²¹ En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.

²² Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. ²³ Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. ²⁴ Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

²⁵ Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. ²⁶ Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. ²⁷ Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.

²⁸ Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.

²⁹ Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.

³⁰ På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.

³¹ Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.

⁹ Förtryck inte en utlänning. Ni vet ju själva hur det var att vara utlänningar i Egypten.

¹⁹ ”Förbannelse över var och en som förvägrar främlingar, faderlösa och änkor deras rätt.”

Och allt folket ska svara: ”Amen!”

²⁹ Folket i landet förtrycker och plundrar, de kränker de fattiga och nödlidande och ger inte förtryckta och främlingar deras rätt.

⁹ ”Så säger härskarornas Herre: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet. ¹⁰ Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’

¹¹ Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra. ¹² De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas Herre genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas Herre.

¹³ ’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas Herre. ¹⁴ Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”