Den andra plågan – grodor

Därefter sade Herren till Mose: ”Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! Men om du vägrar att släppa dem, ska jag plåga hela ditt land med grodor. Nilen ska vimla av grodor. De ska stiga upp och komma in i ditt hus, in i ditt sovrum och upp i din säng, in i dina tjänares hus och bland ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare ska grodorna hoppa upp.” Herren sade också till Mose: ”Säg till Aron: Räck ut handen med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna och låt grodor stiga upp över Egyptens land.” (A) Då räckte Aron ut handen över Egyptens vatten, och det kom upp grodor som täckte landet.

Men spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster och lät grodor stiga upp över Egyptens land.

(B) Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: ”Be till Herren att han tar bort grodorna från mig och mitt folk. Då ska jag släppa folket, så att de kan offra till Herren.” Mose sade till farao: ”Du ska få äran att bestämma när jag ska be för dig och dina tjänare och ditt folk, så att grodorna försvinner från dig och dina hus och bara finns kvar i Nilen.” 10 Han svarade: ”I morgon.” Då sade Mose: ”Det ska bli som du har sagt, så att du förstår att ingen är som Herren vår Gud. 11 Grodorna ska försvinna från dig och dina hus, från dina tjänare och ditt folk och bara finnas kvar i Nilen.”

12 Därefter gick Mose och Aron ut från farao. Och Mose ropade till Herren om hjälp mot grodorna som han låtit komma över farao. 13 Herren gjorde så som Mose hade begärt. Grodorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten. 14 Man samlade ihop dem i hög på hög, och landet fylldes av stank. 15 (C) Men när farao såg att han fått lindring, förhärdade han sitt hjärta och lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.

Den tredje plågan – mygg

16 Sedan sade Herren till Mose: ”Säg till Aron: Räck ut din stav och slå stoftet på marken. Över hela Egyptens land ska då stoftet förvandlas till mygg.” 17 De gjorde så. Aron räckte ut sin hand med staven och slog i stoftet på marken, och det kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev det mygg i hela Egypten.

18 Spåmännen tänkte då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 (D) Då sade spåmännen till farao: ”Det är Guds finger!” Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem, precis som Herren hade sagt.

Den fjärde plågan – flugor

20 Herren sade till Mose: ”Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 21 Om du inte släpper mitt folk ska jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus. Egyptiernas hus ska fylls av flugsvärmar, och även marken som de står på. 22 Men den dagen ska jag göra ett undantag för landet Goshen[a] där mitt folk bor. Det ska inte finnas några flugsvärmar där, för att du ska inse att jag, Herren, är här i landet. 23 Jag ska göra skillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon ska detta tecken inträffa.”

24 (E) Och Herren gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten härjades landet av flugsvärmarna.

25 Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: ”Gå och offra åt er Gud här i landet!” 26 (F) Men Mose svarade: ”Det skulle inte vara rätt att göra så, för vi offrar sådant åt Herren vår Gud som är avskyvärt för egyptierna. Om vi skulle offra sådant som egyptierna avskyr inför deras ögon skulle de säkert stena oss. 27 (G) Vi vill gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren vår Gud, så som han befaller oss.”

28 Då sade farao: ”Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren er Gud i öknen. Gå bara inte för långt bort. Be för mig!” 29 Mose svarade: ”Ja, när jag kommer ut från dig ska jag be till Herren, att flugsvärmarna i morgon viker bort från farao, hans tjänare och hans folk. Men farao bör inte bedra oss igen och vägra släppa folket så att de kan offra åt Herren.”

30 Mose gick ut från farao och bad till Herren, 31 och Herren gjorde som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar. 32 Men farao förhärdade sitt hjärta den gången också och släppte inte folket.

Footnotes

  1. 8:22 Goshen   Det östra Nildeltat där israeliterna hade bosatt sig (jfr 1 Mos 46:34).

Den andra plågan - paddorna

Därefter sade Herren till Mose: "Gå till farao och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! Men om du vägrar att släppa dem, skall jag plåga hela ditt land med paddor. Nilen skall vimla av paddor. De skall stiga upp och komma in i ditt hus, in i ditt sovrum och upp i din säng, in i dina tjänares hus och bland ditt folk och i dina bakugnar och baktråg. Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare skall paddorna hoppa upp." Herren sade ytterligare till Mose: "Säg till Aron: Räck ut handen med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna och låt paddor stiga upp över Egyptens land." Då räckte Aron ut handen över Egyptens vatten, och det kom upp paddor som övertäckte landet. Men spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster och lät paddor stiga upp över Egyptens land.

Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Be till Herren att han tar bort paddorna från mig och mitt folk. Då skall jag släppa folket, så att de kan offra till Herren." Mose sade till farao: "Du skall få äran att bestämma när jag skall be för dig, dina tjänare och ditt folk att paddorna skall försvinna från dig och dina hus, så att de bara finns kvar i Nilen." 10 Han svarade: "I morgon." Då sade Mose: "Det skall bli som du har sagt, så att du förstår att ingen är som Herren, vår Gud. 11 Paddorna skall försvinna från dig och dina hus, från dina tjänare och ditt folk, och de skall bara finnas kvar i Nilen." 12 Därefter gick Mose och Aron ut från farao. Och Mose ropade till Herren om hjälp mot paddorna som han låtit komma över farao. 13 Herren gjorde så som Mose hade begärt. Paddorna dog och försvann från husen, gårdarna och fälten. 14 Man samlade ihop dem i hög på hög, och landet fylldes av stank. 15 Men när farao såg att han fått lindring, stängde han till sitt hjärta och hörde inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.

Den tredje plågan - myggen

16 Sedan sade Herren till Mose: "Säg till Aron: Räck ut din stav och slå i stoftet på marken. Över hela Egyptens land skall då stoftet förvandlas till mygg." 17 De gjorde så. Aron räckte ut sin hand med staven och slog i stoftet på marken, och det kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev det mygg i hela Egypten. 18 Spåmännen ville då göra samma tecken genom sina magiska konster. De försökte få fram mygg, men de kunde inte. Och myggen kom på människor och boskap. 19 Då sade spåmännen till farao: "Detta är Guds finger." Men faraos hjärta förblev hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.

Den fjärde plågan - flugorna

20 Herren sade till Mose: "Träd fram inför farao tidigt på morgonen när han går ut till vattnet och säg till honom: Så säger Herren: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig! 21 Om du inte släpper mitt folk skall jag sända flugsvärmar över dig och dina tjänare, ditt folk och dina hus, så att egyptiernas hus blir fyllda av flugsvärmar, ja, också marken som de står på. 22 Men på den dagen skall jag göra ett undantag för landet Gosen där mitt folk bor, så att det inte skall finnas några flugsvärmar där. Detta för att du skall inse att jag, Herren, är här i landet. 23 Jag skall göra åtskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken inträffa." 24 Och Herren gjorde så. Stora flugsvärmar kom in i faraos och hans tjänares hus, och överallt i Egypten blev landet förstört av flugsvärmarna.

25 Då kallade farao till sig Mose och Aron och sade: "Gå och offra åt er Gud här i landet!" 26 Men Mose svarade: "Det skulle inte vara riktigt att göra så. Vi offrar nämligen åt Herren, vår Gud, sådant som är avskyvärt för egyptierna. Om vi skulle offra inför egyptiernas ögon sådant som de avskyr skulle de säkert stena oss. 27 Vi vill gå tre dagsresor ut i öknen och offra åt Herren, vår Gud, så som han befaller oss." 28 Då sade farao: "Jag släpper er så att ni kan offra åt Herren, er Gud, i öknen, men gå bara inte för långt bort. Be för mig!" 29 Mose svarade: "Ja, när jag kommer ut från dig, skall jag be till Herren att flugsvärmarna i morgon viker bort från farao, från hans tjänare och hans folk. Men må farao inte bedra oss igen och vägra att släppa folket, så att de kan offra åt Herren." 30 Mose gick ut från farao och bad till Herren, 31 och Herren gjorde så som Mose hade begärt. Han tog bort flugsvärmarna från farao, från hans tjänare och hans folk, så att inte en enda fluga fanns kvar. 32 Men farao stängde till sitt hjärta också den här gången och släppte inte folket.

Därefter sade HERREN till Mose: »Gå till Farao och säg till honom: Så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla gudstjänst åt mig.

Men om du icke vill släppa dem, se, då skall jag hemsöka hela ditt land med paddor.

Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i din säng, och in i dina tjänares hus och bland ditt folk, och i dina bakugnar och baktråg.

Ja, på dig själv och ditt folk och alla dina tjänare skola paddorna stiga upp.»

Och HERREN sade till Mose: »Säg till Aron: Räck ut din hand med din stav över strömmarna, kanalerna och sjöarna, och låt så paddor stiga upp över Egyptens land.»

Då räckte Aron ut sin hand över Egyptens vatten, och paddor stego upp och övertäckte Egyptens land.

Men spåmännen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och läto paddor stiga upp över Egyptens land.

Då kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: »Bedjen till HERREN, att han tager bort paddorna från mig och mitt folk, så skall jag släppa folket, så att de kunna offra åt HERREN.»

Mose sade till Farao: »Dig vare tillstatt att förelägga mig en tid inom vilken jag, genom att bedja för dig och dina tjänare och ditt folk, skall skaffa bort paddorna från dig och dina hus, så att de finnas kvar allenast i Nilfloden.

10 Han svarade: »Till i morgon.» Då sade han: »Må det ske såsom du har sagt, så att du får förnimma att ingen är såsom HERREN, vår Gud.

11 Paddorna skola vika bort ifrån dig och dina hus och ifrån dina tjänare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i Nilfloden.»

12 Så gingo Mose och Aron ut ifrån Farao. Och Mose ropade till HERREN om hjälp mot paddorna som han hade låtit komma över Farao.

13 Och HERREN gjorde såsom Mose hade begärt: paddorna dogo och försvunno ifrån husen, gårdarna och fälten.

14 Och man kastade dem tillsammans i högar, här en och där en; och landet uppfylldes av stank.

15 Men när Farao såg att han hade fått lättnad, tillslöt han sitt hjärta och hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

16 Därefter sade HERREN till Mose: »Säg till Aron: Räck ut din stav och slå i stoftet på jorden, så skall därav bliva mygg i hela Egyptens land.»

17 Och de gjorde så: Aron räckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet på jorden; då kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev mygg i hela Egyptens land.

18 Och spåmännen ville göra detsamma genom sina hemliga konster och försökte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom på människor och boskap.

19 Då sade spåmännen till Farao: »Detta är Guds finger.» Men Faraos hjärta förblev förstockat, och han hörde icke på dem, såsom HERREN hade sagt.

20 Därefter sade HERREN till Mose: »Träd i morgon bittida fram inför Farao -- han går nämligen då ut till vattnet -- och säg till honom: så säger HERREN: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla guds tjänst åt mig.

21 Ty om du icke släpper mitt folk, de, då skall jag sända svärmar av flugor över dig och dina tjänare och ditt folk och dina hus, så att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvärmar, ja, själva marken på vilken de stå.

22 Men på den dagen skall jag göra ett undantag för landet Gosen, där mitt folk bor, så att inga flugsvärmar skola finnas där, på det att du må förnimma att jag är HERREN här i landet.

23 Så skall jag förlossa mitt folk och göra en åtskillnad mellan mitt folk och ditt. I morgon skall detta tecken ske.»

24 Och HERREN gjorde så: stora flugsvärmar kommo in i Faraos och i hans tjänares hus; och överallt i Egypten blev landet fördärvat av flugsvärmarna.

25 Då kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: »Gån åstad och offren åt eder Gud här i landet.»

26 Men Mose svarade: »Det går icke an att vi göra så; ty vi offra åt HERREN, vår Gud, sådant som för egyptierna är en styggelse. Om vi nu inför egyptiernas ögon offra sådant som för dem är en styggelse, skola de säkert stena oss.

27 Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, såsom han befaller oss.»

28 Då sade Farao: »Jag vill släppa eder, så att I kunnen offra åt HERREN, eder Gud, i öknen; allenast mån I icke gå alltför långt bort. Bedjen för mig.

29 Mose svarade: »Ja, när jag kommer ut från dig, skall jag bedja till HERREN, så att flugsvärmarna i morgon vika bort ifrån Farao, ifrån hans tjänare och hans folk. Allenast må Farao icke mer handla svikligt och vägra att släppa folket, så att de kunna offra åt HERREN.

30 Och Mose gick ut ifrån Farao och bad till HERREN.

31 Och HERREN gjorde såsom Mose sade begärt: han skaffade bort flugsvärmarna ifrån Farao, ifrån hans tjänare och hans folk, så att icke en enda fluga blev kvar.

32 Men Farao tillslöt sitt hjärta också denna gång och släppte icke folket.

[a]Then the Lord said to Moses, “Go to Pharaoh and say to him, ‘This is what the Lord says: Let my people go, so that they may worship(A) me. If you refuse to let them go, I will send a plague of frogs(B) on your whole country. The Nile will teem with frogs. They will come up into your palace and your bedroom and onto your bed, into the houses of your officials and on your people,(C) and into your ovens and kneading troughs.(D) The frogs will come up on you and your people and all your officials.’”

Then the Lord said to Moses, “Tell Aaron, ‘Stretch out your hand with your staff(E) over the streams and canals and ponds, and make frogs(F) come up on the land of Egypt.’”

So Aaron stretched out his hand over the waters of Egypt, and the frogs(G) came up and covered the land. But the magicians did the same things by their secret arts;(H) they also made frogs come up on the land of Egypt.

Pharaoh summoned Moses and Aaron and said, “Pray(I) to the Lord to take the frogs away from me and my people, and I will let your people go to offer sacrifices(J) to the Lord.”

Moses said to Pharaoh, “I leave to you the honor of setting the time(K) for me to pray for you and your officials and your people that you and your houses may be rid of the frogs, except for those that remain in the Nile.”

10 “Tomorrow,” Pharaoh said.

Moses replied, “It will be as you say, so that you may know there is no one like the Lord our God.(L) 11 The frogs will leave you and your houses, your officials and your people; they will remain only in the Nile.”

12 After Moses and Aaron left Pharaoh, Moses cried out to the Lord about the frogs he had brought on Pharaoh. 13 And the Lord did what Moses asked.(M) The frogs died in the houses, in the courtyards and in the fields. 14 They were piled into heaps, and the land reeked of them. 15 But when Pharaoh saw that there was relief,(N) he hardened his heart(O) and would not listen to Moses and Aaron, just as the Lord had said.

The Plague of Gnats

16 Then the Lord said to Moses, “Tell Aaron, ‘Stretch out your staff(P) and strike the dust of the ground,’ and throughout the land of Egypt the dust will become gnats.” 17 They did this, and when Aaron stretched out his hand with the staff and struck the dust of the ground, gnats(Q) came on people and animals. All the dust throughout the land of Egypt became gnats. 18 But when the magicians(R) tried to produce gnats by their secret arts,(S) they could not.

Since the gnats were on people and animals everywhere, 19 the magicians said to Pharaoh, “This is the finger(T) of God.” But Pharaoh’s heart(U) was hard and he would not listen,(V) just as the Lord had said.

The Plague of Flies

20 Then the Lord said to Moses, “Get up early in the morning(W) and confront Pharaoh as he goes to the river and say to him, ‘This is what the Lord says: Let my people go, so that they may worship(X) me. 21 If you do not let my people go, I will send swarms of flies on you and your officials, on your people and into your houses. The houses of the Egyptians will be full of flies; even the ground will be covered with them.

22 “‘But on that day I will deal differently with the land of Goshen,(Y) where my people live;(Z) no swarms of flies will be there, so that you will know(AA) that I, the Lord, am in this land. 23 I will make a distinction[b] between my people and your people.(AB) This sign will occur tomorrow.’”

24 And the Lord did this. Dense swarms of flies poured into Pharaoh’s palace and into the houses of his officials; throughout Egypt the land was ruined by the flies.(AC)

25 Then Pharaoh summoned(AD) Moses and Aaron and said, “Go, sacrifice to your God here in the land.”

26 But Moses said, “That would not be right. The sacrifices we offer the Lord our God would be detestable to the Egyptians.(AE) And if we offer sacrifices that are detestable in their eyes, will they not stone us? 27 We must take a three-day journey(AF) into the wilderness to offer sacrifices(AG) to the Lord our God, as he commands us.”

28 Pharaoh said, “I will let you go to offer sacrifices to the Lord your God in the wilderness, but you must not go very far. Now pray(AH) for me.”

29 Moses answered, “As soon as I leave you, I will pray to the Lord, and tomorrow the flies will leave Pharaoh and his officials and his people. Only let Pharaoh be sure that he does not act deceitfully(AI) again by not letting the people go to offer sacrifices to the Lord.”

30 Then Moses left Pharaoh and prayed to the Lord,(AJ) 31 and the Lord did what Moses asked. The flies left Pharaoh and his officials and his people; not a fly remained. 32 But this time also Pharaoh hardened his heart(AK) and would not let the people go.

Footnotes

  1. Exodus 8:1 In Hebrew texts 8:1-4 is numbered 7:26-29, and 8:5-32 is numbered 8:1-28.
  2. Exodus 8:23 Septuagint and Vulgate; Hebrew will put a deliverance

Plague Two: Frogs

[a] And Yahweh said to Moses, “Go to Pharaoh, and say to him, ‘Thus says Yahweh, “Release my people so that they may serve me.” And if you are refusing to release, look, I am going to plague all of your territory with frogs. And the Nile will swarm with frogs, and they will go up and come into your house and into your bedroom[b] and onto your bed and into the house of your servants and among your people and into your ovens and into your kneading troughs. And the frogs will go up against you and against your people and against all of your servants.’”

And Yahweh said to Moses, “Say to Aaron, ‘Stretch out your hand with your staff over the rivers, over the canals, and over the pools, and bring up the frogs on the land of Egypt.’” And Aaron stretched out his hand over the waters of Egypt, and the frogs went up and covered the land of Egypt. And the magicians did likewise with their secret arts, and they brought up frogs over the land of Egypt.

And Pharaoh called Moses and Aaron and said, “Pray to Yahweh, and let him remove the frogs from me and from my people, and let me release the people so that they can sacrifice to Yahweh.” And Moses said to Pharaoh, “I leave to you the honor[c] over me. When shall I pray for you and for your servants and for your people to cut off the frogs from you and from your houses? They will be left only in the Nile.” 10 And he said, “Tomorrow.” And he said, “Let it be according to your word so that you will know that there is no one like Yahweh our God. 11 And the frogs will depart from you and from your house and from your servants. They will be left only in the Nile.”

12 And Moses and Aaron went out from Pharaoh, and Moses cried out to Yahweh over the matter of the frogs that he had brought on Pharaoh. 13 And Yahweh did according to the word of Moses, and the frogs died from the houses, from the courtyards, and from the fields. 14 And they piled them in countless heaps,[d] and the land stank. 15 And Pharaoh saw that there was relief, and he made his heart insensitive,[e] and he did not listen to them, as Yahweh had spoken.

Plague Three: Gnats

16 And Yahweh said to Moses, “Say to Aaron, ‘Stretch out your staff and strike the dust of the land, and it will become gnats[f] in all the land of Egypt.’” 17 And he did so, and Aaron stretched out his hand with his staff, and he struck the dust of the land, and it became gnats on the humans and on the animals; all of the dust of the land became gnats in all the land of Egypt. 18 And the magicians did so with their secret arts to bring out the gnats, but they were not able, and the gnats were on the humans and on the animals. 19 And the magicians said to Pharaoh, “It is the finger of God.” But the heart of Pharaoh was hard, and he did not listen to them, as Yahweh had spoken.

Plague Four: Flies

20 And Yahweh said to Moses, “Start early in the morning and stand before Pharaoh. Look, he is going out to the water, and you must say to him, ‘Thus says Yahweh, “Release my people so that they may serve me.” 21 But if you are not about to release my people, look, I am about to send out flies among you and among your servants and among your people and in your houses; and the houses of Egypt will fill up with the flies and also the ground that they are on. 22 But on that day I will distinguish[g] the land of Goshen, where my people are staying, by there not being flies there, so that you will know that I am Yahweh in the midst of the land. 23 And I will put a distinction between my people and your people; this sign will be tomorrow.’”

24 And Yahweh did so, and a severe[h] swarm of flies came to the house of Pharaoh and the house of his servants and in all the land of Egypt; the land was ruined because of the flies. 25 And Pharaoh called Moses and Aaron, and he said, “Go, sacrifice to your God in the land.” 26 And Moses said, “To do so is not right, because we will sacrifice to Yahweh our God a thing detestable to the Egyptians. Look, if we sacrifice before their eyes the thing detestable to the Egyptians, will they not stone us? 27 We will go a journey of three days into the desert, and we will sacrifice to Yahweh our God according to what he says to us.”

28 And Pharaoh said, “I myself will release you, and you will sacrifice to Yahweh your God in the desert. Only surely you must not go far. Pray for me.” 29 And Moses said, “Look, I am going out from you, and I will pray to Yahweh so that the flies depart from Pharaoh, from his servants, and from his people tomorrow. Only let not Pharaoh again deceive us by not releasing the people to sacrifice to Yahweh.”

30 And Moses went out from Pharaoh and prayed to Yahweh. 31 And Yahweh did according to the word of Moses and removed the flies from Pharaoh, from his servants, and from his people; not one was left. 32 And Pharaoh made his heart insensitive[i] also this time, and he did not release the people.

Footnotes

  1. Exodus 8:1 Exodus 8:1–32 in the English Bible is 7:26–8:28 in the Hebrew Bible
  2. Exodus 8:3 Literally “the inner room of your bed”
  3. Exodus 8:9 Literally “glorify yourself”
  4. Exodus 8:14 Literally “heaps, heaps”
  5. Exodus 8:15 Literally “heavy”
  6. Exodus 8:16 Exactly what troublesome insect is uncertain
  7. Exodus 8:22 Or “deal differently with”
  8. Exodus 8:24 Literally “heavy”
  9. Exodus 8:32 Literally “heavy”