(A) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom[a], för hela jorden är min. (B) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk[b]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”

När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. (C) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. 10 (D) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. 11 De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

12 Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. 13 (E) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet[c] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”

14 Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. 15 Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”

16 (F) På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. 17 (G) Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. 18 (H) Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. 19 Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

20 Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. 21 (I) Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. 22 Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”

23 Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.” 24 Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” 25 Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.

Read full chapter

Footnotes

  1. 19:5 dyrbara egendom   Hebr. segulá användes om privat egendom (1 Krön 29:3), men även om en person som stod särskilt nära sin överordnade (kung eller gud).
  2. 19:6 ett rike av präster och ett heligt folk   Citeras i 1 Petr 2:9, Upp 1:6, 5:10.
  3. 19:13 jubelhornet   Hebr. yovél syftar på ett horn från en bagge (jfr 3 Mos 25:9f, Jos 6:4f).

45 (A) Jag ska bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.

Read full chapter

11 (A) Då tänkte hans folk
    på gångna tider,
        de tänkte på Mose:
    Var är nu han som förde dem
        upp ur havet,
    tillsammans med herden
        för hans hjord?
    Var är han som lade sin helige Ande
        i deras bröst,

Read full chapter

(A) Då sade han till mig:

”Här är Herrens ord till Serubbabel[a]:
    Varken genom styrka eller makt,
        utan genom min Ande,
    säger Herren Sebaot.

Read full chapter

Footnotes

  1. 4:6 Serubbabel   Styrde provinsen Juda för kungens räkning. Ättling till kung David och juridisk förfader till Jesus (Matt 1:12, jfr Hagg 2:24). Ansvarig för tempelbygget både år 536 f Kr (4:9, Esra 3:8) och 520 f Kr (Esra 5:2, Hagg 1:14).