21 (A) Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare[a] för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 13:21 molnpelare … eldpelare   Ett moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig (40:34f, 1 Kung 8:10, Ps 97:2, Matt 17:5, Luk 21:27, Apg 1:9).

(A) Då skakade jorden och bävade,
        bergens grundvalar darrade,
    de skakade av hans brinnande
        vrede.
(B) Rök steg ur hans näsa
        och förtärande eld ur hans mun,
    det gnistrade av glöd från honom.
10 Han sänkte himlen och steg ner
    med mörka moln under sina fötter,
11 (C) han red på keruben och flög,
    han svävade fram
        på vindens vingar.
12 (D) Han gjorde mörker till sitt skydd,
    till sin hydda runt omkring honom:
        mörka vatten, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom
    bröt molnen fram
        med hagel och glödande kol.
14 (E) Herren dundrade i himlen,
    den Högste höjde sin röst
        med hagel och glödande kol[a].
15 (F) Han sköt sina pilar
        och skingrade dem,
    blixtar i mängd och förvirrade dem.
16 Flodbäddar blev synliga,
        jordens grundvalar blottades
    för din tillrättavisning, Herre,
        för din vredes stormvind.

17 (G) Han räckte sin hand från höjden
        och grep tag i mig,
    han drog mig upp
        ur de väldiga vattnen.
18 (H) Han räddade mig
        från min mäktige fiende,
    från dem som hatade mig
        och var starkare än jag.
19 (I) De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren var mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
    han räddade mig
        eftersom han älskar mig.

21 (J) Herren var god mot mig
        efter min rättfärdighet,
    han lönade mig
        efter mina händers renhet,
22 för jag har hållit mig
        Herrens vägar
    och inte avfallit
        från min Gud.
23 Jag har haft alla hans domar
        för ögonen
    och inte avvisat hans stadgar.
24 (K) Jag har varit fullkomlig
        inför honom
    och aktat mig för synd.
25 (L) Därför har Herren lönat mig
    efter min rättfärdighet,
        efter mina händers renhet
            inför hans ögon.

26 Mot den trogne är du trofast,
    mot den fullkomlige
        är du fullkomlig.
27 (M) Mot den rene är du ren,
    men mot den falske är du vrång.
28 (N) Ja, du frälser ett förtryckt folk,
    men stolta ögon ödmjukar du.
29 (O) Du låter min lampa brinna klart,
    Herren min Gud
        lyser upp mitt mörker.
30 (P) Med dig slår jag ner en armé[b],
    med min Gud stormar jag murar.

31 (Q) Guds väg är fullkomlig,
        Herrens ord är rent.
    Han är en sköld
        för alla som flyr till honom.
32 (R) Vem är Gud förutom Herren,
    vem är en klippa utom vår Gud?

33 (S) Gud, du rustar mig med kraft
    och gör min väg fullkomlig,
34 du gör mina fötter
        som hindens
    och ställer mig på mina höjder.
35 (T) Du lär mina händer att strida,
    mina armar att spänna
        kopparbågen.
36 (U) Du ger mig din frälsnings sköld,
    din högra hand
        stöder mig.
    Din ödmjukhet gör mig stor.
37 (V) Du gör plats för mina steg
        där jag går,
    mina fötter vacklar inte.

38 Jag förföljde mina fiender
        och hann upp dem,
    jag vände inte
        förrän jag gjort slut på dem.
39 (W) Jag krossade dem
        så att de inte kunde resa sig,
    de föll under mina fötter.
40 Du rustade mig med kraft
        för striden,
    du böjde mina motståndare
        under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten
        för mig,
    dem som hatade mig
        förintade jag.
42 (X) De ropade,
        men ingen räddare fanns,
    till Herren,
        men han svarade dem inte.
43 Jag malde dem
        till stoft för vinden,
    jag slängde ut[c] dem
        som smuts på gatan.

44 (Y) Du räddade mig
        ur folkets strider,
    du satte mig till huvud
        över hednafolk,
    folk som jag inte kände
        blev mina tjänare.
45 (Z) Så snart de hörde om mig
        lydde de mig,
    främlingar kröp för mig.
46 Främlingarnas mod
        vissnade bort,
    bävande lämnade de sina fästen.

47 Herren lever!
    Lovad är min klippa,
        upphöjd är min frälsnings Gud!
48 (AA) Gud, du har gett mig hämnd
    och lagt folken under mig.
49 Du har befriat mig
        från mina fiender,
    du har upphöjt mig
        över mina motståndare
    och räddat mig från våldsmän.
50 (AB) Därför vill jag tacka dig
        bland hednafolken, Herre,
    och lovsjunga ditt namn,[d]
51 (AC) för du ger stora segrar
        till din kung
    och visar nåd mot din smorde,
    mot David och hans ätt[e]
        till evig tid.

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:14 med hagel och glödande kol   Orden saknas i vissa handskrifter och i 2 Sam 22:14.
  2. 18:30 slår jag ner en armé   Annan översättning: "rusar jag fram mot vallar".
  3. 18:43 slängde ut   Andra handskrifter (så Septuaginta och 2 Sam 22:43): "trampade ner".
  4. 18:50 Citeras av Paulus i Rom 15:9 som profetia om missionen bland hedningarna.
  5. 18:51 ätt   Annan översättning: "ättling" (alltså Messias, Davids son).

(A) Eld går framför honom
    och förtär hans fiender
        runt omkring.

Read full chapter

19 (A) Se, Herrens stormvind bryter fram,
        full av vrede, en virvlande storm!
    Den virvlar ner
        över de ogudaktigas huvuden.

Read full chapter

(A) Gud kommer från Teman,
        den Helige från berget Paran[a]. Sela
    Hans härlighet täcker himlen,
        hans lov fyller jorden.
(B) Hans glans är som ljuset,
    strålar går ut från hans hand,
        där är hans styrka dold.
(C) Framför honom går pest,
    och brinnande feber[b]
        följer i hans spår.
(D) Han träder fram och jorden skakar,
        folken bävar för hans blick.
    Urgamla berg splittras,
        eviga höjder sjunker ner.
    Hans vägar är eviga.
Jag ser Kushans hyddor i nöd,
    tältdukarna i Midjans land darrar.

(E) Vredgas Herren på floderna?
    Brinner din vrede mot strömmarna
        eller din harm mot havet,
    när du far fram med dina hästar,
        med dina segervagnar?
(F) Blottad och bar är din båge,
    som edsvurna pilar är ditt ord.
        Sela
    Du låter floder klyva jorden.
10 (G) Bergen ser dig och bävar,
        störtregn forsar ner,
    djupet höjer sin röst,
        det lyfter sina händer mot höjden.
11 (H) Sol och måne står still i sin boning
    vid skenet av dina pilar
        som flyger,
    vid glansen
        av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
    i vrede trampar du ner
        hednafolken.

13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
        för att frälsa din smorde.
    Du krossar taket
        på den gudlöses hus,
    du bryter ner det
        från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
    genomborrar du huvudet
        på hans krigare,
    när de stormar fram
        för att fördriva mig.
    Deras glädje är att sluka
        den svage i hemlighet.
15 (I) Du far fram med dina hästar
    genom havet,
        genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
        vid dånet skälver mina läppar.
    Röta tränger in i benen i min kropp.
        Jag darrar där jag står,
    för jag måste stilla vänta
        på olyckans dag,
    att den drabbar det folk
        som angriper oss.

17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
        och vinstocken ger ingen skörd.
    Olivträdets frukt slår fel,
        och fälten ger ingen föda.
    Fåren rycks bort ur fållorna,
        och ingen boskap finns i stallen.
18 (J) Men jag vill jubla i Herren
    och glädja mig i min frälsnings Gud.

19 (K) Herren Gud är min styrka.
    Han gör mina fötter som hjortens
        och låter mig gå fram
            över mina höjder.

För sångmästaren, med mitt strängaspel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 3:3 Teman … Paran   Områden i ökentrakterna söder om Döda havet (jfr 5 Mos 33:2).
  2. 3:5 pest … brinnande feber   Annan översättning: ”Ordet … flammor”.