Israeliterna blir slavar i Egypten

Detta är namnen på Israels söner, de som kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus: Ruben, Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Sebulon, Benjamin, Dan, Naftali, Gad och Aser. De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten. Sedan dog han och alla hans bröder, hela det släktet. Men Israels barn var fruktsamma och växte till. De förökade sig och blev mycket talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef. Han sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss. 10 Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet." 11 Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao. 12 Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man hyste fruktan för Israels barn. 13 Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. 14 De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel och med allt arbete på fälten, ja, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.

15 Kungen i Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna, en av dem hette Sifra och den andra Pua, 16 och han sade: "Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder, när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva." 17 Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: "Varför har ni gjort på detta sätt och låtit barnen leva?" 19 Barnmorskorna svarade farao: "Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, och innan barnmorskan kommer till dem har de fött." 20 Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud, välsignade han deras hus.

22 Då befallde farao allt sitt folk: "Alla nyfödda pojkar skall ni kasta i Nilen, men alla flickor skall ni låta leva."

Slavar i Egypten

Här följer namnen på Israels söner, som tillsammans med sina familjer följde med honom till Egypten:

Ruben, Simeon, Levi, Juda,

Isaskar, Sebulon, Benjamin,

Dan, Naftali, Gad och Aser.

Hela antalet som följde med honom var sjuttio stycken. (Josef var ju redan i Egypten.)

Så småningom dog Josef och hans bröder, och hela deras generation.

Men deras ättlingar var mycket fruktsamma, ökade snabbt i antal och blev oerhört många. Snart var de ett stort folk, som uppfyllde hela landet Gosen.

En ny kung hade bestigit Egyptens tron, och han kände inte alls till Josef.

De där israeliterna kan bli mycket farliga för oss, därför att de är så många, sa han till sitt folk.

10 Vi måste få ett slut på detta, så att de inte blir ännu fler. Om det blir krig skulle de kunna förena sig med våra fiender och strida mot oss, och sedan fly ut ur landet.

11 Därför gjorde egyptierna dem till slavar och satte hårda uppsyningsmän över dem. De tvingades att bygga upp förrådsstäderna Pitom och Raamses, ett mycket hårt arbete.

12 Men ju mer egyptierna misshandlade och förtryckte dem, desto mer ökade israeliterna i antal!

13-14 Egyptierna blev då rädda och gjorde livet surt för dem med ännu hårdare arbete. De tvingade dem till långa dagar ute på fälten och tungt och hårt arbete med murbruk och tegel.

15-16 Kungen i Egypten befallde då de hebreiska barnmorskorna Sifra och Pua att döda alla hebreiska pojkar som föddes men låta flickorna leva.

17 Men dessa kvinnor fruktade Herren och lydde därför inte kungen. De lät också pojkarna få leva.

18 Då kallade kungen dem till sig och frågade: Varför lyder ni inte min befallning?

19 De hebreiska kvinnorna är friska och starka och föder sina barn snabbt, svarade de honom. Vi hinner aldrig fram i tid. Det går inte så långsamt för dem som för de egyptiska kvinnorna!

20 Gud beskyddade barnmorskorna. Därför fortsatte alltså Israels barn att föröka sig och blev ett mäktigt folk.

21 Eftersom barnmorskorna trodde på Gud, gav han dem också egna barn.22Då befallde Farao sitt folk att kasta alla nyfödda hebreiska pojkar i Nilen men att låta flickorna leva.

Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

Ruben, Simeon, Levi och Juda,

Isaskar, Sebulon och Benjamin,

Dan och Naftali, Gad och Aser.

Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

Och denne sade till sitt folk: »Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

10 Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet.»

11 Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

12 Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

13 Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

14 och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

15 Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

16 han sade: »När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva.»

17 Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

18 Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: »Varför gören I så och låten barnen leva?»

19 Hjälpkvinnorna svarade Farao: »De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött.»

20 Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

21 Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

22 Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: »Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva.»

Israeliterna blir slavar i Egypten

(A) Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten[a] tillsammans med Jakob, var och en med sitt hus: Ruben, Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Sebulon, Benjamin, Dan, Naftali, Gad och Asher. (B) De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten. Sedan dog han och alla hans bröder, hela den generationen. (C) Men Israels barn var fruktsamma och blev fler, de förökade sig och blev mycket talrika så att landet blev uppfyllt av dem[b].

Och det kom en ny kung i Egypten, en som inte kände till Josef[c]. Han sade till sitt folk: ”Se, Israels barns folk har blivit för stort och mäktigt för oss. 10 Nu ska vi gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet.”

11 Därför satte man arbetsledare över dem och plågade dem med tvångsarbete[d]. De byggde förrådsstäderna Pitom[e] och Raamses[f] åt farao[g]. 12 Men ju mer man plågade dem, desto mer förökade de sig och desto mer spred de ut sig, så att man kände fruktan för Israels barn. 13 (D) Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. 14 De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel[h] och med allt arbete på fälten, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra.

15 Kungen av Egypten talade med dem som förlöste de hebreiska kvinnorna. En av dem hette Shifra och den andra Pua, 16 och han sade: ”Se efter vad de hebreiska kvinnorna föder när ni förlöser dem: Om det är en son så döda honom, om det är en dotter så låt henne leva.”

17 (E) Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som den egyptiske kungen hade befallt dem utan lät barnen leva. 18 Då kallade kungen till sig barnmorskorna och sade till dem: ”Varför har ni gjort så här och låtit barnen leva?” 19 Barnmorskorna svarade farao: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är livskraftiga, de har fött innan barnmorskan kommer till dem.” 20 Och Gud lät det gå väl för barnmorskorna, och folket förökades och blev mycket talrikt. 21 Eftersom barnmorskorna fruktade Gud gav han dem egna familjer.

22 (F) Då befallde farao allt sitt folk: ”Alla nyfödda pojkar ska ni kasta i Nilen, men alla flickor ska ni låta leva.”

Footnotes

  1. 1:1 kom till Egypten   Dateras ofta till ca 1876 f Kr (men se not till 12:40).
  2. 1:7 landet blev uppfyllt av dem   Under århundradena efter Josef blev semitiska folk, dit israeliterna räknas, allt mer tongivande i norra Egypten. Till slut dominerades området av de krigiska hyksosfolken (”herdekungar” eller ”främmande kungar”), vars kungar bar namn som Jakob-Har och Jakbim.
  3. 1:8 en ny kung i Egypten, en som inte kände till JosefKanske Ahmose (ca 1550-1525 f Kr), som fördrev hyksosfolken (”våra fiender”, vers 10) och återupprättade egyptiernas ära med stora byggprojekt (vers 11-14). Alternativt hans son Amenhotep I (ca 1525-1505 f Kr).
  4. 1:11 tvångsarbete   En vanlig typ av skatt under antiken, att göra ett visst antal dagsverken på kungens projekt (se t ex 1 Kung 5:27, 9:15).
  5. 1:11 Pitom   Har identifierats med Pi-Atum (”guden Atums hus”) ca 10 mil nordost om Kairo.
  6. 1:11 Raamses   Har identifierats med Tell ed-Daba ca 3 mil norr om Pitom. Staden byggdes om till Egyptens huvudstad under farao Ramses II på 1200-talet f Kr.
  7. 1:11 farao   Egyptiska för ”stora huset”, härskaren i kungapalatset.
  8. 1:14 tegel   Lertegel var Egyptens vanligaste byggmaterial. Arbetet i lergroparna var smutsigt och illa ansett (se not till 5:16).