⁶ Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. ⁷ Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”

⁸ Mose föll då ner och tillbad ⁹ och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”

¹⁰ Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. ¹¹ Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.

¹² Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. ¹³ Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar.^{[a] 14} Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.

¹⁵ Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar^[b] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. ¹⁶ Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.

¹⁷ Gjut inga gudabilder åt dig.

¹⁸ Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv^[c], för det var då du lämnade Egypten.

¹⁹ Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. ²⁰ En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.

Ingen får komma inför mig tomhänt.

²¹ Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.

²² Du ska fira veckohögtiden^[d] i början av veteskörden och bärgningshögtiden^[e] vid årets slut. ²³ Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. ²⁴ Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.

²⁵ Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. ²⁶ Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.^[f]”

²⁷ Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”

²⁸ Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. ²⁹ När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. ³⁰ När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. ³¹ Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. ³² Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. ³³ När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, ³⁴ men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt ³⁵ och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.

² Han bad till Herren: ”Herre, detta är väl precis vad jag sa medan jag ännu var hemma i mitt eget land! Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarshish. Jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och nåderik, och att du skulle ångra det onda.