnon, och Ahinoam från Jisreel var mor till honom.
3 Hans andre son hette Kilab, och det var Abigail, änkan till Nabal från Karmel, som var hans mor. Den tredje sonen hette Absalom. Hans mor hette Maaka och hon var dotter till kung Gesur.
4 Den fjärde sonen föddes av Haggit och hette Adonia. Abital födde Sefatja, och
5 Egla födde Jitream.
Abner förhandlar med David
6 Allteftersom kriget fortsatte, stärkte Abner sin position bland Sauls efterföljare.
7 Han utnyttjade sin ställning och låg med Rispa, en flicka som varit en av Sauls bihustrur. När Is-Boset anklagade Abner för detta,
8 blev Abner rasande.Är jag en judisk hund som du kan behandla hur du vill? skrek han. Är detta min belöning? Efter allt vad jag har gjort för dig och för din far genom att inte förråda dig till David så anklagar du mig för en kvinnas skull?
9-10 Gud får straffa mig om jag inte gör allt jag kan för att ta riket från dig, hela vägen från Dan till Beer-Seba, och ge det till David, precis som Herren har förutsagt.
11 Is-Boset vågade inte säga ett ord till om saken. Han blev rädd för Abner.
12 Då sände Abner budbärare till David för att föreslå en överenskommelse. Mot en viss belöning var Abner villig att överlämna hela Israel till David.
13 David svarade: Det ska väl kunna gå, men jag vill inte förhandla med dig om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter.
14 David sände sedan följande besked till Is-Boset: Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filisteer.
15 Då lät Is-Boset hämta henne från hennes man Paltiel,
16 som gråtande följde henne ända till Bahurim. Där befallde Abner honom att återvända hem.
17 Under tiden rådgjorde Abner med Israels ledare och påminde dem om att de under en lång tid hade velat få David till kung.
18 Han sa till dem: Nu är det dags, för Herren har sagt: 'Det är David som jag ska använda för att frälsa folket från filisteerna och alla andra fiender.'
19 Abner talade också med ledarna för Benjamins stam. Sedan gick han till Hebron och rapporterade för David om förhandlingarna med Benjamins och Israels folk.
20 Tjugo män följde med honom dit, och David ordnade med en fest för dem.
21 När Abner gick därifrån, lovade han David: När jag kommer tillbaka, ska jag sammankalla hela Israels folk, och de kommer att välja dig till kung, som du så länge önskat. Då garanterade David Abners säkerhet och lät honom återvända.
Joab dödar Abner
22 Men strax efter det att Abner hade gått, kom Joab och några av Davids män tillbaka från en plundringsfärd, och de hade mycket byte med sig.
23 Joab fick reda på att Abner just hade varit gäst hos kungen och återvänt oskadd.
24-25 Han rusade in till kungen och ropade: Vad har du gjort? Vad menar du med att låta honom komma undan? Du vet mycket väl att han kom för att spionera på oss och att han planerar att återvända och anfalla oss!
26 Utan att David visste något skickade Joab budbärare för att hinna upp Abner och be honom komma tillbaka. De hann ifatt honom vid Siras brunn, och han återvände med dem.
27 När Abner kom till Hebron tog Joab honom åt sidan vid stadsporten, som om han ville tala med honom i enrum. Men i stället drog han fram en dolk och dödade honom för att hämnas sin bror Asael.
28 När David hörde om detta, sa han: Jag lovar inför Herren att jag och mitt folk är oskyldiga till detta brott mot Abner.
29 Joab och hans familj är de skyldiga, och det ska alltid förekomma spetälska, handikapp, barnlöshet och olyckor i deras familj.
30 Joab och hans bror Abisai dödade alltså Abner därför att han hade dödat deras bror Asael i slaget vid Gibeon.
31 Sedan sa David till Joab och alla dem som var med honom: Riv sönder era kläder. Ta på er sorgkläder och sörj över att Abner är död.Kung David följde också med ut till gravplatsen.
32 De begravde Abner i Hebron, och kungen och allt folket grät och sörjde. Kungen sjöng en klagosång:
33-34 Varför måste Abner dö som en dåre? Dina händer var inte bundna, dina fötter inte i bojor.Du mördades, ett offer för sammansvärjning.Och allt folket grät än en gång för hans skull.
35-36 Sedan kom man med mat till David, men han lovade Gud att han inte skulle äta något förrän solen gått ner. Detta gillade hans folk. Ja, allt David gjorde uppskattades av dem.
37 Den dagen förstod hela folket, både Juda och Israel, att David inte på något sätt var skyldig till Abners död.
38 David sa till sina män: En stor ledare och en stor man i Israel har i dag fallit.
39 Och även om jag är Guds utvalde kung, så kan jag inte göra något åt dessa söner till Seruja. Men Herren ska låta sin hämnd drabba dessa grymma människor för deras onda gärningar!
2 Samuel 3
New King James Version
Joab Kills Abner
3 Now there was a long (A)war between the house of Saul and the house of David. But David grew stronger and stronger, and the house of Saul grew weaker and weaker.
Sons of David
2 Sons were born (B)to David in Hebron: His firstborn was Amnon (C)by Ahinoam the Jezreelitess; 3 his second, [a]Chileab, by Abigail the widow of Nabal the Carmelite; the third, (D)Absalom the son of Maacah, the daughter of Talmai, king (E)of Geshur; 4 the fourth, (F)Adonijah the son of Haggith; the fifth, Shephatiah the son of Abital; 5 and the sixth, Ithream, by David’s wife Eglah. These were born to David in Hebron.
Abner Joins Forces with David
6 Now it was so, while there was war between the house of Saul and the house of David, that Abner was strengthening his hold on the house of Saul.
7 And Saul had a concubine, whose name was (G)Rizpah, the daughter of Aiah. So Ishbosheth said to Abner, “Why have you (H)gone in to my father’s concubine?”
8 Then Abner became very angry at the words of Ishbosheth, and said, “Am I (I)a dog’s head that belongs to Judah? Today I show loyalty to the house of Saul your father, to his brothers, and to his friends, and have not delivered you into the hand of David; and you charge me today with a fault concerning this woman? 9 (J)May God do so to Abner, and more also, if I do not do for David (K)as the Lord has sworn to him— 10 to transfer the kingdom from the [b]house of Saul, and set up the throne of David over Israel and over Judah, (L)from Dan to Beersheba.” 11 And he could not answer Abner another word, because he feared him.
12 Then Abner sent messengers on his behalf to David, saying, “Whose is the land?” saying also, “Make your covenant with me, and indeed my hand shall be with you to bring all Israel to you.”
13 And David said, “Good, I will make a covenant with you. But one thing I require of you: (M)you shall not see my face unless you first bring (N)Michal, Saul’s daughter, when you come to see my face.” 14 So David sent messengers to (O)Ishbosheth, Saul’s son, saying, “Give me my wife Michal, whom I betrothed to myself (P)for a hundred foreskins of the Philistines.” 15 And Ishbosheth sent and took her from her husband, from [c]Paltiel the son of Laish. 16 Then her husband went along with her to (Q)Bahurim, [d]weeping behind her. So Abner said to him, “Go, return!” And he returned.
17 Now Abner had communicated with the elders of Israel, saying, “In time past you were seeking for David to be king over you. 18 Now then, do it! (R)For the Lord has spoken of David, saying, ‘By the hand of My servant David, [e]I will save My people Israel from the hand of the Philistines and the hand of all their enemies.’ ” 19 And Abner also spoke in the hearing of (S)Benjamin. Then Abner also went to speak in the hearing of David in Hebron all that seemed good to Israel and the whole house of Benjamin.
20 So Abner and twenty men with him came to David at Hebron. And David made a feast for Abner and the men who were with him. 21 Then Abner said to David, “I will arise and go, and (T)gather all Israel to my lord the king, that they may make a covenant with you, and that you may (U)reign over all that your heart desires.” So David sent Abner away, and he went in peace.
Joab Murders Abner
22 At that moment the servants of David and Joab came from a raid and brought much [f]spoil with them. But Abner was not with David in Hebron, for he had sent him away, and he had gone in peace. 23 When Joab and all the troops that were with him had come, they told Joab, saying, “Abner the son of Ner came to the king, and he sent him away, and he has gone in peace.” 24 Then Joab came to the king and said, “What have you done? Look, Abner came to you; why is it that you sent him away, and he has already gone? 25 Surely you realize that Abner the son of Ner came to deceive you, to know (V)your going out and your coming in, and to know all that you are doing.”
26 And when Joab had gone from David’s presence, he sent messengers after Abner, who brought him back from the well of Sirah. But David did not know it. 27 Now when Abner had returned to Hebron, Joab (W)took him aside in the gate to speak with him privately, and there [g]stabbed him (X)in the stomach, so that he died for the blood of (Y)Asahel his brother.
28 Afterward, when David heard it, he said, “My kingdom and I are [h]guiltless before the Lord forever of the blood of Abner the son of Ner. 29 (Z)Let it rest on the head of Joab and on all his father’s house; and let there never fail to be in the [i]house of Joab one (AA)who has a discharge or is a leper, who leans on a staff or falls by the sword, or who lacks bread.” 30 So Joab and Abishai his brother killed Abner, because he had killed their brother (AB)Asahel at Gibeon in the battle.
David’s Mourning for Abner
31 Then David said to Joab and to all the people who were with him, (AC)“Tear your clothes, (AD)gird yourselves with sackcloth, and mourn for Abner.” And King David followed the coffin. 32 So they buried Abner in Hebron; and the king lifted up his voice and wept at the grave of Abner, and all the people wept. 33 And the king sang a lament over Abner and said:
“Should Abner die as a (AE)fool dies?
34 Your hands were not bound
Nor your feet put into fetters;
As a man falls before wicked men, so you fell.”
Then all the people wept over him again.
35 And when all the people came (AF)to persuade David to eat food while it was still day, David took an oath, saying, (AG)“God do so to me, and more also, if I taste bread or anything else (AH)till the sun goes down!” 36 Now all the people took note of it, and it pleased them, since whatever the king did pleased all the people. 37 For all the people and all Israel understood that day that it had not been the king’s intent to kill Abner the son of Ner. 38 Then the king said to his servants, “Do you not know that a prince and a great man has fallen this day in Israel? 39 And I am weak today, though anointed king; and these men, the sons of Zeruiah, (AI)are too harsh for me. (AJ)The Lord shall repay the evildoer according to his wickedness.”
Footnotes
- 2 Samuel 3:3 Daniel, 1 Chr. 3:1
- 2 Samuel 3:10 family
- 2 Samuel 3:15 Palti, 1 Sam. 25:44
- 2 Samuel 3:16 Lit. going and weeping
- 2 Samuel 3:18 So with many Heb. mss., LXX, Syr., Tg.; MT he
- 2 Samuel 3:22 booty
- 2 Samuel 3:27 Lit. struck
- 2 Samuel 3:28 innocent
- 2 Samuel 3:29 family
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
