Font Size
2 Samuelsboken 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 Samuelsboken 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David blir kung över Juda och Israel
(1:1—5:5)
David blir kung över Juda
David sörjer Saul och Jonatan
1 När Saul var död och David hade återvänt hem till Siklag efter segern över amalekiterna, stannade David där i två dagar. 2 Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet.[a] Han föll ner inför David i vördnad.
3 ”Varifrån kommer du?” frågade David. ”Jag har flytt från israeliternas läger”, svarade mannen. 4 ”Vad har hänt?” frågade David. ”Berätta!”
Mannen svarade: ”Hela vår armé flydde. Många stupade och Saul och hans son Jonatan är döda.” 5 ”Hur vet du att Saul och Jonatan är döda?” frågade David den unge mannen.
6 ”Jag råkade vara på berget Gilboa”, svarade mannen. ”Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom. 7 När han såg mig, sa han till mig komma fram till honom. Jag gick och sa: ’Här är jag!’
8 ’Vem är du?’ frågade han mig. ’En amalekit’, svarade jag. 9 ’Kom och befria mig från mina plågor’, sa han, ’för döden håller mig i sitt grepp och jag har inte långt kvar.’
10 Då dödade jag honom, eftersom jag visste att han inte skulle överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna dem till dig, herre.”
11 David och hans män slet då sönder sina kläder. 12 De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens armé och Israels folk, eftersom så många hade dött den dagen.
13 Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en främling, en amalekit.” 14 ”Hur vågade du lyfta din hand och döda Herrens smorde?” frågade David.
15 Han kallade på en av sina soldater och sa: ”Hugg ner honom!” Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.
16 ”Du bär själv skulden till din egen död”, sa David till honom, ”för du vittnade själv mot dig att du dödat Herrens smorde.”
Davids sång till Saul och Jonatan
17 David sjöng en klagosång över Saul och hans son Jonatan 18 och befallde att folket i Juda skulle lära sig sången. Den upptecknades i ”Den redliges bok”.
19 ”O Israel, din prydnad ligger slagen på höjderna.
Dina mäktiga har fallit.
20 Berätta det inte för någon i Gat,
låt det inte bli känt på Ashkelons gator,
så att inte filistéernas döttrar ska glädja sig,
de oomskurnas döttrar dansa av fröjd.
21 Ni Gilboa berg, må ni aldrig mer se dagg eller regn,
ej heller fält för offergåvor.
Där ligger de mäktigas sköld fläckad,
Sauls sköld, inte längre insmord med olja.
22 Jonatans båge och Sauls svärd
återvände aldrig otillfredsställda från slagfälten
och från den blodiga kampen med mäktiga fiender.
23 Saul och Jonatan, så älskade och vördade i livet,
var tillsammans även i döden.
De var snabbare än örnar,
starkare än lejon.
24 Israels döttrar, gråt över Saul,
som klädde er så vackert i purpurrött
och prydde era kläder med smycken av guld.
25 Mäktiga hjältar har fallit i striden.
Jonatan ligger slagen på höjderna.
26 Jag sörjer dig, Jonatan, min bror!
Du var mig så kär.
Din kärlek var mer för mig än kvinnors kärlek.
27 De mäktiga har fallit,
och vapnen är krossade.”
Footnotes
- 1:2 Sönderrivna kläder och jord på huvudet var tecken på sorg.
2 Samuelsboken 1
Svenska Folkbibeln 2015
2 Samuelsboken 1
Svenska Folkbibeln 2015
Budskapet om Sauls död
1 (A) Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, var han två dagar i Siklag.[a] 2 (B) Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls här, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. 3 David frågade honom: ”Varifrån kommer du?” Han svarade: ”Jag har flytt från Israels här.” 4 David sade till honom: ”Hur har det gått? Berätta för mig.” Han sade: ”Folket har flytt från striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda.”
5 David frågade den unge mannen som berättade det för honom: ”Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?” 6 (C) Den unge mannen som berättade det för honom svarade: ”Jag råkade vara där på berget Gilboa, och där stödde sig Saul mot sitt spjut medan vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit.[b]
9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Dödsångesten griper mig[c], för livet är fortfarande kvar i mig. 10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.” 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder[d] dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.
13 David frågade den unge mannen som hade berättat det för honom: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en amalekit som lever här som främling.” 14 (D) David sade till honom: ”Hur vågade du räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde[e]?” 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: ”Kom hit och hugg ner honom!” Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: ”Ditt blod ska komma över ditt eget huvud,[f] för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde.”
Sorgesång över Saul och Jonatan
17 David sjöng denna sorgesång över Saul och hans son Jonatan, 18 (E) och han bestämde att man skulle lära Juda barn ”Bågsången”, som finns nertecknad i ”Den redliges bok”:
19 ”Ditt majestät[g], Israel,
ligger slaget på dina höjder.
Hur har inte hjältarna fallit!
20 (F) Förkunna det inte i Gat,
ropa inte ut det
på Ashkelons gator,
så att inte filisteernas döttrar
gläder sig,
de oomskurnas döttrar fröjdar sig.
21 Ni Gilboas berg,
på er må det varken falla
dagg eller regn
och inte finnas fält för offergåvor,
för hjältarnas sköld
ligger nersölad där,
Sauls sköld blir aldrig mer
smord med olja.[h]
22 (G) Från slagnas blod,
från hjältars hull
vek inte Jonatans båge,
vände inte Sauls svärd
hungrigt tillbaka.
23 Saul och Jonatan,
älskade och ljuvliga i livet
och inte åtskilda i döden.
De var snabbare än örnar,
starkare än lejon.
24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,
som klädde er
i scharlakan och prakt
och prydde era kläder
med smycken av guld.
25 Hur har inte hjältarna
fallit mitt i striden!
Jonatan ligger slagen
på dina höjder.
26 (H) Jag sörjer dig,
Jonatan, min broder.
Du var mycket ljuvlig för mig,
din kärlek till mig var underbar,
mer än kvinnors kärlek.
27 Hur har inte hjältarna fallit
och krigets vapen förstörts!”
Footnotes
- 1:1 Siklag Davids läger nära Beer-Sheba (1 Sam 30), nästan 15 mil söder om Sauls här.
- 1:8 amalekit Israels arvfiender, en sydlig nomadstam som Saul hade bekämpat (se 1 Sam 15). De hade nyligen rövat bort Davids familj (1 Sam 30:1f).
- 1:9 dödsångest Annan översättning: ”yrsel”, ”mörker” (så Septuaginta).
- 1:11 kläder … rev sönder Uttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20).
- 1:14 HERRENS smorde Guds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias (Apg 10:38).
- 1:16 blod … över ditt eget huvud Dvs ansvarig för sin egen död.
- 1:19 Ditt majestät Annan översättning: ”Hjorten”.
- 1:21 smord med olja Vård av sköldens läderöverdrag, samtidigt en anspelning på Sauls ställning som ”Herrens smorde”.
2 Samuel 1
New King James Version
2 Samuel 1
New King James Version
The Report of Saul’s Death
1 Now it came to pass after the (A)death of Saul, when David had returned from (B)the slaughter of the Amalekites, and David had stayed two days in Ziklag, 2 on the third day, behold, it happened that (C)a man came from Saul’s camp (D)with his clothes [a]torn and dust on his head. So it was, when he came to David, that he (E)fell to the ground and prostrated himself.
3 And David said to him, “Where have you come from?”
So he said to him, “I have escaped from the camp of Israel.”
4 Then David said to him, (F)“How did the matter go? Please tell me.”
And he answered, “The people have fled from the battle, many of the people are fallen and dead, and Saul and (G)Jonathan his son are dead also.”
5 So David said to the young man who told him, “How do you know that Saul and Jonathan his son are dead?”
6 Then the young man who told him said, “As I happened by chance to be on (H)Mount Gilboa, there was (I)Saul, leaning on his spear; and indeed the chariots and horsemen followed hard after him. 7 Now when he looked behind him, he saw me and called to me. And I answered, ‘Here I am.’ 8 And he said to me, ‘Who are you?’ So I answered him, ‘I am an Amalekite.’ 9 He said to me again, ‘Please stand over me and kill me, for [b]anguish has come upon me, but my life still remains in me.’ 10 So I stood over him and (J)killed him, because I was sure that he could not live after he had fallen. And I took the crown that was on his head and the bracelet that was on his arm, and have brought them here to my lord.”
11 Therefore David took hold of his own clothes and (K)tore them, and so did all the men who were with him. 12 And they (L)mourned and wept and (M)fasted until evening for Saul and for Jonathan his son, for the (N)people of the Lord and for the house of Israel, because they had fallen by the sword.
13 Then David said to the young man who told him, “Where are you from?”
And he answered, “I am the son of an alien, an Amalekite.”
14 So David said to him, “How (O)was it you were not (P)afraid to (Q)put forth your hand to destroy the Lord’s anointed?” 15 Then (R)David called one of the young men and said, “Go near, and execute him!” And he struck him so that he died. 16 So David said to him, (S)“Your blood is on your own head, for (T)your own mouth has testified against you, saying, ‘I have killed the Lord’s anointed.’ ”
The Song of the Bow
17 Then David lamented with this lamentation over Saul and over Jonathan his son, 18 (U)and he told them to teach the children of Judah the Song of the Bow; indeed it is written (V)in the Book [c]of Jasher:
19 “The beauty of Israel is slain on your high places!
(W)How the mighty have fallen!
20 (X)Tell it not in Gath,
Proclaim it not in the streets of (Y)Ashkelon—
Lest (Z)the daughters of the Philistines rejoice,
Lest the daughters of (AA)the uncircumcised triumph.
21 “O (AB)mountains of Gilboa,
(AC)Let there be no dew nor rain upon you,
Nor fields of offerings.
For the shield of the mighty is [d]cast away there!
The shield of Saul, not (AD)anointed with oil.
22 From the blood of the slain,
From the fat of the mighty,
(AE)The bow of Jonathan did not turn back,
And the sword of Saul did not return empty.
23 “Saul and Jonathan were beloved and pleasant in their lives,
And in their (AF)death they were not divided;
They were swifter than eagles,
They were (AG)stronger than lions.
24 “O daughters of Israel, weep over Saul,
Who clothed you in scarlet, with luxury;
Who put ornaments of gold on your apparel.
25 “How the mighty have fallen in the midst of the battle!
Jonathan was slain in your high places.
26 I am distressed for you, my brother Jonathan;
You have been very pleasant to me;
(AH)Your love to me was wonderful,
Surpassing the love of women.
27 “How(AI) the mighty have fallen,
And the weapons of war perished!”
Footnotes
- 2 Samuel 1:2 To show grief
- 2 Samuel 1:9 agony
- 2 Samuel 1:18 Lit. of the Upright
- 2 Samuel 1:21 Lit. defiled
2 Samuel 1
New International Version
2 Samuel 1
New International Version
David Hears of Saul’s Death(A)
1 After the death(B) of Saul, David returned from striking down(C) the Amalekites(D) and stayed in Ziklag two days. 2 On the third day a man(E) arrived from Saul’s camp with his clothes torn and dust on his head.(F) When he came to David, he fell(G) to the ground to pay him honor.(H)
3 “Where have you come from?” David asked him.
He answered, “I have escaped from the Israelite camp.”
4 “What happened?” David asked. “Tell me.”
“The men fled from the battle,” he replied. “Many of them fell and died. And Saul and his son Jonathan are dead.”
5 Then David said to the young man who brought him the report, “How do you know that Saul and his son Jonathan are dead?”
6 “I happened to be on Mount Gilboa,(I)” the young man said, “and there was Saul, leaning on his spear, with the chariots and their drivers in hot pursuit. 7 When he turned around and saw me, he called out to me, and I said, ‘What can I do?’
8 “He asked me, ‘Who are you?’
“‘An Amalekite,(J)’ I answered.
9 “Then he said to me, ‘Stand here by me and kill me!(K) I’m in the throes of death, but I’m still alive.’
10 “So I stood beside him and killed him, because I knew that after he had fallen he could not survive. And I took the crown(L) that was on his head and the band on his arm and have brought them here to my lord.”
11 Then David and all the men with him took hold of their clothes and tore(M) them. 12 They mourned and wept and fasted till evening for Saul and his son Jonathan, and for the army of the Lord and for the nation of Israel, because they had fallen by the sword.
13 David said to the young man who brought him the report, “Where are you from?”
“I am the son of a foreigner, an Amalekite,(N)” he answered.
14 David asked him, “Why weren’t you afraid to lift your hand to destroy the Lord’s anointed?(O)”
15 Then David called one of his men and said, “Go, strike him down!”(P) So he struck him down, and he died.(Q) 16 For David had said to him, “Your blood be on your own head.(R) Your own mouth testified against you when you said, ‘I killed the Lord’s anointed.’”
David’s Lament for Saul and Jonathan
17 David took up this lament(S) concerning Saul and his son Jonathan,(T) 18 and he ordered that the people of Judah be taught this lament of the bow (it is written in the Book of Jashar):(U)
20 “Tell it not in Gath,(X)
proclaim it not in the streets of Ashkelon,(Y)
lest the daughters of the Philistines(Z) be glad,
lest the daughters of the uncircumcised rejoice.(AA)
21 “Mountains of Gilboa,(AB)
may you have neither dew(AC) nor rain,(AD)
may no showers fall on your terraced fields.[b](AE)
For there the shield of the mighty was despised,
the shield of Saul—no longer rubbed with oil.(AF)
22 “From the blood(AG) of the slain,
from the flesh of the mighty,
the bow(AH) of Jonathan did not turn back,
the sword of Saul did not return unsatisfied.
23 Saul and Jonathan—
in life they were loved and admired,
and in death they were not parted.
They were swifter than eagles,(AI)
they were stronger than lions.(AJ)
24 “Daughters of Israel,
weep for Saul,
who clothed you in scarlet and finery,
who adorned your garments with ornaments of gold.(AK)
25 “How the mighty have fallen in battle!
Jonathan lies slain on your heights.
26 I grieve(AL) for you, Jonathan(AM) my brother;(AN)
you were very dear to me.
Your love for me was wonderful,(AO)
more wonderful than that of women.
27 “How the mighty have fallen!
The weapons of war have perished!”(AP)
Footnotes
- 2 Samuel 1:19 Gazelle here symbolizes a human dignitary.
- 2 Samuel 1:21 Or / nor fields that yield grain for offerings
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
New King James Version (NKJV) 
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.