2 Mosebok 4
Svenska Folkbibeln
Mose får makt att göra under
4 Mose svarade: "Men om de inte tror mig och inte lyssnar på mina ord utan säger: Herren har inte uppenbarat sig för dig?" 2 Då sade Herren till honom: "Vad är det du har i handen?" 3 Han svarade: "En stav." Han sade: "Kasta den på marken!" När han då kastade den på marken förvandlades den till en orm, och Mose flydde för den. 4 Men Herren sade till Mose: "Räck ut handen och tag den i stjärten." Då räckte han ut handen och grep ormen, och den förvandlades åter till en stav i hans hand. 5 Herren sade: "Genom detta skall de tro att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig."
6 Herren sade ytterligare till honom: "Stick in handen i barmen!" Han gjorde så, och när han drog ut handen, se, då var den vit som snö av spetälska. 7 Sedan sade Gud: "Stick tillbaka handen i barmen!" Mose gjorde så, och när han drog ut den igen, se, då var den på nytt som hans övriga kropp. 8 Och Herren sade: "Om de inte tror dig eller ger akt på det första tecknet, så måste de tro på det andra tecknet. 9 Men om de inte ens tror på dessa två tecken eller lyssnar till dina ord, tag då av Nilens vatten och häll ut det på torra marken. Vattnet som du tagit ur floden skall då förvandlas till blod på torra marken."
10 Då sade Mose till Herren: "Men Herre, jag är ingen talför man. Jag har inte varit det tidigare, och jag är det inte heller nu sedan du har talat till din tjänare. Jag är trög att tala och har en trög tunga." 11 Herren sade till honom: "Vem har givit människan munnen och vem gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? 12 Gå nu! Jag skall vara med din mun och lära dig vad du skall säga." 13 Men Mose sade: "Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill." 14 Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: "Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta. 15 Du skall tala till honom och lägga orden i hans mun. Och jag skall vara med din mun och hans mun, och jag skall lära er vad ni skall göra. 16 Han skall tala i ditt ställe till folket. Han skall vara som en mun för dig, och du skall vara som Gud för honom. 17 Du skall ta den här staven i handen, och med den skall du göra dina tecken."
Mose återvänder till Egypten
18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: "Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än." Jetro sade till Mose: "Gå i frid!" 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: "Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda." 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.
21 Herren sade till Mose: "När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket. 22 Du skall säga till farao: Så säger Herren: Israel är min förstfödde son, 23 och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son."
24 Under resan hände det på ett viloställe att Herren kom emot Mose och ville döda honom. 25 Då tog Sippora en vass flintsten och skar bort sin sons förhud, vidrörde Moses fötter med den och sade: "Du är en blodsbrudgum för mig." 26 Och Herren lät honom vara. Det var med tanke på omskärelsen som hon sade "blodsbrudgum".
27 Och Herren sade till Aron: "Gå och möt Mose ute i öknen!" Han gav sig i väg och mötte Mose på Guds berg, och han kysste honom. 28 Och Mose berättade för Aron allt som Herren hade talat när han sände honom, och om alla de tecken som han hade befallt honom att göra. 29 Sedan gick Mose och Aron och kallade samman alla de äldste av Israels barn. 30 Och Aron talade om allt vad Herren hade sagt till Mose, och han gjorde tecknen inför folkets ögon. 31 Då trodde folket, och när de hörde att Herren hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner och tillbad.
Shemot 4
Orthodox Jewish Bible
4 And Moshe answered and said, But, what if they will not believe me, nor pay heed unto my voice but will say, Hashem hath not appeared unto thee.
2 And Hashem said unto him, What is that in thine yad? And he said, A matteh (a rod, staff).
3 And He said, Cast it on the ground. And he cast it on the ground, and it became a nachash; and Moshe fled from before it.
4 And Hashem said unto Moshe, Put forth thine yad, and take it by the tail. And he put forth his yad, and caught it, and it became a matteh in his yad;
5 That they may believe that Hashem Elohei Avotam, Elohei Avraham, Elohei Yitzchak, and Elohei Ya’akov, hath appeared unto thee.
6 And Hashem said furthermore unto him, Put now thine yad into thy kheyk. And he put his yad into his kheyk; and when he took it out, hinei, his yad was leprous as snow.
7 And He said, Put thine yad into thy kheyk again. And he put his yad into his kheyk again; and plucked it out of his kheyk, and, hinei, it was turned again as his other basar.
8 And it shall come to pass, if they will not believe thee, neither pay heed to the voice of haOt Harishon, that they will believe the voice of haOt haAcharon.
9 And it shall come to pass, if they will not believe also these two otot, neither pay heed unto thy voice, that thou shalt take of the mayim of the Nile, and pour it upon the yabashah (dry land); and the mayim which thou takest out of the Nile shall become dahm upon the yabashah.
10 And Moshe said unto Hashem, O Adonoi, I am not an ish devarim, neither heretofore, nor since Thou hast spoken unto Thy eved; but I am slow of speech, and of a slow lashon.
11 And Hashem said unto him, Who hath made man’s peh (mouth)? Or who maketh dumb, or deaf, or seeing, or blind? Is it not I, Hashem?
12 Now therefore go, and Eh-heh-yeh (I will be) with thy mouth, and teach thee what thou shalt say.
13 And he said, O Adonoi, send, now, by the yad of him whom Thou wilt send.
14 And the Af Hashem was kindled against Moshe, and He said, Is there not Aharon thy ach the Levi? I know that he can speak well. And also, hinei, he cometh forth to meet thee; and when he seeth thee, he will be glad in his lev.
15 And thou shalt speak unto him, and put words in his mouth; and Eh-heh-yeh (I will be) with thy mouth, and with his mouth, and will teach you what ye shall do.
16 And he shall be thy spokesman unto the people; and he shall be, even he shall be to thee instead of a mouth, and thou shalt be to him instead of Elohim.
17 And thou shalt take this matteh in thine yad, wherewith thou shalt do haOtot.
18 And Moshe went and returned to Yitro his khoten (father-in-law), and said unto him, Let me go, now, and return unto my achim which are in Mitzrayim, and see whether they be yet alive. And Yitro said to Moshe, Lech l’shalom (go in peace).
19 And Hashem said unto Moshe in Midyan, Go, shuv (return) into Mitzrayim; for all the anashim are dead which sought thy life.
20 And Moshe took his isha and his banim, and set them upon a donkey, and he returned to Eretz Mitzrayim; and matteh HaElohim in his yad.
21 And Hashem said unto Moshe, When thou goest to return into Mitzrayim, see that thou do all those mofetim before Pharaoh, which I have put in thine yad: but I will harden his lev, that he shall not let HaAm go.
22 And thou shalt say unto Pharaoh, Thus saith Hashem, Yisroel is beni (My son), even My bechor (first-born):
23 And I say unto thee, Let beni (My son) go, that he may serve Me: and if thou refuse to let him go, hinei, I will slay thy ben, even thy bechor.
24 And it came to pass on the derech at the malon, that Hashem met him, and sought to kill him.
25 Then Tzipporah took a sharp stone, and cut off the arlat ben (foreskin of son) of her, and cast it at his feet, and said, Surely a choson damim (a bridegroom of blood) art thou to me.
26 So He let him go; then she said, A choson damim thou art, because of the circumcision (i.e., [bris] milah).
27 And Hashem said to Aharon, Go into the midbar to meet Moshe. And he went, and met him in the Har HaElohim, and kissed him.
28 And Moshe told Aharon kol divrei Hashem who had sent him, and all haOtot He had commanded him.
29 And Moshe and Aharon went and assembled together kol Ziknei Bnei Yisroel;
30 And Aharon spoke all hadevarim which Hashem had spoken unto Moshe; and he did haOtot before the eyes of HaAm.
31 And HaAm believed; and when they heard that Hashem had visited the Bnei Yisroel, and that He had looked upon their oni, then they bowed their heads and worshiped.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 2002, 2003, 2008, 2010, 2011 by Artists for Israel International