Font Size
2 Moseboken 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 Moseboken 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Mose ber Gud om hjälp
4 Mose sa: ”Men om de inte tror mig och inte lyssnar på vad jag säger? Om de säger att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig?”
2 ”Vad är det du har i din hand?” frågade Herren honom. ”En herdestav”, svarade han. 3 ”Kasta den på marken”, sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm och han sprang undan för den. 4 Då sa Herren till honom: ”Ta fast den i stjärten!” När Mose gjorde det, blev den en stav igen. 5 ”Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.
6 Stick nu in handen innanför din mantel”, sa Herren. Mose stack in handen i manteln och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit[a] som snö av spetälska. 7 ”Stick in den igen”, sa Herren, och han stack in den. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.
8 ”Om de inte tror dig eller tar det första tecknet på allvar, kommer de att tro på det andra, 9 och om de inte lyssnar på dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och det ska förvandlas till blod.”
10 Mose svarade: ”Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte nu heller, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.”
11 ”Vem har gett människan hennes mun?” frågade Herren honom. ”Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra? 12 Gå nu och jag ska vara med dig och hjälpa dig att tala och jag ska lära dig vad du ska säga.”
13 ”Men Herre, kan du inte sända någon annan?” invände Mose. 14 Då blev Herren arg på Mose och sa: ”Du har ju din bror Aron, leviten. Han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig. 15 Tala till honom och lägg orden i hans mun. Jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra. 16 Han ska vara din talesman inför folket, och han ska vara din mun och du ska vara som Gud för honom. 17 Ta med dig staven, så att du med den kan göra tecknen.”
Mose återvänder till Egypten
18 Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: ”Jag skulle vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar för att se om de fortfarande lever.” ”Naturligtvis får du gå, och lycka till”, svarade Jetro.
19 Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: ”Gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda.”
20 Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.
21 Herren sa till Mose: ”När du kommer tillbaka till Egypten, gör inför farao de under som jag har gett dig makt att göra. Men jag kommer att göra hans hjärta hårt, så att han inte släpper folket. 22 Då ska du säga till honom: ’Så säger Herren: Israel är min förstfödde son. 23 Jag har gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag döda din förstfödde son.’ ”
24 Vid ett nattläger under resan kom Herren emot Mose[b] och ville döda honom. 25 Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses[c] fötter med den och sa: ”Du är verkligen min blodsbrudgum.” 26 Sedan lät Herren honom vara.[d] Detta med blodsbrudgum sa hon med tanke på omskärelsen.
27 Vid samma tid sa Herren till Aron: ”Gå ut i öknen och möt Mose.” Aron gick ända till Horeb, Guds berg, där han träffade Mose och hälsade honom med en kyss. 28 Mose talade om för Aron allt som Herren hade sänt honom till att säga och alla de tecken han fått befallning om att utföra.
29 Mose och Aron gick sedan och sammankallade alla de äldste i Israel. 30 Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose och Mose utförde tecknen inför folket. 31 Då trodde folket, när de hörde att Herren tagit sig an dem och sett deras förtryck. De föll ned och tillbad.
Footnotes
- 4:6 Ordet vit står inte med i hebreiskan och ”som snö” kan anspela på den flagiga karaktären av sjukdomen.
- 4:24 Eller Moses son; i grundtexten står bara honom.
- 4:25 I grundtexten honom; vem som åsyftas är osäkert. Episoden är över huvud taget svårtolkad.
- 4:26 Gud säger i vers 22 och 23 att Israel är hans förstfödde son, och att han ska döda faraos förstfödde, men Mose hade själv inte hållit förbundet med Gud och låtit omskära sin son. Se 1 Mos 17:9-10.
2 Mosebok 4
Svenska Folkbibeln
2 Mosebok 4
Svenska Folkbibeln
Mose får makt att göra under
4 Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?" 2 Då sade Herren till honom: "Vad är det du har i handen?" 3 Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han då kastade den på marken förvandlades den till en orm, och Mose flydde för den. 4 Men Herren sade till Mose: "Räck ut handen och tag den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den förvandlades åter till en stav i hans hand. 5 Herren sade: "Genom detta skall de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."
6 Herren sade ytterligare till honom: "Stick in handen i barmen!" Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska. 7 Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen i barmen!" Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. 8 Och Herren sade: "Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken."
10 Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga." 11 Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga." 13 Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken."
Mose återvänder till Egypten
18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!" 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: "Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda." 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.
21 Herren sade till Mose: "När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket. 22 Du skall säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, 23 och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son."
24 Under resan hände det på ett viloställe att Herren kom emot Mose och ville döda honom. 25 Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, vidrörde Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig." 26 Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".
27 Och Herren sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose på Guds berg, och han kysste honom. 28 Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade talat när han sände honom, och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra. 29 Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste av Israels barn. 30 Och Aron talade om allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. 31 Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.
Exodus 4
New International Version
Exodus 4
New International Version
Signs for Moses
4 Moses answered, “What if they do not believe me or listen(A) to me and say, ‘The Lord did not appear to you’?”
2 Then the Lord said to him, “What is that in your hand?”
“A staff,”(B) he replied.
3 The Lord said, “Throw it on the ground.”
Moses threw it on the ground and it became a snake,(C) and he ran from it. 4 Then the Lord said to him, “Reach out your hand and take it by the tail.” So Moses reached out and took hold of the snake and it turned back into a staff in his hand. 5 “This,” said the Lord, “is so that they may believe(D) that the Lord, the God of their fathers—the God of Abraham, the God of Isaac and the God of Jacob—has appeared to you.”
6 Then the Lord said, “Put your hand inside your cloak.” So Moses put his hand into his cloak, and when he took it out, the skin was leprous[a]—it had become as white as snow.(E)
7 “Now put it back into your cloak,” he said. So Moses put his hand back into his cloak, and when he took it out, it was restored,(F) like the rest of his flesh.
8 Then the Lord said, “If they do not believe(G) you or pay attention to the first sign,(H) they may believe the second. 9 But if they do not believe these two signs or listen to you, take some water from the Nile and pour it on the dry ground. The water you take from the river will become blood(I) on the ground.”
10 Moses said to the Lord, “Pardon your servant, Lord. I have never been eloquent, neither in the past nor since you have spoken to your servant. I am slow of speech and tongue.”(J)
11 The Lord said to him, “Who gave human beings their mouths? Who makes them deaf or mute?(K) Who gives them sight or makes them blind?(L) Is it not I, the Lord? 12 Now go;(M) I will help you speak and will teach you what to say.”(N)
13 But Moses said, “Pardon your servant, Lord. Please send someone else.”(O)
14 Then the Lord’s anger burned(P) against Moses and he said, “What about your brother, Aaron the Levite? I know he can speak well. He is already on his way to meet(Q) you, and he will be glad to see you. 15 You shall speak to him and put words in his mouth;(R) I will help both of you speak and will teach you what to do. 16 He will speak to the people for you, and it will be as if he were your mouth(S) and as if you were God to him.(T) 17 But take this staff(U) in your hand(V) so you can perform the signs(W) with it.”
Moses Returns to Egypt
18 Then Moses went back to Jethro his father-in-law and said to him, “Let me return to my own people in Egypt to see if any of them are still alive.”
Jethro said, “Go, and I wish you well.”
19 Now the Lord had said to Moses in Midian, “Go back to Egypt, for all those who wanted to kill(X) you are dead.(Y)” 20 So Moses took his wife and sons,(Z) put them on a donkey and started back to Egypt. And he took the staff(AA) of God in his hand.
21 The Lord said to Moses, “When you return to Egypt, see that you perform before Pharaoh all the wonders(AB) I have given you the power to do. But I will harden his heart(AC) so that he will not let the people go.(AD) 22 Then say to Pharaoh, ‘This is what the Lord says: Israel is my firstborn son,(AE) 23 and I told you, “Let my son go,(AF) so he may worship(AG) me.” But you refused to let him go; so I will kill your firstborn son.’”(AH)
24 At a lodging place on the way, the Lord met Moses[b] and was about to kill(AI) him. 25 But Zipporah(AJ) took a flint knife, cut off her son’s foreskin(AK) and touched Moses’ feet with it.[c] “Surely you are a bridegroom of blood to me,” she said. 26 So the Lord let him alone. (At that time she said “bridegroom of blood,” referring to circumcision.)
27 The Lord said to Aaron, “Go into the wilderness to meet Moses.” So he met Moses at the mountain(AL) of God and kissed(AM) him. 28 Then Moses told Aaron everything the Lord had sent him to say, and also about all the signs he had commanded him to perform.
29 Moses and Aaron brought together all the elders(AN) of the Israelites, 30 and Aaron told them everything the Lord had said to Moses. He also performed the signs(AO) before the people, 31 and they believed.(AP) And when they heard that the Lord was concerned(AQ) about them and had seen their misery,(AR) they bowed down and worshiped.(AS)
Footnotes
- Exodus 4:6 The Hebrew word for leprous was used for various diseases affecting the skin.
- Exodus 4:24 Hebrew him
- Exodus 4:25 The meaning of the Hebrew for this clause is uncertain.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.