2 Samuel 2
Palabra de Dios para Todos
David, rey de Judá
2 Después, David pidió consejo al SEÑOR:
—¿Me apodero de[a] alguna de las ciudades de Judá?
—Sí—respondió el SEÑOR.
—¿A dónde debo ir?—preguntó David.
—A Hebrón—respondió.
2 Así que David y sus dos esposas se fueron a Hebrón. Sus esposas eran Ajinoán la jezrelita, y Abigail la que había sido esposa de Nabal de Carmel. 3 David también llevó consigo a sus hombres con sus familias, y todos se establecieron en Hebrón y los pueblos vecinos. 4 Los habitantes de Judá fueron a Hebrón, y allí consagraron[b] a David como rey de Judá. Cuando le avisaron a David que los habitantes de Jabés de Galaad habían sepultado a Saúl, 5 él les envió el siguiente mensaje: «Que el SEÑOR los bendiga por haberle mostrado fiel amor a su señor Saúl y por haberle dado sepultura.[c] 6 El SEÑOR les mostrará su fiel amor y su lealtad, y yo también quiero agradecerles lo que han hecho. 7 Sean fuertes y valientes, pues aunque su señor Saúl ha muerto, el pueblo de Judá me ha consagrado como su rey».
Guerra entre Israel y Judá
8 Abner hijo de Ner, general del ejército de Saúl, llevó a Isbaal[d] hijo de Saúl a Majanayin, 9 y lo hizo rey de Galaad, de Guesurí[e], de Jezrel, de Efraín, de Benjamín y de todo Israel[f]. 10 Isbaal hijo de Saúl tenía 40 años cuando empezó su reinado sobre Israel, y reinó durante dos años. El pueblo de Judá seguía a David, 11 quien gobernó al pueblo de Judá desde Hebrón durante siete años y seis meses.
12 Abner hijo de Ner salió de Majanayin hacia Gabaón con las tropas de Isbaal hijo de Saúl. 13 Joab hijo de Sarvia y las tropas de David también salieron para Gabaón. Los dos ejércitos se encontraron a lados opuestos en el estanque de Gabaón.
14 Abner le dijo a Joab:
—Propongo que salgan los soldados jóvenes y combatan aquí.
Joab le dijo:
—Sí, estoy de acuerdo.
15 Los dos grupos eligieron a sus hombres para el combate, doce de la tribu de Benjamín para pelear por Isbaal hijo de Saúl, y doce de las tropas de David. 16 Cada uno agarró a su oponente por la cabeza y le clavó la espada en el costado, de manera que los combatientes de ambos bandos murieron al mismo tiempo. Por eso ese lugar de Gabaón se conoce como campo de las dagas[g]. 17 El combate se convirtió en una dura batalla y las tropas de David derrotaron a Abner y a los israelitas ese día. 18 Sarvia tenía tres hijos: Joab, Abisay y Asael. Este último corría tan ligero como un venado del campo. 19 Asael corrió tras Abner, persiguiéndolo. 20 Abner vio hacia atrás y preguntó:
—¿Eres tú, Asael?
Asael dijo:
—Sí, soy yo.
21 Así que Abner le dijo a Asael:
—Déjame en paz. Persigue a algún otro soldado y apodérate de su armadura.
Pero Asael no dejó de perseguir a Abner.
22 Entonces Abner le dijo de nuevo a Asael:
—Déjame en paz o tendré que matarte, y entonces no podré darle la cara a tu hermano Joab.
23 Pero como Asael no dejaba de perseguirlo, Abner le clavó la parte trasera de su lanza en el estómago, de modo que la lanza salió por su espalda, matándolo al instante. El cuerpo de Asael quedó en el suelo, y todos los hombres al pasar se detenían a verlo. 24 Pero Joab y Abisay siguieron persiguiendo a Abner. Al ponerse el sol, llegaron a la colina de Amá, frente a Guiaj, camino al desierto de Gabaón. 25 Los hombres de la tribu de Benjamín rodearon a Abner en la cima de la colina. 26 Abner le gritó a Joab y le dijo:
—¿Vamos a continuar esta matanza? Esto sólo traerá tristeza, dile al pueblo que deje de perseguir a sus hermanos.
27 Entonces Joab dijo:
—Bien dices. Tan cierto como que Dios vive que si no hubieras dicho nada, mañana los soldados seguirían persiguiendo a sus hermanos.
28 Así que Joab tocó la trompeta y los soldados dejaron de perseguir a los israelitas. Ya ni lo intentaron. 29 Esa noche Abner y sus hombres atravesaron el valle del Jordán, hasta cruzar el río, y siguieron durante el día hasta que llegaron a Majanayin.
30 Joab dejó de perseguir a Abner y regresó. Al reunir a sus hombres, se dio cuenta de que faltaban Asael y 19 soldados. 31 Pero los soldados de David habían matado a 360 soldados de Abner de la tribu de Benjamín. 32 Los soldados de David tomaron el cuerpo de Asael y lo sepultaron en la tumba de su padre en Belén. Joab y sus hombres marcharon toda la noche hasta que llegaron a Hebrón al amanecer.
Footnotes
- 2:1 Me apodero de o Subiré a o Regresaré a.
- 2:4 consagraron Textualmente ungieron. Ver vocabulario.
- 2:5 haberle dado sepultura Se incineraron los cuerpos de Saúl y Jonatán y se sepultaron sus huesos. Ver 1 S 31:12.
- 2:8 Isbaal Según LXX y 1 Cr 8:33; 9:39. Su nombre original era Is-baal o Es-baal, pero tiempo después los escribas colocaron boset («vergüenza») en lugar de baal («Señor») porque Baal se llamaba también un dios cananeo.
- 2:9 Guesurí Según Siríaca. Los guesuríes vivían al nororiente de Palestina. TM: el asirio, pero el reino de Isbaal no llegaba hasta Asiria.
- 2:9 Israel A veces se refiere a todo el país de Judá e Israel, pero aquí sólo se refiere a las tribus que no pertenecían a Judá.
- 2:16 campo de las dagas Textualmente Jelcat Hazurín.
2 Samuelsboken 2
Svenska Folkbibeln
David kung över Juda
2 David frågade därefter Herren: "Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Drag upp." David frågade: "Vart skall jag gå?" Han svarade: "Till Hebron." 2 David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, som hade varit hustru till karmeliten Nabal. 3 David förde också sina män upp dit, var och en med sitt husfolk, och de bosatte sig i Hebrons städer. 4 Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.
När man berättade för David att det var männen i Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, 5 skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: " Herren välsigne er, eftersom ni visat er herre Saul den godheten att begrava honom! 6 Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Också jag vill göra gott mot er, därför att ni har gjort detta. 7 Var nu starka och tappra män, för Saul, er herre, är död, och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."
Is-Boset kung över Israel
8 Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Is-Boset och förde honom till Mahanajim 9 och gjorde honom till kung i Gilead och asureernas land och Jisreel, och över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel. 10 Sauls son Is-Boset var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. 11 Den tid David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.
Krig mellan Israel och Juda
12 Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk, från Mahanajim till Gibeon. 13 Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De stötte på varandra vid Gibeons damm, och de intog ställning på var sin sida om dammen. 14 Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och utföra en krigslek inför oss." Joab svarade: "Ja, låt dem komma fram." 15 Då reste de sig och gick fram, tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset och tolv av Davids tjänare. 16 De fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och alla stupade. Därför kallas denna plats Helkat-Hassurim.[a] Den ligger vid Gibeon.
17 Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. 18 Tre söner till Seruja var där: Joab, Abisaj och Asael. Asael var snabb på foten som en gasell på fältet. 19 Han förföljde Abner utan att vika från honom vare sig till höger eller vänster. 20 Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja." 21 Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster. Angrip någon av de yngre och tag hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara. 22 Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför skulle jag slå ner dig? Hur skulle jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?" 23 Men när han vägrade låta honom vara gav Abner honom med bakänden av sitt spjut en stöt i buken, så att spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ner och dött, stannade till där.
24 Men Joab och Abisaj förföljde Abner. När solen hade gått ner och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia, på vägen mot Gibeons öken, 25 samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. 26 Abner ropade till Joab: "Skall då svärdet få fortsätta att frossa? Förstår du inte att detta får ett bittert slut? Hur länge skall det dröja innan du befaller ditt folk att sluta med att förfölja sina bröder?" 27 Joab svarade: "Så sant Gud lever: Om du ingenting hade sagt, hade folket först i morgon dragit sig tillbaka och slutat förfölja sina bröder." 28 Därefter blåste Joab i hornet och allt folket gjorde halt. De förföljde inte längre Israel och fortsatte inte att strida.
29 Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och drog vidare hela förmiddagen och kom så till Mahanajim. 30 När Joab upphörde att förfölja Abner och samlade folket, saknades nitton av Davids män förutom Asael. 31 Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. 32 De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.
Footnotes
- 2 Samuelsboken 2:16 Helkat-Hassurim betyder "de skarpa eggarnas fält".
© 2005, 2015 Bible League International
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln