Folkets olydnad

¹⁶ På tredje dagens morgon utbröt ett åskväder. Ett tjockt moln låg över berget, och det hördes en stark hornstöt. Allt folket i lägret bävade av rädsla. ¹⁷ Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud och de ställde sig vid foten av berget. ¹⁸ Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget skalv våldsamt. ¹⁹ Hornljudet blev allt starkare. Mose talade då med Gud, och han svarade honom med hög röst. ²⁰ När Herren stigit ner på bergets topp, kallade han Mose till sig och Mose klättrade dit upp.

²¹ Herren sa till honom: ”Gå tillbaka och varna folket för att tränga sig fram hit för att se Herren, för då kommer många av dem att dö. ²² Till och med prästerna^[a], som annars får närma sig Herren, måste rena sig, för att Herrens vrede inte ska bryta ut mot dem.”

²³ Mose svarade Herren: ”Men folket kan inte komma upp på Sinaiberget. Du har själv varnat oss och befallt mig att dra en gräns runt berget och förklara det för heligt.”

²⁴ Men Herren sa: ”Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men prästerna och folket får inte tränga sig fram och försöka komma hit upp till Herren, för då ska hans vrede bryta ut mot dem.”

²⁵ Mose gick då tillbaka ner till folket och sa detta till dem^[b].

³ ”Nu har ni vandrat omkring här i bergen länge nog! Vänd norrut ⁴ och säg till folket att det ska gå genom det land som tillhör deras bröder, Esaus ättlingar, som bor i Seir. Edoméerna kommer att bli rädda för er, men var ändå försiktiga. ⁵ Ge dem ingen anledning till strid! Jag har nämligen gett dem hela Seirs bergsbygd som deras eget område och ni kommer inte att få den minsta lilla bit av deras land. ⁶ Betala dem för den mat och det vatten ni använder. ⁷ Herren, din Gud, har välsignat dig i allt som du företagit dig och vakat över dig under de fyrtio år du vandrat omkring i denna väldiga öken. I fyrtio år har Herren, din Gud, varit med dig och du har aldrig behövt sakna något.”

⁸ Vi vandrade alltså fram bland våra bröder Esaus ättlingar som bodde i Seir och lämnade sedan Aravavägen, bort från Elat och Esjon-Gever och tog vägen mot Moabs öken.

⁹ Då sa Herren: ”Anfall inte moabiterna, strid inte mot dem, för jag tänker inte ge er något av deras land. Ar har jag nämligen gett till Lots ättlingar.” ¹⁰ (Eméerna, ett stort och talrikt folk, hade bott där tidigare. De är lika storvuxna som Anaks folk. ¹¹ Både eméerna och anakiterna räknas som refaéer, men moabiterna kallade dem eméer. ¹² Tidigare hade horéerna bott i Seir, men de hade drivits ut av Esaus ättlingar som förgjorde dem och bosatte sig där. På samma sätt gjorde Israel i det land som Herren hade gett dem som egendom.)

¹³ ”Gå nu över floddalen Sered”, sa Herren, och vi gjorde så.

¹⁴ Det tog oss trettioåtta år att komma från Kadesh Barnea till Sereddalen där vi gick över floden Sered. Då hade alla stridsdugliga män i den förra generationen dött, så som Herren hade sagt. ¹⁵ Ja, Herren var mot dem, han fortsatte att utplåna dem ur lägret och till slut var alla döda.

¹⁶ När den siste av krigarna bland folket hade dött, ¹⁷ sa Herren till mig:

¹⁸ ”Idag ska du gå över gränsen till Moabs område, Ar. ¹⁹ När du kommer till ammoniternas land ska du inte utmana eller anfalla dem, för jag tänker inte ge dig någon del av deras land. Det har jag gett till Lots ättlingar^[a].”

²⁰ (Även detta land betraktas som refaeiskt. Området hade tidigare varit bebott av refaéerna, som ammoniterna kallade samsumméer. ²¹ De var stora och talrika, lika storvuxna som anakiterna. Men Herren förgjorde dem för ammoniterna som fördrev dem och bosatte sig i landet. ²² På samma sätt hade Herren gjort med Esaus ättlingar i Seir, där han förgjorde horéerna för dem. De fördrev dem och har sedan dess varit bosatta där. ²³ På samma sätt blev det när kaftoréerna^[b] kom från Kaftor och invaderade och förgjorde avvéerna som bodde i byar utspridda ända bort till Gaza och bosatte sig där.)

En tillbakablick på striderna

Segern över kung Sichon

(4 Mos 21:21-30)

²⁴ ”Gå över floden Arnon, för jag har överlämnat amoréen Sichon, kungen i Heshbon, och hans land åt dig. Börja inta det och strid mot honom! ²⁵ Från och med idag ska jag låta alla folk på jorden darra av fruktan när de hör talas om dig.”

²⁶ Då sände jag budbärare från Kedemots öken till kung Sichon i Heshbon med en fredlig hälsning: ²⁷ ”Låt oss få vandra genom ditt land. Vi ska hålla oss till huvudvägen och inte vika av vare sig åt höger eller vänster. ²⁸ Vi ska betala för allt vi äter och dricker. Det enda vi begär är att få vandra genom ditt land, ²⁹ på samma sätt som Esaus ättlingar i Seir och moabiterna i Ar lät oss göra. Vi ska gå över Jordan och in i det land som Herren, vår Gud, vill ge oss.”

³⁰ Men kung Sichon i Heshbon vägrade och lät oss inte gå genom hans land, eftersom Herren, din Gud, gjorde honom envis och hårdhjärtad, så att han skulle kunna överlämna Sichon åt dig. Och precis så blev det.

³¹ Sedan sa Herren till mig: ”Jag börjar med att ge dig Sichon och hans land. Börja erövringen och ta hans land i besittning!”

³² Sichon förklarade krig mot oss och mobiliserade sina styrkor vid Jahas. ³³ Men Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss och vi slog honom, hans söner och hela hans folk. ³⁴ Vi intog alla hans städer och vigde alla åt förintelse, även kvinnor och barn. Vi lät inte någon överleva. ³⁵ Men boskapen tog vi som byte tillsammans med det vi funnit i de städer vi erövrat. ³⁶ Från Aroer, som ligger vid floden Arnons strand, och från staden i dalen och ända till Gilead fanns inte en enda stad som var för starkt befäst för oss. Herren, vår Gud, gav oss alltsammans. ³⁷ Men ammoniternas land lämnade du i fred, hela området från floden Jabbok och städerna i bergsbygden, precis som Herren, vår Gud, hade befallt.