David kung över Juda

(A) Därefter frågade David Herren: ”Ska jag gå upp till någon av städerna i Juda?” Herren svarade honom: ”Gå.” David frågade: ”Vart ska jag gå?” Han svarade: ”Till Hebron[a].” (B) David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. (C) David tog också med sina män dit upp, var och en med sin familj, och de bosatte sig i Hebrons städer. (D) Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen från Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: ”Herren välsigne er som har visat er herre Saul den godheten att begrava honom! Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Jag vill också göra gott mot er som har gjort detta. Var nu starka och tappra män, för er herre Saul är död och Juda hus har nu smort mig till kung över dem.”

Ish-Boshet kung över Israel

(E) Men Abner[b], Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Ish-Boshet[c] och förde honom till Mahanajim[d] och gjorde honom till kung över Gilead, ashureerna, Jisreel, Efraim, Benjamin och hela Israel. 10 Sauls son Ish-Boshet var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. 11 (F) Tiden då David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

12 Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets folk, från Mahanajim till Gibeon. 13 (G) Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De möttes vid Gibeons damm[e] och intog ställning på var sin sida om dammen. 14 Abner sade till Joab: ”Låt de unga männen komma fram och tävla i en kämpalek inför oss.” Joab svarade: ”De får komma.” 15 Då kom de fram och ställde upp och blev räknade, tolv för Benjamin och Sauls son Ish-Boshet och tolv av Davids tjänare. 16 De grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan[f] på varandra, och alla stupade. Därför kallas platsen Helkat-Hassurim.[g] Den ligger vid Gibeon.

17 Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. 18 Tre av Serujas[h] söner var där: Joab, Abishaj och Asael.[i] Asael var snabbfotad som en gasell på fältet. 19 Han förföljde Abner utan att vika undan vare sig åt höger eller vänster.

20 Då vände Abner sig om och sade: ”Är det du, Asael?” Han svarade: ”Ja.” 21 Då sade Abner till honom: ”Vik av åt höger eller vänster, angrip någon av de yngre och ta hans rustning.” Men Asael ville inte låta honom vara. 22 Då sade Abner än en gång till Asael: ”Låt mig vara! Varför ska jag slå ner dig? Hur ska jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?” 23 (H) Men han vägrade låta honom vara, så Abner stötte honom med bakänden av sitt spjut[j] i buken, och spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit och dött stannade upp.

24 Men Joab och Abishaj förföljde Abner. När solen gick ner och de kom till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia på vägen mot Gibeons öken, 25 samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. 26 Abner ropade till Joab: ”Ska svärdet få fortsätta frossa? Förstår du inte att det får ett bittert slut? Hur länge ska det dröja innan du befaller ditt folk att sluta förfölja sina bröder?” 27 Joab svarade: ”Så sant Gud lever: Hade du inte sagt något, skulle folket ha fortsatt förfölja sina bröder till morgonen.” 28 Sedan blåste Joab i basunen, och allt folket gjorde halt. De förföljde inte Israel längre och fortsatte inte att strida.

29 Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och fortsatte hela förmiddagen[k] och kom så till Mahanajim. 30 När Joab slutade förfölja Abner och samlade folket saknades nitton av Davids män förutom Asael. 31 Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. 32 De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.

Footnotes

  1. 2:1 Hebron   Patriarkernas boplats och gravplats (1 Mos 23:2f, 35:27), senare en präststad (Jos 21:13).
  2. 2:8 Abner   Betyder ”ljuset är far” (1 Sam 14:50), Sauls kusin och närmaste man (1 Sam 17:55, 26:5f).
  3. 2:8 Ish-Boshet   Betyder ”skammens man”, troligen en omskrivning för Ish-Baal (1 Krön 8:33).
  4. 2:8 Mahanajim   Ort öster om Jordan nära bifloden Jabbok (1 Mos 32:2).
  5. 2:13 Gibeons damm   Betydande stad ca 1 mil nordväst om Jerusalem (Jos 9-10). Dammen, som är utgrävd, var 12 m bred och 10 m djup.
  6. 2:16 grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan   En sådan kampscen finns avbildad på en dåtida relief från syriska Tell-Halaf (900-tal f Kr).
  7. 2:16 Helkat-Hassurim   Betyder ”de skarpa eggarnas fält”.
  8. 2:18 Seruja   Davids storasyster (1 Krön 2:16). De tre kämparna är alltså Davids systersöner.
  9. 2:18 Joab, Abishaj och Asael   Betyder ”Herren är far”, ”Ishai är min far” och ”Gud har gjort”.
  10. 2:23 bakänden av sitt spjut   Troligen förstärkt med en avsmalnande metallhätta.
  11. 2:29 förmiddagen   Hebr. bitrón kan också vara ett platsnamn (i så fall troligen en floddal).

Därefter frågade David HERREN: »Skall jag draga upp till någon av Juda städer?» HERREN svarade honom: »Drag upp.» Då frågade David: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»

Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.

David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitt husfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer.

Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Juda hus. När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gilead som hade begravit Saul,

skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lät säga till dem: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven bevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begrava honom!

Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet mot eder. Själv vill jag också göra eder gott, därför att I haven gjort detta.

Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herre Saul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord till konung över dem.»

Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Boset och förde honom över till Mahanaim

och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och Jisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel.

10 Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konung över Israel, och han regerade i två år. Allenast Juda hus höll sig till David.

11 Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde sammanräknat sju år och sex månader.

12 Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrån Mahanaim till Gibeon.

13 Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de mötte varandra vid Gibeons damm. Där stannade de på var sin sida om dammen.

14 Och Abner sade till Joab: »Må vi låta några unga män stå upp och utföra en krigslek i vår åsyn.» Joab svarade: »Må så ske.»

15 Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.

16 Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och föllo så allasammans därför blev detta ställe kallat Helkat-Hassurim vid Gibeon.

17 Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner och Israels män blevo slagna av Davids folk.

18 Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael. Och Asael var snabbfotad såsom en gasell på fältet.

19 Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till höger eller till vänster från Abner.

20 Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?» Han svarade: »Ja.»

21 Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt höger eller åt vänster. Angrip någon av de yngre och försök att taga hans rustning.» Men Asael ville icke låta honom vara.

22 Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara. Du vill väl icke att jag skall slå dig till jorden? Huru skulle jag sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»

23 När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom med bakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gick ut baktill; och han föll ned där och dog på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ned och dött stannade där.

24 Och Joab och Abisai förföljde Abner. Men när solen hade gått ned och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åt Gibeons öken till,

25 då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att de utgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen av en och samma höjd.

26 Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall då svärdet få oavlåtligen frossa? Förstår du icke att detta måste leda till ett bittert slut?» Huru länge tänker du dröja, innan du befaller ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»

27 Joab svarade: »Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, då hade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöra att förfölja sina bröder.»

28 Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket och förföljde icke mer Israel. Och sedan stridde de icke vidare.

29 Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten; därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagen och kommo så till Mahanaim.

30 Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört att förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utom Asael.

31 Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio man av Benjamin och av Abners folk.

32 Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i Bet-Lehem. Därefter tågade Joab och hans män hela natten och kommo i dagningen till Hebron.

大衛做猶大王

這事以後,大衛求問耶和華:「我可以回到猶大的城邑嗎?」耶和華說:「可以。」大衛又問:「我應該回到哪一座城呢?」耶和華說:「希伯崙。」 大衛就帶著他的兩個妻子耶斯列人亞希暖和迦密人拿八的遺孀亞比該,一起上到希伯崙。 他還把部下和他們的家屬一起帶去,住在希伯崙地區的城邑。 猶大人到希伯崙膏立大衛做猶大支派的王。

大衛聽說是基列·雅比人埋葬了掃羅, 就派人去告訴他們:「你們這樣厚待你們的主人掃羅,把他安葬,願耶和華賜福給你們! 願耶和華以慈愛和信實待你們,我也會厚待你們,因為你們做了這事。 現在你們的主掃羅已經死了,猶大支派已經膏立我做他們的王,你們要剛強勇敢。」

大衛家與掃羅家爭戰

那時,掃羅的元帥尼珥的兒子押尼珥帶著掃羅的兒子伊施波設過河來到瑪哈念, 立他為王統治基列、亞書利、耶斯列、以法蓮、便雅憫和以色列其餘的地方。 10 掃羅的兒子伊施波設四十歲登基,統治以色列兩年。猶大支派則跟隨大衛。 11 大衛在希伯崙做王統治猶大支派七年半。

12 有一次,尼珥的兒子押尼珥帶領掃羅的兒子伊施波設的軍隊,從瑪哈念前往基遍。 13 洗魯雅的兒子約押帶領大衛的軍隊出來,在基遍池與他們相遇。一方坐在池這邊,一方坐在池那邊。 14 押尼珥對約押說:「讓雙方的青年起來在我們面前較量一下吧。」約押說:「好啊。」 15 於是,雙方都選了十二人出來, 16 他們各自抓住對方的頭髮,用刀刺對方的肋旁,同歸於盡。於是基遍的那個地方叫「刀田」。 17 那天,兩軍惡戰,押尼珥和以色列人被大衛的人馬殺敗。 18 當時,洗魯雅的三個兒子約押、亞比篩和亞撒黑都在場。亞撒黑跑得飛快如鹿, 19 他跟在押尼珥後面,不偏不離,窮追不捨。 20 押尼珥回頭問道:「你是亞撒黑嗎?」亞撒黑說:「正是。」 21 押尼珥說:「你去追趕別人,奪取他的兵器吧。」但亞撒黑還是窮追不捨。 22 押尼珥又對他說:「快走開吧,非逼我殺你嗎?我若殺了你,還有何顏面見你哥哥約押呢?」 23 但亞撒黑還是不肯甘休。押尼珥就用槍柄刺入他的肚腹,穿透了他的後背,他便倒地身亡。眾人趕到那裡,都停了下來。

24 但約押和亞比篩卻繼續追趕押尼珥。太陽落山時,他們追到了基亞附近的亞瑪山,通往基遍曠野的路旁。 25 便雅憫人在押尼珥的帶領下聚集在一個山頭上。 26 押尼珥向約押喊道:「我們非要無休止地殺下去嗎?難道你不知道這樣下去必有苦果嗎?你什麼時候才命你的人停止追殺自己的同胞呢?」 27 約押說:「我憑永活的上帝起誓,你要是不這樣說,我們會一直追到天亮。」 28 於是,約押吹響號角,所有的人便停止了戰鬥,不再追趕以色列的軍隊。

29 押尼珥和隨從連夜趕路,穿過了亞拉巴,過了約旦河,第二天又馬不停蹄地走了一個上午,回到瑪哈念。 30 約押追趕押尼珥回來後細點人數,發現除亞撒黑外還損失了十九個人。 31 大衛的軍隊殺了三百六十個跟隨押尼珥的便雅憫人。 32 約押和他的隨從把亞撒黑送到伯利恆,葬在他父親的墳墓裡。然後,他們整夜趕路,黎明的時候回到了希伯崙。

David Anointed King Over Judah

In the course of time, David inquired(A) of the Lord. “Shall I go up to one of the towns of Judah?” he asked.

The Lord said, “Go up.”

David asked, “Where shall I go?”

“To Hebron,”(B) the Lord answered.

So David went up there with his two wives,(C) Ahinoam of Jezreel and Abigail,(D) the widow of Nabal of Carmel. David also took the men who were with him,(E) each with his family, and they settled in Hebron(F) and its towns. Then the men of Judah came to Hebron,(G) and there they anointed(H) David king over the tribe of Judah.

When David was told that it was the men from Jabesh Gilead(I) who had buried Saul, he sent messengers to them to say to them, “The Lord bless(J) you for showing this kindness to Saul your master by burying him. May the Lord now show you kindness and faithfulness,(K) and I too will show you the same favor because you have done this. Now then, be strong(L) and brave, for Saul your master is dead, and the people of Judah have anointed me king over them.”

War Between the Houses of David and Saul(M)

Meanwhile, Abner(N) son of Ner, the commander of Saul’s army, had taken Ish-Bosheth(O) son of Saul and brought him over to Mahanaim.(P) He made him king over Gilead,(Q) Ashuri(R) and Jezreel, and also over Ephraim, Benjamin and all Israel.(S)

10 Ish-Bosheth son of Saul was forty years old when he became king over Israel, and he reigned two years. The tribe of Judah, however, remained loyal to David. 11 The length of time David was king in Hebron over Judah was seven years and six months.(T)

12 Abner son of Ner, together with the men of Ish-Bosheth son of Saul, left Mahanaim and went to Gibeon.(U) 13 Joab(V) son of Zeruiah and David’s men went out and met them at the pool of Gibeon. One group sat down on one side of the pool and one group on the other side.

14 Then Abner said to Joab, “Let’s have some of the young men get up and fight hand to hand in front of us.”

“All right, let them do it,” Joab said.

15 So they stood up and were counted off—twelve men for Benjamin and Ish-Bosheth son of Saul, and twelve for David. 16 Then each man grabbed his opponent by the head and thrust his dagger(W) into his opponent’s side, and they fell down together. So that place in Gibeon was called Helkath Hazzurim.[a]

17 The battle that day was very fierce, and Abner and the Israelites were defeated(X) by David’s men.(Y)

18 The three sons of Zeruiah(Z) were there: Joab,(AA) Abishai(AB) and Asahel.(AC) Now Asahel was as fleet-footed as a wild gazelle.(AD) 19 He chased Abner, turning neither to the right nor to the left as he pursued him. 20 Abner looked behind him and asked, “Is that you, Asahel?”

“It is,” he answered.

21 Then Abner said to him, “Turn aside to the right or to the left; take on one of the young men and strip him of his weapons.” But Asahel would not stop chasing him.

22 Again Abner warned Asahel, “Stop chasing me! Why should I strike you down? How could I look your brother Joab in the face?”(AE)

23 But Asahel refused to give up the pursuit; so Abner thrust the butt of his spear into Asahel’s stomach,(AF) and the spear came out through his back. He fell there and died on the spot. And every man stopped when he came to the place where Asahel had fallen and died.(AG)

24 But Joab and Abishai pursued Abner, and as the sun was setting, they came to the hill of Ammah, near Giah on the way to the wasteland of Gibeon. 25 Then the men of Benjamin rallied behind Abner. They formed themselves into a group and took their stand on top of a hill.

26 Abner called out to Joab, “Must the sword devour(AH) forever? Don’t you realize that this will end in bitterness? How long before you order your men to stop pursuing their fellow Israelites?”

27 Joab answered, “As surely as God lives, if you had not spoken, the men would have continued pursuing them until morning.”

28 So Joab(AI) blew the trumpet,(AJ) and all the troops came to a halt; they no longer pursued Israel, nor did they fight anymore.

29 All that night Abner and his men marched through the Arabah.(AK) They crossed the Jordan, continued through the morning hours[b] and came to Mahanaim.(AL)

30 Then Joab stopped pursuing Abner and assembled the whole army. Besides Asahel, nineteen of David’s men were found missing. 31 But David’s men had killed three hundred and sixty Benjamites who were with Abner. 32 They took Asahel and buried him in his father’s tomb(AM) at Bethlehem. Then Joab and his men marched all night and arrived at Hebron by daybreak.

Footnotes

  1. 2 Samuel 2:16 Helkath Hazzurim means field of daggers or field of hostilities.
  2. 2 Samuel 2:29 See Septuagint; the meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain.