2 Moseboken 3
Svenska Folkbibeln 2015
Mose vid den brinnande busken
3 Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro[a], prästen i Midjan. En gång drev han fåren till andra sidan öknen och kom till Guds berg Horeb[b]. 2 (A) Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. 3 Då tänkte Mose: ”Jag måste gå dit och se den underbara synen, varför busken inte brinner upp.”
4 När Herren såg att han kom för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Här är jag.” 5 (B) Då sade Gud: ”Kom inte närmare! Ta av dig skorna[c], för platsen där du står är helig mark.” 6 (C) Och han sade: ”Jag är din fars Gud – Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då dolde Mose ansiktet, för han bävade för att se på Gud.[d]
7 (D) Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. 8 (E) Därför har jag kommit ner för att rädda dem från egyptierna och föra dem ut ur det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung[e], en plats där det bor kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter. 9 Nu har ropet från Israels barn kommit upp till mig, och jag har sett hur egyptierna förtrycker dem. 10 (F) Så gå nu! Jag ska sända dig till farao, och du ska föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”
11 Men Mose sade till Gud: ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och föra Israels barn ut ur Egypten?” 12 Han svarade: ”Jag ska vara med dig. Och här är ditt tecken på att det är jag som har sänt dig: När du har fört folket ut ur Egypten, ska ni hålla gudstjänst på detta berg.”
13 Då sade Mose till Gud: ”Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?”
14 (G) Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han fortsatte: ”Så ska du säga till Israels barn: Jag Är[f] har sänt mig till er.” 15 (H) Och Gud sade sedan till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till er. Det ska vara mitt namn för evigt och så ska man kalla mig från släkte till släkte.
16 (I) Gå nu och samla de äldste i Israel och säg till dem: Herren, era fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig och sagt: Jag har sett till er och vet vad de har gjort mot er i Egypten. 17 Därför säger jag: Jag ska föra er ut ur lidandet i Egypten och upp till kananeernas, hetiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och jebusiternas land, ett land som flödar av mjölk och honung.
18 De kommer att lyssna till dina ord, och du och Israels äldste ska gå till Egyptens kung och säga till honom: Herren, hebreernas Gud, har visat sig för oss. Låt oss gå tre dagsresor in i öknen och offra åt Herren vår Gud.
19 Men jag vet att Egyptens kung inte kommer att låta er gå om inte en stark hand tvingar honom. 20 Därför ska jag räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under som jag ska göra där. Sedan kommer han att släppa er.
21 (J) Och jag ska låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon så att ni inte behöver gå tomhänta när ni drar bort. 22 Nej, varje kvinna ska be sin grannfru och kvinnorna som bor i hennes hus om föremål av silver och guld och även kläder, som ni ska sätta på era söner och döttrar. Så ska ni ta byte från egyptierna.”
Footnotes
- 3:1 svärfar Jetro Jfr 2:18 där namnet Reguel används. Ordet för ”svärfar”, hebr. chotén, kan också syfta på en annan äldre manlig släkting, t ex Sipporas farfar.
- 3:1 Guds berg Horeb Berget Sinai där lagen senare gavs (33:6, 34:2).
- 3:5 Ta av dig skorna Ett tecken på respekt som var vanligt i tempel under antiken. Jfr Jos 5:15.
- 3:6 Citeras av Jesus i Matt 22:32, Mark 12:26, Luk 20:37 och av Stefanus i Apg 7:32.
- 3:8 flödar av mjölk och honung Goda förhållanden för ett herdefolks djurhållning. Ordet för honung skulle också kunna syfta på fruktsirap av t ex dadlar.
- 3:14f Jag Är … Herren Hebr. ehjéh … Jhvh. Det heliga gudsnamnet, som kan översättas ”Han som är”, uttalades troligen Jahvé. Någon gång efter exilen på 500-talet f Kr hade man i vördnad slutat uttala namnet och visade med vokaltecken att det skulle ersättas med Adonai, som betyder ”Herre”. I översättningen markeras Jhvh med HERREN, skrivet med kapitäler.Det tidigaste omnämnandet utanför Bibeln är en inskription i det egyptiska Solebtemplet från tidigt 1300-tal f Kr (strax efter uttåget), där det talas om ”Jahvés ökennomaders land”.
2 Mosebok 3
Svenska 1917
3 Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg Horeb.
2 Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken dock icke blev förtärd.
3 Då tänkte Mose: »Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen och se varför busken icke brinner upp.»
4 När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: »Mose! Mose!» Han svarade: »Här är jag.»
5 Då sade han: »Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.»
6 Och han sade ytterligare: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.» Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud.
7 Och HERREN sade: »Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört huru de ropa över sina plågare; jag vet vad de måste lida.
8 Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebuséer bo.
9 Fördenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag därjämte har sett huru egyptierna förtrycka dem,
10 därför må du nu gå åstad, jag vill sända dig till Farao; och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten»
11 Men Mose sade till Gud: »Vem är jag, att jag skulle gå till Farao, och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?»
12 Han svarade: »Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skolen I hålla gudstjänst på detta berg.»
13 Då sade Mose till Gud: »När jag nu kommer till Israels barn och säger till dem: 'Edra fäders Gud har sänt mig till eder', och de fråga mig; 'Vad är hans namn?', vad skall jag då svara dem?»
14 Gud sade till Mose: »Jag är den jag är.» Och han sade vidare: »Så skall du säga till Israels barn: 'Jag är' har sänt mig till eder.
15 Och Gud sade ytterligare till Mose: »Så skall du säga till Israels barn: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och så skall man nämna mig från släkte till släkte.
16 Gå nu åstad och församla de äldste i Israel, och säg till dem: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
17 därför är nu mitt ord: jag vill föra eder bort ifrån betrycket i Egypten upp till kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land, ett land som flyter av mjölk och honung.'
18 Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de äldste i Israel gå till konungen i Egypten, och I skolen säga till honom: HERREN, hebréernas Gud, har visat sig för oss, så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud.'
19 Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstädja eder att gå, icke ens när han får känna min starka hand.
20 Men jag skall räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under, som jag vill göra där; sedan skall han släppa eder.
21 Och jag vill låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att I, när I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma händer;
22 utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den främmande kvinna som bor i hennes hus begära klenoder av silver och guld, så ock kläder. Dessa skolen I sätta på edra söner och döttrar. Så skolen I taga byte från egyptierna.» åsyftade hebreiska uttrycket för HERREN, egentligen Jahvé, hos oss vanligen uttalat Jehová, kan översättas med 'Han är'.
Shemot 3
Orthodox Jewish Bible
3 Now Moshe was ro’eh (shepherding) the tzon of Yitro his khoten (fatherin- law), the kohen Midyan; and he led the tzon to the backside of the midbar, and came to the Har HaElohim, even to Chorev.
2 And the Malach Hashem appeared unto him in a flame of eish out of the midst of a bush; and he looked, and, hinei, the bush burned with eish, and the bush was not consumed.
3 And Moshe thought, I will now turn aside, and see this mareh hagadol, why the bush is not burned up.
4 And when Hashem saw that he turned aside to see, Elohim called out unto him out of the midst of the bush, and said, Moshe, Moshe. And he said, Hineni.
5 And He said, Draw not nearer here; put off thy na’alayim (sandals) from off thy raglayim, for hamakom whereon thou standest is admat kodesh.
6 Moreover He said, I am Elohei Avicha, Elohei Avraham, Elohei Yitzchak, and Elohei Ya’akov. And Moshe hid his face; for he was afraid to look upon HaElohim.
7 And Hashem said, I have surely seen the oni ami (affliction of My people) which are in Mitzrayim, and have heard their cry by reason of their nogesim (taskmasters); for I know their makhovim (sufferings);
8 And I am come down to deliver them out of the yad Mitzrayim, and to bring them up out of that land unto an eretz tovah, a spacious eretz zavat cholov udevash; unto the place of the Kena’ani, and the Chitti, and the Emori, and the Perizzi, and the Chivi, and the Yevusi.
9 Now therefore, hinei, the cry of the Bnei Yisroel is come unto Me; and I have also seen the oppression wherewith the Egyptians oppress them.
10 Come now therefore, and I will send thee unto Pharaoh, that thou mayest bring forth My people the Bnei Yisroel out of Mitzrayim.
11 And Moshe said unto HaElohim, Who am I, that I should go unto Pharaoh, and that I should bring forth the Bnei Yisroel out of Mitzrayim?
12 And He said, Certainly Eh-heh-yeh (I will be [see verse below]) with thee; and this shall be haOt (the Sign) unto thee, that I have sent thee: when thou hast brought forth HaAm out of Mitzrayim, ye shall serve HaElohim upon this Har.
13 And Moshe said unto HaElohim, Hinei, when I come unto the Bnei Yisroel, and shall say unto them, Elohei Avoteichem hath sent me unto you; and they shall say to me, What is Shmo? what shall I say unto them?
14 And Elohim said unto Moshe, Eh-heh-yeh ashair Ehheh- yeh (I AM WHO I AM); and He said, Thus shalt thou say unto the Bnei Yisroel, EHHEH-YEH (I AM) hath sent me unto you.
15 And Elohim said moreover unto Moshe, Thus shalt thou say unto Bnei Yisroel: Hashem, Elohei Avoteichem, Elohei Avraham, Elohei Yitzchak, and Elohei Ya’akov, hath sent me unto you: this is Shemi l’olam, and this is My remembrance unto all generations.
16 Go, and gather the Ziknei Yisroel together, and say unto them, Hashem Elohei Avoteichem, Elohei Avraham, Yitzchak, and Ya’akov, appeared unto me, saying, I have surely visited you, and seen that which is done to you in Mitzrayim;
17 And I have said, I will bring you up out of the Oni Mitzrayim unto the eretz Kena’ani, and the Chitti, and the Emori, and the Perizzi, and the Chivi, and the Yevusi unto eretz zavat cholov udevash.
18 And they shall pay heed to thy voice; and thou shalt go, thou and the Ziknei Yisroel, unto Melech Mitzrayim, and ye shall say unto him, Hashem Elohei HaIvriyim hath met with us; and let us go, now, derech shloshet yamim into the midbar, that we may sacrifice to Hashem Eloheinu.
19 And I have da’as that Melech Mitzrayim will not let you go, no, except by a yad chazakah.
20 And I will stretch out My yad, and strike Mitzrayim with all My nifle’ot which I will do in the midst thereof; and after that he will let you go.
21 And I will give this people chen in the sight of the Egyptians; and it shall come to pass, that, when ye go, ye shall not go empty-handed.
22 But every isha shall borrow of her neighbor, and of her that sojourneth in her bais, jewels of kesef, and jewels of zahav, and clothing; and ye shall put them upon your banim, and upon your banot; so ye shall plunder the Egyptians.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 2002, 2003, 2008, 2010, 2011 by Artists for Israel International