^9 (A) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

¹⁰ Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad. ¹¹ Babels kung Nebukadnessar kom till staden medan hans tjänare belägrade den. ¹² Då gav sig Juda kung Jojakin åt kungen av Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Babels kung tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår. ^13 (A) Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt. ^14 (B) Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap^[a], tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar. ^15 (C) Han förde bort Jojakin till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel. ^16 (D) Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.

^17 (E) Men Babels kung gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Sidkia.

Sidkia blir den siste kungen i Juda

^18 (F) Sidkia var tjugoett år när han blev kung och han regerade elva år^[b] i Jerusalem. Hans mor hette Hamital och hon var dotter till Jeremia från Libna. ¹⁹ Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort. ²⁰ Det var på grund av Herrens vrede som detta hände med Jerusalem och Juda. Och till slut förkastade han dem från sitt ansikte.

¹¹ Resten av folket – de som var kvar i staden och överlöparna som gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen – förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap.

De östra stammarna i fångenskap

^25 (A) Men de var otrogna mot sina fäders Gud. I sin trolöshet höll de sig till de gudar som dyrkades av folken i landet, de folk som Gud hade utrotat inför dem.

^26 (B) Då uppväckte Israels Gud den assyriske kungen Puls^[a] ande, det vill säga den assyriske kungen Tiglat-Pilesers ande. Han förde folket bort i fångenskap, såväl rubeniterna och gaditerna som ena hälften av Manasse stam. Han förde dem till Hala, Habor, Hara och Gozans ström^[b], där de är än i dag.