2 Mosebok 4
Svenska Folkbibeln
Mose får makt att göra under
4 Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?" 2 Då sade Herren till honom: "Vad är det du har i handen?" 3 Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han då kastade den på marken förvandlades den till en orm, och Mose flydde för den. 4 Men Herren sade till Mose: "Räck ut handen och tag den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den förvandlades åter till en stav i hans hand. 5 Herren sade: "Genom detta skall de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."
6 Herren sade ytterligare till honom: "Stick in handen i barmen!" Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska. 7 Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen i barmen!" Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. 8 Och Herren sade: "Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken."
10 Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga." 11 Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga." 13 Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken."
Mose återvänder till Egypten
18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!" 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: "Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda." 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.
21 Herren sade till Mose: "När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket. 22 Du skall säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, 23 och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son."
24 Under resan hände det på ett viloställe att Herren kom emot Mose och ville döda honom. 25 Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, vidrörde Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig." 26 Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".
27 Och Herren sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose på Guds berg, och han kysste honom. 28 Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade talat när han sände honom, och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra. 29 Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste av Israels barn. 30 Och Aron talade om allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. 31 Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.
2 Mosebok 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Mose ber Gud om hjälp
4 Men Mose sa: De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!
2 Vad är det du har i din hand? frågade Herren honom. En herdestav, svarade han.
3 Kasta den på marken, sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den.
4 Då sa Herren till honom: Ta fast den i stjärten! När Mose gjorde det, blev den en stav igen.
5 Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.
6 Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet. Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska!
7 Stick in den igen, sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.
8 Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra, sa Herren till honom,
9 och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod.
10 Men Mose kom med fler invändningar: Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig.
11 Vem har gett dig din mun? frågade Herren honom. Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?
12 Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga.
13 Men Herre, kan du inte sända någon annan? invände Mose.
14 Då blev Herren arg och sa: Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig.
15 Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra.
16 Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig.
17 Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig.
Mose återvänder till Egypten
18 Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: Med din tillåtelse skulle jag vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar. Ja, jag vet ju inte ens om de lever.Du har min välsignelse att gå, svarade Jetro.
19 Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: Var inte rädd för att gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda.
20 Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.
21 Herren sa till Mose: Se till att du kommer inför Farao när du kommer tillbaka till Egypten, och gör de under som jag har visat dig. Men jag kommer att förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket.
22 Då ska du säga till honom: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son,
23 och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son.
24 När Mose och hans familj en kväll under resan hade stannat för natten, kom Herren emot Mose och ville döda honom.
25-26 Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses fötter med den. Hon utbrast med avsky: Med blod har jag fått tillbaka min man!Då lät Herren honom vara.
27 Samtidigt sa Herren till Aron: Gåut i öknen och möt Mose. Aron gick ända till Horeb, Guds berg, och träffade Mose där, och det blev ett hjärtligt återseende.
28 Mose talade om för Aron vad Gud hade sagt att de skulle göra och berättade om de under de skulle utföra inför Farao.
29 Mose och Aron vände sedan mot Egypten där de samlade de äldste i Israel till ett möte.
30 Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose, och Mose lät folket se undren, som Herren hade visat honom.
31 Då förstod de äldste att det var Gud som hade sänt dem. Och när de på detta sätt hade fått bevis för att Gud sett till deras nöd och förtvivlan, blev de glada och tacksamma och böjde sig inför Gud i tillbedjan.
Exodus 4
New King James Version
Miraculous Signs for Pharaoh
4 Then Moses answered and said, “But suppose they will not believe me or listen to my voice; suppose they say, ‘The Lord has not appeared to you.’ ”
2 So the Lord said to him, “What is that in your hand?”
He said, “A rod.”
3 And He said, “Cast it on the ground.” So he cast it on the ground, and it became a serpent; and Moses fled from it. 4 Then the Lord said to Moses, “Reach out your hand and take it by the tail” (and he reached out his hand and caught it, and it became a rod in his hand), 5 “that they may (A)believe that the (B)Lord God of their fathers, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob, has appeared to you.”
6 Furthermore the Lord said to him, “Now put your hand in your bosom.” And he put his hand in his bosom, and when he took it out, behold, his hand was leprous, (C)like snow. 7 And He said, “Put your hand in your bosom again.” So he put his hand in his bosom again, and drew it out of his bosom, and behold, (D)it was restored like his other flesh. 8 “Then it will be, if they do not believe you, nor heed the message of the (E)first sign, that they may believe the message of the latter sign. 9 And it shall be, if they do not believe even these two signs, or listen to your voice, that you shall take water from [a]the river and pour it on the dry land. (F)The water which you take from the river will become blood on the dry land.”
10 Then Moses said to the Lord, “O my Lord, I am not eloquent, neither before nor since You have spoken to Your servant; but (G)I am slow of speech and [b]slow of tongue.”
11 So the Lord said to him, (H)“Who has made man’s mouth? Or who makes the mute, the deaf, the seeing, or the blind? Have not I, the Lord? 12 Now therefore, go, and I will be (I)with your mouth and teach you what you shall say.”
13 But he said, “O my Lord, (J)please send by the hand of whomever else You may send.”
14 So (K)the anger of the Lord was kindled against Moses, and He said: “Is not Aaron the Levite your (L)brother? I know that he can speak well. And look, (M)he is also coming out to meet you. When he sees you, he will be glad in his heart. 15 Now (N)you shall speak to him and (O)put the words in his mouth. And I will be with your mouth and with his mouth, and (P)I will teach you what you shall do. 16 So he shall be your spokesman to the people. And he himself shall be as a mouth for you, and (Q)you shall be to him as God. 17 And you shall take this rod in your hand, with which you shall do the signs.”
Moses Goes to Egypt
18 So Moses went and returned to (R)Jethro his father-in-law, and said to him, “Please let me go and return to my brethren who are in Egypt, and see whether they are still alive.”
And Jethro said to Moses, (S)“Go in peace.”
19 Now the Lord said to Moses in (T)Midian, “Go, return to (U)Egypt; for all the men who (V)sought your life are dead.” 20 Then Moses (W)took his wife and his sons and set them on a donkey, and he returned to the land of Egypt. And Moses took (X)the rod of God in his hand.
21 And the Lord said to Moses, “When you go back to Egypt, see that you do all those (Y)wonders before Pharaoh which I have put in your hand. But (Z)I will harden his heart, so that he will not let the people go. 22 Then you shall (AA)say to Pharaoh, ‘Thus says the Lord: (AB)“Israel is My son, (AC)My firstborn. 23 So I say to you, let My son go that he may serve Me. But if you refuse to let him go, indeed (AD)I will kill your son, your firstborn.” ’ ”
24 And it came to pass on the way, at the (AE)encampment, that the Lord (AF)met him and sought to (AG)kill him. 25 Then (AH)Zipporah took (AI)a sharp stone and cut off the foreskin of her son and [c]cast it at [d]Moses’ feet, and said, “Surely you are a husband of blood to me!” 26 So He let him go. Then she said, “You are a [e]husband of blood!”—because of the circumcision.
27 And the Lord said to Aaron, “Go into the wilderness (AJ)to meet Moses.” So he went and met him on (AK)the mountain of God, and kissed him. 28 So Moses (AL)told Aaron all the words of the Lord who had sent him, and all the (AM)signs which He had commanded him. 29 Then Moses and Aaron (AN)went and gathered together all the elders of the children of Israel. 30 (AO)And Aaron spoke all the words which the Lord had spoken to Moses. Then he did the signs in the sight of the people. 31 So the people (AP)believed; and when they heard that the Lord had (AQ)visited the children of Israel and that He (AR)had looked on their affliction, then (AS)they bowed their heads and worshiped.
Footnotes
- Exodus 4:9 The Nile
- Exodus 4:10 heavy or dull of tongue; cannot talk very well
- Exodus 4:25 Lit. made it touch
- Exodus 4:25 Lit. his
- Exodus 4:26 bridegroom
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
