2 Samuelsboken 20
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Seba gör uppror mot David
20 Nu råkade Seba, son till benjaminiten Bikri, vara där. Han var en hetlevrad man, och plötsligt blåste han en trumpetsignal och ropade: Vi vill inte längre ha något att göra med David. Kom, Israels män, så ger vi oss av härifrån!
2 Då övergav hela Israel David och följde Seba. Männen i Juda däremot förblev trogna mot sin kung och följde honom från Jordan till Jerusalem.
3 När David kom till palatset i Jerusalem, gav han order om att de tio bihustrur, som hade lämnats kvar för att ta hand om palatset, skulle föras undan och sättas under bevakning i ett särskilt hus. De fick vad de behövde, men kungen ville inte ligga med dem. De fick leva som änkor och i husarrest till sin död.
4 Sedan befallde kungen Amasa att mobilisera Juda armé inom tre dagar och att också själv infinna sig då.
5 Amasa började sammankalla trupperna, men det tog längre tid än de tre dagar som han hade fått på sig.
6 Då sa David till Abisai: Den där Seba kommer att skada oss mer än vad Absalom gjorde. Skynda dig! Ta min livvakt och sätt efter honom, innan han sätter sig i säkerhet i en befäst stad där vi inte kommer åt honom.
7 Då gav sig Abisai iväg efter Seba med Joab och hans män och kungens egen livvakt.
8-10 Vid den stora stenen i Gibeon mötte de Amasa. Joab bar sin stridsmundering och hade en dolk i sin slida i bältet. När han gick fram för att hälsa på Amasa drog han försiktigt fram dolken. Jag är glad att få träffa dig, min bror, sa Joab och tog honom i skägget med sin högra hand, som om han skulle kyssa honom. Amasa lade inte märke till dolken i Joabs vänstra hand, och Joab stötte den i magen på honom så att inälvorna rann ut. Det räckte med ett hugg, Amasa dog omedelbart. Joab och Abisai fortsatte sedan att förfölja Seba.
11 En av Joabs officerare ropade till Amasas trupper: Om ni står på Davids sida, så kom och följ Joab.
12 Amasa låg kvar i en blodpöl mitt på vägen, och när officeren såg att alla som passerade stannade till för att titta på honom, släpade han honom åt sidan och in på en åker och kastade en mantel över honom.
13 När kroppen var ur vägen följde alla Joab i jakten på Seba.
14 Seba hade rest över hela Israel för att mobilisera folk, från staden Abel vid Bet Maaka och genom hela Habberim, och många följde med honom.
15 När Joabs trupper kom fram till Abel belägrade de staden och byggde en ramp upp mot stadsmuren.
16 Medan de försökte angripa muren ropade en vis kvinna i staden på Joab: Lyssna till mig, Joab! Kom hit fram, så att jag kan tala med dig!
17 När han närmade sig frågade kvinnan: Är du Joab? Ja, jag lyssnar!svarade han.
18 Då sa hon till honom: Det finns ett ordspråk som säger: 'Om du vill lösa en tvist, så be om råd från Abel'.
19 Du försöker förstöra en gammal fridsam stad, som är lojal mot Israel. Ska du verkligen förgöra det som tillhör Herren?
20 Men Joab svarade: Jag är inte här för att förstöra.
21 Allt jag vill ha är en man som heter Seba, från berglandskapet Efraim, för han har gjort uppror mot kung David. Om du överlämnar honom till mig, så ska vi lämna staden i fred.Kvinnan svarade: Vi ska kasta hans huvud till dig över muren.
22 Sedan gick kvinnan till folket med beskedet från Joab, och de halshögg Seba och kastade ner hans huvud till Joab. Då blåste han en trumpetsignal och drog tillbaka trupperna. Var och en gick sedan hem till sitt, och Joab återvände till kungen i Jerusalem.
23 Joab var befälhavare över armén och Benaja över kungens livvakt,
24 medan Adoram ansvarade för de arbeten som utfördes av slavar och krigsfångar. Josafat skötte kungens böcker,
25 Seja tjänstgjorde som sekreterare, Sadok och Ebjatar var präster
26 och jairiten Ira tjänstgjorde som Davids personlige präst.
2 Samuel 20
Louis Segond
20 Il se trouvait là un méchant homme, nommé Schéba, fils de Bicri, Benjamite. Il sonna de la trompette, et dit: Point de part pour nous avec David, point d'héritage pour nous avec le fils d'Isaï! Chacun à sa tente, Israël!
2 Et tous les hommes d'Israël s'éloignèrent de David, et suivirent Schéba, fils de Bicri. Mais les hommes de Juda restèrent fidèles à leur roi, et l'accompagnèrent depuis le Jourdain jusqu'à Jérusalem.
3 David rentra dans sa maison à Jérusalem. Le roi prit les dix concubines qu'il avait laissées pour garder la maison, et il les mit dans un lieu où elles étaient séquestrées; il pourvut à leur entretien, mais il n'alla point vers elles. Et elles furent enfermées jusqu'au jour de leur mort, vivant dans un état de veuvage.
4 Le roi dit à Amasa: Convoque-moi d'ici à trois jours les hommes de Juda; et toi, sois ici présent.
5 Amasa partit pour convoquer Juda; mais il tarda au delà du temps que le roi avait fixé.
6 David dit alors à Abischaï: Schéba, fils de Bicri, va maintenant nous faire plus de mal qu'Absalom. Prends toi-même les serviteurs de ton maître et poursuis-le, de peur qu'il ne trouve des villes fortes et ne se dérobe à nos yeux.
7 Et Abischaï partit, suivi des gens de Joab, des Kéréthiens et des Péléthiens, et de tous les vaillants hommes; ils sortirent de Jérusalem, afin de poursuivre Schéba, fils de Bicri.
8 Lorsqu'ils furent près de la grande pierre qui est à Gabaon, Amasa arriva devant eux. Joab était ceint d'une épée par-dessus les habits dont il était revêtu; elle était attachée à ses reins dans le fourreau, d'où elle glissa, comme Joab s'avançait.
9 Joab dit à Amasa: Te portes-tu bien, mon frère? Et de la main droite il saisit la barbe d'Amasa pour le baiser.
10 Amasa ne prit point garde à l'épée qui était dans la main de Joab; et Joab l'en frappa au ventre et répandit ses entrailles à terre, sans lui porter un second coup. Et Amasa mourut. Joab et son frère Abischaï marchèrent à la poursuite de Schéba, fils de Bicri.
11 Un homme d'entre les gens de Joab resta près d'Amasa, et il disait: Qui veut de Joab et qui est pour David? Qu'il suive Joab!
12 Amasa se roulait dans le sang au milieu de la route; et cet homme, ayant vu que tout le peuple s'arrêtait, poussa Amasa hors de la route dans un champ, et jeta sur lui un vêtement, lorsqu'il vit que tous ceux qui arrivaient près de lui s'arrêtaient.
13 Quand il fut ôté de la route, chacun suivit Joab, afin de poursuivre Schéba, fils de Bicri.
14 Joab traversa toutes les tribus d'Israël dans la direction d'Abel Beth Maaca, et tous les hommes d'élite se rassemblèrent et le suivirent.
15 Ils vinrent assiéger Schéba dans Abel Beth Maaca, et ils élevèrent contre la ville une terrasse qui atteignait le rempart. Tout le peuple qui était avec Joab sapait la muraille pour la faire tomber.
16 Alors une femme habile se mit à crier de la ville: Écoutez, écoutez! Dites, je vous prie, à Joab: Approche jusqu'ici, je veux te parler!
17 Il s'approcha d'elle, et la femme dit: Es-tu Joab? Il répondit: Je le suis. Et elle lui dit: Écoute les paroles de ta servante. Il répondit: J'écoute.
18 Et elle dit: Autrefois on avait coutume de dire: Que l'on consulte Abel! Et tout se terminait ainsi.
19 Je suis une des villes paisibles et fidèles en Israël; et tu cherches à faire périr une ville qui est une mère en Israël! Pourquoi détruirais-tu l'héritage de l'Éternel?
20 Joab répondit: Loin, loin de moi la pensée de détruire et de ruiner!
21 La chose n'est pas ainsi. Mais un homme de la montagne d'Éphraïm, nommé Schéba, fils de Bicri, a levé la main contre le roi David; livrez-le, lui seul, et je m'éloignerai de la ville. La femme dit à Joab: Voici, sa tête te sera jetée par la muraille.
22 Et la femme alla vers tout le peuple avec sa sagesse; et ils coupèrent la tête à Schéba, fils de Bicri, et la jetèrent à Joab. Joab sonna de la trompette; on se dispersa loin de la ville, et chacun s'en alla dans sa tente. Et Joab retourna à Jérusalem, vers le roi.
23 Joab commandait toute l'armée d'Israël; Benaja, fils de Jehojada, était à la tête des Kéréthiens et des Péléthiens;
24 Adoram était préposé aux impôts; Josaphat, fils d'Achilud, était archiviste;
25 Scheja était secrétaire; Tsadok et Abiathar étaient sacrificateurs;
26 et Ira de Jaïr était ministre d'état de David.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica