Font Size
2 Samuelsboken 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
2 Samuelsboken 1
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
David sörjer Saul och Jonatan
1-2 När Saul hade dött återvände David till Siklag efter segern över amalekiterna. Han stannade där i två dagar. Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet som tecken på sorg. Han föll ner inför David i djup vördnad.
3 Var kommer du ifrån? frågade David.Från Israels armé, svarade mannen.
4 Vad har hänt? frågade David. Berätta!Mannen svarade: Hela vår armé flydde. Tusentals män ligger döda och skadade på fälten, och Saul och hans son Jonatan är döda.
5 Hur kan du vara så säker på det?
6 Jag råkade vara på berget Gilboa. Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom.
7 När han såg mig, bad han mig komma fram till honom.
8 'Vem är du?' frågade han mig.'En amalekit
9 'Kom och befria mig från mina plågor
10 Då dödade jag honom, för jag visste att han inte skulle kunna överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna till dig, herre.
11 När David och hans män hörde de dåliga nyheterna slet de sönder sina kläder i sorg.
12 De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk och över Israels soldater, som alla hade dött den dagen.
13 Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: Var kommer du ifrån? Han svarade: Jag är en amalekit, och lever här som en främling.
14 Hur vågade du lyfta din hand mot Guds utvalde kung? frågade David.
15 Han kallade på en av sina soldater och sa: Döda honom! Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.
16 Du får skylla dig själv, hade David sagt till honom, för du har ju erkänt att du dödade Guds smorde kung.
Davids sång till Saul och Jonatan
17-18 Sedan sjöng David en sorgesång över Saul och Jonatan, och efteråt befallde han att folket i Israel skulle lära sig sången. Den upptecknades i Den redliges bok.
19 O Israel, din stolthet och glädje ligger slagen på höjderna.Mäktiga hjältar har fallit.
20 Låt inte filisteerna veta, avslöja inget i Gat och Askelon,för att inte alla där ska skratta av skadeglädje.
21 Du Gilboa berg, jag önskar dig varken dagg eller regn,eller skördar på dina sluttningar.Där har den mäktige Saul dött, hans sköld är ej längre smord med olja.
22 Varken Jonatans båge eller Sauls svärd återvände otillfredsställda från slagfältets blod och kampen med mäktiga fiender.
23 Saul och Jonatan, så älskade och ärade i livet, tillsammans även i döden.
24 Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i scharlakan och guld.
25 Mäktiga hjältar har fallit i striden.Jonatan ligger slagen på stridsfältet.
26 Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär.Din broderskärlek och vänskap var mer för mig än kvinnors kärlek.
27 De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.
2 Samuelsboken 1
Svenska Folkbibeln
2 Samuelsboken 1
Svenska Folkbibeln
Budskapet om Sauls död
1 Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, uppehöll han sig två dagar i Siklag. 2 Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls läger, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. 3 David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels läger." 4 David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt ur striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda." 5 David frågade den unge mannen som hade berättat detta för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?" 6 Den unge mannen som hade berättat detta för honom svarade: "Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, och vagnar och ryttare ansatte honom. 7 När han vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. 8 Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit. 9 Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsångest, för livet är ännu kvar i mig. 10 Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre."
11 Då tog David tag i sina kläder och rev sönder dem. Så gjorde också alla de som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.
13 David frågade den unge mannen som hade berättat honom detta: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling." 14 David sade till honom: "Kände du ingen fruktan för att räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde?" 15 Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och stöt ner honom." Och han stack ner honom så att han dog. 16 David sade till honom: "Ditt blod komme över ditt eget huvud, för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."
Davids klagosång över Saul och Jonatan
17 David sjöng denna klagosång över Saul och hans son Jonatan, 18 och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som är upptecknad i "Den redliges bok":
19 "Din prydnad, Israel,
ligger slagen på dina höjder.
Hur har inte hjältarna fallit!
20 Förkunna det inte i Gat,
ropa ej ut det på Askelons gator,
för att filisteernas döttrar ej må glädja sig,
de oomskurnas döttrar ej fröjda sig.
21 Ni Gilboa berg,
på er må ej falla dagg eller regn,
ej finnas fält för offergåvor.
Ty nersölad ligger där hjältars sköld,
Sauls sköld ej mer smord med olja.
22 Från slagnas blod,
från hjältars hull
vek Jonatans båge inte tillbaka,
kom Sauls svärd ej omättat åter.
23 Saul och Jonatan,
de älskvärda och ljuvliga,
i liv och död ej skilda,
snabbare än örnar var de,
starkare än lejon.
24 Ni Israels döttrar, gråt över Saul,
han som klädde er i scharlakan och praktskrud
och prydde era kläder med smycken av guld.
25 Hur har inte hjältarna fallit mitt i striden!
Jonatan ligger slagen på dina höjder.
26 Jag sörjer dig, Jonatan, min broder.
Du var mig mycket ljuvlig.
Din kärlek var mig underbar,
mer än kvinnors kärlek.
27 Hur har inte hjältarna fallit,
och stridsvapnen förstörts!"
2 Samuelsboken 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 Samuelsboken 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David blir kung över Juda och Israel
(1:1—5:5)
David blir kung över Juda
David sörjer Saul och Jonatan
1 När Saul var död och David hade återvänt hem till Siklag efter segern över amalekiterna, stannade David där i två dagar. 2 Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet.[a] Han föll ner inför David i vördnad.
3 ”Varifrån kommer du?” frågade David. ”Jag har flytt från israeliternas läger”, svarade mannen. 4 ”Vad har hänt?” frågade David. ”Berätta!”
Mannen svarade: ”Hela vår armé flydde. Många stupade och Saul och hans son Jonatan är döda.” 5 ”Hur vet du att Saul och Jonatan är döda?” frågade David den unge mannen.
6 ”Jag råkade vara på berget Gilboa”, svarade mannen. ”Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom. 7 När han såg mig, sa han till mig komma fram till honom. Jag gick och sa: ’Här är jag!’
8 ’Vem är du?’ frågade han mig. ’En amalekit’, svarade jag. 9 ’Kom och befria mig från mina plågor’, sa han, ’för döden håller mig i sitt grepp och jag har inte långt kvar.’
10 Då dödade jag honom, eftersom jag visste att han inte skulle överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna dem till dig, herre.”
11 David och hans män slet då sönder sina kläder. 12 De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens armé och Israels folk, eftersom så många hade dött den dagen.
13 Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: ”Varifrån är du?” Han svarade: ”Jag är son till en främling, en amalekit.” 14 ”Hur vågade du lyfta din hand och döda Herrens smorde?” frågade David.
15 Han kallade på en av sina soldater och sa: ”Hugg ner honom!” Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.
16 ”Du bär själv skulden till din egen död”, sa David till honom, ”för du vittnade själv mot dig att du dödat Herrens smorde.”
Davids sång till Saul och Jonatan
17 David sjöng en klagosång över Saul och hans son Jonatan 18 och befallde att folket i Juda skulle lära sig sången. Den upptecknades i ”Den redliges bok”.
19 ”O Israel, din prydnad ligger slagen på höjderna.
Dina mäktiga har fallit.
20 Berätta det inte för någon i Gat,
låt det inte bli känt på Ashkelons gator,
så att inte filistéernas döttrar ska glädja sig,
de oomskurnas döttrar dansa av fröjd.
21 Ni Gilboa berg, må ni aldrig mer se dagg eller regn,
ej heller fält för offergåvor.
Där ligger de mäktigas sköld fläckad,
Sauls sköld, inte längre insmord med olja.
22 Jonatans båge och Sauls svärd
återvände aldrig otillfredsställda från slagfälten
och från den blodiga kampen med mäktiga fiender.
23 Saul och Jonatan, så älskade och vördade i livet,
var tillsammans även i döden.
De var snabbare än örnar,
starkare än lejon.
24 Israels döttrar, gråt över Saul,
som klädde er så vackert i purpurrött
och prydde era kläder med smycken av guld.
25 Mäktiga hjältar har fallit i striden.
Jonatan ligger slagen på höjderna.
26 Jag sörjer dig, Jonatan, min bror!
Du var mig så kär.
Din kärlek var mer för mig än kvinnors kärlek.
27 De mäktiga har fallit,
och vapnen är krossade.”
Footnotes
- 1:2 Sönderrivna kläder och jord på huvudet var tecken på sorg.
2 Samuel 1
New International Version
2 Samuel 1
New International Version
David Hears of Saul’s Death(A)
1 After the death(B) of Saul, David returned from striking down(C) the Amalekites(D) and stayed in Ziklag two days. 2 On the third day a man(E) arrived from Saul’s camp with his clothes torn and dust on his head.(F) When he came to David, he fell(G) to the ground to pay him honor.(H)
3 “Where have you come from?” David asked him.
He answered, “I have escaped from the Israelite camp.”
4 “What happened?” David asked. “Tell me.”
“The men fled from the battle,” he replied. “Many of them fell and died. And Saul and his son Jonathan are dead.”
5 Then David said to the young man who brought him the report, “How do you know that Saul and his son Jonathan are dead?”
6 “I happened to be on Mount Gilboa,(I)” the young man said, “and there was Saul, leaning on his spear, with the chariots and their drivers in hot pursuit. 7 When he turned around and saw me, he called out to me, and I said, ‘What can I do?’
8 “He asked me, ‘Who are you?’
“‘An Amalekite,(J)’ I answered.
9 “Then he said to me, ‘Stand here by me and kill me!(K) I’m in the throes of death, but I’m still alive.’
10 “So I stood beside him and killed him, because I knew that after he had fallen he could not survive. And I took the crown(L) that was on his head and the band on his arm and have brought them here to my lord.”
11 Then David and all the men with him took hold of their clothes and tore(M) them. 12 They mourned and wept and fasted till evening for Saul and his son Jonathan, and for the army of the Lord and for the nation of Israel, because they had fallen by the sword.
13 David said to the young man who brought him the report, “Where are you from?”
“I am the son of a foreigner, an Amalekite,(N)” he answered.
14 David asked him, “Why weren’t you afraid to lift your hand to destroy the Lord’s anointed?(O)”
15 Then David called one of his men and said, “Go, strike him down!”(P) So he struck him down, and he died.(Q) 16 For David had said to him, “Your blood be on your own head.(R) Your own mouth testified against you when you said, ‘I killed the Lord’s anointed.’”
David’s Lament for Saul and Jonathan
17 David took up this lament(S) concerning Saul and his son Jonathan,(T) 18 and he ordered that the people of Judah be taught this lament of the bow (it is written in the Book of Jashar):(U)
20 “Tell it not in Gath,(X)
proclaim it not in the streets of Ashkelon,(Y)
lest the daughters of the Philistines(Z) be glad,
lest the daughters of the uncircumcised rejoice.(AA)
21 “Mountains of Gilboa,(AB)
may you have neither dew(AC) nor rain,(AD)
may no showers fall on your terraced fields.[b](AE)
For there the shield of the mighty was despised,
the shield of Saul—no longer rubbed with oil.(AF)
22 “From the blood(AG) of the slain,
from the flesh of the mighty,
the bow(AH) of Jonathan did not turn back,
the sword of Saul did not return unsatisfied.
23 Saul and Jonathan—
in life they were loved and admired,
and in death they were not parted.
They were swifter than eagles,(AI)
they were stronger than lions.(AJ)
24 “Daughters of Israel,
weep for Saul,
who clothed you in scarlet and finery,
who adorned your garments with ornaments of gold.(AK)
25 “How the mighty have fallen in battle!
Jonathan lies slain on your heights.
26 I grieve(AL) for you, Jonathan(AM) my brother;(AN)
you were very dear to me.
Your love for me was wonderful,(AO)
more wonderful than that of women.
27 “How the mighty have fallen!
The weapons of war have perished!”(AP)
Footnotes
- 2 Samuel 1:19 Gazelle here symbolizes a human dignitary.
- 2 Samuel 1:21 Or / nor fields that yield grain for offerings
2 Samuel 1
King James Version
2 Samuel 1
King James Version
1 Now it came to pass after the death of Saul, when David was returned from the slaughter of the Amalekites, and David had abode two days in Ziklag;
2 It came even to pass on the third day, that, behold, a man came out of the camp from Saul with his clothes rent, and earth upon his head: and so it was, when he came to David, that he fell to the earth, and did obeisance.
3 And David said unto him, From whence comest thou? And he said unto him, Out of the camp of Israel am I escaped.
4 And David said unto him, How went the matter? I pray thee, tell me. And he answered, That the people are fled from the battle, and many of the people also are fallen and dead; and Saul and Jonathan his son are dead also.
5 And David said unto the young man that told him, How knowest thou that Saul and Jonathan his son be dead?
6 And the young man that told him said, As I happened by chance upon mount Gilboa, behold, Saul leaned upon his spear; and, lo, the chariots and horsemen followed hard after him.
7 And when he looked behind him, he saw me, and called unto me. And I answered, Here am I.
8 And he said unto me, Who art thou? And I answered him, I am an Amalekite.
9 He said unto me again, Stand, I pray thee, upon me, and slay me: for anguish is come upon me, because my life is yet whole in me.
10 So I stood upon him, and slew him, because I was sure that he could not live after that he was fallen: and I took the crown that was upon his head, and the bracelet that was on his arm, and have brought them hither unto my lord.
11 Then David took hold on his clothes, and rent them; and likewise all the men that were with him:
12 And they mourned, and wept, and fasted until even, for Saul, and for Jonathan his son, and for the people of the Lord, and for the house of Israel; because they were fallen by the sword.
13 And David said unto the young man that told him, Whence art thou? And he answered, I am the son of a stranger, an Amalekite.
14 And David said unto him, How wast thou not afraid to stretch forth thine hand to destroy the Lord's anointed?
15 And David called one of the young men, and said, Go near, and fall upon him. And he smote him that he died.
16 And David said unto him, Thy blood be upon thy head; for thy mouth hath testified against thee, saying, I have slain the Lord's anointed.
17 And David lamented with this lamentation over Saul and over Jonathan his son:
18 (Also he bade them teach the children of Judah the use of the bow: behold, it is written in the book of Jasher.)
19 The beauty of Israel is slain upon thy high places: how are the mighty fallen!
20 Tell it not in Gath, publish it not in the streets of Askelon; lest the daughters of the Philistines rejoice, lest the daughters of the uncircumcised triumph.
21 Ye mountains of Gilboa, let there be no dew, neither let there be rain, upon you, nor fields of offerings: for there the shield of the mighty is vilely cast away, the shield of Saul, as though he had not been anointed with oil.
22 From the blood of the slain, from the fat of the mighty, the bow of Jonathan turned not back, and the sword of Saul returned not empty.
23 Saul and Jonathan were lovely and pleasant in their lives, and in their death they were not divided: they were swifter than eagles, they were stronger than lions.
24 Ye daughters of Israel, weep over Saul, who clothed you in scarlet, with other delights, who put on ornaments of gold upon your apparel.
25 How are the mighty fallen in the midst of the battle! O Jonathan, thou wast slain in thine high places.
26 I am distressed for thee, my brother Jonathan: very pleasant hast thou been unto me: thy love to me was wonderful, passing the love of women.
27 How are the mighty fallen, and the weapons of war perished!
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.