Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Print Page Options Listen to 2 Mosebok 12
Close SFB

2 Mosebok 12
Svenska Folkbibeln

Påsken och det osyrade brödets högtid

12 Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land: 2 "Denna månad skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första av årets månader. 3 Säg till hela Israels menighet: På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. 4 Men om hushållet är för litet för ett lamm, skall familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm skall ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. 5 Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna. 6 Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen.[a]

7 Och man skall ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. 8 Köttet skall ätas samma natt. Det skall vara stekt över eld och ätas tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. 9 Ni skall inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det skall vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. 10 Ni skall inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, skall ni bränna upp det i eld. 11 På detta sätt skall det ätas: Ni skall ha kläderna uppfästa med bältet kring höfterna och ha skor på fötterna och stav i handen. Och ni skall äta det snabbt. Detta är Herrens påsk.[b]

12 Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är Herren. 13 Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.

14 Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en Herrens högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte. 15 I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus. Ty var och en som äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, skall utrotas ur Israel. 16 På första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna skall ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras. 17 Ni skall fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det skall vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. 18 Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden skall ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. 19 Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat skall utrotas ur Israels menighet, vare sig han är främling eller född i landet. 20 Inget syrat skall ni äta. Var ni än är bosatta skall ni äta osyrat bröd."

21 Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: "Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! 22 Tag en knippa isop och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen. 23 Ty Herren skall gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte tillåta fördärvaren att komma in i era hem och slå er. 24 Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt. 25 Och när ni kommer in i det land som Herren skall ge er, som han har sagt, skall ni fira denna gudstjänst. 26 När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? 27 skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad. 28 Och Israels barn gick åstad och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

29 Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången som var i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. 30 Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier, och det hördes ett högt klagorop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

31 Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: "Stå upp och drag ut från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll gudstjänst, som ni har sagt. 32 Tag även med era får och er nötboskap, som ni har sagt, och välsigna också mig när ni drar ut." 33 Egyptierna drev på folket för att fort få dem ut ur landet, för de sade: "Annars dör vi alla." 34 Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. 35 Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt av egyptierna att få föremål av silver och guld och även kläder. 36 Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte från egyptierna.

37 Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn. 38 Också en stor blandad folkhop drog upp med dem, dessutom får och nötboskap, en mycket stor hjord. 39 Av degen som de fört med sig ur Egypten bakade de osyrade brödkakor. Ty den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

40 Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. 41 Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. 42 En vakandets natt var detta för Herren, då han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt skall alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

43 Herren sade till Mose och Aron: "Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, 44 men en slav som är köpt för pengar får äta av det, sedan du omskurit honom. 45 Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det. 46 I ett och samma hus skall det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben på det. 47 Hela Israels menighet skall hålla detta. 48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er."

50 Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. 51 Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

Footnotes

  1. 2 Mosebok 12:6 i skymningen Ordagrant: "mellan de två aftnarna", dvs mellan solnedgång och mörker.
  2. 2 Mosebok 12:11 påsk På hebreiska "pésach", av "pasách", som betyder "gå förbi" eller "skona".
Listen to 2 Moseboken 12
Close SFB15

2 Moseboken 12
Svenska Folkbibeln 2015

Påsken och det osyrade brödets högtid

12 Herren sade till Mose och Aron i Egyptens land: 2 (A) ”Denna månad ska vara den främsta hos er. Den ska hos er vara den första av årets månader. 3 Säg till hela Israels församling: På tionde dagen i denna månad ska varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. 4 Men om hushållet är för litet för ett lamm, ska familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm ska ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. 5 Ett felfritt[a], årsgammalt lamm av hankön[b] ska ni välja ut och ta antingen från fåren eller getterna. 6 (B) Ni ska förvara det till den fjortonde dagen[c] i denna månad. Då ska hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen[d].

7 Och man ska ta av blodet och stryka det på båda dörrposterna och på övre dörrträet i husen där man äter det. 8 (C) Köttet ska ätas samma natt. Det ska vara stekt över eld och ätas med osyrat bröd och bittra örter. 9 Ni ska inte äta något av det rått eller kokt i vatten, utan det ska vara stekt över eld med huvud, fötter och innanmäte. 10 (D) Ni ska inte lämna kvar något av köttet till morgonen. Om något av det skulle bli över till morgonen, ska ni bränna upp det i eld.

11 Så ska det ätas: Ni ska ha bältet om livet[e], skor på fötterna och stav i handen. Och ni ska äta det snabbt. Detta är Herrens påsk[f].

12 (E) Den natten ska jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egypten, både människor och boskap. Och jag ska hålla dom över Egyptens alla gudar[g]. Jag är Herren.

13 Blodet ska vara ett tecken för er på husen där ni är. När jag ser blodet ska jag gå förbi er. Ingen straffdom ska drabba er med fördärv när jag slår Egyptens land.

14 Denna dag ska ni ha till minnesdag och fira som en Herrens högtid. Som en evig stadga ska ni fira den från släkte till släkte. 15 (F) I sju dagar ska ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen ska ni skaffa bort all surdeg[h] ur era hus, för var och en som äter något syrat från den första dagen till den sjunde ska utrotas ur Israel. 16 På första dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen ska ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna ska ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras.

17 Ni ska fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. 18 (G) Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden ska ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. 19 Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat ska utrotas ur Israels församling, vare sig han är främling eller infödd. 20 Inget syrat ska ni äta. Var ni än bor ska ni äta osyrat bröd.”

21 (H) Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! 22 Ta en knippa isop[i] och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen, 23 (I) för Herren ska gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna ska han gå förbi dörren och inte låta fördärvaren[j] komma in i era hem och slå er.

24 Detta ska ni hålla. Det ska vara en stadga för dig och dina barn för evigt. 25 Och när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, som han har sagt, ska ni fira denna gudstjänst. 26 När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? 27 ska ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, för han gick förbi Israels barns hus i Egypten. När han slog egyptierna skonade han våra hus.” Då böjde folket sig ner och tillbad. 28 Och Israels barn gick i väg och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

29 (J) Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. 30 Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier. Och det hördes ett högt sorgerop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

31 (K) Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: ”Bryt upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn! Gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt. 32 Ta med era får och kor också, som ni har sagt, och välsigna även mig när ni drar ut.” 33 Egyptierna skyndade på folket för att få dem ut ur landet fort, för de sade: ”Annars dör vi allihop.”

34 Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. 35 (L) Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt föremål av silver och guld och även kläder från egyptierna. 36 Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna så att de gav dem vad de begärde. Så tog de byte från egyptierna.

37 (M) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000[k] man till fots förutom barn. 38 (N) En stor blandad folkhop[l] drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. 39 Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

40 (O) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.[m] 41 Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. 42 En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

43 Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, 44 men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. 45 Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. 46 (P) I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben[n] på det. 47 Hela Israels församling ska hålla detta.

48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”

50 Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. 51 Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

Footnotes

  1. 12:5 felfritt   Förebild till Kristus, ”ett lamm utan fel eller brist” (1 Petr 1:19).
  2. 12:5 årsgammalt lamm av hankö   nDet vanligaste slaktdjuret. Hondjuren behölls för att ge mjölk och lamm, medan de flesta handjur slaktades när de vuxit till sig efter ett år.
  3. 12:6 fjortonde dage   nVid fullmånen som infaller i mars-april.
  4. 12:6 i skymninge   nOrdagrant: ”mellan de två aftnarna”, dvs mellan solnedgång och mörker.
  5. 12:11 bältet om livet   Med den långa tunikan uppfäst för rörelsefrihet och beredskap (jfr Luk 12:35, 1 Petr 1:13).
  6. 12:11 pås   kHebr. pésach, som betyder ”gå förbi” eller ”skona”.
  7. 12:12 dom över Egyptens alla guda   rDe tio plågorna visade de egyptiska avgudarnas maktlöshet. En senare farao, Akhenaten (ca 1353-1336 f Kr), försökte avskaffa månggudadyrkan.
  8. 12:15 surdeg   Kom att symbolisera jäsande synd (jfr Luk 12:1, 1 Kor 5:7f).
  9. 12:22 isop   Ljungliknande växt som kom att användas vid reningsceremonier (jfr 4 Mos 19:18, Ps 51:9) och vid Kristi kors (Joh 19:29).
  10. 12:23 fördärvaren   Ängel som utförde Guds straffdomar (jfr 1 Krön 21:15, Hes 9, 1 Kor 10:10).
  11. 12:37 600 000   Hebr. álef som normalt översätts ”tusen” kan också översättas ”släkt” (jfr Jos 22:21, Dom 6:15).
  12. 12:38 blandad folkho   pIcke-israeliter som passade på att fly och följa med dem från Egypten (4 Mos 11:4), kanske rester av de semitiska hyksosfolken (se not till 1:7).
  13. 12:40 bott i Egypten … 430 år   Ca 1876-1446 f Kr. Septuaginta och den samaritanska grundtexten: ”bott i Kanaans land och Egypten”. Kanaan tillhörde Egyptens kultursfär, och Josefus m fl tolkade startpunkten på de 430 åren som Abrahams första besök i Egypten (1 Mos 12:10). Detta skulle flytta fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år och datera israeliternas nerflyttning (1 Mos 46:6) till 1661 f Kr, under hyksostiden.
  14. 12:46 inte krossa något ben   Citeras i Joh 19:36 som profetia om Kristus, Guds Lamm.
Close NBLA

Éxodo 12
Nueva Biblia de las Américas

Institución de la Pascua

12 En la tierra de Egipto el Señor habló a Moisés y a Aarón y les dijo: 2 «Este mes será para ustedes el principio de los meses. Será el primer mes del año para ustedes(A). 3 Hablen a toda la congregación de Israel y digan: “(B)El día diez de este mes cada uno tomará para sí un cordero[a], según sus casas paternas; un cordero[b] para cada[c] casa. 4 Pero si la casa es muy pequeña para un cordero[d], entonces él y el vecino más cercano a su casa tomarán uno según el número[e] de personas. Conforme a lo que cada persona coma[f], dividirán[g] ustedes el cordero[h]. 5 El cordero[i] será un macho sin defecto, de un año(C). Lo apartarán de entre las ovejas o de entre las cabras. 6 Y lo guardarán[j] hasta el día catorce del mismo mes(D). Entonces toda la asamblea de la congregación de Israel lo matará al anochecer[k](E). 7 Ellos tomarán parte de la sangre y la pondrán en los dos postes y en el dintel de[l] las casas donde lo coman(F).

8 ”Comerán la carne esa misma noche(G), asada al fuego(H), y la comerán con pan sin levadura(I) y con[m] hierbas amargas(J). 9 Ustedes no comerán nada de él crudo ni hervido en agua, sino asado al fuego(K), tanto su cabeza como sus patas y sus entrañas(L). 10 No dejarán nada de él para la mañana, sino que lo que quede de él para la mañana(M) lo quemarán en el fuego. 11 De esta manera lo comerán: ceñidas sus cinturas, las sandalias en sus pies y el cayado en su mano, lo comerán apresuradamente. Es la Pascua del Señor(N).

12 ”Porque esa noche pasaré por la tierra de Egipto, y heriré a todo primogénito en la tierra de Egipto, tanto de hombre como de animal(O). Ejecutaré juicios contra todos los dioses de Egipto(P). Yo, el Señor(Q). 13 La sangre les será a ustedes por señal en las casas donde estén. Cuando Yo vea la sangre pasaré de largo, y ninguna plaga vendrá sobre ustedes para destruirlos[n](R) cuando Yo hiera la tierra de Egipto. 14 Y este día será memorable(S) para ustedes y lo celebrarán como fiesta al Señor(T). Lo celebrarán por todas sus generaciones como ordenanza perpetua(U).

15 ”Siete días comerán panes sin levadura(V). Además, desde el primer día quitarán[o] toda levadura de sus casas. Porque cualquiera que coma algo leudado desde el primer día hasta el séptimo, esa persona[p] será cortada de Israel(W). 16 Y en el primer día tendrán una santa convocación, y otra santa convocación en el séptimo día. Ningún trabajo se hará en ellos(X), excepto lo que cada uno deba comer[q]. Solo esto podrán hacer. 17 Guardarán también la Fiesta de los Panes sin Levadura, porque en ese mismo día saqué Yo a sus ejércitos de la tierra de Egipto(Y). Por tanto guardarán este día por todas sus generaciones como ordenanza perpetua(Z). 18 En el mes primero(AA) comerán los panes sin levadura, desde el día catorce del mes por la tarde, hasta el día veintiuno del mes por la tarde. 19 Por siete días no habrá[r] levadura en sus casas(AB). Porque cualquiera que coma algo leudado, esa persona[s] será cortada de la congregación de Israel(AC), ya sea extranjero o nativo del país. 20 No comerán nada leudado. En todo lugar donde habiten[t] comerán panes sin levadura”».

21 Entonces Moisés convocó a todos los ancianos de Israel, y les dijo: «Saquen del rebaño corderos[u] para ustedes según sus familias(AD), y sacrifiquen la Pascua(AE). 22 Tomarán un manojo de hisopo, y lo mojarán en la sangre que está en la vasija, y untarán[v] con la sangre que está en la vasija el dintel y los dos postes de la puerta(AF). Ninguno de ustedes saldrá de la puerta de su casa hasta la mañana. 23 Pues el Señor pasará para herir a los egipcios. Cuando vea la sangre en el dintel y en los dos postes de la puerta, el Señor pasará de largo(AG) aquella puerta, y no permitirá que el ángel destructor entre en sus casas para herirlos(AH). 24 Y guardarán esta ceremonia[w] como ordenanza para ustedes y para sus hijos para siempre(AI).

25 »Cuando entren a la tierra que el Señor les dará, como ha prometido[x], guardarán este rito[y]. 26 Y cuando sus hijos les pregunten: “¿Qué significa este rito[z] para ustedes(AJ)?”, 27 ustedes les dirán: “Es un sacrificio de la Pascua al Señor, el cual[aa] pasó de largo las casas de los israelitas en Egipto cuando hirió a los egipcios, y libró nuestras casas(AK)”». Y el pueblo se postró y adoró(AL). 28 Los israelitas fueron y lo hicieron así. Tal como el Señor había mandado a Moisés y a Aarón, así lo hicieron.

Muerte de los primogénitos

29 Y a la medianoche, el Señor hirió a todo primogénito(AM) en la tierra de Egipto(AN), desde el primogénito de Faraón que se sentaba sobre su trono, hasta el primogénito del cautivo que estaba en la cárcel, y todo primogénito del ganado(AO). 30 Faraón se levantó en la noche, él con todos sus siervos y todos los egipcios. Y se oyó un gran clamor en Egipto(AP), porque no había hogar donde no hubiera alguien muerto. 31 Entonces Faraón llamó a Moisés y a Aarón aún de noche, y dijo(AQ): «Levántense y salgan de entre mi pueblo, ustedes y los israelitas. Vayan y adoren[ab] al Señor(AR), como han dicho. 32 Tomen también sus ovejas y sus vacas(AS), como han dicho, y váyanse, y bendíganme también a mí».

33 Y los egipcios apremiaban al pueblo, dándose prisa en echarlos de la tierra(AT), porque decían: «Todos seremos muertos». 34 Tomó, pues, el pueblo la masa, antes que fuera leudada(AU), en sus artesas de amasar envueltas en paños, y se las llevaron sobre sus hombros. 35 (AV)Los israelitas hicieron según las instrucciones[ac] de Moisés, pues pidieron a los egipcios objetos de plata, objetos de oro y ropa. 36 Y el Señor hizo que el pueblo se ganara el favor[ad] de los egipcios, que les concedieron lo que pedían. Así despojaron a los egipcios(AW).

Los israelitas salen de Egipto

37 Los israelitas salieron de Ramsés(AX) hacia Sucot(AY), unos 600,000 hombres de a pie(AZ), sin contar los niños. 38 Subió también con ellos una multitud mixta(BA), junto con[ae] ovejas y vacas, una gran cantidad de ganado(BB). 39 De la masa que habían sacado de Egipto, cocieron tortas de panes sin levadura, pues no se había leudado, ya que al ser echados de Egipto, no pudieron demorarse(BC) ni preparar[af] alimentos para sí mismos.

40 El tiempo que los israelitas vivieron[ag] en Egipto fue de 430 años(BD). 41 Y después de los 430 años, en aquel mismo día(BE), todos los ejércitos del Señor salieron de la tierra de Egipto(BF). 42 Esta es noche de vigilia para el Señor por haberlos sacado de la tierra de Egipto(BG). Esta noche es para el Señor, para ser guardada[ah] por todos los hijos[ai] de Israel por todas sus generaciones.

Ordenanza de la Pascua

43 Y el Señor dijo a Moisés y a Aarón: «Esta es la ordenanza de la Pascua(BH): ningún extranjero[aj] comerá de ella(BI). 44 Pero el siervo de todo hombre, comprado por dinero, después que lo circunciden, podrá entonces comer de ella(BJ). 45 El extranjero y el jornalero no comerán de ella(BK). 46 Se ha de comer cada cordero en una misma casa. No sacarán nada de la carne fuera de la casa, ni quebrarán ninguno de sus huesos(BL). 47 Toda la congregación de Israel la celebrará[ak](BM). 48 Pero si un extranjero[al] reside con ustedes y celebra[am] la Pascua al Señor(BN), que sea circuncidado todo varón de su casa, y entonces que se acerque para celebrarla[an], pues será como un nativo del país. Pero ninguna persona incircuncisa comerá de ella. 49 La misma ley[ao] se aplicará[ap] tanto al nativo como al extranjero[aq] que habite entre ustedes(BO)».

50 Entonces lo hicieron así todos los israelitas. Hicieron tal como el Señor había mandado a Moisés y a Aarón. 51 Y aquel mismo día, el Señor sacó a los israelitas de la tierra de Egipto por[ar] sus ejércitos(BP).

Footnotes

  1. 12:3 O cabrito.
  2. 12:3 O cabrito.
  3. 12:3 Lit. la.
  4. 12:4 O cabrito.
  5. 12:4 O la cantidad.
  6. 12:4 Lit. al comer de cada hombre.
  7. 12:4 Lit. calcularán.
  8. 12:4 O cabrito.
  9. 12:5 O cabrito.
  10. 12:6 Lit. les será para ser guardado.
  11. 12:6 Lit. entre las dos tardes.
  12. 12:7 Lit. sobre.
  13. 12:8 Lit. además de.
  14. 12:13 Lit. para destrucción.
  15. 12:15 Lit. harán cesar.
  16. 12:15 Lit. alma.
  17. 12:16 Lit. lo que ha de comerse concerniente a cada persona.
  18. 12:19 Lit. no se hallará.
  19. 12:19 Lit. alma.
  20. 12:20 Lit. en todas sus moradas.
  21. 12:21 Lit. ovejas.
  22. 12:22 Lit. harán tocar.
  23. 12:24 O este acontecimiento.
  24. 12:25 Lit. hablado.
  25. 12:25 Lit. servicio.
  26. 12:26 Lit. ¿Qué es este servicio.
  27. 12:27 Lit. porque Él.
  28. 12:31 O sirvan.
  29. 12:35 Lit. las palabras.
  30. 12:36 Lit. había dado gracia al pueblo a los ojos.
  31. 12:38 Lit. y.
  32. 12:39 Lit. hecho.
  33. 12:40 O de los hijos de Israel que habitaron.
  34. 12:42 O de vigilia.
  35. 12:42 Lit. para los hijos.
  36. 12:43 Lit. hijo de extraño.
  37. 12:47 Lit. hará esto.
  38. 12:48 Lit. peregrino.
  39. 12:48 Lit. hace.
  40. 12:48 Lit. hacerla.
  41. 12:49 Lit. Una ley.
  42. 12:49 Lit. será.
  43. 12:49 Lit. peregrino.
  44. 12:51 Lit. según.
Listen to Exodus 12
Close NIV

Exodus 12
New International Version

The Passover and the Festival of Unleavened Bread(A)

12 The Lord said to Moses and Aaron in Egypt, 2 “This month is to be for you the first month,(B) the first month of your year. 3 Tell the whole community of Israel that on the tenth day of this month each man is to take a lamb[a](C) for his family, one for each household.(D) 4 If any household is too small for a whole lamb, they must share one with their nearest neighbor, having taken into account the number of people there are. You are to determine the amount of lamb needed in accordance with what each person will eat. 5 The animals you choose must be year-old males without defect,(E) and you may take them from the sheep or the goats. 6 Take care of them until the fourteenth day of the month,(F) when all the members of the community of Israel must slaughter them at twilight.(G) 7 Then they are to take some of the blood(H) and put it on the sides and tops of the doorframes of the houses where they eat the lambs. 8 That same night(I) they are to eat the meat roasted(J) over the fire, along with bitter herbs,(K) and bread made without yeast.(L) 9 Do not eat the meat raw or boiled in water, but roast it over a fire—with the head, legs and internal organs.(M) 10 Do not leave any of it till morning;(N) if some is left till morning, you must burn it. 11 This is how you are to eat it: with your cloak tucked into your belt, your sandals on your feet and your staff in your hand. Eat it in haste;(O) it is the Lord’s Passover.(P)

12 “On that same night I will pass through(Q) Egypt and strike down(R) every firstborn(S) of both people and animals, and I will bring judgment on all the gods(T) of Egypt. I am the Lord.(U) 13 The blood will be a sign for you on the houses where you are, and when I see the blood, I will pass over(V) you. No destructive plague will touch you when I strike Egypt.(W)

14 “This is a day you are to commemorate;(X) for the generations to come you shall celebrate it as a festival to the Lord—a lasting ordinance.(Y) 15 For seven days you are to eat bread made without yeast.(Z) On the first day remove the yeast from your houses, for whoever eats anything with yeast in it from the first day through the seventh must be cut off(AA) from Israel. 16 On the first day hold a sacred assembly, and another one on the seventh day. Do no work(AB) at all on these days, except to prepare food for everyone to eat; that is all you may do.

17 “Celebrate the Festival of Unleavened Bread,(AC) because it was on this very day that I brought your divisions out of Egypt.(AD) Celebrate this day as a lasting ordinance for the generations to come.(AE) 18 In the first month(AF) you are to eat bread made without yeast, from the evening of the fourteenth day until the evening of the twenty-first day. 19 For seven days no yeast is to be found in your houses. And anyone, whether foreigner(AG) or native-born, who eats anything with yeast in it must be cut off(AH) from the community of Israel. 20 Eat nothing made with yeast. Wherever you live,(AI) you must eat unleavened bread.”(AJ)

21 Then Moses summoned all the elders of Israel and said to them, “Go at once and select the animals for your families and slaughter the Passover(AK) lamb. 22 Take a bunch of hyssop,(AL) dip it into the blood in the basin and put some of the blood(AM) on the top and on both sides of the doorframe. None of you shall go out of the door of your house until morning. 23 When the Lord goes through the land to strike(AN) down the Egyptians, he will see the blood(AO) on the top and sides of the doorframe and will pass over(AP) that doorway, and he will not permit the destroyer(AQ) to enter your houses and strike you down.

24 “Obey these instructions as a lasting ordinance(AR) for you and your descendants. 25 When you enter the land(AS) that the Lord will give you as he promised, observe this ceremony. 26 And when your children(AT) ask you, ‘What does this ceremony mean to you?’ 27 then tell them, ‘It is the Passover(AU) sacrifice to the Lord, who passed over the houses of the Israelites in Egypt and spared our homes when he struck down the Egyptians.’”(AV) Then the people bowed down and worshiped.(AW) 28 The Israelites did just what the Lord commanded(AX) Moses and Aaron.

29 At midnight(AY) the Lord(AZ) struck down all the firstborn(BA) in Egypt, from the firstborn of Pharaoh, who sat on the throne, to the firstborn of the prisoner, who was in the dungeon, and the firstborn of all the livestock(BB) as well. 30 Pharaoh and all his officials and all the Egyptians got up during the night, and there was loud wailing(BC) in Egypt, for there was not a house without someone dead.

The Exodus

31 During the night Pharaoh summoned Moses and Aaron and said, “Up! Leave my people, you and the Israelites! Go, worship(BD) the Lord as you have requested. 32 Take your flocks and herds,(BE) as you have said, and go. And also bless(BF) me.”

33 The Egyptians urged the people to hurry(BG) and leave(BH) the country. “For otherwise,” they said, “we will all die!”(BI) 34 So the people took their dough before the yeast was added, and carried it on their shoulders in kneading troughs(BJ) wrapped in clothing. 35 The Israelites did as Moses instructed and asked the Egyptians for articles of silver and gold(BK) and for clothing.(BL) 36 The Lord had made the Egyptians favorably disposed(BM) toward the people, and they gave them what they asked for; so they plundered(BN) the Egyptians.

37 The Israelites journeyed from Rameses(BO) to Sukkoth.(BP) There were about six hundred thousand men(BQ) on foot, besides women and children. 38 Many other people(BR) went up with them, and also large droves of livestock, both flocks and herds. 39 With the dough the Israelites had brought from Egypt, they baked loaves of unleavened bread. The dough was without yeast because they had been driven out(BS) of Egypt and did not have time to prepare food for themselves.

40 Now the length of time the Israelite people lived in Egypt[b] was 430 years.(BT) 41 At the end of the 430 years, to the very day, all the Lord’s divisions(BU) left Egypt.(BV) 42 Because the Lord kept vigil that night to bring them out of Egypt, on this night all the Israelites are to keep vigil to honor the Lord for the generations to come.(BW)

Passover Restrictions

43 The Lord said to Moses and Aaron, “These are the regulations for the Passover meal:(BX)

“No foreigner(BY) may eat it. 44 Any slave you have bought may eat it after you have circumcised(BZ) him, 45 but a temporary resident or a hired worker(CA) may not eat it.

46 “It must be eaten inside the house; take none of the meat outside the house. Do not break any of the bones.(CB) 47 The whole community of Israel must celebrate it.

48 “A foreigner residing among you who wants to celebrate the Lord’s Passover must have all the males in his household circumcised; then he may take part like one born in the land.(CC) No uncircumcised(CD) male may eat it. 49 The same law applies both to the native-born and to the foreigner(CE) residing among you.”

50 All the Israelites did just what the Lord had commanded(CF) Moses and Aaron. 51 And on that very day the Lord brought the Israelites out of Egypt(CG) by their divisions.(CH)

Footnotes

  1. Exodus 12:3 The Hebrew word can mean lamb or kid; also in verse 4.
  2. Exodus 12:40 Masoretic Text; Samaritan Pentateuch and Septuagint Egypt and Canaan
Listen to Exodus 12
Close KJV

Exodus 12
King James Version

12 And the Lord spake unto Moses and Aaron in the land of Egypt saying,

2 This month shall be unto you the beginning of months: it shall be the first month of the year to you.

3 Speak ye unto all the congregation of Israel, saying, In the tenth day of this month they shall take to them every man a lamb, according to the house of their fathers, a lamb for an house:

4 And if the household be too little for the lamb, let him and his neighbour next unto his house take it according to the number of the souls; every man according to his eating shall make your count for the lamb.

5 Your lamb shall be without blemish, a male of the first year: ye shall take it out from the sheep, or from the goats:

6 And ye shall keep it up until the fourteenth day of the same month: and the whole assembly of the congregation of Israel shall kill it in the evening.

7 And they shall take of the blood, and strike it on the two side posts and on the upper door post of the houses, wherein they shall eat it.

8 And they shall eat the flesh in that night, roast with fire, and unleavened bread; and with bitter herbs they shall eat it.

9 Eat not of it raw, nor sodden at all with water, but roast with fire; his head with his legs, and with the purtenance thereof.

10 And ye shall let nothing of it remain until the morning; and that which remaineth of it until the morning ye shall burn with fire.

11 And thus shall ye eat it; with your loins girded, your shoes on your feet, and your staff in your hand; and ye shall eat it in haste: it is the Lord's passover.

12 For I will pass through the land of Egypt this night, and will smite all the firstborn in the land of Egypt, both man and beast; and against all the gods of Egypt I will execute judgment: I am the Lord.

13 And the blood shall be to you for a token upon the houses where ye are: and when I see the blood, I will pass over you, and the plague shall not be upon you to destroy you, when I smite the land of Egypt.

14 And this day shall be unto you for a memorial; and ye shall keep it a feast to the Lord throughout your generations; ye shall keep it a feast by an ordinance for ever.

15 Seven days shall ye eat unleavened bread; even the first day ye shall put away leaven out of your houses: for whosoever eateth leavened bread from the first day until the seventh day, that soul shall be cut off from Israel.

16 And in the first day there shall be an holy convocation, and in the seventh day there shall be an holy convocation to you; no manner of work shall be done in them, save that which every man must eat, that only may be done of you.

17 And ye shall observe the feast of unleavened bread; for in this selfsame day have I brought your armies out of the land of Egypt: therefore shall ye observe this day in your generations by an ordinance for ever.

18 In the first month, on the fourteenth day of the month at even, ye shall eat unleavened bread, until the one and twentieth day of the month at even.

19 Seven days shall there be no leaven found in your houses: for whosoever eateth that which is leavened, even that soul shall be cut off from the congregation of Israel, whether he be a stranger, or born in the land.

20 Ye shall eat nothing leavened; in all your habitations shall ye eat unleavened bread.

21 Then Moses called for all the elders of Israel, and said unto them, Draw out and take you a lamb according to your families, and kill the passover.

22 And ye shall take a bunch of hyssop, and dip it in the blood that is in the bason, and strike the lintel and the two side posts with the blood that is in the bason; and none of you shall go out at the door of his house until the morning.

23 For the Lord will pass through to smite the Egyptians; and when he seeth the blood upon the lintel, and on the two side posts, the Lord will pass over the door, and will not suffer the destroyer to come in unto your houses to smite you.

24 And ye shall observe this thing for an ordinance to thee and to thy sons for ever.

25 And it shall come to pass, when ye be come to the land which the Lord will give you, according as he hath promised, that ye shall keep this service.

26 And it shall come to pass, when your children shall say unto you, What mean ye by this service?

27 That ye shall say, It is the sacrifice of the Lord's passover, who passed over the houses of the children of Israel in Egypt, when he smote the Egyptians, and delivered our houses. And the people bowed the head and worshipped.

28 And the children of Israel went away, and did as the Lord had commanded Moses and Aaron, so did they.

29 And it came to pass, that at midnight the Lord smote all the firstborn in the land of Egypt, from the firstborn of Pharaoh that sat on his throne unto the firstborn of the captive that was in the dungeon; and all the firstborn of cattle.

30 And Pharaoh rose up in the night, he, and all his servants, and all the Egyptians; and there was a great cry in Egypt; for there was not a house where there was not one dead.

31 And he called for Moses and Aaron by night, and said, Rise up, and get you forth from among my people, both ye and the children of Israel; and go, serve the Lord, as ye have said.

32 Also take your flocks and your herds, as ye have said, and be gone; and bless me also.

33 And the Egyptians were urgent upon the people, that they might send them out of the land in haste; for they said, We be all dead men.

34 And the people took their dough before it was leavened, their kneadingtroughs being bound up in their clothes upon their shoulders.

35 And the children of Israel did according to the word of Moses; and they borrowed of the Egyptians jewels of silver, and jewels of gold, and raiment:

36 And the Lord gave the people favour in the sight of the Egyptians, so that they lent unto them such things as they required. And they spoiled the Egyptians.

37 And the children of Israel journeyed from Rameses to Succoth, about six hundred thousand on foot that were men, beside children.

38 And a mixed multitude went up also with them; and flocks, and herds, even very much cattle.

39 And they baked unleavened cakes of the dough which they brought forth out of Egypt, for it was not leavened; because they were thrust out of Egypt, and could not tarry, neither had they prepared for themselves any victual.

40 Now the sojourning of the children of Israel, who dwelt in Egypt, was four hundred and thirty years.

41 And it came to pass at the end of the four hundred and thirty years, even the selfsame day it came to pass, that all the hosts of the Lord went out from the land of Egypt.

42 It is a night to be much observed unto the Lord for bringing them out from the land of Egypt: this is that night of the Lord to be observed of all the children of Israel in their generations.

43 And the Lord said unto Moses and Aaron, This is the ordinance of the passover: There shall no stranger eat thereof:

44 But every man's servant that is bought for money, when thou hast circumcised him, then shall he eat thereof.

45 A foreigner and an hired servant shall not eat thereof.

46 In one house shall it be eaten; thou shalt not carry forth ought of the flesh abroad out of the house; neither shall ye break a bone thereof.

47 All the congregation of Israel shall keep it.

48 And when a stranger shall sojourn with thee, and will keep the passover to the Lord, let all his males be circumcised, and then let him come near and keep it; and he shall be as one that is born in the land: for no uncircumcised person shall eat thereof.

49 One law shall be to him that is homeborn, and unto the stranger that sojourneth among you.

50 Thus did all the children of Israel; as the Lord commanded Moses and Aaron, so did they.

51 And it came to pass the selfsame day, that the Lord did bring the children of Israel out of the land of Egypt by their armies.

Next
2 Mosebok 11
2 Mosebok 13
Next
dropdown
Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

Nueva Biblia de las Américas (NBLA)

Nueva Biblia de las Américas™ NBLA™ Copyright © 2005 por The Lockman Foundation

Nueva Biblia de las Américas™ NBLA™ is made available by The Lockman Foundation
New International Version (NIV)

Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.

July Summer Surge

More on the NIV

King James Version (KJV)

Public Domain