2 Samuelsboken 20
Svenska 1917
20 Nu hände sig att där fanns en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Denne stötte i basun och sade: »Vi hava ingen del i David och ingen arvslott i Isais son. Israel drage hem, var och en till sin hydda.»
2 Då övergåvo alla Israels män David och följde Seba, Bikris son; men Juda män höllo sig till sin konung och följde honom från Jordan ända till Jerusalem.
3 Så kom David hem igen till Jerusalem. Och konungen tog då de tio bihustrur som han hade lämnat kvar för att vakta huset, och satte in dem i ett särskilt hus till att där förvaras; och han gav dem underhåll, men gick icke in till dem. Där förblevo de nu instängda till sin dödsdag och levde redan under hans livstid såsom änkor.
4 Och konungen sade till Amasa: »Båda upp åt mig Juda män inom tre dagar, och inställ dig sedan själv här.»
5 Amasa begav sig då åstad för att uppbåda Juda; men när han dröjde utöver den tid som hade blivit honom förelagd,
6 sade David till Abisai: »Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva farligare för oss än Absalom. Tag du din herres tjänare och sätt efter honom, så att han icke bemäktigar sig några befästa städer och tillfogar oss för stor skada.»
7 Alltså drogo Joabs män tillika med keretéerna och peletéerna och alla hjältarna ut efter honom; de drogo ut från Jerusalem för att sätta efter Seba, Bikris son.
8 Men när de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa emot dem. Joab var då klädd i livrocken som plägade utgöra hans dräkt, och ovanpå den hade han ett bälte, med ett svärd i skidan, bundet över sina länder; men när han gick fram, föll det ut.
9 Och Joab sade till Amasa: »Står det väl till med dig, min broder?» Därvid fattade Joab Amasa i skägget med högra handen såsom för att kyssa honom.
10 Och då Amasa icke tog sig till vara för det svärd som Joab hade i sin andra hand, gav denne honom därmed en stöt i underlivet, så att hans inälvor runno ut på jorden. Så dog han, utan att den andre behövde giva honom någon ytterligare stöt. Därefter fortsatte Joab och hans broder Abisai att förfölja Seba, Bikris son.
11 Men en av Joabs tjänare stod kvar därbredvid och ropade: »Var och en som är Joabs vän och håller med David, han följe efter Joab.»
12 Nu låg Amasa sölad i sitt blod mitt på vägen; och mannen såg allt folket stannade. Då förde han Amasa undan från vägen in på åkern och kastade ett kläde över honom, eftersom han såg huru alla de som kommo därförbi stannade.
13 Så snart han var bortskaffad från vägen, drogo alla förbi och följde Joab för att sätta efter Seba, Bikris son.
14 Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och följde honom ända ditin.
15 Men de kommo och belägrade honom där i Abel vid Bet-Hammaaka och kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren. Och allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och kullstöta den.
16 Då ropade en klok kvinna från staden: »Hören! Hören! Sägen till Joab att han kommer hit, så att jag får tala med honom.»
17 När han då kom fram till kvinnan, frågade hon: »Är du Joab?» Han svarade: »Ja.» Hon sade till honom: »Hör din tjänarinnas ord.» Han svarade: »Jag hör.»
18 Då sade hon: »Fordom plägade man säga så: 'I Abel skall man fråga till råds'; sedan kunde man utföra sina planer.
19 Vi äro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du söker att förgöra en stad som är en moder i Israel. Varför vill du förstöra HERRENS arvedel?»
20 Joab svarade och sade: »Bort det, bort det, att jag skulle vilja förstöra och fördärva!
21 Det är icke så, utan en man från Efraims bergsbygd vid namn Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlämnen allenast honom, så vill jag draga bort ifrån staden.» Kvinnan svarade Joab: »Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig över muren.»
22 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de höggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då stötte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig och drog bort ifrån staden, var och en till sin hydda. Och Joab vände tillbaka till konungen i Jerusalem.
23 Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över keretéerna och peletéerna.
24 Adoram hade uppsikten över de allmänna arbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler.
25 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro präster.
26 Dessutom var ock jairiten Ira präst hos David.
2 Samuelsboken 20
Svenska Folkbibeln 2015
Shebas uppror
20 (A) Där fanns nu av en händelse en illasinnad man vid namn Sheba, Bikris son, en benjaminit. Han blåste i hornet och sade:
”Vi har ingen del i David,
ingen arvslott i Ishais son.
Var och en till sitt tält, Israel!”
2 Då övergav Israels alla män David och följde Sheba, Bikris son. Men Juda män höll sig till sin kung, från Jordan ända till Jerusalem.
3 (B) David kom nu till sitt palats i Jerusalem, och kungen tog de tio bihustrurna som han hade lämnat kvar för att se efter palatset och satte dem i ett särskilt hus under bevakning. Han gav dem underhåll men gick inte in till dem. Där förblev de instängda till sin död och levde som änkor.
4 (C) Kungen sade till Amasa: ”Kalla samman Juda män åt mig inom tre dagar och inställ dig här även du.” 5 Amasa gav sig då i väg för att kalla samman Juda. Men när han dröjde över den bestämda tiden, 6 sade David till Abishaj: ”Nu kommer Sheba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Ta din herres tjänare och sätt efter honom så att han inte finner befästa städer och kommer undan oss.” 7 Då drog Joabs män ut efter honom tillsammans med kereteerna och peleteerna och alla hjältarna. De drog ut från Jerusalem för att jaga Sheba, Bikris son.
8 När de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon kom Amasa[a] mot dem. Joab var då klädd i sin vapendräkt, och ovanpå bar han ett bälte med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han nu gick fram, föll det ut. 9 Joab sade till Amasa: ”Är det väl med dig, min bror?” Och Joab grep Amasa i skägget med högra handen för att kyssa honom. 10 (D) Amasa var inte på sin vakt mot svärdet som Joab hade i handen, och Joab stötte honom i buken med det så att hans inälvor rann ut på marken. Så dog han utan att Joab behövde ge en andra stöt.
Sedan fortsatte Joab och hans bror Abishaj att förfölja Sheba, Bikris son. 11 En av Joabs män som stod bredvid Amasa ropade: ”Var och en som är Joabs vän och står på Davids sida – följ Joab!” 12 Amasa låg badande i sitt blod mitt på vägen. När mannen såg att allt folket stannade, förde han undan Amasa från vägen in på åkern och kastade ett skynke över honom, eftersom han såg att alla som kom förbi stannade. 13 Så snart man hade lyft undan honom från vägen, följde alla efter Joab för att förfölja Sheba, Bikris son.
14 Sheba drog genom alla Israels stammar till Abel, det vill säga Bet-Maaka, och genom hela Habberim. Och folk samlades och följde honom. 15 Men Joab kom och belägrade honom i Abel Bet-Hammaaka[b] och kastade upp en jordvall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och få den att falla.
16 Då ropade en klok kvinna från staden: ”Lyssna! Lyssna! Säg till Joab att han kommer hit så att jag får tala med honom.” 17 När han kom fram till kvinnan frågade hon: ”Är du Joab?” Han svarade: ”Ja.” Hon sade till honom: ”Lyssna till din tjänarinnas ord.” Han svarade: ”Jag lyssnar.” 18 Då sade hon: ”Förr brukade man säga: ’I Abel ska man fråga till råds.’ Sedan var saken avklarad. 19 Vi är de mest fridsamma och trofasta i Israel, och du försöker förstöra en stad som är en moder i Israel. Varför vill du utplåna Herrens arvedel?”
20 Joab svarade: ”Nej aldrig, aldrig att jag skulle utplåna eller förstöra! 21 Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd som heter Sheba, Bikris son, har rest sig mot kung David. Utlämna bara honom så drar jag bort från staden.” Kvinnan svarade Joab: ”Hans huvud ska kastas ut till dig över muren.” 22 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de högg huvudet av Sheba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet, och de drog bort från staden, var och en till sitt tält. Och Joab vände tillbaka till kungen i Jerusalem.
23 (E) Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. 24 Adoram var ansvarig för tvångsarbetena, och Joshafat, Ahiluds son, var kansler. 25 Seja var sekreterare och Sadok och Ebjatar präster. 26 Även jairiten Ira var präst hos David.
2 Samuelsboken 20
Svenska Folkbibeln
Sebas uppror
20 Där var nu av en händelse en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Han blåste i hornet och sade:
"Vi har ingen del i David,
ingen arvslott i Isais son.
Var och en till sitt tält, Israel!"
2 Då övergav alla Israels män David och följde Seba, Bikris son. Men Juda män höll sig till sin kung, från Jordan ända till Jerusalem.
3 David kom nu till sitt palats i Jerusalem, och kungen tog de tio bihustrur som han hade lämnat kvar för att se efter palatset, och satte dem i ett särskilt hus under bevakning. Han gav dem underhåll men gick inte in till dem. Där förblev de instängda till sin död och levde som änkor.
4 Kungen sade till Amasa: "Kalla samman Juda män åt mig inom tre dagar och inställ dig här även du." 5 Amasa gav sig då i väg för att kalla samman Juda. Men när han dröjde över den bestämda tiden, 6 sade David till Abisaj: "Nu kommer Seba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Tag din herres tjänare och sätt efter honom, så att han inte finner några befästa städer och undkommer oss." 7 Så drog Joabs män tillsammans med kereteerna och peleteerna och alla hjältarna ut efter honom. De drog ut från Jerusalem för att sätta efter Seba, Bikris son.
8 När de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa mot dem. Joab var då klädd i sin vapendräkt, och ovanpå den hade han ett bälte med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han nu gick fram, föll det ut. 9 Joab sade till Amasa: "Är allt väl, min bror?" Och Joab fattade Amasa i skägget med högra handen för att kyssa honom. 10 Då Amasa inte var på sin vakt mot det svärd som Joab hade i handen, gav Joab honom en stöt i buken med det så att hans inälvor rann ut på marken. Så dog han, utan att Joab behövde ge en andra stöt. Sedan fortsatte Joab och hans bror Abisaj att förfölja Seba, Bikris son. 11 En av Joabs män som stod bredvid Amasa ropade: "Var och en som är Joabs vän och står på Davids sida - följ Joab!" 12 Amasa låg badande i sitt blod mitt på vägen. När mannen såg att allt folket stannade, förde han undan Amasa från vägen in på åkern och kastade ett skynke över honom, eftersom han såg att alla som kom förbi stannade. 13 Så snart man hade lyft undan honom från vägen, följde alla efter Joab för att förfölja Seba, Bikris son.
14 Seba drog genom alla Israels stammar till Abel, det vill säga Bet-Maaka, och genom hela Habberim. Och folk samlades och följde honom. 15 Men Joab kom och belägrade honom i Abel Bet-Hammaaka och kastade upp en jordvall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och få den att falla. 16 Då ropade en klok kvinna från staden: "Lyssna! Lyssna! Säg till Joab att han kommer hit så att jag får tala med honom." 17 När han kom fram till kvinnan frågade hon: "Är du Joab?" Han svarade: "Ja." Hon sade till honom: "Lyssna till din tjänarinnas ord." Han svarade: "Jag lyssnar." 18 Då sade hon: "Förr brukade man säga: 'I Abel skall man fråga till råds.' Sedan blev saken avklarad. 19 Vi är de mest fridsamma och trofasta i Israel, och du försöker fördärva en stad som är en moder i Israel. Varför vill du utplåna Herrens arvedel?" 20 Joab svarade: "Nej aldrig, aldrig, att jag skulle vilja utplåna eller förstöra! 21 Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd, han heter Seba, Bikris son, har rest sig upp mot kung David. Lämna bara ut honom så skall jag dra bort från staden." Kvinnan svarade Joab: "Hans huvud skall kastas ut till dig över muren." 22 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de högg huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet, och de drog bort från staden, var och en till sitt tält. Och Joab vände tillbaka till kungen i Jerusalem.
23 Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. 24 Adoram var ansvarig för tvångsarbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 25 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar präster. 26 Också jairiten Ira var präst hos David.
2 Samuel 20
Palabra de Dios para Todos
Rebelión de Sabá
20 En ese lugar había un hombre perverso de la tribu de Benjamín que se llamaba Sabá hijo de Bicrí. Sabá tocó la trompeta para reunir al pueblo y dijo:
«No tenemos herencia con David.
No tenemos nada que ver con el hijo de Isaí.
Vamos a casa, Israel,
a nuestras propias carpas».
2 Así que todos los israelitas[a] dejaron a David y siguieron a Sabá hijo de Bicrí. Pero el pueblo de Judá se quedó con su rey todo el camino, desde el río Jordán hasta Jerusalén. 3 Cuando David regresó al palacio en Jerusalén, puso a las diez concubinas que había dejado a cargo del palacio en una casa bajo vigilancia. David se encargaba de ellas y les daba de comer, pero nunca volvió a acostarse con ellas. Allí permanecieron como si fueran viudas, hasta que murieron. 4 El rey le dijo a Amasá:
—Dile al pueblo de Judá que se reúna conmigo en tres días. Tú también debes estar ahí.
5 Así que Amasá fue a reunir al pueblo, pero le llevó más del tiempo dicho. 6 Entonces David le dijo a Abisay:
—Sabá hijo de Bicrí representa más peligro para nosotros que Absalón. Así que persíguelo con mis oficiales. Apresúrate para que no entre a las ciudades amuralladas, porque si lo hace, no podremos atraparlo.
7 Así que Joab salió de Jerusalén para perseguir a Sabá hijo de Bicrí. Joab llevó a sus propios soldados junto con los cretenses y filisteos.[b] 8 Cuando Joab y el ejército llegaron a la gran roca que está en Gabaón, Amasá les salió al encuentro. Llevaba puesto su uniforme, con cinturón y la espada envainada. Pero al caminar, la espada se le cayó. 9 Joab le preguntó a Amasá:
—¿Cómo estás, hermano?
Con la mano derecha, Joab lo tomó por la barba para saludarlo de beso. 10 Amasá no se fijó que Joab tenía una espada en la mano. Joab se la clavó en el estómago a Amasá, haciendo que sus entrañas se derramaran por el suelo. Joab no tuvo que clavarle la espada de nuevo, pues ya estaba muerto. Entonces Joab y su hermano Abisay empezaron a perseguir a Sabá hijo de Bicrí. 11 Uno de los soldados jóvenes se quedó con el cuerpo de Amasá y dijo:
—Todos los que apoyen a Joab y a David, sigan a Joab.
12 Allí estaba el cuerpo de Amasá todo cubierto de sangre en medio del camino. El hombre que lo vigilaba vio que todo el ejército se detenía a verlo. Entonces lo sacó del camino, lo puso en el campo y lo cubrió con un trapo. 13 Después de quitar el cuerpo del camino, la gente pasaba y seguía a Joab, uniéndose a él en la persecución de Sabá hijo de Bicrí.
14 Sabá hijo de Bicrí recorrió todas las familias de Israel rumbo a Abel Betmacá. Los beritas también siguieron a Sabá. 15 Al llegar Joab y sus hombres a Abel Betmacá rodearon el pueblo. Construyeron una rampa contra la muralla de la ciudad para poder treparla y también empezaron a derribar la muralla. 16 Al verlos, una mujer sabia que vivía en esa ciudad les gritó:
—¡Escúchenme! Díganle a Joab que venga acá para que pueda hablar con él.
17 Cuando Joab fue a hablar con la mujer, esta le preguntó:
—¿Es usted Joab?
Joab contestó:
—Sí, soy yo.
18 Entonces la mujer dijo:
—En la antigüedad la gente decía: “Pide ayuda en Abel y encontrarás lo que necesites”. 19 Yo soy una de las muchas personas pacíficas y leales de este pueblo. Usted está tratando de destruir una metrópolis[c] de Israel. ¿Por qué quiere destruir algo que pertenece al SEÑOR?
20 Joab contestó:
—¡Yo no quiero destruir ni acabar con nada! 21 Pero en tu ciudad hay un hombre de la tierra de Efraín que se llama Sabá hijo de Bicrí. Este hombre se ha rebelado contra el rey David. Sólo entréguenmelo y dejaré la ciudad en paz.
La mujer le dijo a Joab:
—Está bien. Le arrojaremos su cabeza sobre la muralla.
22 Entonces la mujer les habló de manera muy inteligente a todos los habitantes de la ciudad. El pueblo le cortó la cabeza a Sabá hijo de Bicrí y se la arrojaron a Joab sobre la muralla.
Joab tocó la trompeta y el ejército salió de la ciudad. Los soldados regresaron a casa y Joab regresó a Jerusalén, donde estaba el rey.
23 Joab era capitán de todo el ejército de Israel. Benaías hijo de Joyadá estaba al mando de los cretenses y filisteos. 24 Adonirán supervisaba a los hombres que realizaban trabajo forzado. Josafat hijo de Ajilud era el secretario. 25 Seva era el cronista. Sadoc y Abiatar eran los sacerdotes; 26 e Ira el yairita era el sacerdote personal de David.[d]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
© 2005, 2015 Bible League International