⁸ Då darrade jorden och bävade,
    bergens grundvalar skakade.
    De skälvde, för han var vred.
⁹ Rök vällde fram ur hans näsborrar
    och eldslågor slog ut från hans mun.
    Han sprutade glöd.
¹⁰ Han sänkte ner himlen
    och kom ner med mörka moln under sina fötter.
¹¹ Han red på en kerub och flög,
    med vindens vingar svävade han fram.
¹² Han dolde sig inne i mörkrets tält som omslöt honom:
    mörka vatten, tjocka regnmoln.
¹³ I ljuset av hans närvaro bröt molnen fram,
    med hagel och klot av eld.
¹⁴ Herren dundrade i himlen.
    Den Högste lät sin stämma höras
    med hagel och klot av eld.
¹⁵ Han sköt sina pilar och skingrade dem,
    han lät blixtar i mängd ljunga och förvirrade dem.
¹⁶ Vattnens bäddar visade sig,
    jordens grund blev synlig på din tillrättavisning, Herre,
för din vredes stormvind.

¹⁷ Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
    och drog mig upp ur det djupa vattnet.
¹⁸ Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
    från dem som var starkare än jag.
¹⁹ De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren blev mitt stöd.
²⁰ Han ledde mig till en rymlig plats,
    han räddade mig,
    för han älskar mig.

²¹ Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
    belönade Herren mig.
²² Jag har följt Herrens vägar.
    Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
²³ Jag har noga hållit hans lagar
    och aldrig överträtt någon enda av dem.
²⁴ Jag har varit fläckfri inför honom
    och aktat mig för att synda.
²⁵ Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
    mina händers renhet inför honom.

²⁶ Du är trogen mot den som är trogen.
    Du är pålitlig för den som är pålitlig.
²⁷ Du visar dig ren mot den rene,
    men den som sviker möter du med list.
²⁸ Du räddar det folk som är förnedrat,
    men du förödmjukar de stolta.
²⁹ Du låter mitt ljus lysa, Herre, min Gud,
    förvandlar mitt mörker till ljus.
³⁰ Med din hjälp kan jag anfalla en här,
    med min Gud störta fram mot en mur.

³¹ Guds väg är fullkomlig.
    Alla Herrens ord är sanna.
    Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
³² Vem är Gud utom Herren?
    Vem är en klippa utom vår Gud?
³³ Gud ger mig kraft
    och hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
³⁴ Han gör mig säker på foten som en hind,
    och ställer mig uppe på bergen.
³⁵ Han ger mig skicklighet i striden
    och lär mig hur jag ska spänna bågen.
³⁶ Du gav mig din frälsnings sköld.
    Din högra hand stödde mig
    och när du svarade mig, stärkte du mig^[a].
³⁷ Du gav mig fotfäste,
    så att jag aldrig behövde snava.

³⁸ Jag förföljde mina fiender
    och hann upp dem,
och jag vände inte om
    förrän alla hade förintats.
³⁹ Jag krossade dem, så att de inte kunde resa sig.
    Jag trampade ner dem fullständigt.
⁴⁰ Du gav mig styrka till att strida.
    Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
⁴¹ Du drev mina fiender på flykten.
    Jag har utplånat dem allesammans.
⁴² De ropade på hjälp,
    men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
    men han svarade inte.
⁴³ Jag krossade dem till dammkorn.
    Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

⁴⁴ Du räddade mig då jag anfölls av folken.
    Du gjorde mig till ledare över folken,
    även främlingar kom och betjänade mig.
⁴⁵ Främlingar kom krypande till mig.
    När jag talade till dem, lydde de.
⁴⁶ Främlingars mod försvann,
    och darrande kom de ut ur sina fästen.

⁴⁷ Herren lever! Prisad vare han,
    min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!
⁴⁸ Gud låter mig hämnas mina fiender,
    och lägger folken under mig.
⁴⁹ Du räddar mig undan mina fiender.
    Du låter dem inte få tag på mig,
    utan skyddar mig från dessa våldsmän.
⁵⁰ Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
    och sjunga till din ära!

⁵¹ Han ger stora segrar till sin smorde kung.
    Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.

³ Gud kommer från Teman,
    den Helige från berget Paran. Séla^[a]
Hans majestät täcker himlen,
    och jorden fylls av hans lov.
⁴ Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut ur hans hand,
    och där är hans styrka dold.
⁵ Pest går framför honom,
    farsot följer i hans spår.
⁶ Han står där,
    och jorden skälver,
inför hans blick darrar folken.
    De urgamla bergen rämnar,
de eviga höjderna faller samman.
    Hans vägar är eviga.
⁷ Jag ser olyckan drabba Kushans tält
    och Midjans boningar bävar.

⁸ Är Herren förbittrad på floderna?
    Riktas din vrede mot floderna?
Rasar du mot havet,
    när du drar fram med dina hästar
    och dina segervagnar?
⁹ Avhöljd, ja, avhöljd är din båge,
    och dina ord som pilar, med svuren ed.^[b] Séla
Du får jorden att klyvas av floder.
¹⁰ Bergen ser dig och bävar,
    störtregn forsar ner från molnen,
havsdjupet dånar
    och kastar upp sina vågor.

¹¹ Solen och månen står stilla i sina boningar,
    vid skenet av dina flygande pilar,
    vid glansen av ditt blixtrande spjut.
¹² Du går fram över jorden i ilska
    och trampar ner folken i vrede.
¹³ Du drar ut för att rädda ditt folk,
    för att rädda din smorde.
Du krossar taket på den gudlöses hus
    och blottar det nerifrån och ända upp.^[c] Séla
¹⁴ Med hans egna spjut
    genomborrar du hans krigares huvuden
när de stormar fram för att skingra oss
        och i skadeglädje sluka den betryckte^[d]
    som gömmer sig.
¹⁵ Du far fram på dina hästar över havet,
    och de väldiga vattnen brusar.

¹⁶ Jag hör det och bävar i mitt innersta,
    vid dånet darrar mina läppar,
benen i min kropp löses upp,
    och jag går med vacklande steg.
Jag väntar stilla på olyckans dag,
    som ska komma över det folk som anfaller oss.
¹⁷ Fikonträdet knoppas inte,
    vinstocken saknar frukt,
olivskörden slår fel,
    och fälten ger ingen gröda.
Fåren är borta ur fållorna,
    och boskapen finns inte kvar i stallen.
¹⁸ Jag vill jubla i Herren,
    glädja mig i min frälsnings Gud.

¹⁹ Herren, Herren är min styrka.
    Han gör mig säker på foten som en hind
och låter mig löpa över bergen.