2 Samuelsboken 24
Svenska Folkbibeln 2015
Davids folkräkning
24 (A) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” 2 (B) Då sade kungen till Joab, befälhavaren[a] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket[b] så att jag får veta hur många de är.” 3 Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
5 (C) De gick[c] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 (D) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land[d]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 (E) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
Domen över Davids synd
10 (F) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”
11 (G) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,[e] Davids siare. Han sade: 12 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 13 (H) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju[f] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
14 David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” 15 (I) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 (J) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 (K) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”
David bygger ett altare åt Herren
18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas[g] tröskplats.”[h] 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.
20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” 22 Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”
24 Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver[i]. 25 (L) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
Footnotes
- 24:2 Joab, befälhavaren Andra handskrifter: ”Joab och befälhavarna”.
- 24:2 räkna folket Folkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1).
- 24:5 De gick Den beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet.
- 24:6 Tatim-Hodshis land Andra handskrifter: ”hetiternas land i riktning mot Kadesh”.
- 24:11 Gad Betyder ”lycka” (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5).
- 24:13 sju Andra handskrifter: ”tre”.
- 24:18 Arauna Motsvarar kanske ewrine, ”herreman” på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk.
- 24:18 tröskplats Marken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).
- 24:24 femtio siklar silver Drygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.
2 Samuelsboken 24
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
David företar en folkräkning
24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel. David gjorde sig till ovän med folket genom att sätta i gång med en folkräkning.
2 Kungen sa till Joab och de andra officerarna: Räkna allt folket, från Dan till Beer-Seba, från den ena ändan av landet till den andra, och mönstra de stridsdugliga så jag vet hur starka vi är.
3 Men Joab svarade: Herren får gärna för mig öka vår stridskraft hundra gånger om och låta dig få uppleva det, men varför ska vi räkna folket?
4 Kungen tystade emellertid Joabs invändningar, och Joab och de andra arméofficerarna gick ut för att verkställa befallningen.
5 De gick först över Jordan och slog läger söder om staden Aroer, som ligger mitt i Gads dal, nära Jaeser.
6 Sedan gick de till Gilead i Tatim-Hodsis land och till Dan-Jaan och runt mot Sidon.
7 Därefter gick de till Tyrus fästning och till hiveernas och kananeernas städer, och slutligen över till Juda och ända till Beer-Seba.
8 De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar.
9 Joab rapporterade antalet stridsdugliga män till kungen, åttahundratusen i Israel och femhundratusen i Juda.
David accepterar Herrens straff
10 Men efter det att räkningen av folket hade slutförts, började Davids samvete att oroa honom, och han sa till Herren: Jag har handlat fel! Förlåt mig min dåraktighet!
11 Nästa morgon gav Herren ett budskap till Gad, Davids profet, som han skulle meddela David. Herren sa:
12 Säg till David att han får välja mellan tre saker.
13 Gad gick till David och sa: Du har tre saker att välja på: tre års hungersnöd i landet, tre månaders flykt undan dina fiender, eller tre dagars pest! Tänk efter och låt mig veta vilket svar du tänker ge till Herren, som har sänt mig.
14 Detta är ett svårt val, svarade David. Men det är bättre att falla i Herrens hand än i människors.
15 Då sände Herren redan samma morgon en pest över Israel. Den varade i tre dagar, och sjuttio tusen av landets invånare dog.
16 Men när dödsängeln gjorde sig beredd att förgöra Jerusalem, ångrade Herren vad som hänt och bad honom sluta. Vid det tillfället stod ängeln vid jebuseen Araunas loge.
17 När David såg ängeln, sa han till Herren: Det är ju jag som har syndat! Vad har mitt folk gjort? Låt din vrede komma över mig och min familj!
18 Den dagen kom Gad till David och sa till honom: Gå och bygg ett altare åt Herren vid jebuseen Araunas loge.
19 Då gick David ut för att göra som Herren hade befallt honom.
20 När Arauna såg kungen och hans män komma mot honom, gick han fram till dem och föll ner för dem med ansiktet mot jorden och frågade:
21 Men varför har du kommit hit? David svarade: Jag har kommit hit för att köpa din loge, så att jag kan bygga ett altare där åt Herren, för att han ska stoppa pesten.
22 Ta vad du behöver, sa Arauna då. Här är boskap till brännoffret, och du kan använda tröskverktygen och oken som ved för att få en eld till altaret.
23 Jag vill ge dig alltsammans, och måtte Herren ta emot ditt offer!
24 Men kungen sa till Arauna: Nej, jag vill inte ha det som en gåva. Jag vill köpa det av dig, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något. David betalade femtio siklar silver till Arauna för logen och djuren.
25 Sedan byggde David ett altare där åt Herren och offrade brännoffer och fridsoffer. Herren svarade på hans bön, och pesten upphörde.
2 Samuel 24
The Voice
24 Once again the Eternal grew angry with Israel; so He used David against them, telling the king to go and count the people of Israel and Judah. 2 David spoke to Joab, the commander of his army who was with him.
David: Travel to all the tribes of Israel, from Dan to Beersheba, and take a census of the people. I want to know how many there are.
3 But Joab cautioned the king.
Joab: May the Eternal God increase the number of your people a hundred times while you are still alive to see it. But why on earth would you desire to do this, my king?
4 But the king’s order held, and Joab and the other leaders of the army left the king’s presence and went out to count the people of Israel. 5 To begin, they went over the Jordan River and camped at Aroer south of the city that is in the middle of the valley there. Then they moved on toward Gad and Jazer. 6 After that, they traveled to Gilead and to Tahtim-hodshi; then they traveled on north to Dan-jaan, and from Dan they went west to Sidon 7 and then to the fortified city of Tyre and to all the cities of the Hivites and Canaanites. Then they went south to the wilderness of Judah at Beersheba. 8 At last, when they had traveled through all the land, they came back to Jerusalem after 9 months and 20 days. 9 Joab reported these astonishing numbers to the king: Israel had 800,000 soldiers and Judah had 500,000.
10 After he heard this, David was overwhelmed with guilt for counting his subjects. He prayed to the Eternal One.
David: I have committed a great wrong against You. But please, O Eternal One, take away the guilt I feel, for I have done a stupid thing.
11 When David rose the next morning, he was met by the prophet Gad, David’s seer, who had received a message from the Eternal.
Gad: 12-13 I am supposed to tell you this: “The Eternal says, ‘I will offer you three choices. Pick one, and that will be what I will do to you.’”
Do you want to have seven[a] years of famine in the land? Would you rather be on the run from your enemies for three months? Or shall a plague rage for three days through the land? Make a choice, and tell me what answer to give to the One who sent me.
David: 14 This is horrible! But I would rather fall by the hand of the Eternal, because He is merciful, than fall into human hands.
15 So the Eternal One sent a great plague that morning and for three days. It swept through Israel from Dan in the far north to Beersheba in the desert south, killing 70,000 people. 16 But when the heavenly messenger prepared to destroy Jerusalem, He relented; and He commanded the heavenly messenger who had brought the epidemic.
Eternal One: Stop. That is enough.
The heavenly messenger then paused beside the threshing floor of Araunah the Jebusite; 17 and when David saw him there, the one striking the people, he spoke to the Eternal One.
David: Look, I am the one who offended You, the only one who has done wrong. What have these innocent sheep done? If someone is going to be punished for what I did, it should be me and my family. Punish us.
18 Later that day, the prophet Gad approached David.
Gad: Go, and build an altar to the Eternal on the threshing floor of Araunah the Jebusite.
19 So David went to perform this task the Eternal had given him through Gad. 20 Araunah saw the king and his men coming toward him, so he went out into the road and bowed low before him in the dust.
Araunah: 21 Why has my lord, the king, come to see your servant?
David: I have come to buy your threshing floor. We must build an altar to the Eternal there so that this epidemic will be lifted from the people.
Araunah: 22 My lord and king, take and offer what seems right. Here are the oxen you need to make the burnt offering. Take the threshing sledges and the yokes of the oxen for firewood. 23 I will give you all these things, my king. May the Eternal One your God look on your offering with favor.
David: 24 No, I will buy these things from you. Name your price. I will not make an offering to the Eternal One, my True God, that has cost me nothing.
25 David bought the threshing floor and the oxen for 20 ounces of silver. He built an altar there to the Eternal and made burnt and peace offerings on it. The Eternal One heard David’s prayers for the land and lifted the plague from Israel.
Footnotes
- 24:12-13 Greek manuscripts read, “three.”
2 Samuel 24
Louis Segond
24 La colère de l'Éternel s'enflamma de nouveau contre Israël, et il excita David contre eux, en disant: Va, fais le dénombrement d'Israël et de Juda.
2 Et le roi dit à Joab, qui était chef de l'armée et qui se trouvait près de lui: Parcours toutes les tribus d'Israël, depuis Dan jusqu'à Beer Schéba; qu'on fasse le dénombrement du peuple, et que je sache à combien il s'élève.
3 Joab dit au roi: Que l'Éternel, ton Dieu, rende le peuple cent fois plus nombreux, et que les yeux du roi mon seigneur le voient! Mais pourquoi le roi mon seigneur veut-il faire cela?
4 Le roi persista dans l'ordre qu'il donnait à Joab et aux chefs de l'armée; et Joab et les chefs de l'armée quittèrent le roi pour faire le dénombrement du peuple d'Israël.
5 Ils passèrent le Jourdain, et ils campèrent à Aroër, à droite de la ville qui est au milieu de la vallée de Gad, et près de Jaezer.
6 Ils allèrent en Galaad et dans le pays de Thachthim Hodschi. Ils allèrent à Dan Jaan, et aux environs de Sidon.
7 Ils allèrent à la forteresse de Tyr, et dans toutes les villes des Héviens et des Cananéens. Ils terminèrent par le midi de Juda, à Beer Schéba.
8 Ils parcoururent ainsi tout le pays, et ils arrivèrent à Jérusalem au bout de neuf mois et vingt jours.
9 Joab remit au roi le rôle du dénombrement du peuple: il y avait en Israël huit cent mille hommes de guerre tirant l'épée, et en Juda cinq cent mille hommes.
10 David sentit battre son coeur, après qu'il eut ainsi fait le dénombrement du peuple. Et il dit à l'Éternel: J'ai commis un grand péché en faisant cela! Maintenant, ô Éternel, daigne pardonner l'iniquité de ton serviteur, car j'ai complètement agi en insensé!
11 Le lendemain, quand David se leva, la parole de l'Éternel fut ainsi adressée à Gad le prophète, le voyant de David:
12 Va dire à David: Ainsi parle l'Éternel: Je te propose trois fléaux; choisis-en un, et je t'en frapperai.
13 Gad alla vers David, et lui fit connaître la chose, en disant: Veux-tu sept années de famine dans ton pays, ou bien trois mois de fuite devant tes ennemis qui te poursuivront, ou bien trois jours de peste dans ton pays? Maintenant choisis, et vois ce que je dois répondre à celui qui m'envoie.
14 David répondit à Gad: Je suis dans une grande angoisse! Oh! tombons entre les mains de l'Éternel, car ses compassions sont immenses; mais que je ne tombe pas entre les mains des hommes!
15 L'Éternel envoya la peste en Israël, depuis le matin jusqu'au temps fixé; et, de Dan à Beer Schéba, il mourut soixante-dix mille hommes parmi le peuple.
16 Comme l'ange étendait la main sur Jérusalem pour la détruire, l'Éternel se repentit de ce mal, et il dit à l'ange qui faisait périr le peuple: Assez! Retire maintenant ta main. L'ange de l'Éternel était près de l'aire d'Aravna, le Jébusien.
17 David, voyant l'ange qui frappait parmi le peuple, dit à l'Éternel: Voici, j'ai péché! C'est moi qui suis coupable; mais ces brebis, qu'ont-elles fait? Que ta main soit donc sur moi et sur la maison de mon père!
18 Ce jour-là, Gad vint auprès de David, et lui dit: Monte, élève un autel à l'Éternel dans l'aire d'Aravna, le Jébusien.
19 David monta, selon la parole de Gad, comme l'Éternel l'avait ordonné.
20 Aravna regarda, et il vit le roi et ses serviteurs qui se dirigeaient vers lui; et Aravna sortit, et se prosterna devant le roi, le visage contre terre.
21 Aravna dit: Pourquoi mon seigneur le roi vient-il vers son serviteur? Et David répondit: Pour acheter de toi l'aire et pour y bâtir un autel à l'Éternel, afin que la plaie se retire de dessus le peuple.
22 Aravna dit à David: Que mon seigneur le roi prenne l'aire, et qu'il y offre les sacrifices qu'il lui plaira; vois, les boeufs seront pour l'holocauste, et les chars avec l'attelage serviront de bois.
23 Aravna donna le tout au roi. Et Aravna dit au roi: Que l'Éternel, ton Dieu, te soit favorable!
24 Mais le roi dit à Aravna: Non! Je veux l'acheter de toi à prix d'argent, et je n'offrirai point à l'Éternel, mon Dieu, des holocaustes qui ne me coûtent rien. Et David acheta l'aire et les boeufs pour cinquante sicles d'argent.
25 David bâtit là un autel à l'Éternel, et il offrit des holocaustes et des sacrifices d'actions de grâces. Alors l'Éternel fut apaisé envers le pays, et la plaie se retira d'Israël.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The Voice Bible Copyright © 2012 Thomas Nelson, Inc. The Voice™ translation © 2012 Ecclesia Bible Society All rights reserved.