David besegrar ammoniterna

10 (A) En tid därefter dog ammoniternas kung, och hans son Hanun blev kung efter honom. Då sade David: ”Jag vill visa godhet mot Hanun,[a] Nahashs son, eftersom hans far visade mig godhet.” Och David sände några av sina tjänare för att trösta honom i sorgen efter hans far.

När Davids tjänare kom till ammoniternas land, sade ammoniternas furstar till sin herre Hanun: ”Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska staden och spionera på den och sedan störta den som David har sänt sina tjänare till dig.” Då grep Hanun Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget[b] och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och skickade sedan i väg dem. När man berättade det för David sände han några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: ”Stanna i Jeriko tills ert skägg har växt ut. Kom sedan tillbaka.”

När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bud och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba 20 000 man fotfolk, och av kungen i Maaka[c] 1 000 man och av Tobs[d] män 12 000 man. När David hörde det sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna. (B) Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid ingången till staden, medan de som var från Aram-Soba och Rehob tillsammans med Tobs män och maakateerna gick i ställning för sig själva på fältet.

Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna. 10 Resten av hären överlämnade han till sin bror Abishaj, som ställde upp dem mot ammoniterna. 11 Han sade: ”Om arameerna blir för starka för mig ska du komma till min hjälp, och om ammoniterna blir för starka för dig kommer jag till din hjälp. 12 Var modig! Låt oss kämpa tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren ska göra vad han finner bäst.” 13 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom. 14 När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för Abishaj och gick in i staden. Då drog Joab bort från ammoniterna och återvände[e] till Jerusalem.

15 När arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel återsamlade de sina styrkor. 16 Hadadezer sände bud efter arameerna som bodde på andra sidan floden, och de kom till Helam anförda av Shobak, Hadadezers överbefälhavare. 17 När David fick veta det, samlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam. Arameerna gick i ställning mot David och gav sig i strid med honom. 18 Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 700 vagnar och 40 000 ryttare. Han slog också ner deras överbefälhavare Sobak så att han dog där.

19 När Hadadezers alla lydkungar såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med Israel och gav sig under dem. Och arameerna vågade sedan inte hjälpa ammoniterna mer.

Footnotes

  1. 10:2 Hanun   Betyder ”barmhärtig”. Hans far Nahash (”orm”) hade stridit mot Saul (1 Sam 11).
  2. 10:4 skägget   En symbol för manlighet. Avrakat skägg var ett tecken på sorg (Jes 15:2, Jer 48:37).
  3. 10:6 Aram-Bet-Rehob … Maaka   Områden i Huledalen norr om Galileiska sjön.
  4. 10:6 Tob   Troligen Tayibeh nästan 2 mil sydost om Galileiska sjön (Dom 11:3).
  5. 10:13 Joab … återvände   Någon gång vid denna tid skrev David Ps 60, enligt dess överskrift.

War with the Ammonites

10 Some time later the king of the Ammonites died, and his son Hanun became king in his place.(A) Then David said, “I’ll show kindness to Hanun son of Nahash, just as his father showed kindness to me.”

So David sent his emissaries to console Hanun concerning his father. However, when they arrived in the land of the Ammonites, the Ammonite leaders said to Hanun their lord, “Just because David has sent men with condolences for you, do you really believe he’s showing respect for your father? Instead, hasn’t David sent his emissaries in order to scout out the city, spy on it, and demolish it?”(B) So Hanun took David’s emissaries, shaved off half their beards, cut their clothes in half at the hips, and sent them away.(C)

When this was reported to David, he sent someone to meet them, since they were deeply humiliated. The king said, “Stay in Jericho until your beards grow back; then return.”

When the Ammonites realized they had become repulsive to David, they hired 20,000 foot soldiers from the Arameans of Beth-rehob and Zobah, 1,000 men from the king of Maacah, and 12,000 men from Tob.

David heard about it and sent Joab and all the fighting men. The Ammonites marched out and lined up in battle formation at the entrance to the city gate while the Arameans of Zobah and Rehob and the men of Tob and Maacah were in the field by themselves. When Joab saw that there was a battle line in front of him and another behind him, he chose some men out of all the elite troops of Israel and lined up in battle formation to engage the Arameans. 10 He placed the rest of the forces under the command of his brother Abishai who lined up in battle formation to engage the Ammonites.

11 “If the Arameans are too strong for me,” Joab said, “then you will be my help. However, if the Ammonites are too strong for you, I’ll come to help you. 12 Be strong! We must prove ourselves strong for our people and for the cities of our God.(D) May the Lord’s will be done.”[a]

13 Joab and his troops advanced to fight against the Arameans, and they fled before him. 14 When the Ammonites saw that the Arameans had fled, they too fled before Abishai and entered the city. So Joab withdrew from the attack against the Ammonites and went to Jerusalem.

15 When the Arameans saw that they had been defeated by Israel, they regrouped. 16 Hadadezer sent messengers to bring the Arameans who were across the Euphrates River, and they came to Helam with Shobach, commander of Hadadezer’s army, leading them.

17 When this was reported to David, he gathered all Israel, crossed the Jordan, and went to Helam. Then the Arameans lined up in formation to engage David in battle and fought against him. 18 But the Arameans fled before Israel, and David killed 700 of their charioteers and 40,000 foot soldiers.[b] He also struck down Shobach commander of their army, who died there. 19 When all the kings who were Hadadezer’s subjects saw that they had been defeated by Israel, they made peace with Israel and became their subjects. After this, the Arameans were afraid to ever help the Ammonites again.

Footnotes

  1. 2 Samuel 10:12 Lit the Lord do what is good in His eyes
  2. 2 Samuel 10:18 Some LXX mss; MT reads horsemen; 1Ch 19:18