”Jag vill sjunga till Herrens ära,
    för högt är han upphöjd.
Han har kastat både häst och ryttare i havet.

² Herren är min styrka
    och min sång, han har blivit min räddning.
Han är min Gud,
    och jag vill prisa honom.
Han är min fars Gud.
    Jag vill upphöja honom.
³ Herren är en kämpe,
    ja, Herren är hans namn.
⁴ Faraos vagnar och armé
    har han kastat i havet.
Faraos ryktbara krigsmän
    dränktes i Sävhavets vågor.
⁵ Vattenmassorna dränkte dem,
    de sjönk som stenar i djupet.
⁶ Din högra hand, Herre,
    har en väldig makt.
Din högra hand
    krossade fienden.

⁷ I ditt höga majestät
    besegrade du dem
som vände sig mot dig.
    Du visade din vrede
och den förtärde dem,
    som elden bränner upp gräset.
⁸ Du blåste på vattnet
    och det delade sig.
Vågorna reste sig som murar,
    stelnade mitt i havet.
⁹ Fienden sa:
    ’Jag ska förfölja dem och hinna upp dem,
jag ska ta byte och fördela det,
    jag ska ta hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska förgöra dem.’
¹⁰ Men du andades på dem,
    och havet slog ihop över dem.
De sjönk som bly
    i de väldiga vattnen.
¹¹ Vem är som du, Herre,
    bland alla gudar?
Vem är så majestätisk och helig?
    Vem är så fruktansvärd i härlighet?
    Vem gör under som du?

¹² Du räckte ut din hand,
    och då svalde jorden dem.
¹³ I din nåd har du lett
    det folk du befriade.
Med din makt har du fört det
    till din heliga boning.
¹⁴ Folken hörde det och darrade.
    Filistéerna greps av ångest.
¹⁵ Edoms furstar blev förskräckta.
    Moabs mäktiga män darrade.
Kanaans invånare smälte ner av fruktan.
¹⁶     Skräck och ångest har kommit över dem.
Inför din väldiga arm
    stod de förstenade,
medan ditt folk, Herre,
    det folk som du har befriat, passerade dem.
¹⁷ Du leder dem
    och planterar dem på ditt eget berg,
på den plats du gjort till din boning, Herre
    – i den helgedom, Herre, som dina händer grundlagt.

¹⁸ Herren ska regera i all evighet.”

”Sjung till Herrens ära.
    Han är högt upphöjd.
Hästar och vagnsförare
    har han störtat i havet.”

³ En röst ropar:
    ”Bana väg genom ödemarken för Herren!
Jämna en väg genom vildmarken för vår Gud!
⁴     Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
    Oländig mark ska jämnas
och kullar bli till slätt.
⁵     Herrens härlighet ska visa sig,
och alla människor ska få se den.”
    Herren har talat.

⁶ En röst säger:
    ”Förkunna!”
Jag frågar:
    ”Vad ska jag förkunna?”

”Människan^[a] är som gräset,
    och all hennes prakt är
som ängsblomman.
⁷     Gräset torkar
och blomman vissnar,
    när Herrens vind blåser på dem.
Ja, människorna är gräs.
⁸     Gräset torkar och blomman vissnar,
men vår Guds ord består i evighet.”

⁹ Gå upp på ett högt berg,
    du Sion, som bringar glada nyheter,
höj din röst, du som kommer med glädjebud,
    höj din röst, Jerusalem,
ropa, var inte rädd!
    Tala om för städerna i Juda:
        ”Se, er Gud!”
¹⁰ Ja, Herren, Herren kommer med kraft,
    och han ska regera med makt.
Han har med sig sin lön,
    hans arbetslön går före honom.
¹¹ Han vallar sin hjord som en herde.
    Lammen samlar han i sina armar
och bär dem i sin famn,
    och varsamt leder han tackorna.

¹² Vem kan mäta vattnen i sin kupade hand
    och himlarna med sina fingrar?
Vem kan lägga jordens stoft i ett mått,
    och vem väger bergen och höjderna på en våg?
¹³ Vem kan granska Herrens Ande?
    Vem kan ge honom råd?
¹⁴ Vem rådfrågar han
    för att få upplysning
och undervisning om den rätta vägen?
    Vem kan ge honom kunskap
och visa honom insiktens väg?

¹⁵ Folken är bara som en droppe i en spann,
    som damm i vågskålen.
Han väger öar som om de var fint damm.
¹⁶     Libanons skogar räcker inte till ved,
dess djur inte till brännoffer.
¹⁷     Folken på jorden är ingenting inför honom.
I hans ögon betyder de ingenting.

¹⁸ Vem kan ni då likna Gud vid?
    Vad kan ni jämföra honom med?
¹⁹ Med en avgud
    som gjuts av en hantverkare
och som guldsmeden drar över med guld
    och gör silverkedjor åt? ^[b]
20 Den fattige som inte kan ge ett sådant offer
    väljer ett stycke trä som inte ruttnar,
och anlitar en skicklig hantverkare
    som ställer upp en avgudabild
som inte faller omkull.

²¹ Förstår ni inte? Har ni inte hört?
    Har det inte berättats för er från början?
Har ni inte insett det
    sedan jorden grundlades?
²² Han sitter högt ovanför jordens rund,
    och dess befolkning är
som gräshoppor för honom.
    Han breder ut himlarna som en duk
och spänner upp den som ett tält att bo i.
²³     Han gör furstarna till intet
och jordens domare till ingenting.
²⁴     Knappt har de hunnit planteras,
knappt sås, knappt slå rot,
    förrän han blåser på dem,
och de vissnar
    och förs bort av stormvinden som agnar.

²⁵ ”Vem kan ni jämföra mig med?
    Vem är lik mig?” frågar den Helige.
²⁶ Se upp mot himlen!
    Vem har skapat allt detta?
Han leder stjärnornas skaror
    och kallar var och en av dem vid namn.
Hans makt och styrka är så stor
    att inte en enda av dem fattas.

²⁷ Hur kan du, Jakob, säga,
    och du, Israel, klaga:
”Herren ser inte till mig,
    min Gud tar sig inte an min sak?”
²⁸ Vet du inte, har du inte hört
    att Herren är en evig Gud,
som har skapat hela jorden?
    Han blir aldrig trött och svag.
Ingen kan utforska hans förstånd.
²⁹     Han ger kraft åt den trötte
och styrka åt den svage.
³⁰     Unga kan bli trötta och utmattade,
och unga män kan falla.
³¹     Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
    de får vingar som örnar.
De springer utan att bli trötta
    och vandrar utan att mattas.

¹⁰ Dra ut! Dra ut genom portarna!
    Bered väg för folket!
Bygg väg, bygg väg,
    röj undan alla stenar
och hissa ett banér för folken!

”En röst ropar i ödemarken:
    ’Bana väg för Herren!
Jämna vägen för honom!^[a]’ ”