2 Kungaboken 4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Elisha förser en änka med olja
4 En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och sa till Elisha: ”Din tjänare, min man, har dött. Du vet att han fruktade Herren, men nu kommer fordringsägaren och tar mina båda söner till slavar.” 2 ”Vad kan jag göra för dig?” frågade Elisha. ”Vad har du i huset?” ”Jag, din tjänarinna, har ingenting alls. Bara lite olja i krukan”, svarade hon. 3 ”Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och inte bara några få”, sa han till henne. 4 ”Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Häll olja i alla krukor och kannor och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.”
5 Hon gick från honom, stängde dörren efter sig och sina söner, och de bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra, 6 tills allesammans var fulla till brädden. ”Ge mig en kanna till”, sa hon till en av sönerna. ”Det finns inga fler”, svarade han, och genast tog oljeflödet slut.
7 När hon gick till gudsmannen och talade om vad som hade hänt, sa han till henne: ”Gå och sälj oljan! Sedan kan du betala din skuld, och det som blir över kan du och dina söner leva av.”
En barnlös kvinna blir lovad en son
8 En dag gick Elisha till Shunem, där det fanns en förmögen kvinna som övertalade honom att stanna och äta hos henne. Så gjorde han sedan varje gång han besökte staden, han stannade där och bjöds på mat.
9 ”Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig gudsman”, sa kvinnan till sin man. 10 ”Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.”
11 En gång när Elisha kom, gick han in i rummet och vilade där. 12 Då sa han till sin tjänare Gechasi: ”Kalla hit shunemitiskan!”
När hon kom, 13 sa han till Gechasi: ”Säg till henne: ’Nu har du gjort allt detta besvär för oss. Är det någonting jag kan göra för dig? Kanske lägga ett gott ord för dig hos kungen eller överbefälhavaren?’ ” ”Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina”, svarade hon.
14 ”Men finns det då inget vi kan göra för henne?” frågade Elisha Gechasi efteråt. ”Hon har ingen son”, svarade han. ”Och hennes man är gammal.” 15 ”Be henne komma tillbaka”, sa Elisha.
När hon kom tillbaka, stannade hon vid dörren. 16 Elisha sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son i dina armar.” ”Nej, du gudsman, lura inte mig, din tjänarinna, på det sättet”, sa hon.
17 Men hon blev snart gravid, och året därpå fick hon en son, precis som Elisha hade förutsagt.
Kvinnans son blir sjuk och dör
18 En dag när pojken var större gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten. 19 Han klagade: ”Mitt huvud, mitt huvud!” ”Bär hem honom till hans mor”, sa då fadern till en av tjänarna.
20 Tjänaren bar hem honom, och han satt i sin moders knä till middagstiden. Sedan dog han. 21 Då bar hon upp honom och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren. 22 Sedan meddelade hon sin man: ”Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen. Jag är snart tillbaka.”
23 ”Varför just i dag? Det är ju varken nymånadsfest eller sabbat”, sa han. ”Var lugn”, svarade hon.
24 Hon lät sadla åsnan och sa till tjänaren: ”Driv på! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.”
25 Hon gav sig iväg, och när hon kom till gudsmannen på berget Karmel, fick han se henne på avstånd och sa till Gechasi: ”Titta, där är kvinnan från Shunem! 26 Spring och möt henne och fråga hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.” ”Allting är bra”, sa hon till Gechasi.
27 Men när hon kom fram till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Gechasi försökte få bort henne därifrån, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara! Det är någonting som gör henne förtvivlad, och Herren har dolt det för mig och inte talat om för mig vad det är.”
28 ”Det var väl inte jag som bad om att få en son? Bad jag inte dig att inte lura mig och ge mig falska förhoppningar?” sa hon.
Elisha uppväcker den döde pojken
29 Då sa han till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder, ta min stav och skynda dig iväg. Om du möter någon under vägen, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg staven över barnets ansikte.”
30 ”Nej, så sant Herren och du själv lever, jag lämnar dig inte”, sa barnets mor, och Elisha följde då med henne.
31 Gechasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände, varken ljud eller andra livstecken kom. Gechasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisha sa han: ”Pojken har inte vaknat upp.”
32 När Elisha kom in i huset, låg pojken död på hans säng. 33 Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren. 34 Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och när han nu lutade sig över honom, började pojkens kropp bli varm. 35 Elisha gick fram och tillbaka i rummet och sträckte sig ännu en gång över pojken. Pojken nös då sju gånger och slog upp ögonen.
36 Elisha kallade till sig Gechasi och bad honom kalla på shunemitiskan. När hon kom in i rummet sa han: ”Här är din son!”
37 Hon föll då ner på marken vid hans fötter, tog sedan sin son och gick ut.
En förgiftad stuvning blir ätlig
38 Elisha återvände nu till Gilgal. Det var hungersnöd i området, och en dag när profetskaran satt framför honom bad han sin tjänare: ”Ta fram en stor gryta och gör i ordning en stuvning åt männen!”
39 En av männen gick då ut för att samla växter och kom tillbaka med manteln full av frukter från en slingerväxt. Han skar sönder dem och lade dem i grytan, trots att ingen kände till dem. 40 Men när stuvningen östes upp och männen började äta, utbrast de: ”Döden är i grytan, du gudsman!” Och de kunde inte äta maten.
41 ”Ge mig lite mjöl”, sa Elisha. Han tog mjölet och kastade det i grytan. ”Ös upp, fortsätt och ät!” sa han. Och nu var det inte längre något skadligt i grytan.
En liten säck mjöl räcker till många
42 En dag kom en man från Baal Shalisha. Han hade med sig tjugo kornbröd till gudsmannen, bröd som bakats av mjöl från den första skörden, och färska ax från sin gröda i sin påse. Elisha sa: ”Ge det åt folket att äta!” 43 ”Vad menar du? Skulle det här räcka till hundra personer?” invände hans tjänare. ”Ge det åt folket att äta, för så säger Herren: ’Det ska räcka åt alla och till och med bli över’ ”, sa Elisha.
44 Han gjorde i ordning maten åt dem, och det blev som Herren hade sagt.
2 Kungaboken 4
Svenska Folkbibeln
Elisas underverk
4 En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa: "Min man, din tjänare, har dött och du vet att din tjänare fruktade Herren. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar." 2 Elisa sade till henne: "Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?" Hon svarade: "Din tjänarinna har ingenting annat hemma än en flaska olja." 3 Då sade han: "Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få. 4 Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det."
5 Då gick hon ifrån honom. Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan. 6 När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: "Ge mig ett kärl till." Men han svarade henne: "Det finns inte något mer kärl." Då stannade oljeflödet av. 7 Hon gick och berättade detta för gudsmannen. Han sade: "Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över."
Elisa hos sunemitiskan
8 En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att äta hos sig. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. 9 Då sade hon en gång till sin man: "Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. 10 Låt oss mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom, så att han kan ta in där när han kommer till oss."
11 Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. 12 Han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit sunemitiskan." Då kallade han dit henne och hon infann sig där hos tjänaren. 13 Vidare sade han till honom: "Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?" Men hon svarade: "Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk." 14 Då frågade han: "Vad kan jag väl göra för henne?" Gehasi svarade: "Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal." 15 Då sade han: "Kalla på henne." Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisa sade: 16 "Nästa år vid just den här tiden skall du ha en son i famnen". Hon svarade: "Nej, min herre, du gudsman. Inbilla inte din tjänarinna något sådant."
17 Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt till henne.
18 När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen. 19 Då började han klaga för sin far: "Mitt huvud! Mitt huvud!" Denne sade till sin tjänare: "Tag honom och bär honom till hans mor." 20 Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han. 21 Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut.
22 Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka." 23 Han sade: "Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller sabbat?" Hon svarade: "Oroa dig inte." 24 Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till." 25 Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel.
När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där är sunemitiskan. 26 Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?" Hon svarade: "Ja." 27 Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: "Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det." 28 Och hon sade: "Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?" 29 Då sade han till Gehasi: "Spänn bältet om livet och tag min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte."
30 Men pojkens mor sade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Då stod han upp och följde med henne.
31 Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisa och berättade det för honom och sade: "Pojken har inte vaknat."
32 När Elisa kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng. 33 Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till Herren. 34 Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. 35 Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen. 36 Elisa ropade på Gehasi och sade: "Kalla på sunemitiskan." Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: "Tag din son." 37 Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.
Döden i grytan
38 Elisa kom tillbaka till Gilgal medan hungersnöd rådde i landet. När profetlärjungarna satt inför honom, sade han till sin tjänare: "Sätt på den stora grytan och koka något till soppa åt profetlärjungarna." 39 En av dem gick ut på marken för att plocka något grönt. Då fick han se en vild slingerväxt, och av den plockade han sin mantel full med något som liknade gurkor. När han kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan, utan att veta vad det var. 40 De öste upp åt männen för att de skulle äta. Men så snart de hade börjat äta av soppan, skrek de till och sade: "Döden är i grytan, du gudsman!" Och de kunde inte äta. 41 Då sade han: "Hämta lite mjöl!" Han kastade det i grytan och sade: "Ös upp åt folket och låt dem äta." Och inget skadligt fanns nu mer i grytan.
Etthundra mättas
42 Det kom en man från Baal-Salisa och han hade med sig förstlingsbröd åt gudsmannen, tjugo kornbröd och ax av grönskuren säd, i sin påse. Då sade Elisa: "Ge det åt folket att äta." 43 Men hans tjänare sade: "Hur skall jag kunna sätta fram detta till etthundra män?" Han sade: "Ge det åt folket att äta, ty så säger Herren: De skall äta och få över." 44 Då satte han fram det till dem, och de åt och fick över, så som Herren hade sagt.
2 Kungaboken 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Elisa förser en änka med olja
4 En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och berättade för Elisa att hennes man hade dött. Han älskade Gud, men han var skyldig en del pengar, berättade hon, och när han nu hade dött, ville fordringsägaren ha igen pengarna. Om hon inte betalade, skulle han ta hennes båda söner som slavar.
2 Vad kan jag göra för dig? frågade Elisa. Hur mycket mat har du i huset? Jag har ingenting alls. Bara lite olivolja, svarade hon.
3 Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och nöj dig inte med några få! sa han till henne.
4 Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Fyll sedan alla krukor och kannor från den kruka där du har din olja och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.
5 Hon lydde honom, och hennes söner bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra,
6 tills allesammans var fulla till brädden!Ge mig en kanna till, sa hon till sönerna.Det finns inga fler! svarade de, och genast tog oljan slut!
7 När hon gick till profeten och talade om vad som hade hänt, sa han till henne att gå och sälja oljan. Sedan kan du betala din skuld, och det kommer att bli pengar över för dig och dina söner att leva av! tillade han.
En barnlös kvinna blir lovad en son
8 En dag gick Elisa till Sunem, där det fanns en förmögen kvinna som bjöd honom på mat. Detta upprepades varje gång han besökte staden.
9 Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig profet, sa kvinnan till sin man.
10 Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.
11-12 En gång när Elisa vilade i det iordningställda rummet, sa han till sin tjänare Gehasi: Säg till kvinnan att jag skulle vilja tala med henne.När hon kom,
13 sa han till Gehasi: Tala om för henne hur mycket vi uppskattar hennes vänlighet mot oss. Fråga om det är någonting vi kan göra för henne. Kanske vill hon att jag ska lägga ett gott ord för henne hos kungen eller överbefälhavaren? Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina, svarade hon.
14 Men finns det då inget vi kan göra för henne? frågade Elisa Gehasi efteråt.Hon har ingen son, svarade han. Och hennes man är gammal.
15-16 Be henne komma tillbaka, sa Elisa.När hon kom tillbaka talade han med henne, där hon stod i dörren, och sa: Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son!Nej, du gudsman, skämta inte med mig på det sättet, utbrast hon.
17 Men det var sant. Kvinnan blev snart gravid, och året därpå fick hon en liten pojke, precis som Elisa hade förutsagt.
Kvinnans son blir sjuk och dör
18 En dag när pojken var några år gammal gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten.
19 Han klagade över huvudvärk, och snart började han jämra sig av smärta. Bär hem honom till hans mor, sa då fadern till en av tjänarna.
20 Tjänaren bar hem honom, och modern satt och höll om honom, men vid middagstiden dog han.
21 Då bar hon upp honom och lade honom på profetens säng och stängde dörren.
22 Sedan meddelade hon sin man: Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till profeten. Jag är strax tillbaka.
23 Varför just i dag? Det är ju varken högtid eller sabbat, sa han.Det är nödvändigt. Jag måste helt enkelt fara, svarade hon.
24 Sedan sadlade hon åsnan och sa till tjänaren: Skynda dig! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.
25 När hon närmade sig berget Karmel, fick Elisa se henne på avstånd och sa till Gehasi: Titta, där är kvinnan från Sunem!
26 Spring och möt henne och fråga vad som har hänt. Ta reda på hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.Ja, allting är bra, sa hon till Gehasi.
27 Men när hon kom fram till Elisa på berget föll hon ner på marken framför honom och tog tag om hans fötter. Gehasi försökte få bort henne därifrån, men profeten sa: Låt henne vara. Det är någonting som bekymrar henne, och Herren har ännu inte talat om för mig vad det är.
28 Det var du som sa att jag skulle få en son, och jag bad dig att inte skämta med mig! sa hon.
Elisa uppväcker den döde pojken
29 Då sa han till Gehasi: Ta min stav och skynda dig iväg. Prata inte med någon under vägen, och spring så fort du orkar. Lägg staven över barnets ansikte.
30 Nej, inför Gud svär jag att jag inte vänder om förrän du själv följer med, sa kvinnan, och Elisa följde då med henne.
31 Gehasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände. Det syntes inte det minsta livstecken. Gehasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisa sa han: Pojken har inte vaknat upp.
32 När Elisa kom fram fick han se att pojken verkligen var död, där han låg på profetens säng.
33 Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till Herren.
34 Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och då började kroppen bli varm!
35 Profeten vandrade fram och tillbaka i rummet en stund innan han ännu en gång sträckte ut sin kropp över pojken. Den här gången reagerade pojken och nös sju gånger innan han plötsligt slog upp ögonen.
36 Säg åt kvinnan att komma hit, sa han till Gehasi. När hon kom in i rummet sa han: Här är din son!
37 Hon föll då ner på golvet vid hans fötter men reste sig snart, tog sin son och lämnade rummet.
En förgiftad stuvning blir ätlig
38 Elisa återvände nu till Gilgal. Det var hungersnöd i området, och en dag när han undervisade de unga profeterna bad han Gehasi: Ta fram din största gryta och gör i ordning en stuvning till kvällsmat åt männen.
39 En av männen gick då ut för att samla örter och kom tillbaka med frukter från en slingerväxt. Han skar sönder dem och lade dem i grytan trots att ingen kände till dem.
40 Men när männen började äta av stuvningen märkte de genast att något var galet och utbrast: Döden är i grytan, du gudsman!
41 Ge mig lite mjöl, sa Elisa. Han tog mjölet och kastade det i grytan. Nu är allt bra! Fortsätt och ät! sa han. Och alla åt utan att bli sjuka.
En liten säck mjöl räcker till många
42 En dag kom en man från Baal-Salisa med en säck säd och tjugo bröd som bakats av mjöl från den första skörden. Elisa föreslog Gehasi att man skulle använda detta till mat åt de unga profeterna.
43 Vad menar du? Skulle det här lilla räcka till hundra personer? utbrast Gehasi.Gör det i ordning bara, för Herren har sagt att det ska räcka åt alla och till och med bli över! sa Elisa.
44 Gehasi gjorde i ordning maten åt dem, och det blev på det sättet som Herren hade sagt.
2 Kings 4
New International Version
The Widow’s Olive Oil
4 The wife of a man from the company(A) of the prophets cried out to Elisha, “Your servant my husband is dead, and you know that he revered the Lord. But now his creditor(B) is coming to take my two boys as his slaves.”
2 Elisha replied to her, “How can I help you? Tell me, what do you have in your house?”
“Your servant has nothing there at all,” she said, “except a small jar of olive oil.”(C)
3 Elisha said, “Go around and ask all your neighbors for empty jars. Don’t ask for just a few. 4 Then go inside and shut the door behind you and your sons. Pour oil into all the jars, and as each is filled, put it to one side.”
5 She left him and shut the door behind her and her sons. They brought the jars to her and she kept pouring. 6 When all the jars were full, she said to her son, “Bring me another one.”
But he replied, “There is not a jar left.” Then the oil stopped flowing.
7 She went and told the man of God,(D) and he said, “Go, sell the oil and pay your debts. You and your sons can live on what is left.”
The Shunammite’s Son Restored to Life
8 One day Elisha went to Shunem.(E) And a well-to-do woman was there, who urged him to stay for a meal. So whenever he came by, he stopped there to eat. 9 She said to her husband, “I know that this man who often comes our way is a holy man of God. 10 Let’s make a small room on the roof and put in it a bed and a table, a chair and a lamp for him. Then he can stay(F) there whenever he comes to us.”
11 One day when Elisha came, he went up to his room and lay down there. 12 He said to his servant Gehazi, “Call the Shunammite.”(G) So he called her, and she stood before him. 13 Elisha said to him, “Tell her, ‘You have gone to all this trouble for us. Now what can be done for you? Can we speak on your behalf to the king or the commander of the army?’”
She replied, “I have a home among my own people.”
14 “What can be done for her?” Elisha asked.
Gehazi said, “She has no son, and her husband is old.”
15 Then Elisha said, “Call her.” So he called her, and she stood in the doorway. 16 “About this time(H) next year,” Elisha said, “you will hold a son in your arms.”
“No, my lord!” she objected. “Please, man of God, don’t mislead your servant!”
17 But the woman became pregnant, and the next year about that same time she gave birth to a son, just as Elisha had told her.
18 The child grew, and one day he went out to his father, who was with the reapers.(I) 19 He said to his father, “My head! My head!”
His father told a servant, “Carry him to his mother.” 20 After the servant had lifted him up and carried him to his mother, the boy sat on her lap until noon, and then he died. 21 She went up and laid him on the bed(J) of the man of God, then shut the door and went out.
22 She called her husband and said, “Please send me one of the servants and a donkey so I can go to the man of God quickly and return.”
23 “Why go to him today?” he asked. “It’s not the New Moon(K) or the Sabbath.”
“That’s all right,” she said.
24 She saddled the donkey and said to her servant, “Lead on; don’t slow down for me unless I tell you.” 25 So she set out and came to the man of God at Mount Carmel.(L)
When he saw her in the distance, the man of God said to his servant Gehazi, “Look! There’s the Shunammite! 26 Run to meet her and ask her, ‘Are you all right? Is your husband all right? Is your child all right?’”
“Everything is all right,” she said.
27 When she reached the man of God at the mountain, she took hold of his feet. Gehazi came over to push her away, but the man of God said, “Leave her alone! She is in bitter distress,(M) but the Lord has hidden it from me and has not told me why.”
28 “Did I ask you for a son, my lord?” she said. “Didn’t I tell you, ‘Don’t raise my hopes’?”
29 Elisha said to Gehazi, “Tuck your cloak into your belt,(N) take my staff(O) in your hand and run. Don’t greet anyone you meet, and if anyone greets you, do not answer. Lay my staff on the boy’s face.”
30 But the child’s mother said, “As surely as the Lord lives and as you live, I will not leave you.” So he got up and followed her.
31 Gehazi went on ahead and laid the staff on the boy’s face, but there was no sound or response. So Gehazi went back to meet Elisha and told him, “The boy has not awakened.”
32 When Elisha reached the house, there was the boy lying dead on his couch.(P) 33 He went in, shut the door on the two of them and prayed(Q) to the Lord. 34 Then he got on the bed and lay on the boy, mouth to mouth, eyes to eyes, hands to hands. As he stretched(R) himself out on him, the boy’s body grew warm. 35 Elisha turned away and walked back and forth in the room and then got on the bed and stretched out on him once more. The boy sneezed seven times(S) and opened his eyes.(T)
36 Elisha summoned Gehazi and said, “Call the Shunammite.” And he did. When she came, he said, “Take your son.”(U) 37 She came in, fell at his feet and bowed to the ground. Then she took her son and went out.
Death in the Pot
38 Elisha returned to Gilgal(V) and there was a famine(W) in that region. While the company of the prophets was meeting with him, he said to his servant, “Put on the large pot and cook some stew for these prophets.”
39 One of them went out into the fields to gather herbs and found a wild vine and picked as many of its gourds as his garment could hold. When he returned, he cut them up into the pot of stew, though no one knew what they were. 40 The stew was poured out for the men, but as they began to eat it, they cried out, “Man of God, there is death in the pot!” And they could not eat it.
41 Elisha said, “Get some flour.” He put it into the pot and said, “Serve it to the people to eat.” And there was nothing harmful in the pot.(X)
Feeding of a Hundred
42 A man came from Baal Shalishah,(Y) bringing the man of God twenty loaves(Z) of barley bread(AA) baked from the first ripe grain, along with some heads of new grain. “Give it to the people to eat,” Elisha said.
43 “How can I set this before a hundred men?” his servant asked.
But Elisha answered, “Give it to the people to eat.(AB) For this is what the Lord says: ‘They will eat and have some left over.(AC)’” 44 Then he set it before them, and they ate and had some left over, according to the word of the Lord.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.
