10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.” 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder[a] dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:11 kläder … rev sönder   Uttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20).