2 Mosebok 14
Svenska Folkbibeln
Vandringen genom Röda havet
14 Herren sade till Mose: 2 "Säg till Israels barn att de vänder om och slår läger framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet. Mitt emot Baal-Sefon skall ni slå läger vid havet. 3 Farao kommer att säga att Israels barn har gått vilse i landet och blivit instängda i öknen. 4 Och jag skall göra faraos hjärta hårt så att han förföljer dem. Jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, så att egyptierna förstår att jag är Herren." Och de gjorde så.
5 När man berättade för kungen i Egypten att folket hade flytt, förändrades faraos och hans tjänares inställning till folket, och de sade: "Vad var det vi gjorde när vi släppte israeliterna, så att de inte tjänar oss mer!" 6 Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig. 7 Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem. 8 Och Herren gjorde faraos, den egyptiske kungens, hjärta hårt så att han förföljde Israel när hela folket drog ut med upplyft hand. 9 Egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem där de slagit läger vid havet nära Pi-Hahirot, mitt emot Baal-Sefon.
10 När farao närmade sig, lyfte Israels barn blicken och fick se att egyptierna kom tågande efter dem. Israels barn blev mycket förskräckta och ropade till Herren. 11 Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit för att dö i öknen? Vad var det du gjorde mot oss, när du förde oss ut ur Egypten? 12 Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna. Det hade varit bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö här i öknen." 13 Mose svarade folket: "Var inte rädda! Stanna upp och bevittna den frälsning som Herren i dag skall ge er. Ty så som ni ser egyptierna i dag, skall ni aldrig någonsin se dem igen. 14 Herren skall strida för er, och ni skall hålla er stilla."
15 Sedan sade Herren till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de skall dra vidare. 16 Lyft din stav och räck ut handen över havet och klyv det, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark. 17 Se, jag skall förhärda egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem, och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. 18 Egyptierna skall inse att jag är Herren, när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare."
19 Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem, 20 så att den kom mellan egyptiernas här och israeliternas. Molnet var där med mörker, samtidigt som det lyste upp natten. Under hela natten kunde den ena hären inte komma inpå den andra.
21 Och Mose räckte ut handen över havet, och Herren drev då undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten. Han gjorde havet till torrt land, och vattnet klövs itu. 22 Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, medan vattnet stod som en mur till höger och vänster om dem. 23 Och egyptierna förföljde dem, alla faraos hästar, vagnar och ryttare, och kom efter dem ut till mitten av havet. 24 Men när morgonväkten var inne, såg Herren från pelaren av eld och moln ner på egyptiernas här och förvirrade den. 25 Han lät hjulen falla av deras vagnar, så att det blev svårt för dem att komma fram. Då sade egyptierna: "Låt oss fly för Israel, ty Herren strider för dem mot egyptierna."
26 Och Herren sade till Mose: "Räck ut handen över havet, så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare." 27 Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen vände vattnet tillbaka till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde omkring dem mitt i havet. 28 Vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.
29 Men Israels barn gick mitt igenom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 På detta sätt frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. 31 När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.
Shemot 14
Orthodox Jewish Bible
14 Then Hashem spoke unto Moshe, saying,
2 Speak unto the Bnei Yisroel, that they turn back and encamp before Pi-Hachirot, between Migdol and the yam, in front of Baal Zephon; opposite it shall ye encamp by the yam.
3 For Pharaoh will think of the Bnei Yisroel, They are entangled in the land [wandering in confusion], the midbar hath shut them in [from making their exodus].
4 And I will harden lev Pharaoh, that he shall pursue after them; and I will be glorified over Pharaoh, and upon all his army; so that the Egyptians may have da’as that I am Hashem. And they did accordingly.
5 And it was told the melech Mitzrayim that HaAm had fled; and the lev Pharaoh and of his avadim was turned against HaAm, and they said, Why have we done this, that we have let Yisroel go from slaving for us?
6 And he made ready his merkavah, and took his army with him;
7 And he took six hundred select chariots, and all the chariots of Mitzrayim, and commanders over every one of them.
8 And Hashem hardened the lev Pharaoh Melech Mitzrayim, so that he pursued after the Bnei Yisroel; and the Bnei Yisroel went out with a high hand [deliberately with assurance].
9 But the Mitzrayim pursued after them, all the susim and chariots of Pharaoh, and his parash, and his army, and overtook them encamping by the yam, by Pi- Hachirot, in front of Baal Zephon.
10 And when Pharaoh drew near, the Bnei Yisroel lifted up their eyes, and, hinei, the Egyptians marched after them; and they were very terrified; and the Bnei Yisroel cried out unto Hashem.
11 And they said unto Moshe, Because there were no kevarim in Mitzrayim, hast thou taken us away to die in the midbar? What hast thou done to us, in bringing us forth out of Mitzrayim?
12 Is not this the very thing that we did tell thee in Mitzrayim, saying, Let us alone, that we may slave for the Egyptians? For it had been better for us to slave for the Egyptians, than that we should die in the midbar.
13 And Moshe said unto HaAm, Fear ye not, stand still, and see the Yeshuat Hashem, which He will bring to you today; for the Egyptians whom ye have seen today, ye shall see them again no more ad olam.
14 Hashem shall fight for you, and ye shall keep still.
15 And Hashem said unto Moshe, Why criest thou unto Me? Speak unto the Bnei Yisroel, so that they move on;
16 But lift thou up thy staff, and stretch out thine yad over the yam, and divide it; and the Bnei Yisroel shall go on yabashah (dry land [see Genesis 1:9]) through the midst of the yam.
17 And I, hineni, I will harden the lev Mitzrayim, and they shall go after them; and I will get Me glory over Pharaoh, and over all his army, over his chariots, and upon his parash (horsemen).
18 And the Egyptians shall know that I am Hashem, when I have gotten Me glory over Pharaoh, over his chariots, and over his parash.
19 And the Malach HaElohim, which goes in front of the Machaneh Yisroel, moved and went behind them; and the pillar of cloud moved from before their face, and stood behind them;
20 And it came between the machaneh Mitzrayim and the Machaneh Yisroel; there was the anan bringing choshech to the Egyptians, but bringing light by night to Yisroel; so that none came near the other, kol halailah.
21 Then Moshe stretched out his yad over the yam; and Hashem caused the yam to go back by a strong east wind all that night, so that the yam was made dry land, and the mayim were divided.
22 And the Bnei Yisroel then went into the middle of the yam upon the yabashah (dry land); and the mayim were a chomah (wall) unto them on their right, and on their left.
23 And the Egyptians pursued, and went in after them into the middle of the yam, even kol sus Pharaoh, his chariots, and his parash.
24 So it came to pass, that when came the watch of the boker, Hashem looked down on the machaneh Mitzrayim through the ammud eish (pillar of fire) and of the anan, and caused confusion over the machaneh Mitzrayim,
25 And turned awry their chariot wheels, that they drove them with difficulty; so that the Egyptians said, Let us flee from the presence of Yisroel; because Hashem fighteth for them against the Egyptians.
26 And Hashem said unto Moshe, Stretch out thine yad over the yam, that the mayim may come again upon the Egyptians, upon their chariots, and upon their parash.
27 And Moshe stretched forth his yad over the yam, and the yam rushed back to its place as dawn of the boker appeared; and the Egyptians tried to flee away from meeting it; but Hashem swept the Egyptians into the middle of the yam.
28 And the mayim rushed back, and covered the chariots, and the parashim, and all the army of Pharaoh that came into the yam after them; there remained as survivors not so much as one of them.
29 But the Bnei Yisroel walked upon yabashah through the yam; and the mayim were a chomah unto them on their right, and on their left.
30 Thus Hashem saved Yisroel yom hahu out of the hand of Mitzrayim; and Yisroel saw the Egyptians dead upon the seashore.
31 And Yisroel saw the yad hagedolah which Hashem did upon the Egyptians; and HaAm feared Hashem, and put their trust in Hashem, and in His eved Moshe.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 2002, 2003, 2008, 2010, 2011 by Artists for Israel International