2 Mosebok 15
Svenska Folkbibeln
Israels lovsång
15 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:
"Jag vill lovsjunga Herren,
ty högt är han upphöjd.
Häst och ryttare störtade han i havet.
2 Herren är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning.
Han är min Gud, jag vill prisa honom,
min faders Gud, jag vill upphöja honom.
3 Herren är en stridsman,
Herren är hans namn.
4 Faraos vagnar och här kastade han i havet,
hans utvalda krigsmän dränktes i Röda havet.
5 Djupen övertäckte dem,
de sjönk till botten som sten.
6 Din högra hand, Herre, härlig i sin kraft,
din högra hand, Herre, krossade fienden.
7 I din stora höghet slog du ner dina motståndare,
du släppte loss din vrede,
den förtärde dem som strå.
8 För en fnysning från din näsa dämdes vattnen upp,
böljorna reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade i havets djup.
9 Fienden sade: Jag skall förfölja dem,
jag skall hinna upp dem,
jag skall utskifta byte,
släcka min hämnd på dem.
Jag skall dra mitt svärd,
min hand skall förgöra dem.
10 Du andades på dem och havet övertäckte dem,
de sjönk som bly i de väldiga vattnen.
11 Vem är som du bland gudarna, Herre?
Vem är som du, härlig i helighet,
värdig förundran under lovsång,
du som gör under.
12 Du räckte ut din högra hand,
och jorden uppslukade dem.
13 Du ledde med din nåd det folk som du återlöst,
du förde dem med din makt till din heliga boning.
14 Folken hörde det och darrade,
ångest grep Filisteens inbyggare.
15 Då förskräcktes Edoms furstar,
Moabs hövdingar bävade,
alla Kanaans inbyggare smälte av ångest.
16 Över dem föll skräck och fruktan.
Inför din mäktiga arm stod de som förstenade,
till dess ditt folk hade dragit förbi, Herre,
till dess det hade dragit förbi,
det folk som du hade köpt.
17 Du för dem in och planterar dem
på din arvedels berg,
på den plats, Herre,
som du har gjort till din boning,
i den helgedom, Herre, som dina händer berett.
18 Herren skall regera alltid och för evigt."
19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark.
20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
"Lovsjung Herren, ty högt är han upphöjd.
Häst och ryttare störtade han i havet."
Det bittra vattnet i Mara
22 Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara, men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara.[a] 24 Då knotade folket mot Mose och sade: "Vad skall vi dricka?" 25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 Han sade: "Om du hör Herrens, din Guds, röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är Herren, din läkare.
27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Footnotes
- 2 Mosebok 15:23 Mara betyder "bitter".
2 Moseboken 15
Svenska Folkbibeln 2015
Israels lovsång
15 Då sjöng Mose och Israels barn denna lovsång till Herren:
”Jag vill lovsjunga Herren,
högt är han upphöjd.
Häst och ryttare störtade han
i havet.
2 (A) Herren är min styrka
och min lovsång,
han blev min frälsning.
Han är min Gud,
jag vill prisa honom,
min fars Gud,
jag vill upphöja honom.
3 (B) Herren är en stridsman,
Herren är hans namn.
4 Faraos vagnar och här
kastade han i havet,
hans utvalda krigsmän
dränktes i Röda havet.
5 Djupen täckte dem,
de sjönk till botten som stenar.
6 Din högra hand, Herre,
är härlig i sin kraft,
din högra hand, Herre,
krossade fienden.
7 I din stora höghet
slog du ner dina motståndare,
du släppte lös din glödande vrede,
den förtärde dem som strå.
8 Av din näsas fnysning[a]
dämdes vattnen upp,
böljorna reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade
i havets djup.
9 Fienden sade: Jag ska förfölja dem,
jag ska hinna upp dem,
jag ska dela upp bytet,
släcka min hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
min hand ska förgöra dem.
10 Du andades på dem
och havet täckte dem,
de sjönk som bly
i de väldiga vattnen.
11 (C) Vem är som du bland gudarna,
Herre?
Vem är som du, härlig i helighet,
värdig fruktan och lovsång,
du som gör under?
12 Du sträckte ut din högra hand,
och jorden slukade dem.
13 (D) Du ledde med din nåd
det folk som du återlöst,
du förde dem med din makt
till din heliga boning.
14 (E) Folken hörde det och darrade,
ångest grep Filisteens invånare.
15 Då blev Edoms furstar förskräckta,
Moabs hövdingar bävade,
Kanaans alla invånare
smälte av ångest.
16 (F) Över dem föll skräck och fruktan.
Inför din mäktiga arm stod de
som förstenade
tills ditt folk drog förbi, Herre,
tills folket drog förbi
som du hade köpt.
17 (G) Du för dem in
och planterar dem
på din arvedels berg,
den plats som du gjort
till din boning, Herre,
den helgedom, Herre,
som dina händer berett.
18 (H) Herren ska regera alltid
och för evigt.”
19 När Faraos hästar med vagnar och ryttare hade kommit ner i havet, lät Herren havets vatten vända tillbaka över dem. Men Israels barn gick rakt genom havet på torr mark.
20 Och profetissan Mirjam[b], Arons syster, tog en tamburin i handen, och alla kvinnorna följde henne med tamburiner och dansade. 21 Mirjam sjöng för dem:
”Lovsjung Herren,
högt är han upphöjd!
Häst och ryttare störtade han
i havet.”
Det bittra vattnet i Mara
22 (I) Därefter lät Mose Israels barn bryta upp från Röda havet, och de drog ut i öknen Shur[c]. Under tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten. 23 Sedan kom de till Mara[d], men de kunde inte dricka vattnet där, eftersom det var bittert. Därför kallade de platsen Mara. 24 Då klagade folket mot Mose och sade: ”Vad ska vi dricka?”
25 Men han ropade till Herren, och Herren visade honom ett visst slags trä. Han kastade det i vattnet och då blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov. 26 (J) Han sade: ”Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, ska jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, för jag är Herren din läkare.
27 (K) Sedan kom de till Elim[e], där det fanns tolv vattenkällor och sjuttio palmer. Och de slog läger där vid vattnet.
Footnotes
- 15:8 din näsas fnysning Annan översättning (så Septuaginta): ”din vredes Ande”.
- 15:20 Mirjam Namnet kan tolkas som ”trotsig” (jfr 4 Mos 12) eller på egyptiska ”älskad”.
- 15:22 öknen Shur Ökenområde öster om Egypten (jfr 1 Mos 20:1, 25:18, 1 Sam 15:7, 27:8).
- 15:23 Mar aBetyder ”bitter”.
- 15:27 Elim Betyder ”terebinter” (ett träd besläktat med eken).
Exodus 15
King James Version
15 Then sang Moses and the children of Israel this song unto the Lord, and spake, saying, I will sing unto the Lord, for he hath triumphed gloriously: the horse and his rider hath he thrown into the sea.
2 The Lord is my strength and song, and he is become my salvation: he is my God, and I will prepare him an habitation; my father's God, and I will exalt him.
3 The Lord is a man of war: the Lord is his name.
4 Pharaoh's chariots and his host hath he cast into the sea: his chosen captains also are drowned in the Red sea.
5 The depths have covered them: they sank into the bottom as a stone.
6 Thy right hand, O Lord, is become glorious in power: thy right hand, O Lord, hath dashed in pieces the enemy.
7 And in the greatness of thine excellency thou hast overthrown them that rose up against thee: thou sentest forth thy wrath, which consumed them as stubble.
8 And with the blast of thy nostrils the waters were gathered together, the floods stood upright as an heap, and the depths were congealed in the heart of the sea.
9 The enemy said, I will pursue, I will overtake, I will divide the spoil; my lust shall be satisfied upon them; I will draw my sword, my hand shall destroy them.
10 Thou didst blow with thy wind, the sea covered them: they sank as lead in the mighty waters.
11 Who is like unto thee, O Lord, among the gods? who is like thee, glorious in holiness, fearful in praises, doing wonders?
12 Thou stretchedst out thy right hand, the earth swallowed them.
13 Thou in thy mercy hast led forth the people which thou hast redeemed: thou hast guided them in thy strength unto thy holy habitation.
14 The people shall hear, and be afraid: sorrow shall take hold on the inhabitants of Palestina.
15 Then the dukes of Edom shall be amazed; the mighty men of Moab, trembling shall take hold upon them; all the inhabitants of Canaan shall melt away.
16 Fear and dread shall fall upon them; by the greatness of thine arm they shall be as still as a stone; till thy people pass over, O Lord, till the people pass over, which thou hast purchased.
17 Thou shalt bring them in, and plant them in the mountain of thine inheritance, in the place, O Lord, which thou hast made for thee to dwell in, in the Sanctuary, O Lord, which thy hands have established.
18 The Lord shall reign for ever and ever.
19 For the horse of Pharaoh went in with his chariots and with his horsemen into the sea, and the Lord brought again the waters of the sea upon them; but the children of Israel went on dry land in the midst of the sea.
20 And Miriam the prophetess, the sister of Aaron, took a timbrel in her hand; and all the women went out after her with timbrels and with dances.
21 And Miriam answered them, Sing ye to the Lord, for he hath triumphed gloriously; the horse and his rider hath he thrown into the sea.
22 So Moses brought Israel from the Red sea, and they went out into the wilderness of Shur; and they went three days in the wilderness, and found no water.
23 And when they came to Marah, they could not drink of the waters of Marah, for they were bitter: therefore the name of it was called Marah.
24 And the people murmured against Moses, saying, What shall we drink?
25 And he cried unto the Lord; and the Lord shewed him a tree, which when he had cast into the waters, the waters were made sweet: there he made for them a statute and an ordinance, and there he proved them,
26 And said, If thou wilt diligently hearken to the voice of the Lord thy God, and wilt do that which is right in his sight, and wilt give ear to his commandments, and keep all his statutes, I will put none of these diseases upon thee, which I have brought upon the Egyptians: for I am the Lord that healeth thee.
27 And they came to Elim, where were twelve wells of water, and threescore and ten palm trees: and they encamped there by the waters.
Exodus 15
New King James Version
The Song of Moses(A)
15 Then (B)Moses and the children of Israel sang this song to the Lord, and spoke, saying:
“I will (C)sing to the Lord,
For He has triumphed gloriously!
The horse and its rider
He has thrown into the sea!
2 The Lord is my strength and (D)song,
And He has become my salvation;
He is my God, and (E)I will praise Him;
My (F)father’s God, and I (G)will exalt Him.
3 The Lord is a man of (H)war;
The Lord is His (I)name.
4 (J)Pharaoh’s chariots and his army He has cast into the sea;
(K)His chosen captains also are drowned in the Red Sea.
5 The depths have covered them;
(L)They sank to the bottom like a stone.
6 “Your (M)right hand, O Lord, has become glorious in power;
Your right hand, O Lord, has dashed the enemy in pieces.
7 And in the greatness of Your (N)excellence
You have overthrown those who rose against You;
You sent forth (O)Your wrath;
It (P)consumed them (Q)like stubble.
8 And (R)with the blast of Your nostrils
The waters were gathered together;
(S)The floods stood upright like a heap;
The depths [a]congealed in the heart of the sea.
9 (T)The enemy said, ‘I will pursue,
I will overtake,
I will (U)divide the spoil;
My desire shall be satisfied on them.
I will draw my sword,
My hand shall destroy them.’
10 You blew with Your wind,
The sea covered them;
They sank like lead in the mighty waters.
11 “Who(V) is like You, O Lord, among the [b]gods?
Who is like You, (W)glorious in holiness,
Fearful in (X)praises, (Y)doing wonders?
12 You stretched out Your right hand;
The earth swallowed them.
13 You in Your mercy have (Z)led forth
The people whom You have redeemed;
You have guided them in Your strength
To (AA)Your holy habitation.
14 “The (AB)people will hear and be afraid;
(AC)Sorrow[c] will take hold of the inhabitants of Philistia.
15 (AD)Then (AE)the chiefs of Edom will be dismayed;
(AF)The mighty men of Moab,
Trembling will take hold of them;
(AG)All the inhabitants of Canaan will (AH)melt away.
16 (AI)Fear and dread will fall on them;
By the greatness of Your arm
They will be (AJ)as still as a stone,
Till Your people pass over, O Lord,
Till the people pass over
(AK)Whom You have purchased.
17 You will bring them in and (AL)plant them
In the (AM)mountain of Your inheritance,
In the place, O Lord, which You have made
For Your own dwelling,
The (AN)sanctuary, O Lord, which Your hands have established.
18 “The(AO) Lord shall reign forever and ever.”
19 For the (AP)horses of Pharaoh went with his chariots and his horsemen into the sea, and (AQ)the Lord brought back the waters of the sea upon them. But the children of Israel went on dry land in the midst of the sea.
The Song of Miriam(AR)
20 Then Miriam (AS)the prophetess, (AT)the sister of Aaron, (AU)took the timbrel in her hand; and all the women went out after her (AV)with timbrels and with dances. 21 And Miriam (AW)answered them:
(AX)“Sing to the Lord,
For He has triumphed gloriously!
The horse and its rider
He has thrown into the sea!”
Bitter Waters Made Sweet
22 So Moses brought Israel from the Red Sea; then they went out into the Wilderness of (AY)Shur. And they went three days in the wilderness and found no (AZ)water. 23 Now when they came to (BA)Marah, they could not drink the waters of Marah, for they were bitter. Therefore the name of it was called [d]Marah. 24 And the people (BB)complained against Moses, saying, “What shall we drink?” 25 So he cried out to the Lord, and the Lord showed him a tree. (BC)When he cast it into the waters, the waters were made sweet.
There He (BD)made a statute and an [e]ordinance for them, and there (BE)He tested them, 26 and said, (BF)“If you diligently heed the voice of the Lord your God and do what is right in His sight, give ear to His commandments and keep all His statutes, I will put none of the (BG)diseases on you which I have brought on the Egyptians. For I am the Lord (BH)who heals you.”
27 (BI)Then they came to Elim, where there were twelve wells of water and seventy palm trees; so they camped there by the waters.
Footnotes
- Exodus 15:8 became firm
- Exodus 15:11 mighty ones
- Exodus 15:14 Anguish
- Exodus 15:23 Lit. Bitter
- Exodus 15:25 regulation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
